Du borde skämmas!

Skrivpuff. Utmaning 26.

Du borde skämmas!
Pojken står där. Röklukten i hans kläder skapar det avstånd han behöver till den vuxne vars mun liknar det öppna gapet hos en haj. Han hör ingenting av den ordström av glödheta bokstäver som kommer dansande mot honom.
Hans ansikte är som en tillbommad sommarstuga, stängt fram till en gästvänligare säsong.
Soten på glasögonen ger som fönsterluckor skydd mot insyn över vad som eventuellt pågår i det inre.
Det enda han hör är sina egna tankar.
Visst skäms han, det har han gjort större delen av sitt 7-åriga liv.
Han vet mer om skam än vad något barn bör veta. När han fortfarande lyssnade på vuxna har han ofta fått höra att han är fel,ful och dum i huvudet. Gångerna som han fått byta hem utan att få packa sina skatter, veta var eller till vem han ska har han slutat räkna, fingrarna räcker inte till.
Det började när han vid 2-års ålder hittats lekande i sandlådan mitt i natten med bara en överfylld blöja på. Många har de varit sedan dess som till en början velat att han ska kalla dem mamma och pappa.
Han känner att tankarna nu nått gränslandet och de röda strimmor han ser är migränvarningsskylten.
Han övergår till Skammen.Det var först när han gjort Skammen till sin närmaste följeslagare som han känt sig stark och ointaglig inför den vuxenvärld han inte förstår.
Skammen är den gangstertyp i skumhatt som lärt honom hämndens ljuva konst.
Det har hjälpt honom att besegra den trasselsudd av känslor som vissa dagar nästan kramat livslusten ur hans kropp.
Längre kommer han inte för nu slukar migränens lågor honom.
Han faller ner mot skuggorna och för en stund ut ur tiden.