lördag 28 mars 2009

Resan

SkrivPuff Utmaning 87. 28 Mars. Om att göra en resa framåt eller bakåt i tiden.

Jag sitter med min mentor i stora glassalen. Vi förbereder min resa in i tiden.
Vi har bestämt land och språk. Jag vet en hel del om de utmaningar som väntar mig men förstår nog inte tillfullo mitt uppdrag. Jag känner mig karsk och hoppfull för jag vet att jag kommer att möta några av dem jag älskar och beundrar om än i annan form. Min mentor visar mig hur jag ska göra om jag behöver hjälp eller bara vill komma i kontakt. Vi sitter tysta och blundar och lyssnar inåt där alla svaren finns och där jag också kan höra hans tankar alldeles tydligt. Jag älskar och beundrar honom och vet att han aldrig kommer att svika mig. Jag vet också att jag är tvungen att glömma allt vi förberett här och även honom men känner att det säkert ska gå bra. Vi vandrar en stund ute i det obeskrivligt vackra landskap där jag har min hemvist. Strax ska jag sövas ner för att överföras till tillväxtkapseln. Jag nickar mitt okej och känner att bedövningsmedlet färgar mitt medvetande till regnbågsdimmor.

Nio månader senare krystar Novali fram en liten pojke på ett BB i södra Sverige.
Hon får honom i sin famn och viskar ömt i hans öra: Välkommen hem lilla Alve!

Vad var det som hände?

SkrivPuff nr 86. 27 Mars. Vad var det som hände....?

Vad var det som hände?

Ingen visste med säkerhet. En dag stod han bara där igen på trappan med en väska i handen. Han frågade om det gick bra att han flyttade in i pojkrummet ett tag. Iris hade naturligtvis ingenting att invända och trodde förstås att hon redan nästa dag skulle få veta vad som hänt.

Men han undvek henne. Han sov när hon gick till jobbet och var borta när hon kom hem. Ibland hörde hon honom sätta nyckeln i låset strax innan hon somnade in. Hans oro vandrade som en vålnad genom huset och sögs in i tapeterna. När Iris vaknade en morgon visste hon inte om det var en dröm eller om det var hans gråt som kramat hennes hjärta under natten.

Hon bestämde sig för att vänta ut honom för att få veta om det var någonting hon kunde göra. På kvällen tog hon sin stickning och satte sig framför Tv: n och beredde sig på en lång väntan. Hon vaknade i gryningen och insåg att hon fortfarande var ensam i huset. Full av onda aningar skyndade hon uppför trappan och in på hans rum. Sängen tom och obäddad, flera tömda burkar antidepressivmedicin på bordet annars inte ett spår av honom eller hans tillhörigheter.

Hon ringde omedelbart polisen och anmälde honom försvunnen. Tiden som följde minns hon inte mycket av mer än resorna mellan hopp och förtvivlan. Det blev hennes tur att medicinera för att orka möta dagen.

Det är 8 år sedan nu och hon sitter här med hans 7,5 åriga son och tittar på bilderna av hans spårlöst försvunne pappa.
Iris kämpar varje dag med fantasierna om hur livet kunde ha sett ut om hon inte varit så förbaskat försynt.

torsdag 26 mars 2009

Undrens tid

SkrivPuff Utmaning 85. 26 Mars. Någonting grönt.

Grönt. Då tänker jag på den tid som nu kommer oss till mötes. De knoppar som ska svälla och brista ut i allsköns grönska, gräsmattans babyhår och granens mjuka pistagefärgade skott.

Jag blir varje år lika förundrad över att grönt finns i så otroligt många olika nyanser. Från det första späda neongröna till alla dessa fantastiska skiftningar. Det nya finns där i en blinkning innan färgen liksom mognar.

Jag brukar ge mig tid att ta in detta under med alla sinnen och låta mig förvånas och förundras varje vår. Det är naturens egen magi och ett skådespel som får det att klia i fingrarna på varje hängiven akvarellmålare men ack nej det går inte att fånga.

Grönt är det nyvakna, det skira, det pockande som övergår till själens ro och vila. När solstrålarna väcker upp den vackra vårfärgen är det dags för oss att krypa ur vinterkokongen och våga blomma ikapp med naturens alla under.

onsdag 25 mars 2009

In Spirito

SkrivPuff Utmaning 84. 25 Mars. Du putsar din datorskärm och upptäcker att det bor en ande därinne. Vilka tre önskningar får du uppfyllda?

Jag putsar min datorskärm med huvudet fullt av tankar när jag får en stark känsla av att jag är iakttagen. Jag tittar mig omkring i rummet men lägger inte märke till något särskilt. Ägnar mig åt skärmrengöringen igen och ser plötsligt att jag torkar någons näsa. Tittar igen och fastnar i en bråddjup blick. Woow! Innan jag hinner reflektera börjar det ryka om hela datorn. Jag hostar i handen medan något eller någon tar form. Rummet tycks krympa i takt med att figuren växer.

