Banan

SkrivPuff Utmaning 320

De klev in i kabinen och gjorde sig redo för nedfärden. Huvudet var kristallklart och rensat på pladder efter den långa mödosamma uppstigningen. Kroppen var syresatt och benens molande värk var ett bevis på en fysisk prestation och god hälsa.

De hade gått i 8 timmar uppåt och uppåt med undantag av några närande raster då de delat matsäck eller en näve nötter och torkad banan. Molnen hade till en början svept in dem i dimma och utmanat deras sinnen att hålla sig på rätt väg mot toppen. Spänningen hade kittlat i ryggraden då de visste att på sina håll var stupen ett felsteg nära. Men fötterna hade stadigt fört dem över skravlet och de hade lyckats hålla sig på banan.

Halvvägs upp hade dimman dragits undan som en teaterkuliss och öppnat ett panorama över snöklädda toppar och glaciäris. Andlösa inför skapelsen stod de bara där, ingen kameralins fanns som kunde famna detta så de tog sig tid att lägga in upplevelsen i de egna inre arkiven. Plötsligt var det så lätt att gå igen och tröttheten var som borttrollad. Lätta till kropp och sinne nådde de målet utan överansträngning eller en endaste titt på klockan. Däruppe på världens tak kände de sig oövervinneliga.

Nu satt de lätt tillbaka lutade med uppsnörda kängor och njöt av att låta sig gungas nedför fjället av kabinbanan.