SkrivPuff Utmaning 207. Om att göra något långsamt.
Lille Virus var en riktigt slemmig figur. Han tog sig in på de mest välbevakade ställen och ställde till med sattyg. Han var mästare i förklädnad så det hade ännu inte hänt att någon hade fått korn på honom. Man letade på brottsplatserna med mikroskopisk noggrannhet men han låg hela tiden steget före och det började göra honom uttråkad. Det var då han kom på idén!
Han skulle stanna tiden och därmed öka människans tröghet. Lugnade de bara ner sig så kanske de skulle hitta honom så att han fick sin rättmätiga uppmärksamhet till slut. Han skulle låta dem finna honom när de förstod hans storhet. Virus såg för sin inre syn hur han tilldelades ”No Bells” priset för att han uppfunnit långsamhetens lov.
Med ett belåtet väsande återgick han till dekokterna som bubblade över brännarens sparlåga.
söndag 26 juli 2009
lördag 25 juli 2009
Tvistens gudinna
SkrivPuff Utmaning 206. Om en tvist.
Familjen Twist var kända för sin gästfrihet och sina överdådiga fester.
Varje år inför jaktsäsongen fick sonen Oliver ta hästen och rida in till stadens
postkontor med inbjudningar till gästerna. Medan han galloperade fram över ägorna satt hans lillasyster Fejda i salongen med sitt handarbete i knäet.
Hon kämpade på med kråkspark och tvistsöm medan hennes tankar ägnade sig åt orättvisorna. Hon kunde inte förstå varför hon måste sitta här i obekväma kjortlar medan brodern alltid hittade vägen ut till friheten. Naturligtvis skulle hon vara den som blev tvungen att ta hand om de osnutna småkusinerna medan Oliver skulle få gå på jakt med männen. Hon skulle få sitta i salongen och skvallra med kvinnorna medan han skulle få provskjuta med sitt alldeles egna nya gevär.
Fejdas röda hår skimrade ikapp med de upphetsade tankarna. Hon hade försökt få föräldrarna att förstå hur viktigt det var för henne att få vara med i jaktlaget.
Vad hade hänt? Jo föräldrarna hade tittat på varandra, skakat på sina huvuden och mamma hade sedan med ett leende avfärdat det hela och kallat henne deras lilla tvistefrö. Hon var inte intresserad av att vara något tvistefrö, hon ville bara vara pojke så att hon också fick vara med om det roliga.
Det inre upproret flammade hennes hals och gjorde henne het ja nästan febrig.
I detta tillstånd födde hon en ypperlig lösning på hur hon skulle kunna delta utan att behöva föra en ojämn kamp med föräldrarna.
Hon tittade ner på tvistgarnet som trasslat sig i hennes svettiga hand och nickade för sig själv medan hon slipade sin plan.
Hon var för ung och upptagen för att märka att tvistens gudinna, Eris, just lagt stridens äpple i hennes knä. Detta äpple skulle komma bli ett riktmärke för Fejdas hela liv, en riktig kvinnokämpe blev hon.
Familjen Twist var kända för sin gästfrihet och sina överdådiga fester.
Varje år inför jaktsäsongen fick sonen Oliver ta hästen och rida in till stadens
postkontor med inbjudningar till gästerna. Medan han galloperade fram över ägorna satt hans lillasyster Fejda i salongen med sitt handarbete i knäet.
Hon kämpade på med kråkspark och tvistsöm medan hennes tankar ägnade sig åt orättvisorna. Hon kunde inte förstå varför hon måste sitta här i obekväma kjortlar medan brodern alltid hittade vägen ut till friheten. Naturligtvis skulle hon vara den som blev tvungen att ta hand om de osnutna småkusinerna medan Oliver skulle få gå på jakt med männen. Hon skulle få sitta i salongen och skvallra med kvinnorna medan han skulle få provskjuta med sitt alldeles egna nya gevär.