– Hej min vän! Jag heter Spirit och har kommit för att ge dig nya möjligheter. Du har vunnit andevärldens gillande för att du är en så flitig Skrivpuffsskrivare och därför vill vi belöna dig. Tre önskningar kan du få uppfyllda här och nu.

– Jahaja säger jag med tappad fattning och tomt huvud. Hur lång tid har jag på mig?

– Exakt 3 minuter sen går jag upp i rök.

– Ojojoj vad stressad jag blir, vart tar du vägen sen? Kan jag ringa dig?

– Hahahaha du va mig en lustig en skrattar Spirit och rör sig närmare mig.

– Ska jag vara ädel eller kan jag önska för egen del?

– Hohohoho vad som helst min vän men tiden går….

– Äh nummer ett får bli obegränsad tillgång till mina inre världar så att jag kan plocka fram oanade skatter att förmedla till människor som uppskattar och hämtar inspiration från mina berättelser.

– Gott min flicka, ska bli! Och mera ….

– Ja jag skulle gärna vilja ha hjälp med att förlåta och lägga bakom mig gamla oförrätter som ibland gnager i mitt sinne så att jag inte slösar bort mitt liv.

– Jaja det blir bra nu känner jag att jag suddas ut så snabba på lite vetja, jag har ju inget telefonnummer hihihoho.

– Jag önskar att vi människor lär oss kommunicera bättre så att vi förstår varandra och kan hjälpas åt skriker jag i hopp om att få fram min sista önskan innan Spirit är borta.

Jag hör hans godmodiga skratt lösas upp i en ljudlig prutt som skakar om både mig och rummet.

Omtumlad känner jag hur mina fingrar plötsligt av sig själva spelar över datorns tangentbord likt en avancerad pianist. Jag undrar just vad som är på gång??

tisdag 24 mars 2009

Tågtoafobi

SkrivPuff Utmaning 83. 24 Mars. Skapa en karaktär med en ovanlig fobi och skriv en scen där det som utlöser fobin händer.

Tågluffens premiärda. Vi e på väg, Henke, Krille å ja.
Ja kan knappt tro att dom släppte iväg oss, föräldrarna.
Vi har dragi nåra bärs å spela poker å e halvvägs te Göteborg.
Känner av bärsen å behöver lätta på trycke. Ledit på toan, bra.
Faan vare skakar lätt å pissa ner sig här.

-Vem i helvete ere som bultar på dörren?
Men Henke va fan ere me rej? Du e ju gul i nylle.

-Berra säger han och tar tag i mej. Va ska ja göra?

-Asså vaddå göra?

-ja men vafan!

-Du e ju helt skakis, va ere om? Faan du lukta ju piss!

-Jaaaa.

-asså haru pissa nerej!?

-aaaa.

-Men byt da för faan.

-Men vart då säjer Heneke.

-Härinne på skithuse såklart.

-Allri i livet säjer Henke och nu rinner tårarna. Asså ja kolar om ja går in där.
Kan inte andas, hjälp, hjälp! Hjälp hjälp!

-Lugna nerej Henke släpp min skjorta för helvete.

Ja här e vi nu i Falköping avslängda från tåge. Bäst å ringa morsan.

Änglavakt

SkrivPuff Utmaning 82. 23 Mars.
Du – eller din huvudperson – får chansen att starta en helt ny karriär. Skriv om första dagen på jobbet.


Angela vaknar upp i tron att hon drömt en drömmarnas topp etta. Hon sträcker på sig, gnuggar sömnen ur ögonen och blir klarvaken. Det är ju sant!! Igår kom samtalet från kommundirektören Pär Sanktesson. Projektet hade fått bifall från samtliga partier. Jobbet på heltid kunde tillträdas omgående och lönen var satt till 45.000 kr per månad och med extra bonus vid mirakler.Hon hade till och med fått tjänsterum på sjunde våningen och fria arbetskläder.

Aldrig har hon kommit så fort ur sängen.
Angela svävar över torget till den nya arbetsplatsen i kommunhuset. Hon är ett enda stort leende när hon hälsar god morgon på alla de människor som strömmar till. Hon tar hissen upp till rummet för att inviga sina arbetskläder före den allmänna presentationen vid gatuplanet.

