söndag 8 februari 2009

Livet om tjugo år

SkrivPuff utmaning 8 februari. Livet om tjugo år.

Det lilla stenhuset med stockrosor längs väggen är mitt.
Här kan jag vakna av naturens ljud, fåglar som kvittrar och ekorrar som tjattrar.
Här kan jag varje minut fånga tillvarons NU.
Jag ser, hör, känner, luktar och smakar, mina sinnen är vitala.
Förhoppningsvis har livet skalat av mig och gjort mig till en vis kvinna.
Till någon som människor gärna kommer för att samtala om livet och dess fram-och irrgångar. Och dricka lite te ur blommiga koppar.

Barnbarnen med skrubbade knän och blåbärsmunnar kommer springande för att få sina älsklingsplatser framför brasan när jag berättar minnen och hemgjorda sagor.
De lyssnar till mig med glittrande ögon och öppna munnar. När jag slutar säger de bedjande: snälla mormor bara en till innan läggdags.

Min dotter, den vackraste och klokaste i hela världen, henne spar jag för aftonstunden på verandan till syrsornas sång. Vi delar erfarenheter och dricker svartvinbärslikör i kristallglas. Jag älskar hennes klingande skratt och mitt hjärta är tacksamt att hon är lycklig.

Nu kommer våra män från sjön och fisketuren och tar samtalet till en annan nivå.
Doggy vår lilla hund rullar ihop sig vid våra fötter, nöjd över att flocken är samlad för natten.
Innan jag sluter ögonen inför resan till drömmarnas land pratar jag en stund med fullmånen och tackar för livet som är mitt.

6 kommentarer:

  1. så vackert! Innerligt! Och jag känner igen mig i mycket. Beskrivningen av din dotter, så oerhört kärleksfull! Jag har en dotter som jag känner så inför också. Det bästa i livet, det är väl barnen! Och så småningom blir deras barn också en del av våra liv! Underbart! Cissi

    SvaraRadera
  2. Vilken vackerframtid att gå till mötes. Inga diamanter eller kassaskåp över fulla med guld utan kärlek, närhet, gemenskap och lycka i nuet.

    SvaraRadera
  3. Verkligen fin berättelse....

    SvaraRadera
  4. Sådana drömmar kan bara gå i uppfyllelse.

    SvaraRadera
  5. Nu är jag sen med kommentarerna, för jag har varit i datorlöst land (ja det finns såna kvar) över helgen och börjar läsa ikapp nu.
    Måste bara säja att jag gilar texten och alldeles särskilt formuleringen "min dotter...spar jag till aftonstunden". Den var alldeles klockren och ljuvlig.

    SvaraRadera