Hyllning till Vintern

SkrivPuff Utmaning 120. 30 April. Tacktal till Vintern.

Vinterbarnet reste i den mörka gryningen, av stjärnljuset guidades hon till jordelivet. Hon bar frostens glittrande krona på sitt huvud. Hon öppnade sin blick för världen kl.05.10 och tog ett djupt andetag. Smärtan överväldigade henne och hon gav upp sitt första skrik innan hon fångades i vana armar.

Vintern blev hennes bomärke. När de första flingorna föll satt hon alltid drömmande i fönstret och följde deras färd. Hon iakttog varje singlande mönster och såg dess upplösning mot den ännu varma gatan eller när det tillsammans med miljontals andra flingor bäddade det täcke som skyddade livet mot kylan.

Hon var en drömmare vars syn räckte så långt in i varje mörker att hon till slut fann den strimma av ljus hon sökte i allt. Inget mörker var så kompakt att där inte fanns ljus det visste hon. Genom denna förvissning ägde hon hoppets gåva som hon generöst delade med sig av till alla som så behövde.

Hon lekte med och i ljuset de vinterdagar då den pastellfärgade solen färgsatte snön med sina strålar. Det var som om också hon påverkades och fick en alldeles särskild utstrålning, hon skimrade likt pärlemor.

På kvällarna satt hon tyst i sin egen sagovärld och tittade djupt in i stearinljusens lågor och ingen omkring förstod riktigt vad hon såg.
Hon älskade ljuset och värmen som omfamnade livet och gjorde det möjligt att existera i mörker och kyla.
Hon älskade också mörkret som lyfte fram ljusets skönhet genom sin kontrast
och kylan som förvandlade vattnet till de mest fantasifulla skulpturer.

Hon var ett vintergatans barn och varje kväll tackade hon sina änglavänner för allt arbete de utför så att människor på jorden ska få uppleva snö och vinter.

Räddad

SkrivPuff 119. 29 April. Bild

Hållen av dig
Som en kärna i din cirkel
Kan jag hålla huvudet över vattenytan
Trots det bråddjupa havets sug

Jag tar djupa andetag
Slutar att kämpa för livet
När livlinan likt en navelsträng
Drar mig tillbaka mot stadig mark

En god gärning?

SkrivPuff Utmaning 118. 28 April. God gärning?

Lilla Sol föddes en vanlig dag i augusti utanför familjens hägn. Eleonora fick nätt och jämt hålla den lilla i sina armar innan hon tvingades att klä sig för återresan till fästmannen släkt. Hon tittade på den lilla rödlätta varelsen och hennes hjärta skrek högt av smärtan vid avskedet. Stora salta tårar strömmade nedför kinderna hela vägen tillbaka. Aldrig hade hon trott att något kunde göra så ont, själen värkte, brösten värkte och hjärtat hade gått itu.

Hennes bror satt tyst vid hennes sida men han fanns som alltid där för henne.
Hon kände att hon inte hade ork att möta mannen som hon älskade just nu.
Märkt av Tbc hade han inte haft kraft nog att se till att de kom i brudsäng och förlovning räckte inte i släktens ögon för att de själva skulle få ta hand om sitt barn.
Åh den vackra käraste lilla som hon burit närmast sitt hjärta, vad skulle det bli av henne som lämnats där hos barnmorskan. Eleonora kved och skakade av frossa och oro. Brodern lade sin arm beskyddande om henne och de delade tystnaden.

Anmodern Anna stod på tröskeln när de anlände. Hon frågade inget höll bara upp dörren under tystnad.
Sven såg till att Eleonora kom i säng i rummet bredvid fästmannen. Hon somnade omedelbart helt utmattad, hörde inte ens de välbekanta hostningarna från andra sidan väggen.

Medan hon sov höll släkten rådslag utan hennes medverkan. Efter en del upprördhet enades fästmannens mor och syskon om att en av de äldre systrarna skulle ta med sig barnet till sitt hem i Norge för att undvika skandal.
Harriet hette hon som inte ens tyckte särskilt mycket om barn men som såg det som sin plikt och en god gärning för familjen.

ELD

SkrivPuff Utmaning 117. 27 April. Eld.

