lördag 25 juli 2009

Tvistens gudinna

SkrivPuff Utmaning 206. Om en tvist.


Familjen Twist var kända för sin gästfrihet och sina överdådiga fester.
Varje år inför jaktsäsongen fick sonen Oliver ta hästen och rida in till stadens
postkontor med inbjudningar till gästerna. Medan han galloperade fram över ägorna satt hans lillasyster Fejda i salongen med sitt handarbete i knäet.

Hon kämpade på med kråkspark och tvistsöm medan hennes tankar ägnade sig åt orättvisorna. Hon kunde inte förstå varför hon måste sitta här i obekväma kjortlar medan brodern alltid hittade vägen ut till friheten. Naturligtvis skulle hon vara den som blev tvungen att ta hand om de osnutna småkusinerna medan Oliver skulle få gå på jakt med männen. Hon skulle få sitta i salongen och skvallra med kvinnorna medan han skulle få provskjuta med sitt alldeles egna nya gevär.

Fejdas röda hår skimrade ikapp med de upphetsade tankarna. Hon hade försökt få föräldrarna att förstå hur viktigt det var för henne att få vara med i jaktlaget.
Vad hade hänt? Jo föräldrarna hade tittat på varandra, skakat på sina huvuden och mamma hade sedan med ett leende avfärdat det hela och kallat henne deras lilla tvistefrö. Hon var inte intresserad av att vara något tvistefrö, hon ville bara vara pojke så att hon också fick vara med om det roliga.

Det inre upproret flammade hennes hals och gjorde henne het ja nästan febrig.
I detta tillstånd födde hon en ypperlig lösning på hur hon skulle kunna delta utan att behöva föra en ojämn kamp med föräldrarna.
Hon tittade ner på tvistgarnet som trasslat sig i hennes svettiga hand och nickade för sig själv medan hon slipade sin plan.
Hon var för ung och upptagen för att märka att tvistens gudinna, Eris, just lagt stridens äpple i hennes knä. Detta äpple skulle komma bli ett riktmärke för Fejdas hela liv, en riktig kvinnokämpe blev hon.

5 kommentarer:

  1. Jag blir så imponerad av dig och de andra som vågar färdas över tiden i era skrifter. Även om jag älskar såväl "kostymfilmer" som böcker med många år på nacken, så vågar jag mit inte in på det spåret...inte än iallafall.

    Som den pojkflicka jag själv var under uppväxten och antagligen fortfarande är, måste jag säga att jag gillar ditt sätt att få fram känslan av hur hon upplever synen och förväntningarna på sig som flicka jämfört med om hon hade varit en pojke.

    SvaraRadera
  2. O vad jag älskar när du berättar historier!! Tänk, jag hade glömt namnet på tvistens gudinna.

    SvaraRadera
  3. Jag gillar din berättelse, kan riktigt se hur hon kämpade.

    SvaraRadera
  4. Jag blir mycket nyfiken på fortsättningen. Jag vill läsa boken om Fejdas liv.
    Tack också för din kommentar. Såååå klokt om att vi måste börja kommunicera!

    SvaraRadera
  5. Åh detta var undedrbart härligt spännande somen stor saga... fortsätt gärna,..

    SvaraRadera