Fejdas röda hår skimrade ikapp med de upphetsade tankarna. Hon hade försökt få föräldrarna att förstå hur viktigt det var för henne att få vara med i jaktlaget.
Vad hade hänt? Jo föräldrarna hade tittat på varandra, skakat på sina huvuden och mamma hade sedan med ett leende avfärdat det hela och kallat henne deras lilla tvistefrö. Hon var inte intresserad av att vara något tvistefrö, hon ville bara vara pojke så att hon också fick vara med om det roliga.
Det inre upproret flammade hennes hals och gjorde henne het ja nästan febrig.
I detta tillstånd födde hon en ypperlig lösning på hur hon skulle kunna delta utan att behöva föra en ojämn kamp med föräldrarna.
Hon tittade ner på tvistgarnet som trasslat sig i hennes svettiga hand och nickade för sig själv medan hon slipade sin plan.
Hon var för ung och upptagen för att märka att tvistens gudinna, Eris, just lagt stridens äpple i hennes knä. Detta äpple skulle komma bli ett riktmärke för Fejdas hela liv, en riktig kvinnokämpe blev hon.
fredag 24 juli 2009
En liten storhet
SkrivPuff Utmaning 205. Om något litet.
Den lilla inom mig är min storhet. Detta kärleksbarn kan skratta från hjärtat och gråta när jag känner sorg. Hon äger förmågan att älska gränslöst och utan villkor. Hennes blick är blåklintblå och hjärtat som blommande vallmo. Hennes sinne bor i landet HärochNu där hon leker tafatt med livets möjligheter. Hennes uppdrag är lek, livets viktigaste redskap. Genom leken växer den skaparkraft som sätter färg på allt hon rör vid. Denna lilla är min födelsegåva och ansvaret är mitt att se till att hon får utrymme att behålla sin magi och livslust.
Den lilla inom mig är min storhet. Detta kärleksbarn kan skratta från hjärtat och gråta när jag känner sorg. Hon äger förmågan att älska gränslöst och utan villkor. Hennes blick är blåklintblå och hjärtat som blommande vallmo. Hennes sinne bor i landet HärochNu där hon leker tafatt med livets möjligheter. Hennes uppdrag är lek, livets viktigaste redskap. Genom leken växer den skaparkraft som sätter färg på allt hon rör vid. Denna lilla är min födelsegåva och ansvaret är mitt att se till att hon får utrymme att behålla sin magi och livslust.
torsdag 23 juli 2009
Värsta festen
SkrivPuff Utmaning 204 Om en fest.
Festen hade på något vis spårat ur redan från början. Bussen som hämtat dem vid hotellet såg ut som en barnteckning målad med hela färglådans innehåll.
Musiken dånade genom fönstren som saknade glas. Chauffören skrattade och kallade det för aircondition. Han verkade för övrigt inte nykter. José hette han och körde den gamla skorven mer än motorn tålde. Han lättade inte på gasen i rondellerna utan drog i handtaget till ett signalhorn som brölade och kastade sig med dödsförakt in i den pågående trafiken.
Under tiden gick plastdunkarna med sprit runt i bussen och deltagarna släppte sakta men säkert de krampartade greppen om sätet och började istället skräna till musiken som gick på högsta volym.
På båten ut till ön klev några underhållare fram som spelade latinamerikanskt bedövande falskt och försökte få kvinnorna att dricka tillräckligt mycket för att kunna vicka sexigt på höfterna. Båten buffade sig fram på stekhet vattenyta som ett gungande inferno. Inga stela leenden bara hysteriska skratt.
Han själv som representant för arrangörssidan och nykter alkoholist tryckte längst bak i båten i ett försök att hålla sig utanför.
Han kände det redan när de simmade i land från den ankrade båten, varningssignalerna i magen.