Angela Helig står det redan skyltat vid dörren. Hjärtat bankar förväntansfullt när hon skrider in. Andlös står hon där med tårar i ögonen och ser på klädseln som hänger framme.
Angela tar på sig den vita fotsida dressen, tänder den självsvävande lilla ringen ovanför huvudet och rättar till de silvriga vingarna.
Hon tar ett djupt andetag och gör sig redo för att presenteras och välkomnas som Sveriges första kommunalanställda ängel.

söndag 22 mars 2009

Kronometern

SkrivPuff Utmaning 81. 22 Mars. Se dig omkring i rummet och välj ut en sak.Beskriv hur den ser ut och berätta hur den har hamnat där.

I mitt vardagsrum har jag min farfars fars kronometer. Den kommer från hans bark, ett segelfartyg som i början på 1900-talet gick mellan Ystad och Dover, England. Min farfars far som hette Nils Svensson var sjökapten och det här var hans skeppsur med vilket han kunde få en noggrann bestämning av longituden för sitt fartygs position under sina långa sjöresor. Det var mycket viktigt med ett ur som inte var känsligt för variationerna i temperatur eller vid sjögång.

Kronometern är inbyggd i en låda av mahogny och har intarsiainslag av mässing. Den har också ett handtag på vardera sidan och går att låsa, även dessa detaljer är av mässing. Klockan i lådan är handgjord av klockmästare John Carter (den yngre) från London. Dit fick Nils Svensson fara ibland för att justera urverket. När Nils Svensson låg på sin dödsbädd frågade han sina barn om de kunde tänka sig att ta segelfartygets namn som efternamn vilket man gjorde 1917. Det är också mitt efternam.
Jag har fått kronometern av min pappa som fick den av min farfar.
Den ger mig en varm känsla av förankring i tid och rum.

lördag 21 mars 2009

Alla idéer är bra utom de dåliga.

SkrivPuff Utmaning 80. 21 mars. En bra idé.

Jag samlar på goda idéer i min vackra handmålade låda. Så fort en idé svävar runt mitt huvud tar jag fram håven och fångar in den. Jag håller min hand försiktigt kupad över håvens öppning så att jag inte skadar vingarna på denna flyktiga varelse.

Jag får glänta på locket och försiktigt fösa ner nykomlingen till dem som redan bor i mitt idérike. Jag lägger örat intill ett av de små hålen som gör det luftigt för innevånarna i riket. Jag hör hur det tisslas och tasslas när de byter ord med varandra och sorterar in sig i olika fack. Jag ställer lådan så att den inte utsätts för starkt solljus då en del idéer är tämligen ljusskygga. De lever på luft men framför allt på min uppmärksamhet.

Jag tar ut dem en i taget och prövar mig fram hur jag kan använda dem. Vid osäkerhet om kvalitén tar jag dem i handen och släpper ner dem i grannens brevlåda när ingen ser. Nu är han tyvärr tvungen att flytta om en månad då han fått klagomål för konstiga idéer. Tråkigt sånt där.
Jag får se mig om efter en annan försöksperson.

En resa

SkrivPuff Utmaning 79.20 Mars. Om en resa.

Patricia dagdrömmer om att packa ryggsäcken och bara dra. Ge sig iväg utan tidspress eller resmål med bara det nödvändigaste. Varje dag kan bli en resa på alla plan. Möta människor som inte vet vem hon är. Hon kan spela roller eller låta bli, vara sig själv eller någon helt annan. Tanken på frihet från väckarklockor, förväntningar, tjat, måsten och skola känns som en hetta över hela kroppen. Häftigt att bara åka någonstans och kanske bli bjuden på övernattning och käk. Funkar inte det så finns ju både vandrarhem och mataffärer.

Trippen går nog vidare söderut mot en varmare vår, kanske möter hon den i Paris. Följer där med någon läcker konstnär till kvarteren runt Moulin Rouge. Dricker vin, älskar och röker cigariller. Varför inte sitta modell och tjäna fräscha pengar?
När det franska ordförrådet och passionen tar slut så går tåget vidare mot La Spania. Där blir det slöa dagar på solmättade sandstränder och heta nätter på hetsigt dunkande discon. Hon kan se sig själv dansa tills utmattning är total, som en reningsprocess från sin dåliga självkänsla. Rasa ut all oro över att inte vara tillräckligt snygg och smal eller att ha bröst och läppar som är för små.

När Spanien är gjort tänker hon fram en flygbiljett till New York där hon skaffar sig en ny look, kanske en och annan operation och en lagom nonschig stil. Gud vad alla ska tycka att hon är cool när hon kommer hem igen. För då vet hon ju äntligen vem hon är!

torsdag 19 mars 2009

Minnesplatsen



SkrivPuff Utmaning 78. 19 Mars. Bilden ovan.


Här hade de suttit på sin bänk när hennes energi börjat gå på sparlåga.
Platsen som hon älskat och där hon funnit utlopp för all sin medfött vilda livsglädje.

