Skrivpuff
Natten var djup, så djup att han hade gått vilse i den. Huvudet snurrade och fötterna hittade inte riktigt rätt på gatstenen. Slant ibland och hamnade på rygg som en uppochnervänd skalbagge, sprattlande med lemmarna i luften. Tänk att det skulle vara så svårt att samla ihop sig. På nåt sätt fick han hjälp, han kände händer som drog och puttade men kunde inte riktigt urskilja någon. Allt han såg var gråblå skuggor. Först hade han bara skrattat och försökt fånga dem. Nu kändes det inte roligt längre då allt och alla tycktes utom räckhåll.
Ruset räckte inte längre till flykt det förstod han när magen drog ihop sig och pressade all luft uppåt. När trycket nådde lungorna kunde han inte hålla emot mera. Ylet ekade mellan husväggarna. Häpen lyssnade han tills ljudet upphörde. Allteftersom samlade han själv upp kraften och lät den skapa en annan ton. Med ett leende som väckte hela ansiktet hörde han sitt eget väsen skallra mellan husen. Ja tammefan, han ville väsnas så mycket han bara kunde, väcka dem alla som sov. För varje vrål han utstötte kändes det som om han sakta men säkert återkom till livet.
torsdag 28 juli 2011
måndag 9 maj 2011
Dröm och verklighet
Karl-Alfred som egentligen aldrig vilade under sina arbetsdagar kände att värken i ryggen talade allt högre till honom. Han kände för en gångs skull att han måste lyssna. Den långa vintern började lösas upp och han sökte de bleka solstrålarna mot söderväggen. Lammullskinnet som han lagt ut för katterna hade nu den behagliga värme han behövde för att dämpa värken. Han slog sig ner för att bara sitta några minuter. Värmen från fällen sögs upp av det grova byxtyget och han kände att det gjorde honom gott.
Plötsligt var hon hos honom, lika plötsligt som hon försvann ur hans liv. Hon stod därhemma på Bergstorp invid det blommande Löjtnantshjärtat. Hon var ung och skir precis växten bredvid henne. Han kunde känna doften av dem båda. Thilda Maria var egentligen inte söt men någonting tog honom rakt i hjärtat. När han såg på henne var det som om livet väcktes inom honom. Han ville bygga bo, ge henne det bästa och beskydda henne. Han kände sig så stark i dessa stunder att det var rent märkvärdigt.
Han vaknade upp fylld av den lust som han tyglat genom hårt arbete under årens lopp. Han ville ge vika, somna om och låta drömmen ta honom tillbaka till det han mist.
Han reste sig alltför hastigt, stannade upp och välkomnade yrseln som fick honom att koncentrera sig på kroppen. Karl-Alfred tog ett djupt andetag och gick för att fortsätta sin arbetsdag.
Plötsligt var hon hos honom, lika plötsligt som hon försvann ur hans liv. Hon stod därhemma på Bergstorp invid det blommande Löjtnantshjärtat. Hon var ung och skir precis växten bredvid henne. Han kunde känna doften av dem båda. Thilda Maria var egentligen inte söt men någonting tog honom rakt i hjärtat. När han såg på henne var det som om livet väcktes inom honom. Han ville bygga bo, ge henne det bästa och beskydda henne. Han kände sig så stark i dessa stunder att det var rent märkvärdigt.
Han vaknade upp fylld av den lust som han tyglat genom hårt arbete under årens lopp. Han ville ge vika, somna om och låta drömmen ta honom tillbaka till det han mist.
Han reste sig alltför hastigt, stannade upp och välkomnade yrseln som fick honom att koncentrera sig på kroppen. Karl-Alfred tog ett djupt andetag och gick för att fortsätta sin arbetsdag.
söndag 9 januari 2011
Om något svalt.
SkrivPuff 2011:9
Den svala brisen lyfte gardinen till en vinkande välkomnande gest ut genom det öppna fönstret. Huset skakade på sig som om det vaknade upp efter den långa torkan. Molnen i havande rörde sig förvånansvärt snabbt över himlen för att få lätta sin börda.