Herregud han var på väg att få diarré. Det fanns inte något skyddande buskage så långt ögat kunde nå på den fördömda ön bara lågväxande kaktus. I panik rusade han mot ett plåtskjul som var den enda byggnad som fanns. När han i ren desperation ryckte upp dörren tittade han in i ögonparet på en lokal fiskare som stod och lagade nät. Då kände han det komma, varmt och kladdigt längs benen.
Han vände och sprang rakt ut i havet med en brun ström efter sig.
En av de berusade deltagarna försökte ta tag i honom medan hon sluddrande bjöd upp honom till en vatten tango. Han knuffade henne åt sidan så att hon föll under vattenytan.
Han orkade inte bry sig utan han fortsatte att simma utåt medan magen gång på gång tömde sig.
I flera timmar höll han sig ute i vattnet tills det var dags att åka hem.
Han satt hela återresan utan att våga röra sig med den mest berusade kvinnan hängande över sig dreglande och snarkande.
Nu var de framme och alla hade lämnat båten utan att tänka på att få med sig denna redlösa kvinna till bussen.
Han insåg med stor ångest att han hade blivit lämnad ensam med det uppdraget.
Magen svarade direkt på den signalen. Medan han slet och drog och kämpade för att få den livlösa kvinnan iland kände han hur den krampande ringmuskeln
släppte efter och värmen spred sig längs benen.
När sällskapet äntligen insåg att några fattades var det för sent. De fann honom på marken i hamnen med kvinnan i sin famn storgråtande, omringad av traktens alla flugor.
Det var den fest han alltid skulle minnas.
Festen hade på något vis spårat ur redan från början. Bussen som hämtat dem vid hotellet såg ut som en barnteckning målad med hela färglådans innehåll.
Musiken dånade genom fönstren som saknade glas. Chauffören skrattade och kallade det för aircondition. Han verkade för övrigt inte nykter. José hette han och körde den gamla skorven mer än motorn tålde. Han lättade inte på gasen i rondellerna utan drog i handtaget till ett signalhorn som brölade och kastade sig med dödsförakt in i den pågående trafiken.
Under tiden gick plastdunkarna med sprit runt i bussen och deltagarna släppte sakta men säkert de krampartade greppen om sätet och började istället skräna till musiken som gick på högsta volym.
På båten ut till ön klev några underhållare fram som spelade latinamerikanskt bedövande falskt och försökte få kvinnorna att dricka tillräckligt mycket för att kunna vicka sexigt på höfterna. Båten buffade sig fram på stekhet vattenyta som ett gungande inferno. Inga stela leenden bara hysteriska skratt.
Han själv som representant för arrangörssidan och nykter alkoholist tryckte längst bak i båten i ett försök att hålla sig utanför.
Han kände det redan när de simmade i land från den ankrade båten, varningssignalerna i magen.
Herregud han var på väg att få diarré. Det fanns inte något skyddande buskage så långt ögat kunde nå på den fördömda ön bara lågväxande kaktus. I panik rusade han mot ett plåtskjul som var den enda byggnad som fanns. När han i ren desperation ryckte upp dörren tittade han in i ögonparet på en lokal fiskare som stod och lagade nät. Då kände han det komma, varmt och kladdigt längs benen.
Han vände och sprang rakt ut i havet med en brun ström efter sig.
En av de berusade deltagarna försökte ta tag i honom medan hon sluddrande bjöd upp honom till en vatten tango. Han knuffade henne åt sidan så att hon föll under vattenytan.
Han orkade inte bry sig utan han fortsatte att simma utåt medan magen gång på gång tömde sig.
I flera timmar höll han sig ute i vattnet tills det var dags att åka hem.
Han satt hela återresan utan att våga röra sig med den mest berusade kvinnan hängande över sig dreglande och snarkande.
Nu var de framme och alla hade lämnat båten utan att tänka på att få med sig denna redlösa kvinna till bussen.
Han insåg med stor ångest att han hade blivit lämnad ensam med det uppdraget.