Konvaljeparken hade de kallat den för aldrig hade de sett eller känt doften så starkt från denna ljuvliga försommarväxt som här.
Hon hade sprungit där med utslaget hår och klänningen flaxande runt benen, barfota och luktat. Ivrig som en arbetande humla, från blomma till blomma. Hennes skratt hade snurrat ikapp med vindilarna och ekat över parken.

Här hade de suttit igen på hösten med löven fallande över sig som ett skydd mot det ofrånkomliga. Hon så självlysande, genomskinlig och trött men på något vis trygg. Som om hon hade kontakt med något de inte kunde nå.

De drog henne hit i vagn och turades om att sitta med henne i knäet inlindad i filtar.När hon inte längre orkade prata sjöng de hennes älsklingsvisor.

Här från bänken lyfte hennes själ på de vitaste av vingar en solig vindfri höstdag.
Hon blev fem år.
Varje år när liljekonvaljen blommar kommer de tillbaka för att få höra hennes skratt som ännu finns bevarat i vinden.

onsdag 18 mars 2009

Livets vatten

SkrivPuff Utmaning 77. 18 Mars. Vatten


Av vatten får livet sin första smekning
Tumlande runt bland hinnorna
På tillväxt innanför
Mjuka varmrosa väggar
Får många kallsupar
Fosterkiss blandas med vatten
Färdas ut och in genom minikropp
Kullerbyttor, upp och ner
Suger tumme, sparkar
Huvud fixeras i förlossningskanal
Fisken blir till människa
Allt sker i samma lugna vatten

tisdag 17 mars 2009

Fruktsmak

SkrivPuff Utmaning 76. 17 Mars. En grönsak i minsta detalj.


Vilar i en varm hand som omsluter mig, sprider falsk trygghet.
Medveten om att du snabbt och lustfyllt kan förgöra mig,
tränga djupt genom mitt skal.

Tugga dig in i mitt vita kött ända ner till kärnan.
När skruttet återstår, blir jag kastad tillbaka ut i naturen.
Din lust är min nöd, din hunger min död.

Vill inte bli skalad eller delad i bitar.
Nej ta mig hel och hållen.
Håll om mig ännu en stund.

Min vackra färg gör dig glupsk, får dig att vilja sluka mig.
Du har inte ögon för hudens fläckar och spår av livet.
Bryr dig inte heller om den lite väl rundade midjan.

Mitt liv i din hand.
I kärlek offrar jag mig för din tillväxt.
Jag är frukten från kunskapens träd, det röda äpplet.

Den stora planen

SkrivPuff Utmaning 75. 16 Mars. Att fullfölja en plan.


De planerade för sin resa med både bävan och förväntan medan de plockade stenar ur åkern och byggde gärdsgårdar. De var egentligen inte kära men hade blivit fästfolk i sin vilja att förändra, göra något annat än generationerna före dem hade gjort.

Ingen av dem var särskilt talför men i förberedelsernas ögonblick nådde de fram till varandra. De räknade varje dag tillsammans sin växande hög av riksdaler som snart skulle räcka till biljetterna. Hon vävde nätterna igenom på kammarn, han var i ottan ute på åkern eller i skogen, dräng och piga. Snart fria, sina egna i landet Långtborta, over there.

Deras koffert var fylld till brädden med vad de kunde få med sig av Svedala.
Dyrbarast var fotografierna på familjerna de skulle lämna bakom sig.
Hanna oroade sig lite för pratet, allt hette ju tocke underliga saker. Ön de skulle anlöpa hette Ellis "Ajländ", bara det. Ja dagarna på skeppet kunde ju också bli besvärliga om vågorna rullade och skulle maten räcka?

Det var bäst att hålla tankarna i styr med mer arbete. För rika skulle de bli och egen gård skulle de ha, det hade de dyrt och heligt lovat varandra. Nej inget kunde stoppa dem nu, de skulle fullfölja sin plan, Hanna och Alfred.

söndag 15 mars 2009

Farlig insikt

SkrivPuff Utmaning 74. 15 Mars. Skriv om något farligt.

Farligt nära nu som att gå på tunn is. Hon känner att hon inte bottnar men måste gå vidare, få veta. Vill veta, vill inte veta, måste få veta. Frågor som snurrar likt kretsande asgamar, hungriga. Hennes liv blir sig aldrig mer likt om hon inte får svar eller kanske om hon får svar.

Hon känner sig smutsig vid blotta tanken på att det den förvrängda mansrösten sa i telefonen kan vara sant. Känner att hon måste in i duschen, låta vattnet skölja bort alla tankar. Hon vill bli ren och ny.
Hon känner paniken växa och hon biter om skriket som vrålar inombords.
Nejnej inte här och nu, barnen får inte märka något.

