fredag 30 januari 2009

Jäkla soppa

Skrivpuff Utmaning 30 Orden: soppa, misstänkt, glömma, undantag.

Hur f-n hamnade jag i den här jäkla soppan tänker Sophie.
Hon stirrar på sin darrande hand, försöker hypnotisera den till stillhet.
Ljudet hon just skapat när silverskeden skrapade botten på det ostindiska
porslinet gör att hon nu har ett 40-tal ögon riktade mot sig som väntar på hennes tal.
Tungan har förvandlats till en betongklump och inte ett ljud tar sig förbi den.
Hon vågar inte titta på eller vädja till honom för hon vet att en enda oförsiktig
blick kan verka misstänkt och avslöja deras ännu hemliga kärlekshistoria.
Sophie kan inte heller titta rakt fram för där sitter frun, den äkta.
Som klippt och skuren från Svensk Damtidnings frontsida sitter hon där
överbelamrad med hans juveler. Catherine heter hon som gnistrar som en
levande julgran och att möta hennes blick är som att se sig i en av kulorna.
Genom den levande spegeln går det sakta upp för Sophie att hon befinner sig i värsta
mardrömmen.
Herregud, Hon vet. Djävulska kärring hinner hon tänka innan hon hör att Catherine tagit
komandot över tystnaden med orden: "Du är så tyst ikväll lilla vän,har du ingenting
att bjuda på som alla inte redan vet?" Hon ler giftigt och bjuder runt mera soppa.
Orden av förnedring som borrar sig genom hela kroppen kommer Sophie aldrig
att glömma.
Paniken driver henne att springande lämna rummet. Hon är inte längre som hon trott
undantaget som bekräftar regeln utan bara ännu en förbrukad leksak.
I trappan på vägen ut tappar hon den ena av sina röda favoritklackskor och förstår att
det är dags att sluta tro på sagor.

5 kommentarer:

  1. Åh, man riktigt känner spänning vid bordet. Dramatisk och fin läsning, tack för den!//Sofie

    SvaraRadera
  2. Hej, vi skrev nog till varandra samtidigt innan! Ja, vad säger man ... alla är ju så olika. Men, den viktigaste skillnaden, tycker jag -både först för min egen del, och för människor som jag sedan arbetat med, är att börja titta på vad man själv gör; vilken roll man själv spelar i att upprepa mönster. Dels när man bjuder in folk i sitt liv, och sedan vad man signallerar, ibland projicerar. Många utgår t ex från att vara offer, och möter, som på ett brev på posten, i gengäld bristande respekt. Om grönsöverdragningar varit ett tema tidigare i livet är det ju ofta något som man får hålla ett öga på senare. Kanske man "bjuder in" folk för snabbt, för obetänkt och först sedan ser hur mycket "skit de dragit in på mattan," så att säga. Mycket hänger väl på att bygga upp ett självfortroende, så man börjar inse att man har rätt att förutsätta respekt. Problemet blir väl ofta att gamla mönster har en viss "trygghet" i att de just är bekanta; man känner igen sig och kan orientera sig i det bekanta landskapet -hur mkt smärta det än inbegriper. Så, att bygga upp modet att leta sig in på nya landskap, med nya kartor är väl det första viktiga steget. Och att se till att man har stöd när man gör det, så man inte saboterar i förväg genom att ha för höga, orimliga krav. Hoppas att jag inte gled iväg från din verkliga fråga? //Sofie

    SvaraRadera
  3. fin text av er båda två....Cattis

    SvaraRadera
  4. Drama verkligen jag gillar slutet bäst!! Bra skrivet, väldigt bra beskrivet.

    SvaraRadera