måndag 25 maj 2009

Semesterstängt


Nu far jag på långvandring till Korsikas berg. Glad sommar till alla! Varma hälsningar Margareta

Vågen

SkrivPuff Utmaning 144. 25 Maj. En våg.

Vågen var över oss innan vi hann blinka. Det dånade och skrek i öronen, kropparna trycktes mot varandra i ett kaotiskt tumult. Människorna grät och ropade den gudomliges namn. Plötsligt uppenbarade han sig, den tillbedda, han talade till oss och förde oss sedan rakt in i himmelriket med sin sång och sina gungande höfter.
Vi överlevde och blev frälsta.

Vi formade noggrant vågen i håret, kämpade oss ner i de tajtaste byxorna och satte myggjagarna på fötterna innan vi träffades i den rökiga källarlokalen där vårt nybildade band drömde om att nå höjderna.

HAN, ELVIS, KUNGEN var livet och den som drog oss ut på de djupaste vatten och vi följde honom utan minsta eftertanke.

söndag 24 maj 2009

En skröna.

SkrivPuff 144. 24 Maj. En tokig tant, en galen gubbe och en författare klok som en pudel!

Tanten som bor på Rådmansgatan 78 är snäll men lite tokig. Får hon syn på en man eller bara en liten pojke så vill hon pussas. De flesta som bor i kvarteret låter henne hållas då hon är liten och spröd och luktar som vårregnssköljda konvaljer. Hon ler och trutar med munnen och viskar pusspusspuss när hon närmar sig sitt offer. Gatans små pojkar fnissar, ropar ”Tok-Linnea” och springer snabbt utom räckhåll. De mera mogna männen tar emot en puss på kinden och klappar henne på handen och går vidare.

När Linnea får dela ut några pussar blir hon oftast nöjd och går hem till sitt.
Den här dagen kommer faktiskt inte att bli som andra. Just som Linnea vänder om för att gå hem rycks porten på andra sidan gatan upp och ut stormar en äldre spritt språngande naken man, ja nästan i alla fall han har faktiskt en sko på sig.

– Linnea, Linnea ropar han vänta känner du inte igen mig?
Linneas stannar framför mannen och den lilla pussmunnen omformas till ett frågetecken. Hon synar honom från topp till tå och skiftar färg som ett stoppljus. Plötsligt klarnar blicken.
– Linnea jag har sett dig länge men inte fått gå ut för den förbannade vårdpersonalen. Herredjävlar nu kommer de.

Medan två bastanta kvinnor närmar sig med en morgonrock i högsta hugg lägger sig den nakne mannen på knä mittframför Linnea på gatan och fattar hennes hand.
Innan vårdarna hinner ingripa skyndar en man fram och ställer sig beskyddande framför de två gamla.
– Låt dem vara säger han. Jag är författare och det här kan bli årets historia så förstör nu inte det här säger han myndigt.

Då författaren är klok som en pudel ser han till att det förutom en bra historia blir ett bröllop och samma servicehem för TokLinnea och GalnePer.

torsdag 21 maj 2009

Obeslutsam


SkrivPuff Utmaning 141. 21 Maj. Bilden ovan.

Här sitter jag i allskönsro som det ser ut på två stolar. Egentligen handlar det om att jag inte kan bestämma mig. Dessutom är jag rädd att ramla mellan stolarna och bli en total looser för att jag inte har tagit ställning. Fy fan tänk om polarna såg mig nu vilken träskalle de skulle tycka att jag är och de har faktiskt rätt.

Det borde ju vara gott virke i mig med tanke på mina fantastiska föräldrar. De är som två raka furor som har nått upp till höga höjder Jag får nog erkänna att jag själv är alltför böjlig och formbar inför andras initiativ och skaparlust.
Jag har verkligen fastnat på mina två stolar och vet i det här läget inte vilken position som är lämpligast att inta. Det var ett stort misstag av mig att bli politiker.
Suck!

måndag 18 maj 2009

Luftburen

SkrivPuff Utmaning 138. 18 Maj. Luft

Jag svävar i ett hav av luft
Med fötterna på jorden
Luften mättar mina lungor
Kroppens vackra festballonger

Luften fyller på med näring
Som får blodet att rusa
Och hjärtat att skratta
Vid lugna djupa andetag

Luften leker med mitt liv
Som tittut - både in och ut
Ger mig kraft färg och form
Ljud, gråt, skratt och sång

I vinden känns luften
När den rufsar om i håret
Skakar husets alla väggar
Gör seglatsen till en njutning

Luften är stark och obeveklig
När den piskar upp havet
Eller går fram som en tornado
Och skövlar vår vackra Jord

Vinden bär varsamt nya frön
Till bördig jord och planterar
Trädgårdar där Skaparen så önskar
Som gör mig andlös av beundran

Luften guidar mina vingar
På återfärden till den plats
Varifrån jag en gång kom
I oändlighetens vackra landskap

söndag 17 maj 2009

Berörd av livet.