Låser badrumsdörren bakom sig och låter vattnet bli iskallt. Hon kliver in i de svidande strålarna med kläderna på och kyler paniken till känslolöshet. Först när tänderna klirrar som istappar i munnen och händerna tycks blålila kliver hon ut ur duschen. Chockad till klarhet vet hon att det är sant. Inser att hon länge haft tillräckligt med ledtrådar men vägrat sanningen tillträde. Det finns bara en enda lösning och hon vet nu vad hon måste göra.
SkrivPuff Utmaning 73. 14 Mars. Det kom som en överraskning, men....

Den gåtfulla lådan

SkrivPuff Utmaning 72. 13 Mars. Vad du hittar i en låda som placerats utanför dörren.

Morgonen är ny, fåglarna kvittrar och äppelblommen öppnar sina knoppar och väntar oskuldsfullt på befruktning. Den gamla damen med det silvriga håret och rosor på de fint rynkade kinderna är mitt i upplevelsen av dagen som vaknar.

Hon har suttit i trädgården med sin guldkantade kaffekopp och pratat om allehanda ting med maken som för alltid lever i hennes hjärta. Mannen som för två år sedan stillsamt somnade in, lika stillsamt som han levt. Han som kunde lyssna inåt och ta ner musik från andra världar. Med sina händers känsla på flygeln översatte han vad han hörde till stycken som hänförde människor i tusental under åratal. Hon hade vandrat vid hans sida och skapat skönhet runt dem som en klangbotten till hans själ och hans lyssnande.

Hon känner hans närhet och sin saknad när hon går mot huset.
När hon närmar sig trappan får hon syn på ett låda utanför dörren. Hon ser sig omkring men där finns inte en skymt av någon människa. I lådan finner hon ett paket som är inslaget i glänsande silverpapper och under turkosa snören sitter två vita svanfjädrar. Under dem hittar hon ett litet hjärta där det med en mycket välkänd handstil står textat: Till min älskade!

Hon kan inte tro sina ögon och undrar om hon hamnat i himmelen utan att ens märka det. Tar om paketet med darrande händer. Försiktigt öppnar hon och ser den vackraste speldosa beströdd med pärlor. När hon snurrar den lilla veven omfamnas hon av hans välkända toner. Lycklig men omtumlad tar hon sig in till soffan och sjunker ner. Hon ler mot hans foto på flygeln och tro det eller ej men hans ena öga blinkar tillbaka.

Till minne av en änglahund

SkrivPuff Utmaning 71. 12 Mars. Skriv som om du vore ett djur i ditt hushåll.


Gäääsp. Skaaak. Sträääck. Matte vift vift.
Ut sniff sniff. Ummmm hästbajs MMMMMMM…
Urph matte arg. Spring spring sniffsnifff
Vattenpöl slurpslurp.
Annan hund, sitt mattes sida.
Hoppålek hoppålek
Sniffsniff kompis, springspring runt runt.
Matte kallar.

Matdax.
Knasper knasperknasper bara dietmat ida
Sneglar på mattes skål, provar med tass på låret
Bedjande blick (brukar gå hem)
Inte en smula, suck.
Kammen, ajajajajaaj snabbt under bordet.
Matte efter???? Ny lek?????
Ajajajaj nej allvar.

Lillmatte viftvift
Ligga på rygg, klia mage
Sparkspark, sköntskönt, sträcksträck
Slickslick på lillmattes hand
Lillmatte vän, kanske leka??
Kasta boll voops över golvet
Hämta ge till lillmatte
Sitta fint vänta tramptramp
Äsch matte kallar in lillmatte, suck!

Alla går, inget koppel, klapp på huvet
Aha vakta hus, titta ut, ingen där?
Sova lite, snark,voffvoff,morr, snark
Lyssna lite, ingen där.
Snarkvoff………
Flock hem, woov, hoppahoppa
Viftvift viftvift lycklig!

onsdag 11 mars 2009

Skötselinstruktion för författarsjäl

SkrivPuff Utmaning 70. 11 Mars. Skötselinstruktion för min författarsjäl.



Vänd öronen inåt och lyssna till själens glömda språk
Det brusar som havet i snäckan

Sitt alldeles stilla och vänta in visdomen
Som är äldre och klokare än bergen

Spring naken över ängarna och locka fram skrattet
Som är själens klingande vindspel

Älska med innerlig värme och berör
Som den inre eldens gnistrande fyrverkeri

Låt ögonen se med närvarons blick
Själens spegel som kastar solkatter ut i världen

tisdag 10 mars 2009

Äganderätt

SkrivPuff Utmaning 69. 10 Mars. Om att äga.

Han skruvar på sig i stolen i det kala besöksrummet. Han mäter henne med blicken, väger henne utifrån sina inre förtroendemallar. Han har träffat henne i ett par månader nu och vet att han måste bestämma sig. Ond eller god?