Magen svarade direkt på den signalen. Medan han slet och drog och kämpade för att få den livlösa kvinnan iland kände han hur den krampande ringmuskeln
släppte efter och värmen spred sig längs benen.
När sällskapet äntligen insåg att några fattades var det för sent. De fann honom på marken i hamnen med kvinnan i sin famn storgråtande, omringad av traktens alla flugor.
Det var den fest han alltid skulle minnas.
onsdag 22 juli 2009
Spegel, spegel
SkrivPuff Utmaning 203. Om en spegel.
Mimosa tillhör den nya generationen. Hon är 20 år och har lärt sig att det är en dygd att vara kritisk och särskilt mot sig själv. I spegeln rynkar hon pannan och granskar millimeter för millimeter sin egen yta från ansikte till fötterna. Ögonen för tätt, näsan för stor, munnen för smal, brösten för små, magen för stor……….som mantras rullande på en våg sköljer den fällande domen över henne. Hon duger inte. Hon är en trogen Top Model tittare och vet vad som gäller.
Varje dag som hon går hemifrån har hon en stor klump i magen som gnager och skaver. Hon är inte så ofta talbar då hennes tankar är ockuperade av att försöka hitta lösningarna som ska leda till en fullständig förvandling.
När hon korsar torget och passerar loppmarknaden bryter en pockande röst rakt igenom tankarna:
– Flicka flicka på torget här du vet väl att du snart vackrast i staden är?
– Va säger Mimosa och snor runt och tittar rakt in i en stor spegel med guldram.
Hon tycker sig se ett leende försvinna i den blanka ytan sedan vågar hon inte titta mer, rädd att få syn på sig själv.
Hon håller om guldramen och känner att hon inte vill släppa taget om spegeln.
– Vad ska du ha för spegeln frågar Mimosa en äldre dam som står i ståndet.
– Ja du kan få den för 500 kronor, mycket bra pris säger damen och ler.
Mimosa undrar om hon blivit tokig när hon sätter ner den stora spegeln på sitt rum. Ska hon nu behöva se sig själv i helfigur också. Hon känner sig gråtfärdig.
– Ta en titt hjärtat mitt, önska dig vad du vill och jag hjälper ödmjukt till säger rösten igen.
Mimosa blundar och närmar sig spegeln. Hon skickar sin allra högsta önskan ut som en bön i rummet.
Hon tittar försiktigt med ena ögat och sedan det andra. I förvirring över vad hon ser slår hon händerna för ögonen och kikar igen genom fingrarna. Mimosa kan inte tro det men där står faktiskt en Tyra Banks kopia i hennes kläder och kikar på henne mellan fingrarna.
Mimosa tillhör den nya generationen. Hon är 20 år och har lärt sig att det är en dygd att vara kritisk och särskilt mot sig själv. I spegeln rynkar hon pannan och granskar millimeter för millimeter sin egen yta från ansikte till fötterna. Ögonen för tätt, näsan för stor, munnen för smal, brösten för små, magen för stor……….som mantras rullande på en våg sköljer den fällande domen över henne. Hon duger inte. Hon är en trogen Top Model tittare och vet vad som gäller.
Varje dag som hon går hemifrån har hon en stor klump i magen som gnager och skaver. Hon är inte så ofta talbar då hennes tankar är ockuperade av att försöka hitta lösningarna som ska leda till en fullständig förvandling.
När hon korsar torget och passerar loppmarknaden bryter en pockande röst rakt igenom tankarna:
– Flicka flicka på torget här du vet väl att du snart vackrast i staden är?
– Va säger Mimosa och snor runt och tittar rakt in i en stor spegel med guldram.
Hon tycker sig se ett leende försvinna i den blanka ytan sedan vågar hon inte titta mer, rädd att få syn på sig själv.
Hon håller om guldramen och känner att hon inte vill släppa taget om spegeln.
– Vad ska du ha för spegeln frågar Mimosa en äldre dam som står i ståndet.
– Ja du kan få den för 500 kronor, mycket bra pris säger damen och ler.
