SkrivPuff Utmaning 175. Om det som skrämmer.
Else satt på kanten av dubbelsängen. Hennes liv hade brustit som ett pärlhalsband, det låg i spillror på marken. Hon hade skrumpnat som ett torkat äpple och hennes hår hade tappat all färg över natten. Halsen snörpte gråten och hon kunde inte svälja. Hur hon än blundade så fanns bilderna från gårdagen där som om det var den enda händelsen i hennes liv, det liv som stannat.
Mein Gott, mein gott orden snurrade inom henne i sökandet efter en livboj.
Hon försökte mana fram bilder av barnen för att orka, för att vilja leva vidare.
Vad skulle hon säga till dem när ingen tröst fanns att få.
Åh Hans min käraste tänkte hon nu behöver jag ditt mod. Han hade varit hennes och hela byns ledstjärna fram tills nu. Han var en beundrad man som alla kunnat vända sig till. När den nya tiden drog in stod han upp för dem alla. När soldaterna kom till byn och skulle värva barnen till Hitler Jugend sa han nej och stod på sig trots påtryckningarna.
Nu kom bilderna igen. Hon såg Hans livlösa kropp hängandes i eken på torget mitt i byn. Och hon såg alla dessa slutna ansikten som med sitt tysta medgivande bevittnade och tillät. De människor som delat deras vardag under långa tider.
onsdag 24 juni 2009
tisdag 23 juni 2009
Vila
SkrivPuff Utmaning 174. Om Vila.
Lilla barn mitt i din ystra lek
När tröttheten överrumplar
Tårars lopp över vallmokind
Din kropp längtar modersfamn
Litet knyte likt en boll i mitt knä
Oskulds doft från solvarm hjässa
Snusar med fjärilslätta andetag
Bortflugen till drömmars sagoland
Lilla barn mitt i din ystra lek
När tröttheten överrumplar
Tårars lopp över vallmokind
Din kropp längtar modersfamn
Litet knyte likt en boll i mitt knä
Oskulds doft från solvarm hjässa
Snusar med fjärilslätta andetag
Bortflugen till drömmars sagoland
lördag 20 juni 2009
Komma försent?
SkrivPuff. Utmaning 171. 20 Juni. Om att komma försent.
Han är arg, ja egentligen är han rasande. Han drar morgonrocken tätare runt kroppen, knyter skärpet och tittar på klockan. Han drar fingrarna genom det allt tunnare håret och konstaterar att klockan är 02.20. Djävla unge tänker han ska hon aldrig lära sig att lyda. Han går in i hennes rum, förbi sängen och fram till fönstret. Han öppnar det, lutar sig ut och konstaterar att det är tomt, lugnt och tyst nere på gatan. Det är tredje gången han stiger upp för att kontrollera om hon kommit hem sedan klockan 12.00. Det var den tid de hade kommit överens om. Nu ska han banne mig lära henne en läxa! Han letar fram nyckeln till dörrens övre lås, går ut i hallen och vrider om nyckeln.
Han blir plötsligt lugn och känner sig nöjd med sig själv, så nöjd att han kan gå tillbaka till sängen och lägga sig. Han somnar gott i förvissning om att han låst henne, sin 15-åring ute.
Hon vaknar till av ljud som rör sig mot hennes rum. Kikar yrvaket på klockan som visar 02.20. Hon ser sin pappa iklädd sin rutiga morgonrock gå rakt förbi hennes säng, fram till fönstret och luta sig ut. Hon hör honom småsvära och muttra något om att komma försent. Förvånat ser hon honom passera henne igen och hör någon minut senare hur han låser ytterdörrens överlås och går till sängs.
Förvissad om att hon drömt suckar hon djupt, gäspar och somnar om.
Han är arg, ja egentligen är han rasande. Han drar morgonrocken tätare runt kroppen, knyter skärpet och tittar på klockan. Han drar fingrarna genom det allt tunnare håret och konstaterar att klockan är 02.20. Djävla unge tänker han ska hon aldrig lära sig att lyda. Han går in i hennes rum, förbi sängen och fram till fönstret. Han öppnar det, lutar sig ut och konstaterar att det är tomt, lugnt och tyst nere på gatan. Det är tredje gången han stiger upp för att kontrollera om hon kommit hem sedan klockan 12.00. Det var den tid de hade kommit överens om. Nu ska han banne mig lära henne en läxa! Han letar fram nyckeln till dörrens övre lås, går ut i hallen och vrider om nyckeln.
Han blir plötsligt lugn och känner sig nöjd med sig själv, så nöjd att han kan gå tillbaka till sängen och lägga sig. Han somnar gott i förvissning om att han låst henne, sin 15-åring ute.
Hon vaknar till av ljud som rör sig mot hennes rum. Kikar yrvaket på klockan som visar 02.20. Hon ser sin pappa iklädd sin rutiga morgonrock gå rakt förbi hennes säng, fram till fönstret och luta sig ut. Hon hör honom småsvära och muttra något om att komma försent. Förvånat ser hon honom passera henne igen och hör någon minut senare hur han låser ytterdörrens överlås och går till sängs.
