Värsta festen

SkrivPuff Utmaning 204 Om en fest.

Festen hade på något vis spårat ur redan från början. Bussen som hämtat dem vid hotellet såg ut som en barnteckning målad med hela färglådans innehåll.
Musiken dånade genom fönstren som saknade glas. Chauffören skrattade och kallade det för aircondition. Han verkade för övrigt inte nykter. José hette han och körde den gamla skorven mer än motorn tålde. Han lättade inte på gasen i rondellerna utan drog i handtaget till ett signalhorn som brölade och kastade sig med dödsförakt in i den pågående trafiken.
Under tiden gick plastdunkarna med sprit runt i bussen och deltagarna släppte sakta men säkert de krampartade greppen om sätet och började istället skräna till musiken som gick på högsta volym.

På båten ut till ön klev några underhållare fram som spelade latinamerikanskt bedövande falskt och försökte få kvinnorna att dricka tillräckligt mycket för att kunna vicka sexigt på höfterna. Båten buffade sig fram på stekhet vattenyta som ett gungande inferno. Inga stela leenden bara hysteriska skratt.

Han själv som representant för arrangörssidan och nykter alkoholist tryckte längst bak i båten i ett försök att hålla sig utanför.
Han kände det redan när de simmade i land från den ankrade båten, varningssignalerna i magen.
Herregud han var på väg att få diarré. Det fanns inte något skyddande buskage så långt ögat kunde nå på den fördömda ön bara lågväxande kaktus. I panik rusade han mot ett plåtskjul som var den enda byggnad som fanns. När han i ren desperation ryckte upp dörren tittade han in i ögonparet på en lokal fiskare som stod och lagade nät. Då kände han det komma, varmt och kladdigt längs benen.

Han vände och sprang rakt ut i havet med en brun ström efter sig.
En av de berusade deltagarna försökte ta tag i honom medan hon sluddrande bjöd upp honom till en vatten tango. Han knuffade henne åt sidan så att hon föll under vattenytan.
Han orkade inte bry sig utan han fortsatte att simma utåt medan magen gång på gång tömde sig.
I flera timmar höll han sig ute i vattnet tills det var dags att åka hem.

Han satt hela återresan utan att våga röra sig med den mest berusade kvinnan hängande över sig dreglande och snarkande.
Nu var de framme och alla hade lämnat båten utan att tänka på att få med sig denna redlösa kvinna till bussen.
Han insåg med stor ångest att han hade blivit lämnad ensam med det uppdraget.
Magen svarade direkt på den signalen. Medan han slet och drog och kämpade för att få den livlösa kvinnan iland kände han hur den krampande ringmuskeln
släppte efter och värmen spred sig längs benen.
När sällskapet äntligen insåg att några fattades var det för sent. De fann honom på marken i hamnen med kvinnan i sin famn storgråtande, omringad av traktens alla flugor.
Det var den fest han alltid skulle minnas.