Mimosa undrar om hon blivit tokig när hon sätter ner den stora spegeln på sitt rum. Ska hon nu behöva se sig själv i helfigur också. Hon känner sig gråtfärdig.
– Ta en titt hjärtat mitt, önska dig vad du vill och jag hjälper ödmjukt till säger rösten igen.
Mimosa blundar och närmar sig spegeln. Hon skickar sin allra högsta önskan ut som en bön i rummet.
Hon tittar försiktigt med ena ögat och sedan det andra. I förvirring över vad hon ser slår hon händerna för ögonen och kikar igen genom fingrarna. Mimosa kan inte tro det men där står faktiskt en Tyra Banks kopia i hennes kläder och kikar på henne mellan fingrarna.
måndag 20 juli 2009
Om Rädsla.
SkrivPuff Utmaning 201. Om Rädsla.
Bakom förmaket i den vänstra kammaren har hon sitt hemliga rum lilla Rädsla. Det är här hon gömmer sig när världen känns hotfull. Härinne i tystnaden går det att ta händerna ifrån öronen utan att behöva höra föräldrarnas angrepp på varandra.
Rädsla talar med de varmrosa väggarna och berättar för dem allt som ingen annan får veta. Hon sköljer golvet med sina tårar.
Här avslöjar hon sin största hemlighet, rädslan för att bli övergiven.
De dagar när solljuset inte når henne och ensamhetens känslor viskar oroligt, då kommer hon hit och låter sig vaggas av hjärtpumpens rytm.
Hon kryper ihop, omfamnar sig själv och försöker återknyta till livets puls och värme.
Under vilan söker hon Kraften som hon vet bor någonstans inom henne själv och som ännu är villig att reparera och läka.
Bakom förmaket i den vänstra kammaren har hon sitt hemliga rum lilla Rädsla. Det är här hon gömmer sig när världen känns hotfull. Härinne i tystnaden går det att ta händerna ifrån öronen utan att behöva höra föräldrarnas angrepp på varandra.
Rädsla talar med de varmrosa väggarna och berättar för dem allt som ingen annan får veta. Hon sköljer golvet med sina tårar.
Här avslöjar hon sin största hemlighet, rädslan för att bli övergiven.
De dagar när solljuset inte når henne och ensamhetens känslor viskar oroligt, då kommer hon hit och låter sig vaggas av hjärtpumpens rytm.
Hon kryper ihop, omfamnar sig själv och försöker återknyta till livets puls och värme.
Under vilan söker hon Kraften som hon vet bor någonstans inom henne själv och som ännu är villig att reparera och läka.
måndag 13 juli 2009
Målmedveten
SkrivPuff Utmaning 194. Om att gå i mål
Abi hade sprungit i hela sitt liv. Han sprang innan han kunde gå om man fick tro hans mamma. Han hade sprungit som herde till familjens boskap från fyra års ålder. Vid sex sprang han 2 mil om dagen för att få gå några timmar i skolan.
Barfota på snabba fötter så att dammet yrde om den solspruckna vägen.
Han sprang för att finna vatten som gick att dricka så att inte fler i familjen skulle dö.
Han sprang när soldaterna kom för att inte behöva bli en av dem och han sprang desperat sökande efter hjälp när andra skadades i hans närhet.
Han sprang med sårade och döende i sina armar. Han sprang och kände hur livet rann ur dem medan han försökte tala lugnande ord.
Abi sitter idag på Arbetsförmedlingen och tittar på bunten med papper han fått i sin hand. Tolken översätter orden från kvinnan som berömmer hans ambitioner men säger att det kommer ta tid, lång tid.
Abi säger ingenting men nickar och tänker att ingen tid i världen kan sudda ut hans liv och upplevelser. Det känns som om han sprungit hela vägen till Sverige för att kunna nå sitt mål.
Han har bara en enda strävan och det här är landet som kan infria den. Abi vill bli läkare. Han vill rädda liv.