Förvissad om att hon drömt suckar hon djupt, gäspar och somnar om.
torsdag 18 juni 2009
Bakom hörnet
SkrivPuff Utmaning 169 18 Juni. Det som finns bakom hörnet.
Bakom hörnet bor Nyfiken, Livets bästa vän.
Hon lockar oss alltid att gå längre än vi tänkt.
Det är hon som viskande väcker vår längtan
Runt halsen bär hon hjärtats gyllene nyckel
Med den öppnar hon många stängda dörrar
Hennes förföriska skratt väcker syster Lust
Tillsammans får de oss att våga ge oss ut
Som riddare i det okändas hemliga landskap
Där vi kan besegra den eldsprutande draken
Och befria lilla Rädsla ur vår sagas höga torn
Bakom hörnet bor Nyfiken, Livets bästa vän.
Hon lockar oss alltid att gå längre än vi tänkt.
Det är hon som viskande väcker vår längtan
Runt halsen bär hon hjärtats gyllene nyckel
Med den öppnar hon många stängda dörrar
Hennes förföriska skratt väcker syster Lust
Tillsammans får de oss att våga ge oss ut
Som riddare i det okändas hemliga landskap
Där vi kan besegra den eldsprutande draken
Och befria lilla Rädsla ur vår sagas höga torn
onsdag 17 juni 2009
I det lilla
SkrivPuff Utmaning 168. 17 Juni. Jag älskar mina påhitt.
För att mina steg inte ska bli alltför tunga om mornarna när jag går till jobbet brukar jag försöka göra något lite annorlunda varje dag. Kanske sjunger jag, tar en annan väg, tittar på och fantiserar om dem jag möter. Ibland stannar jag till utanför jobbet och bara ser mig omkring. Jag tittar på träd, blommor och lyssnar på fåglarna eller om det hänt något nytt sedan gårdagen. Kanske gör jag lite uppmjukande rörelser, känner hur mina fötter har det i skorna. Har jag tur får jag dela ett leende med någon förbipasserande.
Regnar det brukar jag använda näsan och lukta på vad regnet sköljt bort eller frigjort(förhoppningsvis något som doftar gott). Om vinden spelar lyssnar jag på hur det låter när den berör och vidrör det som finns i dess väg. För mig är detta att vara delaktig mitt i livets ögonblick, navet i tillvaron.
Det känns viktigt att hålla närvaron i nuet så länge jag kan för när jag väl är på jobbet är det så lätt att slukas upp av den mentala världen.
Mitt barnasinne är det som ständigt fyller mig med nya påhitt och håller mig levande.
För att mina steg inte ska bli alltför tunga om mornarna när jag går till jobbet brukar jag försöka göra något lite annorlunda varje dag. Kanske sjunger jag, tar en annan väg, tittar på och fantiserar om dem jag möter. Ibland stannar jag till utanför jobbet och bara ser mig omkring. Jag tittar på träd, blommor och lyssnar på fåglarna eller om det hänt något nytt sedan gårdagen. Kanske gör jag lite uppmjukande rörelser, känner hur mina fötter har det i skorna. Har jag tur får jag dela ett leende med någon förbipasserande.
Regnar det brukar jag använda näsan och lukta på vad regnet sköljt bort eller frigjort(förhoppningsvis något som doftar gott). Om vinden spelar lyssnar jag på hur det låter när den berör och vidrör det som finns i dess väg. För mig är detta att vara delaktig mitt i livets ögonblick, navet i tillvaron.
Det känns viktigt att hålla närvaron i nuet så länge jag kan för när jag väl är på jobbet är det så lätt att slukas upp av den mentala världen.
Mitt barnasinne är det som ständigt fyller mig med nya påhitt och håller mig levande.
tisdag 16 juni 2009
"I begynnelsen var Ordet"
SkrivPuff Utmaning 167. 16 Juni. De tio främsta anledningarna till att skriva.
1) Ord är magi. Med dem kan jag skapa och omskapa i oändlighet.
2) Ord har stor makt och inflytande och kan laddas med olika slags energi. Det ger möjligheten att påverka och är därför också ett stort förtroende.
3) Ord är lek och glädje och stimulerar min fantasi och lockar fram mina inre bilder.
4) Det är så otroligt spännande att i skrivandets stund se vad som kommer ut och vilken skatt att ösa ur som finns inom mig.
5) Jag kan skriva mitt livs bok och få bättre perspektiv på mina tankar och större förståelse för mig själv.
6) Jag kan nå ut och kommunicera med min omvärld.
7) Jag kan uttrycka mina känslor. Det är ibland lättare att skriva än att tala när det gäller omvälvande känslor.
8) Skrivandet sorterar och lugnar mina ibland galloperande tankar och impulser.
9) Skrivna ord kan sparas och bli ett ankare mellan generationer.
10) De skrivna orden är som en sommaräng fylld av blommor i alla nyanser. Ett ord kan betyda så mycket!
1) Ord är magi. Med dem kan jag skapa och omskapa i oändlighet.
2) Ord har stor makt och inflytande och kan laddas med olika slags energi. Det ger möjligheten att påverka och är därför också ett stort förtroende.