Hon sitter tyst väntande. Hennes sätt att även i tystnaden vara fullt närvarande avgör saken. Han öppnar sakta på dörren till sitt förflutna. Tortyren, förföljelsen i hemlandet, landsflykten, mardrömmarna, rädslan och därefter den totala bristen på tillit till människor jäser och bubblar fram över tungan. Han tvingar ut orden som i raseri för att ingen tvekan ska bli möjlig. Rädslan på vakt från sitt bo längst bak i pupillen avsöker varje tecken efter misstro hos henne.

Sakta når informationen hans hjärta att han just ankrat i en blick som inte viker från hans. Förvirringen sprider sig i kroppen när han anar att han träffat någon som vågar möta det i honom som han inte själv törs. Det får honom att återvända till nuet och han känner smaken av tårar likt en bris från flydda tider.

De vilar en stund tillsammans öga mot öga i lättnadens tystnad.
Här en helt vanlig förmiddag på Arbetsförmedlingen har en människa återerövrat en rättighet, att äga och utöva yttrandefrihet. Hon skäms när han vid avskedet gång på gång uttrycker sin tacksamhet över något hon i sin värld alltid tagit som en självklarhet.

måndag 9 mars 2009

Jag tog en risk

SkrivPuff Utmaning 68. 9 Mars. Om att ta en risk.


Jag tog en risk när jag höll på att drunkna i dina ögon
Jag har simmat sedan dess
Crawl, bröstsim, ryggsim och trampat vatten
Men inte funnit botten igen

Jag tog en risk när jag släppte in dig i mina mörka salar
Jag har inte sovit sedan dess
Du såg möglet, fukten och spindelväven
Min sårbarhet blottad utan hem

Jag tog en risk när du fick se mig alldeles naken
Jag har gömt mig sedan dess
Kärleken som en vilsen fågel i bröstet
Försöker lyfta med bruten vinge

söndag 8 mars 2009

Tiden stod still när.......

SkrivPuff Utmaning 67. 8 Mars. Tiden stod still när......

Han halvligger på sängen utan blick och pratar om att han ska söka döden för egen hand. Skoningslöst drar han upp den rutiga skjortärmen och visar sina påbörjade experiment. Hud, kött, blod och vätska. Kryssen över handleden skriker sin cellsmärta. Jag vet bättre nu säger han man skär inte tvärs över utan längs med. Den här gången ska jag lyckas.
Imorgon blir det och du får inte kontakta någon, höru de inte någon, inte mamma eller pappa…..sluddrandet övergår i väsande andetag. Alkoholen och tabletterna har för tillfället oskadliggjort honom.

Hon är där men som fastfrusen i grymhetens bubbla utanför tiden. Minuterna som just passerade har för evigt tatuerat mönster i hennes ryggmärg. Tårarna ombildade till kristaller bakom ögonlocken kommer aldrig att kunna gråtas eller blinkas bort. Ingen enda känsla når fram till det unga hjärta som chockats till stillhet i tidlös rymd.
Sakta, sakta sipprar själens nöd ut som en bön och väcker tiden. Gode Gud hjälp mig!

lördag 7 mars 2009

Ansvar

SkrivPuff Utmaning 66. 7 Mars. En mening ur en bok. "De voro mycket uppspelta och Torarin var glad åt att få slå alla mörka tankar bort ur hågen" ur Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf.


De voro mycket uppspelta, och Torarin var glad åt att få slå alla mörka tankar bort ur hågen.
Javisst de hade nått fram till den lilla raststugan mitt därute i ödemarken och kommit undan snöovädret för en liten stund. Vinden röt och ryckte i stugdörren men haspen darrade och låg kvar.

Nu gällde det att göra upp eld av det lilla som stod att finna och krypa ihop alla fyra tätt tillsammans. De litade ju till honom, han som var 12 år och äldst i syskonskaran.
Han visste att de bara nått en bit på den vandring som de måste göra och förtäring var det ont om.
Han kikade i sitt knyte på de torra brödbitarna, ostkanterna och de feta korvarna
och visste att de inte kunde äta sig mätta. Det gällde att stå emot hungern och fördela så att det räckte åtminstone i två dagar.

Han skulle först göra upp eld och sedan snabbt ta sig ut och hämta snö att smälta.
De fick allt dricka sig mätta på kokt vatten. Sedan måste han få de små att hålla sig varma och sova.
Stuggolvet suckade under dem och väggarna kved och lät sig bäddas in i snödrivorna.
Torarin hade fått fyr i spiseln och matade elden med den brits som han med Drejas hjälp lyckats slita loss från väggen. De hade sedan tillsammans med Milka och lille Jon hoppat på träskivan till den delat upp sig i bitar. De skrattade de små och blev varma och röda om kinderna av tilltaget.