Nr.:1
Eldens dans och gnistor
Knäpper och knastrar i decembernatt
Ljusvarelser tumlar runt under stjärnhimmel
Sträcker ut sig i onåbar rymd
Ljuset ropar ut sin styrka
I mötet med mörkrets makt
Värmen möter kalla strömmar
Och virvlar runt i ömmande famntag



Nr.2:
Eld inom oss
dess sken genom ögon
het passionerad glöd
värmande sprakande brasa
girigt slukande eldsvåda
glittrande fyrverkeri
osande pyrande kol
en slocknad aska

människor utför eldens
mångfacetterade dans
genom växlande
gåtfullt känsloliv

Storm i vattenglas

Skrivpuff Utmaning 116. 26 April. Storm i vattenglas.

Han tittade på glaset och retade sig på vattnets stilla ytlinje. Det var precis som hon, så stilla medan han stormade. Hade hon inga känslor alls människan, var det bara han som drabbades av livet med alla dessa oförutsägbara reaktioner.
Han kunde bara inte låta bli, det kliade i fingrarna på honom så han tog glaset i sin darrande hand, skakade innehållet och hällde det rätt över henne där i sängen.
Han började storgråta när hon skrattande bara ruskade på sig som en blöt hund så att vattnet stänkte ner honom också.

SkrivPuff Utmaning 115. 25 April. Du kan aldrig gissa vad.....

Sjömannen ber inte om medvind han lär sig segla.

SkrivPuff Utmaning 114 24 April.

Äntligen på väg! För motor styr vi nu mot horisonten. Oändligheten, hav,hav,hav och blå himmel så långt ögat når. Vi lämnar våra invanda roller bakom oss för att möta det nya, det okända. Vi är utelämnade till naturens lagar.
Nu ska vi äntligen ha tid att lära känna varandra för dem vi verkligen är, i nöd, lust, storm och stiltje. Vår enda last är proviant och kläder efter väder. Vår väg är dit vindarna vill och dagarna är våra egna. På resa utanför tid och rum i både inre och yttre värld.

Alfabetsdikt

SkrivPuff Utmaning 113 23 April. Alfabetsdikt

Allvarligt talat
Bara oss emellan

Cellerna vibrerar
Dramatiken accelererar

Elektriskt laddade
Förföriskt underbart

Galet kära
Hungrigt älskande

Ivrigt undersökande
Jag och du

Kanske för alltid
Lyckliga hand i hand

Månskensnattens ljuslykta
Nuddar våra kroppar

Omslingrade i natten
Perfekta paret

Qvinna och man
Rosiga kinder

Skrattet som lockar
Tonen från hjärtat

Underbart är nuet
Varandets tid

Xtra kryddat genom
Ytterst välljudande

Zigenarmusik från violin
Åtkomlig för

Älskandes öron från
Öppet fönster i universum

I fäders spår

SkrivPuff Utmaning 104. 14 April. Om en plats jag aldrig varit på.

Just nu vandrar jag i fäders fotspår på vägar jag aldrig beträtt. Jag vandrar med hjälp av modern teknik tillbaka till 1500-talet för att möta dem som gett mig biljetten till livet.

Vallonerna, äntligen har jag funnit dem som jag hört nämnas sedan jag var liten. De som har gett upphov till mitt platta bakhuvud och mina markerade ögonbryn. De som kom från Nederländerna till Bergslagen för att hantera järn och smida. De bar namn som Herou, Cosswa och Cochoy och skapade förvirring i kyrkböckerna då ingen riktig visste hur det stavades.

Men nu har vi funnit varandra och det är tid att besöka bruksbygderna jag nu vet namnen på. Tänk så hisnande att vandra i fotspår genom tid och rum där de arbetat hårt och strävsamt generation efter generation inom samma yrke sedan 1575 och fram till min mormors far på tidigt 1900-tal.

Plötsligt befinner jag mig i en lång kedja av släkten. Jag blir invigd i deras namn och familjeliv, hur de flyttade, hur de levde och dog. Jag ska göra resan och bara sitta på dessa platser för att känna och lyssna på trädens, stenarnas och vindens berättelser om forna dagar.

Spegel, spegel på väggen där......

SkrivPuff Utmaning 103. 13 April. Spegelbild.

Jag ser mig i spegeln. Och hör plötsligt som genom en kosmisk telefon min sedan länge bortgånga släkting tant Noras röst: ”Åh du lilla kära”!
Jag studerar bilden av mig och tänker att ja precis så måste det vara.
Det är ju jag där i spegeln som är den enda som alltid vad som än hänt stått vid min egen sida. I alla de där bilderna som jag kan se i album och nu när jag stannar upp och verkligen tittar så vet jag att jag är en trogen vän. Jag har blivit snällare mot mig själv med åren, har mer tålamod och är rolig att vara med.