Gårdsfolket stod samlade utanför mangården med ansiktena vända mot skyn somliga med munnarna öppna och väntade på de första dropparna. Ett efterlängtat oväder hade väckt upp bönen inom dem alla. Gud hade varit mer än vanligt närvarande i deras tankar. Ytterligare ett oår skulle vara vanskligt för gårdens bestånd.
Andlöst väntade de på det regn som skulle förlösa skörden och skänka dem vinterns förråd. När en mättad droppe klövs i en kaskad mitt över husmors näsa utbröt jublet.
Den svala brisen lyfte gardinen till en vinkande välkomnande gest ut genom det öppna fönstret. Huset skakade på sig som om det vaknade upp efter den långa torkan. Molnen i havande rörde sig förvånansvärt snabbt över himlen för att få lätta sin börda.
Gårdsfolket stod samlade utanför mangården med ansiktena vända mot skyn somliga med munnarna öppna och väntade på de första dropparna. Ett efterlängtat oväder hade väckt upp bönen inom dem alla. Gud hade varit mer än vanligt närvarande i deras tankar. Ytterligare ett oår skulle vara vanskligt för gårdens bestånd.
Andlöst väntade de på det regn som skulle förlösa skörden och skänka dem vinterns förråd. När en mättad droppe klövs i en kaskad mitt över husmors näsa utbröt jublet.
fredag 7 januari 2011
Mitt Nederlag
SkrivPuff 2011:7
Får jag presentera mitt nederlag, vi som brukar träffas varje torsdag kväll i källaren hemma hos Egon.
Där vi ostörda i skumrasket bakom rökridåer omintetgör uppkomlingars eventuella framgångar. Vi opererar genom voodoo och sticker hål på deras drömmar så att ingen går för långt. Vi utför ceremonier, dricker bål, röjvin och framför allt bloody Mary tills vi når extas och väljer veckans offer.
Jante är vår ordförande för han har ju varit med länge och är välbekant med människors svagheter.
Medioker är sekreterare, det är en bra roll när man inte är säker på någonting. Det är ju för fan bara att skriva och göra vad vi andra säger.
Judas är den som ställer in sig hos offren och tar reda på allt vi behöver veta för att tillintetgöra dem.
Sadissimo har ansvaret för nålarna, hur och var de ska sättas in i dockorna. Han har ett så läckert garv den mannen och är alltid skadeglad. Man blir äkta nerstämd i hans sällskap och det gör att man håller sig seriös. Ingen ska tro annat än att vi tar vårt kall på allvar.
Alko står för spriten och ser till att hålla extasen levande. Han tål vad som helst den gossen.
Fåfäng gör dockorna, han är bra på att framhäva svagheterna och ser till att offren blir lättstuckna. Han är en driven operationsassistent.
Javisst ja jag har ju glömt att presentera mig själv: Dee Press till eder tjänst.
Det är jag som håller ihop allt och håller oss nere. Jag sköter ekonomin och marknadsföringen. Har ni någon som behöver sättas på plats så tveka inte att höra av er. Allt sköts snyggt och under sekretess.
Får jag presentera mitt nederlag, vi som brukar träffas varje torsdag kväll i källaren hemma hos Egon.
Där vi ostörda i skumrasket bakom rökridåer omintetgör uppkomlingars eventuella framgångar. Vi opererar genom voodoo och sticker hål på deras drömmar så att ingen går för långt. Vi utför ceremonier, dricker bål, röjvin och framför allt bloody Mary tills vi når extas och väljer veckans offer.
Jante är vår ordförande för han har ju varit med länge och är välbekant med människors svagheter.
Medioker är sekreterare, det är en bra roll när man inte är säker på någonting. Det är ju för fan bara att skriva och göra vad vi andra säger.
Judas är den som ställer in sig hos offren och tar reda på allt vi behöver veta för att tillintetgöra dem.
Sadissimo har ansvaret för nålarna, hur och var de ska sättas in i dockorna. Han har ett så läckert garv den mannen och är alltid skadeglad. Man blir äkta nerstämd i hans sällskap och det gör att man håller sig seriös. Ingen ska tro annat än att vi tar vårt kall på allvar.
Alko står för spriten och ser till att hålla extasen levande. Han tål vad som helst den gossen.
Fåfäng gör dockorna, han är bra på att framhäva svagheterna och ser till att offren blir lättstuckna. Han är en driven operationsassistent.
