Skrivpuff Utmaning 2

Med brevet halvläst i handen och tofflorna fortfarande på fötterna går jag över den oskottade trädgårdsgången. Snön kyler de bara fötterna. Samma kyla känner jag inför den förbannade grannkärringen vars ord på pappret etsat sig fast på näthinnan, skyldig till skadegörelse på hennes djävla stadsjeep. Repor i lacken på främre passagerardörren. Jo dra mig baklänges, det är väl ingen hemlighet, hela gatan vet att hon nästan tar postboxen med sig varje gång hon ska in på sin uppfart. Och nu är jag plötsligt skyldig till att hon är en miserabel förare. Drar morgonrocken tätare runt kroppen och bankar på dörren.
Dörren öppnas sakta och ett par uttryckslösa ögon tittar på mig.
Vad vill du säger Rut.
-Jag undrar detsamma säger jag och viftar med brevet i luften. Är du pank eftersom du vill att jag ska betala för dina misstag?
-Misstag, jag gör aldrig några misstag. Jag är bara rädd om det som är mitt.
-Och vad har jag med det att göra?
-Min vän Sandy såg dig.
-Såg mig vaddå?
-Repa framdörren på min bil.
-Jag tror att du ska prata med din vän Sandy en gång till medan jag pratar med resten av våra grannar om hur många av dem som sett dig törna mot postboxen när du svänger upp på din uppfart. Vi ses i rätten!!
Jag vänder ryggen till och medan jag hastar tilbaka till mitt hus hör jag Rut ropa.
-Vänta Kerstin det kanske inte var du, det var nog Maj-Britt i hörnhuset ni är ju ganska lika varandra så Sandy kan ha tagit fel. Jag ska prata med henne.
Jag ler för mig själv, kastar i förbifarten brevet i soptunnan och tar mig in till värmen.