Så hur ter jag mig i spegeln. Mitt guldblonda hår har mörknat men guldtrådar finns ännu kvar. Håret är nästan alltid uppsatt av praktiska skäl. Jag har aldrig ägt några lockar i det silkeslena håret, vilket jag hett önskade mig som liten.
Tänk vad roligt jag tyckte det var när det blev mode att med plattång få fram den frisyr jag aldrig varit nöjd med.

Jag har markerade ögonbryn om än lite blekta med åren. Ögonen så blå. Som liten kunde jag tala med dem och då hände det de mest märkliga saker. Näsan är mittemellan rak och uppnäsa och äger ett enormt luktsinne. Jag kunde rent av fungerat som spårhund hos polisen. En gåva som ibland är bra och ibland otroligt besvärande.
Munnen skrattar ofta då jag är av en barnslig sort som roas av lite.

Tänderna växer lite som de vill. När jag var liten var tandreglering ingen självklarhet så någon jämn tandrad kan jag inte skryta med men jag brukar trösta mig med att det ger ett personligt intryck.
Öronen är inte helt lika, det vänstra är mest nyfiket så det står ut lite extra.
Jag blinkar uppmuntrande mot bilden av mig själv i spegeln och går ut i våren.

Äggande

SkrivPuff Utmaning 101. 11 April. Om Ägg.

Pigan Kajsa-Lena var snabb ur sänghalmen idag. Hon flätade kvickt och vant sitt hår, drog den enkla rutiga bomullsklänningen över huvudet och knöt kluten runt håret. Hon gick barfota på tå genom köket. Det brann i spiseln så Martha, köksan var också redan ur bädden. Kajsa-Lena gled i träskorna och tog hinken med sig.

Hon välsignade ljuset medan hon med raska steg gick över gården mot ladan för att mjölka Rosa, Maja, Bettan, Stjärna och Fylgia. Hon hade svårt att hålla tankarna i styr då hela hon var fylld av förväntningar inför dagen. Men hennes händer skötte vant och skickligt alla handgreppen som behövdes för att få mjölken att strila ner i hinken.

Idag var det påskafton. Hönsen hade börjat värpa igen så ägg skulle det bli. Martha hade lovat henne att hon skulle få vara med och färga dem. De skulle kokas med lökskal och med vackra blad bundna kring dem för att få fram riktigt fina mönster. Herrskapet skulle äta i salen men tjänstefolket fick alltid rikligt låta sig smaka på läckerheterna om än i köksregionen.

De skulle ha äggpickning det såg nog allt Petter till. Ännu hade ingen vunnit över honom denne tjusige dräng som hon bar ett hopp om att få äkta. Ikväll skulle hon ta på sig den enda finklänning hon ägde och krusa håret med locktången som värmdes het på spisen. Hon skulle nypa sina kinder rosa så att hon såg söt ut och sedan utmana honom i denna äggalek.

Hon hoppades på att kunna spräcka skalet både på hans ägg och kring hans hjärta. Sittande där på mjölkpallen log Kajsa-Lena lyckligt medan hon föreställde sig den bästa dagen i sitt liv.

SkrivPuff Utmaning 100. 10 April 100 ord.

SkrivPuff Utmaning 99. 9 April.Bild, Do not disturb.

Han tyckte inte om sin lillasyster. Han hade satt upp en skylt med texten Do not disturb för att förbjuda henne att beträda hans rum. Han ville förnedra henne för att hon tog plats, den plats som han ansåg som sin, bara sin. Alltid pratade hon och fick uppmärksamhet, alla brydde sig mest om henne utom mamma. Mamma kunde han lita på, hon tyckte inte heller alltid om systern. Han njöt när mamma skällde på henne speciellt för saker som han hade gjort. Det var skönt att ge henne skulden. De hade haft det mycket bättre innan hon föddes.

Han bar en hemlighet som hon aldrig skulle få veta. Pappa var inte hans bara hennes och hon kunde gott ha honom för han var en riktig mes. Det tyckte mamma också vissa dagar. Han tänkte ofta på sin egen pappa som han inte visste mycket om. Han gjorde honom till sin hjälte. I hans dröm var pappan en militär som vunnit stora segrar. När han tänkte så kände han sig ointaglig och stark. Han gick ut ur sitt rum och skulle just stänga dörren när han såg en annan liten lapp bredvid sin skylt. Han ryckte loss den från dörren och läste: Vad är donotdisturb?
Vafan tänkte han den jävla skitungen kan ju inte ens engelska.

Avhopp eller Påhopp?

SkrivPuff Utmaning 98.8 April. Om att hoppa av.