Abi tänker inte springa mer utan istället lugnt och metodiskt gå i mål.
Abi hade sprungit i hela sitt liv. Han sprang innan han kunde gå om man fick tro hans mamma. Han hade sprungit som herde till familjens boskap från fyra års ålder. Vid sex sprang han 2 mil om dagen för att få gå några timmar i skolan.
Barfota på snabba fötter så att dammet yrde om den solspruckna vägen.
Han sprang för att finna vatten som gick att dricka så att inte fler i familjen skulle dö.
Han sprang när soldaterna kom för att inte behöva bli en av dem och han sprang desperat sökande efter hjälp när andra skadades i hans närhet.
Han sprang med sårade och döende i sina armar. Han sprang och kände hur livet rann ur dem medan han försökte tala lugnande ord.
Abi sitter idag på Arbetsförmedlingen och tittar på bunten med papper han fått i sin hand. Tolken översätter orden från kvinnan som berömmer hans ambitioner men säger att det kommer ta tid, lång tid.
Abi säger ingenting men nickar och tänker att ingen tid i världen kan sudda ut hans liv och upplevelser. Det känns som om han sprungit hela vägen till Sverige för att kunna nå sitt mål.
Han har bara en enda strävan och det här är landet som kan infria den. Abi vill bli läkare. Han vill rädda liv.
Abi tänker inte springa mer utan istället lugnt och metodiskt gå i mål.
söndag 12 juli 2009
Dagen vaknar
SkrivPuff Utmaning 193. Att vakna.
Dagen gäspar och sträcker ut sig över stilla morgonstund
Solen viker undan täcket och sänder ut valpigt nyfikna strålar
I daggkåpan vilar droppar som hungrigt lapar solens ljus
Medan ängens dimma gömmer drömska älvors lek och dans
Vinden spelar ömsint viskande spröda björkblads melodier
För Jorden som lenar sin spruckna hud med nattens svala fukt
Det vilar en storslagen tystnad över naturens vidöppna sköte
För människobarnen reser än på fribiljett i annan tidszon
Dagen gäspar och sträcker ut sig över stilla morgonstund
Solen viker undan täcket och sänder ut valpigt nyfikna strålar
I daggkåpan vilar droppar som hungrigt lapar solens ljus
Medan ängens dimma gömmer drömska älvors lek och dans
Vinden spelar ömsint viskande spröda björkblads melodier
För Jorden som lenar sin spruckna hud med nattens svala fukt
Det vilar en storslagen tystnad över naturens vidöppna sköte
För människobarnen reser än på fribiljett i annan tidszon
lördag 11 juli 2009
Balanskonst
SkrivPuff Utmaning 192. Balans
Pärla var tre år men redan en mästarinna på att hålla balansen. Hon balanserade på de osynliga trådar som vävdes mellan föräldrarna och det var många fnurror på dem. Hon trippade sakta ut på tårna på de slakande linorna, rättade till, särade på och knöt ihop. Hon hörde och såg allt även det som fanns där men inte sades rakt ut.
Hon växte rätt in i en roll som hon var för liten att ifrågasätta och som en askunge var hon sysselsatt från morgonen tills hon föll i sömn på kvällen.
Hon visste inte att hon var född i en krigszon mellan två som glömt bort hur man älskade och respekterade varandra.
Ingen såg hennes mödor eller hur föräldrarnas skuggor sakta tuggade i sig hennes barndom.
Pärla var en tapper liten soldat utan rustning eller annat vapen än sitt leende och sin barnsliga iver att rädda sin familj från undergång.
Pärla bar sitt uppdrag utan tvekan på sina fågeltunna axlar. Pärla, balansens mästarinna, alltid på lina utan skyddsnät.
Pärla var tre år men redan en mästarinna på att hålla balansen. Hon balanserade på de osynliga trådar som vävdes mellan föräldrarna och det var många fnurror på dem. Hon trippade sakta ut på tårna på de slakande linorna, rättade till, särade på och knöt ihop. Hon hörde och såg allt även det som fanns där men inte sades rakt ut.
