Skrivpuff Utmaning 11.
Det stolta huset vars hud bär sina tydliga spår av ålder och erfarenheter suckar och rister till
av vindpusten som knuffar det i ryggen. Plötsligt rullar ett blekgult månklot fram ur intet, molntussarna drar sig fnissande tillbaka och en väg öppnar sig som en gyllene stråle direkt ur huskroppens skugga.
Hade någon av de i huset nu drömmande människorna varit vaken och blickat ut genom fönstren så hade de med all säkerhet trott att de drömde. Med ljusets hjälp och hastigthet glider en knappt tvärhand hög varelse fram över snötäcket ner mot havet som efter dagens våghalsiga gymnastik just lagt sig tillrätta för en välförtjänt vila.
Varelsen som är en fe vid namn Isodora vet att det är just nu henes arbete måste utföras. Hon kan med sitt spö framkalla kristallstjärnor och tillsammans med sin trollbindande röst frysa havets yta till en spegel. Det ska bli glansis som gjort av fruset siden. Hon har redan börjat nynna och vet att havet lyssnar utan motstånd. Snabbt och säkert arbetar hon fram det spegellika dansgolvet. Isodora vet att när dagen gryr kommer människobarnen att snurra runt över isen tills deras stelfrusna tår sätter stopp för skridskodansen.
Med ett skratt likt ljudet av ett vindspel gör hon en piruett och far tillbaka över snön lika snabbt som hon kom. Molntussarna bäddar ner månen som stänger sin gata och allt blir plötsligt mörkt igen i väntan på soluppgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar