SkrivPuff Nyårsdagen, Nytt år, nytt liv
Jag vaknar upp och minns att det är första dagen på ett nytt år och med nya möjligheter.
Slänger av mig täcket, fötterna på golvet och stirrar stint i den stora väggspegeln. Vad ser jag och vad ska jag genast förändra? Mer färgrik vill jag bli. Jag fantiserar om ett stort rött hår som böljar nerför ryggen och vips är det där på mitt huvud. Fnissar för mig själv, vrider på huvudet och ser på mig från sidan. Snyggt men inte pråligt som min farfar brukade säga! Ja vad mer kan jag hitta på som skulle förändra mitt liv? Kanske hör det till med några väl valda fräknar när man ändå är rödhårig. Sådär ja det var ju riktigt pikant! Långa naglar? Det har jag aldrig tyckt om men vad tusan man kan ju alltid prova. Rosa nagellack så det riktigt skär sig mot håret. Inte så illa men det blir ju intressant hur jag nu ska kunna använda händerna? Min utstående tand behöver jag bara peta på med den långa rosa pekfingernageln så glider den in på sin plats och bildar ett jämt och fint leende. Jaha jag börjar se alldeles perfekt ut men det verkar lite trist så vad kan jag bryta av detta med? Jag slår till med en vaggande gång precis som de vackra chokladbruna kvinnorna i Afrika när de bär vatten på huvudet.
Undrar just vad det ser ut som att jag gör?
Jag rör mig runt i rummet till afrikanska trummor som bara jag kan höra och kastar med huvudet så att de röda lockarna står som en sky av eld runt mitt huvud. Ser mig själv ur ögonvrån i spegeln och känner mig stark och orubblig som självaste moder jord. Ju snabbare takten rusar i mitt blod känner jag vreden komma. Jag vill plötsligt förinta och förgöra, smula sönder och skölja rent. Kanske det är vad som behövs för att få börja om från början för att nå min fulla kapacitet och vilja? Efter åska och regn kommer sol sägs det...? Men jag är inte där än trummorna manar och jag vaggar häftigare och häftigare in mot ett cresendo. Detta var jag inte beredd på när jag började leka med elden detta nya årets morgon.
Vem är jag på väg att bli? Vad är det som legat på lur i mig och som nu inte går att stoppa?
Ur mitt hjärta hoppar en stor svart panter. Den svarta silkeslena kissen sätter sig mitt emot mig och stirrar mig stint i ögonen med sina sneda gula ögon. Trummorna har tystnat och allt står stilla, tystnaden går att ta på. Vad vill du viskar jag ut i tomheten och känner pulsen som ännu vaggar min kropp. Det vet du kommer svaret genom tankepost. Jag vill inte längre vara fången i ditt hjärta. Jag vill synas i ditt väsen genom dina handlingar varje dag. Jag är du och du är jag, vi är ett och det måste du inse. Kväver du mig så kväver jag dig. Men vi kan om vi samarbetar skapa ett herrans liv. Lite mera klös i tillvaron och dessemellan silkestassar och en viss lojhet. Vad sägs, är vi ense frågar den stora vackra katten. Stumt nickar jag tillbaka och i spegeln ser jag det stora djuret åter försvinna in i min kropp. Hela kroppen rister till och jag hör ett belåtet spinnande. Jag sitter där på sängkanten en stund med halvöppen mun utan tankar. Jag känner att något kommer rullande upp från magen, det kittlar till när det når munnen och ut i rummet far ett gapskratt som studsar mellan väggarna. Det är som åska, plötsligt har det mullrat färdigt och försvinner bort i horisonten.
Tänk att jag nu är panterkvinnan. Ett nytt år och vilka möjligheter och inte minst utmaningar att innehålla denna kraft och låta den få utlopp när den ger sig till känna.
Nu känner jag att jag måste vila en stund och begrunda vad denna kraft kan innebära i mitt liv.
Lägger mig på den obäddade sängen tittar på mina rosa klor och spinner mig själv förnöjt till sömns.