Hon växte rätt in i en roll som hon var för liten att ifrågasätta och som en askunge var hon sysselsatt från morgonen tills hon föll i sömn på kvällen.
Hon visste inte att hon var född i en krigszon mellan två som glömt bort hur man älskade och respekterade varandra.
Ingen såg hennes mödor eller hur föräldrarnas skuggor sakta tuggade i sig hennes barndom.
Pärla var en tapper liten soldat utan rustning eller annat vapen än sitt leende och sin barnsliga iver att rädda sin familj från undergång.
Pärla bar sitt uppdrag utan tvekan på sina fågeltunna axlar. Pärla, balansens mästarinna, alltid på lina utan skyddsnät.
onsdag 8 juli 2009
Ögonblick av nåd.
SkrivPuff Utmaning 188. En känsla du trivs med.
I Kebnekaise och på Sydgrönland hände det de första gångerna.
Jag kallar det för ögonblick av Nåd. Mitt i det vackra storslagna stannade plötsligt tiden och allt utom Varandet upphörde. En känsla av att allt är precis som det ska i tidlöshetsbubblan mellan himmel och jord. Inga tankar, inget framåt eller bakåt bara Nu och för Evigt.
Sinnenas utvidgade skärpa omfamnade av en obeskrivbar Närvaro.
Jag vet inte vad den känslan kallas men det är som om att bli rörd av Livet självt. Ögonblicket lämnar avtryck och blir som en lysande stjärna i både själ och hjärta. Tacksamheten är plötsligt stor över att få vara en liten människa.
I Kebnekaise och på Sydgrönland hände det de första gångerna.
Jag kallar det för ögonblick av Nåd. Mitt i det vackra storslagna stannade plötsligt tiden och allt utom Varandet upphörde. En känsla av att allt är precis som det ska i tidlöshetsbubblan mellan himmel och jord. Inga tankar, inget framåt eller bakåt bara Nu och för Evigt.
Sinnenas utvidgade skärpa omfamnade av en obeskrivbar Närvaro.
Jag vet inte vad den känslan kallas men det är som om att bli rörd av Livet självt. Ögonblicket lämnar avtryck och blir som en lysande stjärna i både själ och hjärta. Tacksamheten är plötsligt stor över att få vara en liten människa.
måndag 6 juli 2009
Tystnad??
SkrivPuff Utmaning 187. Om tystnad.
Tystnaden ekar i Carls huvud. När alla ljud upphör är det som om volymen höjs på hans egna tankar. I tystnaden tumlar hans liv runt som när tvättmaskinen centrifugerar. Han hör alla sina måste och borde kastas runt och sno sig om varandra i en allt ystrare dans. Han känner knuten i magen dra till om skriket som vill överrösta dessa prestigens ändlösa mantran. Han trycker händerna mot öronen i ett försök att undkomma sin inre slavdrivare som skrattande bara ökar intensiteten. Han känner de vätskefyllda pärlorna som tränger sig fram längs hårfästet och vet att nu är det bråttom om han ska hinna förhindra en katastrof.
Han trevar i fickan på byxorna och får med darrande hand tag på sin Ipod. När hörlurarna är på plats och musiken som ett tvättmedel renar tystnaden drar Carl djupa andetag. Hans kropp följer lättad rytmen och slavdrivaren viker sig under texten: Are we human or are we dancers………..
Tystnaden ekar i Carls huvud. När alla ljud upphör är det som om volymen höjs på hans egna tankar. I tystnaden tumlar hans liv runt som när tvättmaskinen centrifugerar. Han hör alla sina måste och borde kastas runt och sno sig om varandra i en allt ystrare dans. Han känner knuten i magen dra till om skriket som vill överrösta dessa prestigens ändlösa mantran. Han trycker händerna mot öronen i ett försök att undkomma sin inre slavdrivare som skrattande bara ökar intensiteten. Han känner de vätskefyllda pärlorna som tränger sig fram längs hårfästet och vet att nu är det bråttom om han ska hinna förhindra en katastrof.
