En stökig folksamling

SkrivPuff Utmaning 56 25 Februari. En stökig folksamling.

Hon står rak som en vidja i sin sönderrivna särk. Blodet sipprar från hudens alla revor och tyget färgas rött, rosenrött. Hon är utanför alla känslor men ser och hör mobben från sin plats högt ovan deras huvuden. Hon kan vädra den fräna stanken av upphetsningens alla utsöndringar men hon kan för sitt liv inte förstå.

De är ju alla välkända för henne ända sedan barndom.
Per i Backa, Måns från Vibble, TorpaSigrid, Maja i Bäck, Birgitta från Åsen, Kalle från Kula och många, många fler.
Hon ser knutna nävar, hör ropen skalla och ser drevet gå. Aldrig har det väl funnits dylik enighet bland människorna härikring. Någon har alldeles för brått och närmar sig med övertänd fackla men blir stoppad av vaktens spjut.

Hon vet att varken återvändo eller nåd är att vänta. Hennes grova brott är att hon plockat, samlat och tillrett örter av alla de slag för att rädda liv, förlösa kvinnor, läka sjuka och djur.
Hon ser ner på den stökiga folksamlingen som nu allt högre skanderar:Död åt häxan!

Sara vet inom sig att även om nåden kom till henne så skulle hon aldrig mer kunna leva bland dessa rovdjur i människogestalt. Hon vet också att de snart kommer att tända bålet under hennes fötter. Sara tittar upp mot himmelen och ber en bön för sin Jonas och de tre små som nu är på flykt efter nytt säkrare liv.
Hon ber också för sin egen övergång till annat liv.

Så lättar hon på tungan och släpper de gömda frökapslarna loss och börjar tugga.
Bolmörten kommer snart att ha gjort sitt och hon ler vid tanken på att ha lurat dem alla på sin död.