Kerstin sitter mittemot chefen Jan. Hon har varit sjukskriven en tid p.g.a. utmattning. Under tiden har en omorganisation gjorts på arbetsplatsen som gör att Kerstin valt att hoppa av sina gamla arbetsuppgifter. Hon har väntat tre veckor nu på att få en rehabiliteringsplan som gör att hon på heltid kan återgå i arbete med nya uppgifter. Nu sitter hon här på lönesamtal.

Jan har stökat över artighetsfraserna omkring hälsan. Han studerar henne över glasögonkanten och säger:
-Jag har tänkt på en sak. Kerstin tror du på dig själv?

-Vad menar du nu undrar Kerstin som inte förstår vart Jan vill komma.

– Ja det verkar som om du inte tror att du ska kunna lära dig de nya arbetsuppgifterna.

– Då har du nog inte lyssnat ordentligt på mig svarar Kerstin lugnt. Det enda jag önskar är att få en ordentlig introduktion i det nya arbetet.

– Det känns också som om du lätt fastnar i problem fortsätter Jan

– Hur då?

– Ja du kunde ju inte acceptera förändringen av din gamla tjänst.

-Det är inte så jag ser det. Jag har accepterat förändringen och i den gjort ett val som passar mig bättre. Och ja jag tror på mig själv. Jag vet att jag trots dåliga förutsättningar gjorde ett kanonjobb förra året.

-Men du har ju varit sjuk ett halvår.

-Det har jag inte och dessutom handlar detta om förra årets resultat och då var jag bara borta två veckor.

-Umhum och nu ska vi titta på din utvecklingsplan. Jag vill att du tar mer ansvar för bemötandet på arbetsplatsen.

-Du vet att jag brinner för bemötandefrågor men jag är ju inte chefen här så huvudansvaret för det vilar nog ytterst på dig. Men jag kan gärna hjälpa till om du ber mig om det.

-Har du någon idé som jag kan använda på nästa teammöte?

-Jag har en del nedskrivet.

-Lägg det på mitt skrivbord omgående är du snäll. Om vi nu sammanfattar dina insatser under året så ligger de på tillfredställande.

-Det kan jag inte gå med på säger Kerstin. Jag tror inte du kan bedöma mina insatser då vi bara haft två resultatdialoger under året istället för var fjortonde dag som är ditt ansvar. Jag accepterar inte en sådan bedömning.

-Jag jag respekterar naturligtvis din syn men det här är min bedömning och det är den som gäller.

-Jaså säger Kerstin och fäster stadigt Jans blick. Då vill jag bolla din ingångsfråga tillbaka. Jan tror DU på dig själv!

Möte i Ystad

SkrivPuff Utmaning 97. 7 April Klicka slumpmässigt på en av webkamerorna. Föreställ dig att en man och en kvinna möts på platsen du ser framför dig, som webkameran visar. Hon är glad och han är arg. Känner de varandra? Har de stämt möte? Känner de inte varandra och möts slumpmässigt? Vad händer mellan dem? Du får högst en halv minut på dig att bestämma dig för detta. Skriv sedan ner en scen, gärna med dialog!
Skriv i exakt sju minuter.


Jan går med raska steg. Fan tänker han jag har inte tid med det här. Vilket påhitt av Jeanette att jag ska köpa en skinnväska till Malin i födelsedagspresent.
Nu är han strax runt hörnet där torghandeln ska vara igång.

-Vad i helvete utbrister han när han kolliderar med en äldre dam.
Se upp för fan säger Jan vresigt

-Det är lättare sagt än gjort det svarar damen. Jag är nämligen synskadad.
Det är därför jag går med den här vita käppen.

-Oj jag ber så mycket om ursäkt stammar Jan och känner att han rodnar som en skolpojke. Tur att hon inte kan se det tänker han och skäms vid tanken.

-Ja du unge man säger damen. Du kanske ska ta och slå av på takten istället för att ränna omkring här som en annan skottspole. Tids nog får du också dina krämpor. Så ta det lugnt och njut av livet.

-Ja det ska jag tänka på säger Jan. Ursäkta än en gång.

När Jan fortsätter mot torghandeln är han som förvandlad. Härligt väder idag säger han till sig själv och visst har jag tid att fika också.

Naturlig lyx

SkrivPuff Utmaning 96. 6 April. Den lyxigaste dag jag kan tänka mig.

Den lyxigaste dagen för mig är när jag är på vandring i vackra landskap.
Jag bär mina älskade vandringsskor som sitter som gjutna på just mina fötter och promenerar framåt nästan som av sig själva. I övrigt klädd för natur och även beredd på en och annan skur. Ryggsäcken är en lättviktare som gör att den känns som ett med kroppen och däri finns också den mat som ska hålla mig på gott humör.

