Skavsår

SkrivPuff Utmaning 50. Skavsår.

Vi är åtta stycken som skidar mellan Abisko och Kebnekaise.
Mornarna är kalla upp till -30 så vi får invänta temperaturhöjning innan dagsturen kan påbörjas. Vi har ungefär 22 kg var i säckarna på våra ryggar.
Vi månar om varandra så att hela gruppen ska komma oskadd fram efter fjälläventyret.
Av vänlighet har en av männen utan min vetskap ställt mina kängor i torkrummet under natten. Han ville se mig glad över att få sticka fötterna i ett par uppvärmda kängor.
Men istället är katastrofen fullbordad. Man gör bara inte så med ett par specialsydda, ingångna och personliga Lundhagskängor.När jag sätter dem på mig passar de inte längre, de har hunnit krympa minst en storlek, är stela och trånga. Tårarna vattnar mina ögon när jag ser på mina älskade och jag inser vidden av min kommande dag.

Den solindränkta dagen med de kilometerlånga utförslöpen mellan Vistas och Sälka är för mig förenad med stor plåga, vänster häl far riktigt illa. Men det är bara att bita ihop och skida framåt.I Sälkas stugvärme är det dags för sko av. Vänsterkängan blodfylld och skinnet på hälen avskavt ända intill benet.

Vår "hövding" tittar bekymrat på styggelsen och säger att den måste desinficeras. Jakten på dylik vätska tar sin början. Valet kommer att stå mellan whisky och rakvatten. Efter rådslag beslutas enhälligt att whiskyn ska i strupen och rakvattnet på hälen. Jag får en rejäl klunk whisky och en hand som livlina att hålla i innan rakvattnets möte med hudlös häl kastar mig rakt ut i limbo.

Efter ytterligare någon whisky kan jag hänföras av stjärnhimmel och fullmåne över fjällmassiven runt om Sälka. Till stugans trappa vågar sig en fjällräv fram i jakt på matrester. Tystnaden är total. Ett tillstånd så speciellt att jag för en stund tror mig nått yttre rymden!

De två följande dagsetappernas förmiddagar går helt i smärtans tecken, jag var som uppslukad och minns inget utom den skärande pulsen i hälen. Vid lunchtid hade såret av trycket bedövat sig själv och jag kunde öppna mig för det storslagna.

Vid en munter brasa i Kebnekaises storstuga blir jag åter desinficerad och omplåstrad denna gång av en läkare. Gruppen framför sin enade skål och utnämner mig till veckans kämpe.
Det var så jag fick min Akilleshäl.