tisdag 3 februari 2009

Tappa bort......


SkrivPuff Utmaning 33. Tappa bort.

Jag visste inte att jag släppt ena tömmen och på så vis tappat bort styrförmågan.
Jag hade ingen aning om att mina livsandar sprang som skenande hästar med en herrelös vagn slängande i bakhasarna.Vi hade fastnat i en cirkeldans och grävde oss sakta allt djupare ner i jordens mörker.Jag hörde kvidanden, stön och djupa suckar och kände att det var mina kära som jag gång på gång till varje pris måste rädda från undergången.Det jag nu hör är de gamla och sjukas böner till döden om mer tid på jorden sina lidanden till trots.Vagnshjulet törnar mot en sten och jag vaknar omskakad upp.Inser att min trötthet ensam där på kuskbocken har fått mig att tappa omdömet och att jag har försökt följa med alldeles för långt på den resa som var och en har att göra på egen hand.När denna insikt genomfar mig fattar jag med båda händerna åter tömmarna, samlar ihop mina förvildade livsandar och sätter lättad av mot min egen livsväg.
Inom mig ber jag i kärlek till högre makt att de mina ska få mod att vända sina böner åt rätt håll för att få frid att återvända till varifrån de en gång kom. Jag hoppas innerligt att hemvändandet får bli den vackraste av resor.

4 kommentarer:

  1. Vilken härlig dramatik, en verklig intensiv berättelse. Och, så ännu ett sammanträffande. Det låter jätteintressant med era 17 års erfarenhet av barn, kanske ungdomar med svårigheter. Det vill jag gärna höra mer om. Jag hoppas att det är något du tänker skriva om. Lanske du känner lite som jag -att när man tagit ombord tillräckligt mångas traumatiska historier så måste man få berätta, och sortera upplevelserna själv ett tag. Så kände jag när jag nu skar ner på arbetstiden. Blev lite utbränd, tror jag nu i efterhand. Detta året käns väldigt positivt i att det liksoma varit "normaliserande". Och, jag vill liksom inte att mina egna barn skulle minnas mig som någon som bara räckte till för andra. Antar att din dotter berättat att det fortfarande är snökaos här? I morgon är skolorna stängda för tredje dagen i rad. Men vi har haft det jättemysigt! //Sofie

    SvaraRadera
  2. 30 grader! Kära nån! Vi ska till Björkliden, inte så långt ifrån Kiruna. Det ska naturligtvis bli jätteroligt, och som du säger -detta blir ett litet gen rep! Om vi bara kommer i väg. Skönt att höra att din dotter inte sitter fast i snön. På teve igår visades en läkare som GÅTT arton miles in till sitt jobb som läkare på Guys hospital. Såg från reportaget att snön smält mkt mer i centrum. Kär hälsning från Sofie

    SvaraRadera
  3. Verkligen en gripande och talande text!
    Och tack för så mycket för din kommentar på min blogg! Det gjorde mig verkligen glad. Bättre betyg går knappast att få på sitt författande.

    SvaraRadera
  4. En text som vittnar om en människas uppvaknande. Rörande, svårt! Hur livet vindlar iväg!
    Tack för fin kommentar till min text om den befarade dagen. Cissi

    SvaraRadera