Det kokta smältvattnet gick laget runt efter den knapert tilltagna kvällsvarden.
Torarin tillredde en bädd av skohö och renskinn och så åt de två minsta att krypa ihop på mitten. Dreja och han själv skulle ligga på varsin sida. Från sin mes spände han sedan loss yllefilten som skulle hjälpa dem att hålla värmen.
Nu låg de där tätt tillsammans nära den falnande elden och lyssnade till Drejas låga nynnande ackompanjerat av vinden.
Torarin låg och väntade på sömnens lågmälda andetag medan han funderade över hur han skulle få dem över fjället till säkerheten nere i dalen.

fredag 6 mars 2009

Sitta fast

SkrivPuff Utmaning 64.5 Mars. Att sitta fast.



Den gamle mannen sitter fast i tunneln mellan liv och död. Han sitter likt en Nalle Phu i Kanins jordhåla efter att ha ätit för mycket honung. Han har inte kraft att leva och inte kraft att dö. Nu finns han här på mellanavdelningen för livsuppehållande tjänster. Medicinen han får puffar på hans hjärta, städar kamrarna och kontrollerar blodets pumpande in och ut. Han mår bäst när han slumrar i drömmarnas mittemellan värld, där är han inte längre rädd för döden.

Där träffar han sin barndomsvän Tore som gått före och inte längre trampar jord. De har äppelknyckarbyxor och pottluggar och fördjupar sin vänskap genom lekfullt hårdhänta grabbatag.
De rullar varann i lera och på hemväg jämför de sina blåmärken och skrapsår.
Ska mammorna ge dem uppsträckning för revorna i byxbaken ja det är också något de funderar över.
Han vilar också trygg i armarna på sin alltid förlåtande mormor som var hans livsankare som barn och nu även i gränslandet inför resan till annat rike. Hon nynnar hans oro och rädsla till sömns genom sina försäkringar att möta honom när han anländer.

Vakentillståndet är mer som en mardröm. Hustrun som inte kan eller någonsin har kunnat acceptera honom så som han är. Hennes anklagelser svider både i skinnet och i själen och lockar fram hans vassa tunga och hans depression.
När han hör sin egen Phantom of the Opera vill han bara gråta och dö. Men där fastnar han i skuldens grepp som han inte förmår att ta sig ur för att ta det sista avgörande steget. Vad han väntar på är sin hustrus förlåtelse.

onsdag 4 mars 2009

Livets spel


SkrivPuff Utmaning 63. 4 Mars.


John sitter på soffkanten med en mobil i vardera hand och känner orosormen som ringlar i magtrakten. Tankeverksamhetens hastighetsmätare ligger över fortkörningsområdet. Han vet att situation zero är nådd.
Action, action men vad göra?! Faktiskt ingen koll på läget.

Han känner det absurda i situationen. John McCarty säger han till sig själv du är ju dubbellivets mästare, varit agent i 35 år. Som i en inre film ser han snabba klipp från olika identiteter han levt ut i världens alla hörn. Inte avslöjad en enda gång, aldrig ens i närheten.

Och nu är de två kvinnorna honom på spåren på grund av de mest subtila misstag. Kontakt genom två olika mobiler skulle borga för att hålla dem långt ifrån varandra, inga förväxlingar. Istället har han två gånger försagt sig och sedan varit alltför snabb med korkade förklaringar.

Han har varit så dubbel i hela sitt liv att han behöver sina två kvinnor för att kunna fungera och känna sig hel. Nu står allt på spel, nu gäller det verkligen livet!

tisdag 3 mars 2009

Extra hjälp

SkrivPuff Utmaning 62, 3 Mars. En kroppsdel som jag gärna skulle ha fler av.

Min extra kroppsdel är naturligtvis ett tredje ben i form av en SVANS. Precis som kängurun har jag den som sittstöd när jag blir trött och som avstamp när jag vill hoppa iväg från en och annan pinsam situation (kommer upp i 50 knyck).

Den är levande och nyfiken med kopparröd päls. I väntan på uppdrag ligger den hoprullad i en pungliknande bakficka. Det går att dra in och fälla ut svanshåren efter behov vilket är mycket praktiskt vid städning, när jag dammar, sopar eller rent av kammar mig och pudrar näsan.

Behöver jag piska mattor eller ha bärhjälp med budgetinköpskassar blir svansen genast styv och stark (garanterat anabolfri). Jag lindar den om mig för att slippa frysa eller bara stanna upp i en ljuvlig omfamning med plats för flera.
Blir det högvatten ja då finns det både roder och flythjälp.

Men det bästa med denna läckra kroppsdel är att den ordlöst signalerar mitt aktuella sinnestillstånd. Jag har slutat fräsa och använder istället svansstånd med rest borst. Glädje sprider jag bara genom att vifta på baken.Livet leker och
för det mesta har jag en hög svansföring. Det enda pinsamma är att det syns så tydligt när och med vem jag vill para mig.