3) Ord är lek och glädje och stimulerar min fantasi och lockar fram mina inre bilder.
4) Det är så otroligt spännande att i skrivandets stund se vad som kommer ut och vilken skatt att ösa ur som finns inom mig.
5) Jag kan skriva mitt livs bok och få bättre perspektiv på mina tankar och större förståelse för mig själv.
6) Jag kan nå ut och kommunicera med min omvärld.
7) Jag kan uttrycka mina känslor. Det är ibland lättare att skriva än att tala när det gäller omvälvande känslor.
8) Skrivandet sorterar och lugnar mina ibland galloperande tankar och impulser.
9) Skrivna ord kan sparas och bli ett ankare mellan generationer.
10) De skrivna orden är som en sommaräng fylld av blommor i alla nyanser. Ett ord kan betyda så mycket!
måndag 15 juni 2009
Hederskodex
SkrivPuff Utmaning 166. 15 Juni. Fånge Hatt Kök Glimt Vana.
Utrymmet var begränsat. Här satt han instängd och som fånge i ett välfyllt skafferi.
Han kunde inte låta bli att skratta åt sig själv. Han tittade ner på sina kritstrecksrandiga byxben där pressvecken var skarpa som rakknivar och de svarta lackskorna blänkte i strimman av månljus som letade sig in genom ventilen ovanför honom. Fracken satt så väl runt kroppen att han kunde förnimma varje andetag. Käppen med silverkrycka kanske skulle bli det redskap med vilket han skulle kunna ta sig därifrån. Han behövde koncentrera sig nu för att finna en plan B.
Hans misstag var att han gjort sin roll som gentlemannatjuv till en vana, han hade helt enkelt öppnat dörren och låtit slentrianen träda in i sitt liv.
Bröllopsfesten hade fångat allas intresse så till den grad att det hade varit alldeles för lätt att komma över de smycken han var ute efter. Han behövde spänning för att hålla koncentrationen i det yrke han valt. Alltihop hade gått alldeles för lätt och han blev oförsiktig. Han hade helt enkelt lagt sin grå cylinderhatt som ett visitkort på bordet i rummet för det begångna brottet.
Han hade lyckats befria hatten men själv gått i fällan. När han på sin väg ut genom köket hörde de bestämda stegen från husföreståndarinnan fanns bara en väg fri och det var in i skafferiet. Han hann nätt och jämt dra igen dörren efter sig när nyckeln vreds om två varv medsols i låset.
Han visste att motsvarande procedur fast motsols skulle ske klockan 7 nästa morgon och då var hans tid ute. I en inre glimt av fantasi såg han för sig hur han slog ner den bastanta husföreståndarinnan med sitt försilvrade redskap. Han rös inför sin inre syn. Slå en kvinna, nej det gick långt utanför hans yrkesheder.
Utrymmet var begränsat. Här satt han instängd och som fånge i ett välfyllt skafferi.
Han kunde inte låta bli att skratta åt sig själv. Han tittade ner på sina kritstrecksrandiga byxben där pressvecken var skarpa som rakknivar och de svarta lackskorna blänkte i strimman av månljus som letade sig in genom ventilen ovanför honom. Fracken satt så väl runt kroppen att han kunde förnimma varje andetag. Käppen med silverkrycka kanske skulle bli det redskap med vilket han skulle kunna ta sig därifrån. Han behövde koncentrera sig nu för att finna en plan B.
Hans misstag var att han gjort sin roll som gentlemannatjuv till en vana, han hade helt enkelt öppnat dörren och låtit slentrianen träda in i sitt liv.
Bröllopsfesten hade fångat allas intresse så till den grad att det hade varit alldeles för lätt att komma över de smycken han var ute efter. Han behövde spänning för att hålla koncentrationen i det yrke han valt. Alltihop hade gått alldeles för lätt och han blev oförsiktig. Han hade helt enkelt lagt sin grå cylinderhatt som ett visitkort på bordet i rummet för det begångna brottet.
Han hade lyckats befria hatten men själv gått i fällan. När han på sin väg ut genom köket hörde de bestämda stegen från husföreståndarinnan fanns bara en väg fri och det var in i skafferiet. Han hann nätt och jämt dra igen dörren efter sig när nyckeln vreds om två varv medsols i låset.
Han visste att motsvarande procedur fast motsols skulle ske klockan 7 nästa morgon och då var hans tid ute. I en inre glimt av fantasi såg han för sig hur han slog ner den bastanta husföreståndarinnan med sitt försilvrade redskap. Han rös inför sin inre syn. Slå en kvinna, nej det gick långt utanför hans yrkesheder.
Väl hemkommen / Välkommen
Hemma igen efter tre veckors resa och vandring på vackra Korsika. Temperaturen har hela tiden legat mellan 25-30 grader. Utevistelse hela dagarna och många bad i det turkos-och blåskimrande havet. Huden luktar fortfarande av sol,salt,sand och värme.
Själen sjunger av alla vackra intryck. Korsikansk polyfonisk sång ljuder i öronen efter konserten i katedralen i Calvi med gruppen Alba. Så vackert och så välgörande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)