SkrivPuff Utmaning 137. 17 Maj. Fem favorit ord på B, skriv en berättelse där minst två ord är med.

Berörd, brokig, blad, bitsk, broderi.

Susanne spatserar på gatorna i Rom. Hon lever sin dröm. Här ska hon njuta av livet varje ögonblick i ett halvt år. Hon ska måla människor, gator, torg, fånga stadens stämningar och brokiga liv i penslande drag. Den bitska grundton hon lagt sig till med under de sista åren smälter ikapp med asfalten under den heta solens strålar.

Hon andas djupt och känner frihetskänslan stiga upp från magtrakten och sprida sig som bubblande champagne ut i armarna och vidare upp i huvudet. Hjärtats lite gistna dörr får sig en puff och glider knarrande upp på vid gavel. Susanne känner i en sorts berusning att hon vill röra vid och beröra människorna omkring sig. Hon vill förmedla den kärlek till livet som just här och nu dansar likt en vildsint tango inom henne.

Ja varför inte tänker hon och skrattar högt medan hon bjuder upp sig själv till den dans som redan pågår inom henne. Hennes klackar smattrar mot gatstenen i takt med den musik som bara hennes öron uppfattar. Intresserat tittar folk upp från sina kaffekoppar och samtalen avstannar på caféerna runt det lilla torget.

Susanne är så inne i sin dans att hon inte märker den vackre mörkhårige mannen som med målinriktade steg närmar sig henne med en röd ros i handen.
Han fångar henne skickligt i sina armar och för henne med säkra steg till nya nivåer i dansen. Rosen sätter han med varsam hand bakom hennes öra och bladen smeker hennes nu så röda kind.

Det var 10 år sedan de tog sina första impulsiva danssteg tillsammans hon och Roberto. De bor mitt i Rom och tangon håller deras romans eldig och vid liv.

lördag 16 maj 2009

På livets scen.

SkrivPuff Utmaning 136. 16 Maj. Om att stå i strålkastarljuset.

Hon står i en cirkel av ljus. Ljuset strömmar över henne som om en av Guds spotlights var riktad över just hennes utspel. Hon står alltid på scen fast hon inte ens är medveten om det.

Livet är en teater och hon har övat in sina repliker i evigheten för att kunna utöva kontroll. Egentligen är hon skräckslagen inför livet men håller den mask som hon satte på sig vid sin pappas död endast 15 år gammal. Mest arg är hon på män, de är alla svikare. Kan ge sig av när som helst.

Hon ryar, lägger ut skuld, beordrar och belönar på sitt eget vis.
Hon reflekterar aldrig över det som händer utan tar för givet att hon alltid har rätt. Hennes hjärta gråter ensamt om nätterna för att hon övergett sig själv och den hon skulle ha kunnat bli.

fredag 15 maj 2009

Fostermamma

SkrivPuff Utmaning 135. 15 Maj. Om att påverka.

Fostermamma har jag varit under 18 år av mitt liv. Det är en av de mest utmanande uppgifter jag någonsin tagit mig an. Mötet med barn och ungdomar som tidigt tappat tilliten till vuxna människor och till samhället gör att jag varit tvungen att plocka fram det allra djupaste och bästa inom mig för att kunna vara trovärdig både inför dem och mig själv.

Jag brukar säga att jag är väluppfostrad då barnen har testat mig till yttersta gränsen för att ta reda på om jag är någon att lita på. Jag har fått rannsaka mig själv, mitt sätt att vara och leva för att hålla måttet och vinna mina fosterbarns förtroende.

Då jag fått leva som en ”råmodell” av modersgestalten har det varit viktigt för mig att medvetandegöra för mig själv hur jag vill påverka. Min påverkan har varit ett medel för att ge verktyg till barnen som levt med mig, verktyg för hur man lever ett vanligt familje-och vardagsliv. Vanligt vardagsliv är en total bristvara för dessa barn och ungdomar.

Det är inte vad jag sagt utan vem jag är och vad jag gör som spelat roll och hjälpt dem vidare.
När och om jag lyckats med den svåra konsten att vara någon som de skulle kunna tänka sig att bli är mitt uppdrag slutfört.

Det har varit tuffa, omtumlande, utvecklande, lärorika, glädjerika, sorgsna, känslosamma, utmanande, roliga och svåra år.
Stort tack till er mina 7 fosterbarn för att jag fått ha er till låns och för att ni hjälpt mig att ta fram så många sidor av mig själv så att jag idag vet vem jag är och vill vara.

torsdag 14 maj 2009


SkrivPuff Utmaning 114. 14 Maj. En bild.


