Anmäld till värnplikt för beskydd av land och rike. Nu axlas arketypisk hjälteroll.
Blödande hjärta vill liv. Kärlek som byggt bo och ockuperat ungdomars totala universum. Sav står hög i dessa kroppars vilja till gemensam fullbordan.
Sältas smak på sönderkyssta läppar i försök att hålla avskeds ögonblick för alltid kvar.
Älskogsdoft likt änglaväsen lösgör sig från vadmalstyg i takt med tågets dunk.
lördag 20 februari 2010
Stockholms vinter
Drivan på taket täcker och värmer som en ullig fleecefilt. Häng som rullar sig runt stuprörskant. Husvärmen pressar fram vattendroppar som i mötet med iskall vind bildar istappsskulpturer. Vinterns iskonst i rörelse skapar sitt eget liv om och om igen.
Huset mittemot, en julkalender.Fönsterluckor som kan öppnas och stängas. Ljuset i några bjuder in betraktaren att delta i det inre livet. Trollar fram en bild för ögat och leker med fantasin. Balkonger som små korgar att förvara saker i. Snön blir heltäcksmatta åt det lilla rummet och skyddar kvarglömt gods.Skymningen smeker fasaden till vila i vintrig lördagskväll.
Huset mittemot, en julkalender.Fönsterluckor som kan öppnas och stängas. Ljuset i några bjuder in betraktaren att delta i det inre livet. Trollar fram en bild för ögat och leker med fantasin. Balkonger som små korgar att förvara saker i. Snön blir heltäcksmatta åt det lilla rummet och skyddar kvarglömt gods.Skymningen smeker fasaden till vila i vintrig lördagskväll.
måndag 8 februari 2010
söndag 7 februari 2010
Dyrbart liv
Om något dyrt.
Det skulle stå henne dyrt om hon sa ett endaste ord om vad hon visste och hade upplevt. Hotet låg över henne som en drypande regnvädersdag. Tankarna var som tunga moln fyllda av hennes sparade tårar över den maktlöshet hon kände.
Hon försökte låta bli att tänka och bara låta dagen gå. Men det moraliska samvetet gnagde och gnisslade i tinningarna. Huvudvärken räddade henne.
– Migrän sa hon och skyndade förbi receptionen på väg mot taxin hon lyckats beställa. Rotade med ena handen runt i väskan efter D&G solglasögonen som skulle ge henne det efterlängtade skyddet mot världens blickar. Fick glasögonen på sig i samma ögonblick som hon gled in i den svartgula väntande caben.
– Broadway sa hon till föraren och lutade sig tillbaka och blundade.
Audrey förbannade sin skönhet som drog de rika männen till henne och involverade henne i saker som varken hennes samvete eller samhället ville kännas vid. Hon förbannade också sin oförmåga att säga nej och sätta gränser.
Nu var hon fast som Giovannis privata ikon och smycke. Allt handlade om att leva upp till hans maffiosa värld. I hans liv var hon bara en docka som han lekte sina lekar med. Hennes integritet och tankar var något hon fått lägga ifrån sig för ett liv i lyx och flärd långt bortom vett och sans.
Men herregud, vem håller jag på att bli tänkte hon medan blixtar av värk skar genom hennes huvud.
Kanske var huvudvärken en påminnelse från hennes sanna jag, en signal om att hon måste avslöja vad hon visste för att orka gå vidare med sig själv. Men vem kunde hon lita på inom polisen och hur skulle de kunna skydda hennes liv mot de starka krafter hon skulle komma att utmana.
Det skulle stå henne dyrt om hon sa ett endaste ord om vad hon visste och hade upplevt. Hotet låg över henne som en drypande regnvädersdag. Tankarna var som tunga moln fyllda av hennes sparade tårar över den maktlöshet hon kände.
Hon försökte låta bli att tänka och bara låta dagen gå. Men det moraliska samvetet gnagde och gnisslade i tinningarna. Huvudvärken räddade henne.
– Migrän sa hon och skyndade förbi receptionen på väg mot taxin hon lyckats beställa. Rotade med ena handen runt i väskan efter D&G solglasögonen som skulle ge henne det efterlängtade skyddet mot världens blickar. Fick glasögonen på sig i samma ögonblick som hon gled in i den svartgula väntande caben.
– Broadway sa hon till föraren och lutade sig tillbaka och blundade.
Audrey förbannade sin skönhet som drog de rika männen till henne och involverade henne i saker som varken hennes samvete eller samhället ville kännas vid. Hon förbannade också sin oförmåga att säga nej och sätta gränser.
Nu var hon fast som Giovannis privata ikon och smycke. Allt handlade om att leva upp till hans maffiosa värld. I hans liv var hon bara en docka som han lekte sina lekar med. Hennes integritet och tankar var något hon fått lägga ifrån sig för ett liv i lyx och flärd långt bortom vett och sans.
Men herregud, vem håller jag på att bli tänkte hon medan blixtar av värk skar genom hennes huvud.
Kanske var huvudvärken en påminnelse från hennes sanna jag, en signal om att hon måste avslöja vad hon visste för att orka gå vidare med sig själv. Men vem kunde hon lita på inom polisen och hur skulle de kunna skydda hennes liv mot de starka krafter hon skulle komma att utmana.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)