P.S Får jag inget gensvar på det sista går jag och hänger mig i närmsta träd och dinglar lite nonchalant fram och tillbaka i svansen. Det gäller att inte tappa fattningen D.S

måndag 2 mars 2009

När och kär

SkrivPuff Utmaning 61. 2 Mars. Första intrycket av någon som du känner väl.



Första gången jag hörde talas om dig var i knäet på din yngre bror.
Han berättade med värme i rösten om dina upptåg. Roliga sanna historier om en ung man med sinne för humor och practikal jokes. Hans beskrivningar av dig var så levande att du slog an en ton inom mig och tog gestalt i mitt liv.
Du var 2.01 till längd, hade mörkbrunt välkammat hår, mustasch och blå ögon.
Ditt jobb var på en bank och dina kunder hade stort förtroende för dig. Jag förstod att talets gåva och en god portion social kompetens tillhörde din natur.

Varje gång jag träffade Walter ville jag genast veta mer och mer om dig och ditt liv. Så småningom fick jag se dig på bild och hur det nu var så fick jag ett eget foto. Där satt du bakom ditt skrivbord, en man i sina bästa år och tittade tillbaka på mig och som jag upplevde det med nyfikenhet och intresse, precis som jag på dig. Det vibrerade i varenda cell av att sitta så och titta på varandra. Jag bara visste att du har en stor roll att spela i mitt liv.

Åren har gått och någonstans inom mig känner jag dig så väl, jag känner igen dig i stora delar av mig fast vi aldrig har träffats. Du är min morfar som lämnade den här världen långt innan jag kom till den. Mitt barnahjärta älskade dig oreserverat från vad som gick att få, spåren du lämnat i andras hjärtan. Mitt vuxenhjärta älskar dig för egenskaper du lämnat mig i arv. En gång ska vi ses i en annan verklighet och tillsammans fylla den med skratt och glada upptåg.
Du och jag morfar!

söndag 1 mars 2009

"Lappakalja"


SkrivPuff Utmaning 60, 1 Mars. Lappa ihop.

Genom alla skrivpuffar har jag insett att det finns så många olika världar i och omkring oss. Idag inspirerad av ”Lappa ihop” tog min autopilot över innan jag hann stiga in i cockpit och jag förflyttades hastigt genom tiderna till mytologins sagolika värld.

När jag stiger ur farkosten förstår jag att jag landat i livet bland asar och jättar och där världen består av den mäktiga asken Yggdrasil och dess invånare. Jag ska nu göra ett besök och intervjua de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld.

Minns ni de gamla damerna som har till arbete att ta hand om våra, människornas livstrådar? Jo minsann de har i alla tider suttit där vid Urdarbrunnen och avgjort våra öden!
Urd spinner fram tråden, Verdandi tvinnar den (har ni märkt av fnurrorna, hon har ett sjuhelvetes humör) och Skuld mäter och kapar livstråden där hon finner lämpligt.

Jag har tagit med mig smörkringlor, här kan finnas fog för fjäsk!
Där sitter två gummor tätt ihop och uppslukade av arbete på ett lapptäcke som böljar fram över landskapet.

Hej säger jag och presenterar mig som människa från Moder Jord.
Hrumpf kommer det unisont från gummorna som inte lyfter ögonen från täcket.
Är ni bara två numera undrar jag.

Urd presenterar sig den skrynkligaste. Skuld säger den något slätare.
Verdandi är sjukskriven. Hon har blivit utbränd av hur ni jordemänniskor trasslar och snor in er i varandras livstrådar. Hon har lättretliga nerver och är nu på tålamodsterapi berättar de.

Förr var det bara att spinna, tvinna och klippa men nu har vi på order från Valhall haft konsult här som effektiviserat och omorganiserat vårt arbete och vi ska lappa ihop allt till ett enda täcke för att ena er Jord.
Vi två får jobba dygnet runt med att laga allt som ni söndrar och förstör.
När ska ni förstå att det kommit nya tider och att ni alla ska kunna fungera på en enda yta säger Urd och pekar på det oändliga lapptäcket.

Se upp, se upp Skuld skriker hon där har du ännu en terrorist som ska sys in, tråckla fast honom.
Själv lägger jag lite langett kring O`bama så att han inte kommer till skada.
Ajjajj här får jag snabbt lägga plattsöm över koldioxidutsläppen.

De varken hör eller ser mig längre så min audiens tycks avslutad. Jag ställer de nu kladdiga smörkringlorna vid en sten och återvänder under djupa funderingar till min farkost.

Jag faller genom tiden, vaknar i min säng och undrar om det jag nyss upplevde var verklighet eller dröm!?