Javisst ja jag har ju glömt att presentera mig själv: Dee Press till eder tjänst.
Det är jag som håller ihop allt och håller oss nere. Jag sköter ekonomin och marknadsföringen. Har ni någon som behöver sättas på plats så tveka inte att höra av er. Allt sköts snyggt och under sekretess.
onsdag 5 januari 2011
Om att boka
SkrivPuff 2011:5 Om att boka.
Nu har jag gjort det! Bokat tid! Vi ska äntligen träffas och börja samarbeta.
Mina bara fötter formar sin egen segerdans över golvet och pirret i magen styr mig runt, runt.
Ett slags spinnande ljud banar sig fram som en kittelrysning genom kroppen. Med öppen mun rapar jag fram ett: YES!
Som jag har längtat och väntat. Du och jag! Vad kan inte vi åstadkomma!
Du har varit så upptagen på annat håll och med andra i ditt liv. Jag har känt mig obetydlig och aldrig trott att jag ens skulle kunna närma mig den första plats som nu finns inom räckhåll.
Vännerna har puffat på och fått mig att lita på den inre känslans stilla viskning.
Vågar jag vara dig lika trogen nu som jag varit i min väntan och i mina dagdrömmar? Vågar jag gå från stillhet till manifestation? Är jag redo att bli synlig med allt vad jag är? Vågar det osynliga barnet träda fram?
Jag slutar att snurra, känner värmen i kroppen, sätter den ena foten framför den andra och tänker att jag just nu skulle kunna promenera stadigt på lina.
Jag slår armarna runt min livfulla kropp och hälsar mig välkommen hem. Nu är jag ett med mig själv och har tider bokade för att följa min största längtan.
Nu har jag gjort det! Bokat tid! Vi ska äntligen träffas och börja samarbeta.
Mina bara fötter formar sin egen segerdans över golvet och pirret i magen styr mig runt, runt.
Ett slags spinnande ljud banar sig fram som en kittelrysning genom kroppen. Med öppen mun rapar jag fram ett: YES!
Som jag har längtat och väntat. Du och jag! Vad kan inte vi åstadkomma!
Du har varit så upptagen på annat håll och med andra i ditt liv. Jag har känt mig obetydlig och aldrig trott att jag ens skulle kunna närma mig den första plats som nu finns inom räckhåll.
Vännerna har puffat på och fått mig att lita på den inre känslans stilla viskning.
Vågar jag vara dig lika trogen nu som jag varit i min väntan och i mina dagdrömmar? Vågar jag gå från stillhet till manifestation? Är jag redo att bli synlig med allt vad jag är? Vågar det osynliga barnet träda fram?
Jag slutar att snurra, känner värmen i kroppen, sätter den ena foten framför den andra och tänker att jag just nu skulle kunna promenera stadigt på lina.
Jag slår armarna runt min livfulla kropp och hälsar mig välkommen hem. Nu är jag ett med mig själv och har tider bokade för att följa min största längtan.
måndag 22 november 2010
NOVEMBER
November, min kära
du som får mig att gå nära ljuset,
att uppskatta mörkret
för kontrasten och det doldas skull.
Mörkret som låter alltet vila i sig själv
före blomningens gryning och
eftertankens skörd.
Du famnar växandet och
håller om det i väntan på
ett nytt uppvaknande.
Du är drottningen av det okändas rike
som får mig att söka liv och sanning.
du som får mig att gå nära ljuset,
att uppskatta mörkret
för kontrasten och det doldas skull.
Mörkret som låter alltet vila i sig själv
före blomningens gryning och
eftertankens skörd.
Du famnar växandet och
håller om det i väntan på
ett nytt uppvaknande.
Du är drottningen av det okändas rike
som får mig att söka liv och sanning.
lördag 20 november 2010
Till min pappa.
Rummet i skymning. Han syns knappast där på sängen hopkrupen i fosterställning. Mager, rufsig och med en andning som raspar rummets stillhet. Vaknar sakta under min blick. Minns att han vätt ner sig igen. Vill inte. Orkar inte livet når inte döden, behöver en famn att vila i. Kära det är dags att vandra vidare ut på evighetens blomsteräng. Jag håller dig i handen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)