Han trevar i fickan på byxorna och får med darrande hand tag på sin Ipod. När hörlurarna är på plats och musiken som ett tvättmedel renar tystnaden drar Carl djupa andetag. Hans kropp följer lättad rytmen och slavdrivaren viker sig under texten: Are we human or are we dancers………..
lördag 4 juli 2009
Min rätta skepnad
SkrivPuff Utmaning 185. ”Min röst är stark och klar”
Min röst är stark och klar de dagar jag är befriad från rädslans tvångsföreställningar och drypande fängelsehåla.
Min röst är stark och klar när jag är i kontakt med och uttrycker min egen sannig.
Då skimrar min aura och breder ut sig med välbehag. Då är jag redo för äkta möten i livet.
Min röst är stark och klar när spänningarna i min kropp ger efter och släpper upp ljudet ända nere från min mage. Då passerar ljudet mitt hjärta som ger rösten den rätta vibrationen att förena sig med universums locktoner.
Min röst är då stark och klar och kan uttrycka kärlekens möjligheter och livets längtan efter fred och harmoni. Då syns jag i min rätta skepnad.
.
Min röst är stark och klar de dagar jag är befriad från rädslans tvångsföreställningar och drypande fängelsehåla.
Min röst är stark och klar när jag är i kontakt med och uttrycker min egen sannig.
Då skimrar min aura och breder ut sig med välbehag. Då är jag redo för äkta möten i livet.
Min röst är stark och klar när spänningarna i min kropp ger efter och släpper upp ljudet ända nere från min mage. Då passerar ljudet mitt hjärta som ger rösten den rätta vibrationen att förena sig med universums locktoner.
Min röst är då stark och klar och kan uttrycka kärlekens möjligheter och livets längtan efter fred och harmoni. Då syns jag i min rätta skepnad.
.
fredag 3 juli 2009
Gift
SkrivPuff Utmaning 184. Skriv om GIFT.
Den gamle mannen sitter där på sin sängkant. Hans ögon är grumlade och skumma. Han lever i skuggornas rike. Skuggor från flydda tider. Kroppen är i multnande och kläderna som han en gång burit upp hänger som slokande segel runt honom.
Hans ande har rest till mer lockande landskap och han känner sig övergiven och bitter. Han har för länge sedan slutat att älska och omedvetet har han nu som mål att förgifta tillvaron för dem som står honom nära. Han fångar dem som spindeln i sitt nät och sprider sitt förlamande gift genom deras varelser. Han ville att de ska få smaka det bittra precis som han.
Omtanke och vänliga ord förvandlar resterna av hans själ till en huggorm och han sprider sitt gift i små och stora portioner. Han känner när det träffar dem rakt i hjärtat. När de lider blir hans sömn och drömmar lättare för då känner han deras delaktighet.
Den gamle mannen sitter där på sin sängkant. Hans ögon är grumlade och skumma. Han lever i skuggornas rike. Skuggor från flydda tider. Kroppen är i multnande och kläderna som han en gång burit upp hänger som slokande segel runt honom.
Hans ande har rest till mer lockande landskap och han känner sig övergiven och bitter. Han har för länge sedan slutat att älska och omedvetet har han nu som mål att förgifta tillvaron för dem som står honom nära. Han fångar dem som spindeln i sitt nät och sprider sitt förlamande gift genom deras varelser. Han ville att de ska få smaka det bittra precis som han.
Omtanke och vänliga ord förvandlar resterna av hans själ till en huggorm och han sprider sitt gift i små och stora portioner. Han känner när det träffar dem rakt i hjärtat. När de lider blir hans sömn och drömmar lättare för då känner han deras delaktighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)