Mitt sinne är tomt och vidöppet för allt vad naturen vill visa mig.
Själen är överlycklig som en busig hundvalp när det vankas äventyr och min mun bara formar sig efter de glada visslingar som vill ut.
Den friska luften följer med varje andetag in i och syresätter min kropp och hjärtat hittar sin bästa rytm. Välbehaget infinner sig och gör vandringen lätt trots en hel del stigningar.

Allt jag ser är så vackert vilket berör mig djupt och jag känner en tacksamhet över att få vara i detta livsrum utan någon som helst kostnad.
Jag hör fåglar, vindens lek över ängar och i träd, havets brus och tänker på vilken rikedom vi fått att förvalta.

Jag ser, jag hör, jag luktar och jag känner. Jag går mig till vila och äter när kroppen vill. Dagar som denna är nådegåvor då jag är tillfreds med mig själv och ett med naturen.

Förbryllande visdom

SkrivPuff Utmaning 95. 5 April. Något förbryllande.


Familjens morfar har just haft en allvarlig hjärtattack i viloläge.
På kvällen vid sagostunden säger den 3,5 år gamla flickan:

”Jag kommer att bli mycket ledsen om morfar dör men det är inte så farligt för jag vet att vi kommer att träffas i nästa liv.”

Om att tappa räkningen

SkrivPuff Utmaning 94. 4 April. Om att tappa räkningen.

Sven. Han står här framför oss i nya köpekläder, mörk kostym och rock. Det strålar från honom som om han hade en ny glad energikropp omkring sig utanpå allt det nya.
Han är stilig som aldrig förr. Det tjocka mörkbruna håret med silverinslag kammat bakåt, blicken som nyputsade fönster bak glasögonen med de påbyggda hörapparaterna och en hållning likt en dansare.

Min farbror Sven från Skåneland, den eviga ungkarlen. Prat har aldrig varit hans starka sida men det har alltid varit gott att vistas i hans sällskap. Största delen av vuxenlivet har han bott i huset hos sin syster Mary. Rummet han bor i kallar vi Verkstan och dit har bara schäfern Sickan och taxen Bello tillträde.
De enda kläder jag sett Sven bära är blåställ, ett mönstrat av hönsskit från dagsverket i hönsfarmen och ett omönstrat på fritiden.

Dagarna lika år ut och år in sedan han tappade räkningen.
Det förlorade sin betydelse att hålla ordning på dem efter att han vid trettiofem års ålder blev förbjuden att gifta sig med Inga. Hennes far lät förstå att en femton år äldre man och dessutom hörselskadad var ett olämpligt val för den unga dottern. För Sven var det Inga eller ingen och efter det har han inrättat sitt liv.

Men här är han i sin nya elegans med en önskan om att få låna ett par passande handskar. Han skrattar förläget inför vår nyfikenhet och har vänligheten att stilla den. Sven 70 år ska åstad och fria. Till samma Inga som vid 55 är änka och nu åter till äktenskap ledig.


PS Bröllopet blev som en saga och de fick 19 oförskämt lyckliga år tillsammans! Slutet gott allting gott. DS

Reflektion

SkrivPuff Utmaning 89. 30 Mars. Något nytt jag lärde mig igår.

I backspegeln över igår kan jag känna att det nog ska bli en vana att varje dag tänka efter vad jag lärt mig under dagen. Det är så lätt att betrakta livet ur självklarhetens vinkel eller suga på gamla surdegar. Det finns så mycket att vara tacksam över som sällan får sin rätta plats i minnet. Glädjen i det lilla ögonblicket, leendet som värmer, ohejdad fågelsång i morgontimmen, ljuset som växer och mycket mera.

Vi har fått en vana att fokusera på det negativa i tillvaron. Media ger oss dagliga doser av katastrofer och annat elände. Självklart ska vi inte förneka att vi människor står inför stora utmaningar som behöver nya typer av lösningar och gemensamma krafttag. Men det händer också varje dag stora och små under och jag är säker på att den vanliga människan till största delen vill gott.

Jag tror att vi skulle behöva en alternativ journalistik som ger oss mod och tillförsikt i att det sker många små bra gärningar varje dag som gör skillnad. Dessa små skillnader kan hjälpa oss att förstå att var och en av oss har makt att göra förändringar i våra liv så att det blir en stor skillnad. Tillsammans har vi en enorm potential för att åter gå mot ljusare tider.