måndag 7 december 2009

På flykt

SkrivPuff 341. Det bästa med måndagar.

Vagt uppfattade hon någonting om …. "på väg" innan telefonen gled ur hennes hand. Hariette sjönk ner på sängen till pulsens hamrande. Det kändes som om hjärtat rusade ut ur hennes kropp, som om ingenting gick att stoppa. Tankarna åkte karusell. Hon såg bilder ur sitt liv dansa runt.

Det som fick henne tillbaka till verkligheten var en sammandragning i underlivet. Hon drog efter andan och lade händerna på den lilla nästan omärkliga rundningen över magen.
Herre Gud hon måste ta sig samman, här fanns ett spirande liv som hon måste beskydda.
Hon slet av sig den svartlockiga peruken, skakade ut det långa rågblonda håret och torkade svetten ur pannan med baksidan av handen.

Benen bar henne faktiskt och hon tog sig ut i badrummet. Hon kupade händerna runt vattenstrålen och sköljde gång på gång sitt ansikte som om det skulle kunna hjälpa henne att tvätta bort alla smärtsamma inre bilder.
När huden började svida tittade hon försiktigt upp på sitt flammiga ansikte.
Hon såg sig själv djupt i ögonen som i ett försök att nå det lilla livet som växte inom henne.
Med hög röst försökte hon övertyga dem båda: ”Allt kommer att bli bra”

Hariette visste att hon snabbt måste samla sina få tillhörigheter innan Carl Bark och hans mannar var på plats. Hon skulle flyttas omedelbart till en annan evakueringslägenhet i något område där vardagslivets grå slöja kunde omsluta henne till oigenkännlighet för ytterligare en tid.
I morgon någon annanstans skulle hon ha en kort respit att planera sin vidare flykt.

Måndagar var han alltid inkallad till sina överordnade för att avlägga rapport, så mycket hade hon förstått. Måndagar hade plötsligt blivit de bästa dagarna i hennes liv, de dagar då hon kunde andas fritt utan en känsla av att andetagen skulle leda honom till henne.

Han täcknamn var Falken det visste hon nu och aldrig att han missade sitt byte.
Mannen som blickat in i hennes själ genom deras älskogsmöten över och förbi alla gränser var nu ute efter hennes liv och fick hon leva var hans liv över.

Hennes tankar avbröts av de överenskomna knackningarna på dörren. En nyckel sattes i låset från utsidan. Hariette tog ett djupt andetag och försökte samla sig inför nästa steg.

10 kommentarer:

  1. Verkligen spännande. Som värsta thrillern eller agentromanen. Fortsättning följer hoppas jag?! Tack för din kommentar, roligt att du tycker om min gryende roman;)! Cissi Ps. Bara en formulering som jag hakade upp mig på: "Mannen som hon låtit se in i HENNES själ.." Det blir nog ett syftningsfel där, Jag hade formulerat om meningen för egentligen skulle det vara "Mannen som hon låtit se in i sin själ" vilket också blir tokigt, ur syftningshänseende...Hmmm...:) Ds

    SvaraRadera
  2. Den här texten är verkligen spännande och otroligt lockande till att måste bara läsa mera även slutet är ett bra slut även om jag om jag hade haft boken legat kvar en stund till för att hitta en bättre sida där jag kunde till låta mig till att stoppa. Nu är jag ingen mästare på formuleringa och grammatiska men de sista fick jag läsa några gånger även om jag till sist gillade det men det tog tid att fatta det jag läste. förväntar mig lite mera av denna spänningstext.

    SvaraRadera
  3. Första delen kändes verkligen bra men så kom "Harriet... och då kände jag inte riktigt igen mig. Det var som om en ny berättelse startade.

    SvaraRadera
  4. Jag vet, man blir fartblind, för att man vet vad man själv menar och ser sin egen text utifrån det. Det är ju det som är så bra med att låta andra läsa, man får klarhet i vad som inte är okej...Cissi

    SvaraRadera
  5. Spännande tyckte jag också! Roligt med en thriller med originell utgångspunkt = en kvinna. Så vanligt annars att det är en machohistoria (tycker jag personligen är lite tröttsamt).

    En formulering som jag funderade på var "hjärtat rusade ut ur hennes kropp", inget fel egentligen, men jag undrar över uttrycket.

    SvaraRadera
  6. En mycket spännande berättelse som jag gärna läser mer av.
    Mitt hjärta började också rusa iväg under tiden jag läste

    SvaraRadera
  7. Mycket spännande och bra första hälft. Fast som någon annan skrev så kändes det som två olika berättelser som mötte varandra där vid Harriet. Jag tappade lite fokus där. Men första hälften gillade jag skarpt.

    SvaraRadera
  8. Ja, vilken spänning! Kommer det måhända en uppföljning?

    Så roligt det var att få träffas efter att ha utbytt så många texter! Tack för ert kärt möte. Det gick alldeles för fort, precis som du sa!

    Härligt att dottern kommer från London till julen. Vet precis hur du känner det -vi väntar vår flicka från Barcelona om drygt en vecka. Glädje!

    SvaraRadera
  9. Har inte kraft att läsa inlägget, måste bara svara dig om JulOrd: Att det är skam och skandal att vi inte hittade varandra!!! Jag som var så glad över JulOrd, nu blev jag ledsen. Nästa år ska jag ha med mig ett stort plakat som det står "marmoria" på.

    SvaraRadera
  10. Hoppas ni får en jättefin Jul, Margareta -ser fram mot att ta nya tag med skrivandet tillsammans nästa år. Då hoppas jag på att påbörja en ny text, men kanske mest med byrålådan i sikte -det känns lite mindre hetsigt!

    SvaraRadera