söndag 6 december 2009

Övervakad?

SkrivPuff 340

Hariette ansträngde sig för att inte öka på stegen. Försökte att djupandas för att inte låta skräcken gallopera iväg och bli okontrollerbar. Hon koncentrerade sig på att räkna sina steg och lät samtidigt fingrarna sluta sig runt larmet som hon bar i fickan. Alla sinnen jobbade för högtryck och skannade av omgivningen bit för bit.
Svetten sipprade fram under peruken och rann ner i ögonen bakom de mörka glasögonen.
Svedan lockade fram tårarna som tog med sig sminket och bildade flodfåror längs kinderna.

Tvåhundrasextioåtta, tvåhundrasextionio……ungefär 200 steg kvar till räddningen.
Vågade hon titta bakåt, nej tvåhundrasjuttiotvå…..Hon kämpade mot skriket som växte i halsen, svalde och svalde och räknade vidare.

Nästintill förblindad av tårar nådde hon porten. Hariette fick uppbåda all sin styrka för att komma ihåg och med skälvande hand trycka in portkoden. I skydd av den port som slöts bakom henne kröp hon kvidande ihop. Hon visste inte hur länge hon suttit så när hon hörde hissen som var på väg ner.

Reptilhjärnan gav henne blixtsnabba signaler att ta sig en halvtrappa upp och att hålla andan.
Hon frös när hon hörde de välkända svordomarna över sin existens.
Han hade vittring men visste inte bakom vilken dörr hon gömde sig. Porten rycktes upp och gled igen och allt blev tyst men Hariette rörde sig först när hennes egen andhämtning ekade i öronen. Hon samlade sig och gled snarare än gick uppför ytterligare en trappa.

På dörren som hon till slut lyckades öppna stod det Torsten Brink. När hon låst båda dörrlåsen och satt i säkerhetskedjan slog hon direktnumret hon alltid bar med sig.
När Carl Bark svarade vandrade redan chocken i vågor genom kroppen och Hariette stammade fram sin ångest.
- Haaaan va va här, ni ni ni missade honom.

4 kommentarer:

  1. Hmm, spännande. Kan inte påminna mig att jag läst något av dig tidigare på detta temat, kanske har missat det. Ser dock fram emot fortsättningen. Blir nyfiken på att få veta varför hon bär peruk och solglasögon. Har ingen konstruktiv kritik att komma med, känns gediget rakt igenom.

    SvaraRadera
  2. hej igen
    för visst va det längesen?
    din text va spännande, blir det en forstättning vill ju veta lite vad mannen gjort och varför hon ringde till herren bark

    SvaraRadera
  3. Jättespännande. Vad hade hänt, det kändes som om hon flydde från någon riktigt farlig typ? Och så var hon ju inkognito..fast uppenbart inte. Berätta mer! Cissi

    SvaraRadera
  4. Väldigt spännande och medryckande. Vill också veta mer. Hur lyckades hon öppna Torsten Brinks dörr? Vem är Carl Bark?

    SvaraRadera