"Lappakalja"

SkrivPuff Utmaning 60, 1 Mars. Lappa ihop.

Genom alla skrivpuffar har jag insett att det finns så många olika världar i och omkring oss. Idag inspirerad av ”Lappa ihop” tog min autopilot över innan jag hann stiga in i cockpit och jag förflyttades hastigt genom tiderna till mytologins sagolika värld.

När jag stiger ur farkosten förstår jag att jag landat i livet bland asar och jättar och där världen består av den mäktiga asken Yggdrasil och dess invånare. Jag ska nu göra ett besök och intervjua de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld.

Minns ni de gamla damerna som har till arbete att ta hand om våra, människornas livstrådar? Jo minsann de har i alla tider suttit där vid Urdarbrunnen och avgjort våra öden!
Urd spinner fram tråden, Verdandi tvinnar den (har ni märkt av fnurrorna, hon har ett sjuhelvetes humör) och Skuld mäter och kapar livstråden där hon finner lämpligt.

Jag har tagit med mig smörkringlor, här kan finnas fog för fjäsk!
Där sitter två gummor tätt ihop och uppslukade av arbete på ett lapptäcke som böljar fram över landskapet.

Hej säger jag och presenterar mig som människa från Moder Jord.
Hrumpf kommer det unisont från gummorna som inte lyfter ögonen från täcket.
Är ni bara två numera undrar jag.

Urd presenterar sig den skrynkligaste. Skuld säger den något slätare.
Verdandi är sjukskriven. Hon har blivit utbränd av hur ni jordemänniskor trasslar och snor in er i varandras livstrådar. Hon har lättretliga nerver och är nu på tålamodsterapi berättar de.

Förr var det bara att spinna, tvinna och klippa men nu har vi på order från Valhall haft konsult här som effektiviserat och omorganiserat vårt arbete och vi ska lappa ihop allt till ett enda täcke för att ena er Jord.
Vi två får jobba dygnet runt med att laga allt som ni söndrar och förstör.
När ska ni förstå att det kommit nya tider och att ni alla ska kunna fungera på en enda yta säger Urd och pekar på det oändliga lapptäcket.

Se upp, se upp Skuld skriker hon där har du ännu en terrorist som ska sys in, tråckla fast honom.
Själv lägger jag lite langett kring O`bama så att han inte kommer till skada.
Ajjajj här får jag snabbt lägga plattsöm över koldioxidutsläppen.

De varken hör eller ser mig längre så min audiens tycks avslutad. Jag ställer de nu kladdiga smörkringlorna vid en sten och återvänder under djupa funderingar till min farkost.

Jag faller genom tiden, vaknar i min säng och undrar om det jag nyss upplevde var verklighet eller dröm!?