Mås Te

Skrivpuff Utmaning 25. "Släpp allt du har för händer och skriv.Nu! Vadsomhelst men NU!"

Måste Mås Te?
Inte dricker väl måsar te? De själva skrattar åt blotta tanken. En varm dryck när hela havet finns att tillgå. Salta stänk från glittrande yta. Nej inget mås te här inte!
Men varför måste jag så mycket istället för att utröna vad jag egentligen vill?
Vad är det för port jag står inför som inte alls öppnar sig för mig? Mina fingrar löper längs träet och vidrör ådringar från en klok värld.

Vad är mitt nästa steg? Vad är det mitt hjärta längtar? Vad är det som är allra mest jag och som jag kan delge världen? Delge världen från ett lätt och lyckligt sinne och frå ett befriat hjärta.
Ett hjärta som kan jubla och slå med jordens, moderns lugna rytmiska slag.
En dans med blodet strömmande som en fri fjällfors som glatt kastar sig utför stupande branter sjungande sitt brus i extas.

Varje litet stänk som når långt ut i luften svävar en sekund och faller åter ner i den trygga helheten och forslas sedan vidare i alltet.
Solen som för en sekund låtit droppen nå alla regnbågens färger som den vackraste av kristaller, en spegling av ljusets färgsprakande fyrverkeri.
Solen ler åt sin egen magi och letar nya lekkamrater. Här vilar inga måste, här ges sekund snabba möjligheter som uppstår och upplöses som ett evigt kalejdoskop.
Ett gigantiskt skådespel utan början och utan slut - för Evigt.

Så vad är det som måste?
Lagar och förordningar blir till, brott när de inte följs.
Varför följer vi inte universum istället, det inom oss som bultar och säger JA.
Varför är tvångströjan så bekväm?
Varför slocknar vi så lätt när universum bor inom oss?
Pärlan skimrar till därinne och en oroskänsla far genom kroppen.
Vill JA, vilja att förlösa det JAG universum menat, vill se fullbordas, en spegelbild av sig själv.
En mosaik i rörelse.

Är kärleken så farlig, så hisnande att kraften går åt till att stävja och hålla emot.
Är det så farligt att bli sårbar?
Men jag bär ju kraften att själv reparera om jag vill, inte måste!
Hur reparera?
Bada i Kärlek likt forsens droppe i solljuset, regnbågsfärgen.

Då föds åter barnet fram i dig och du kan se livet med oskuldens ögon utan att döma och bedöma.
Leken styr kroppen och blodet flödar och andningen blir fri.
Hängiven och hänförd av livet räcker det pånyttfödda barnet ut armarna och famnar världen.
Kärleken bär och Skaparens mullrande skratt leder befrielsen.
Allt är som det ska!
Allt har sin ordning och här finns ett JA som ekar i berg och dal.
När det lilla barnet behöver ro och vila vaggas det till söms i en varmröd vallmos famn.
Världen ler igen!