Jag sitter här och vill säga så mycket till dig. Du som inspirerar, du som är solen i mitt liv. Men orden förmår så lite mot de känslor som tumlar runt i min kropp när jag ser på dig. Kärleken har gjort mig ordlös, det finns inget som räcker till.
Jag vill känna doften av din solvarma hud, se ditt leende som gör mina knän mjuka. I dina ögons hav drunknar jag, dör och återföds. I ditt sällskap vill jag var den bästa av människor och jag vill sjunga din lov. Spegla dig i mina ögon och få en glimt av ditt innersta väsen som den gudomliga nymf du är.
Din för evigt förtrogne

onsdag 13 maj 2009

En sann historia

SkrivPuff Utmaning 113. 13 Maj. Om att krossa ett hjärta


Hon älskar sin mamma, eller snarare drömbilden av henne.
Hon orkar inte se sanningen som den är.

När hon bara var en vecka gammal hittades hon i en sjukhuskulvert.
I barnvagnen fanns en handskriven lapp med texten: Ta hand om Marit, hon är det finaste jag har.
Rikslarm gick ut och lilla Marit var en förstasidesnyhet i dagspressen. Det tog ett par veckor innan man fann hennes mamma Anabelle.

De två fördes till mödrahem för att få hjälp att finna varandra.
Personalen insåg att återföreningen inte gav Marit vad hon behövde då mamma Anabelle inte hade full förmåga att ta till sig sitt lilla knyte.
Efter två veckor släpptes de båda ändå hem utan uppföljning.

När Marit är 9 år är hon en stadig klient hos socialförvaltningen och har varit utplacerad 9 gånger i jourhem, på barnhem och i olika fosterhem. Hon har också under denna tid haft ett antal styvfäder och fått flera halvsyskon.
Marit anses nu vara ett mycket besvärligt och svårplacerat barn.

Ingen ser hennes krossade hjärta som försöker hålla livet intakt. Ingen förstår hennes mödosamma jakt efter kärlek. Ingen förstår hur illa hon far när hon tar på sig skulden för andras oförmåga. Tillit och tilltro saknas henne.
Hon bär en inre hunger som aldrig kan stillas. Hennes öde är att lära sig leva med ett krossat hjärta. Tyst bär hon sin törnekrona som människor i brist på kunskap och civilkurage har satt på hennes huvud.

Vid 15 års ålder har Marit hunnit bli missbrukare. Det är en resa med enkel biljett. Tiden har hunnit ikapp henne för hon var narkoman redan som foster genom sin mammas försorg och drogmissbruk. Inte långt senare har missbruket gått så långt att hon också prostituerat sig.

Marit är idag en ung människa som fallit rakt genom alla samhällets skyddsnät.
Många vuxna människor däribland myndighetspersoner har genom olyckliga beslut skrivit hennes historia. De sover gott om natten i sina ombonade hem.

Marit själv kämpar varje dag och natt för att överleva. Självmordsförsöken är många.
Ännu har ingen lyckats avlasta henne den oerhörda börda av skuld som hon bär för att hon är den hon är. Hon bär korset för sin familj och för den oförmåga samhället har visat när de gäller att ta hand om våra minsta.
Marit existerar och lever mitt ibland oss och behöver vårt mod och vår kärlek.

söndag 3 maj 2009

Alviva

SkrivPuff Utmaning 123. 3Maj. Skriv 5 favoritord på A och en berättelse där minst två av dem är med.

Alviva, Ametist, Annorlunda, Alm, Aprikos



Alviva hette hon och var 8 år. Hon var annorlunda, hade aldrig yttrat ett enda ord sedan födelsen men sjöng det gjorde hon. Sången flödade fram ur hennes bröst ikapp med näktergalen om vårarna. Hon tog toner som ingen annan, de gick nästan att ta på medan de vibrerade i luften.

I den lilla byn där hon bodde stannade allting upp när de första tonerna kom med vinden från heden. Inte ens barnen förmådde att leka och stoja när Alviva sjöng. Det var som om livet grep om dem på ett alldeles särskilt sätt som en slags förtrollning. Där stod de med öppna munnar, inåtvänd blick och med all koncentration kopplad till öronen.
Det var som om något lade sig tillrätta och luften blev liksom lättare att andas.

Hon sjöng på sin födelsedag därutifrån heden från ryggen på sin älskade islandshäst.
Hur hon hade lärt sig dessa gamla keltiska sånger var mer än någon förstod.
Hennes unga mamma hade varit den som förde sångtraditionen vidare i byn innan hon så tragiskt gick bort när Alviva föddes.

Pappan som älskade sin dotter högt blev alltid sorgsen när han fastnade med blicken i de ametistfärgade ögonen, de ögon som också minde honom om hans förlorade kära.
Han var på många sätt fången i sin sorg och förstod inte att hans oförmåga att vara närvarande och öppen för barnet låste hennes tal och språk till inre världar.

Boken om ditt liv

SkrivPuff Utmaning 122. 2 Maj.