SkrivPuff
Amir kände henne komma långt innan han såg henne. Han hade kommit en timme innan den uttalade tiden. Han ville känna sig för på området och veta hur han snabbt skulle kunna ta sig därifrån om så behövdes. Amir kände ekens ådriga bark mot sin kind där han stod utom synhåll. Han gav sig god tid att studera henne och var inte missbelåten med vad han såg. Hennes rörelser var som kattens, loja och precisa på samma gång. Hon verkade yngre än vad han trott och vackrare även om han inte såg hela ansiktet som doldes bakom stora mörka glasögon. Hon såg sig sökande omkring innan hon satte sig en bit från de övriga gästerna på caféet.
Amir avvaktade en stund för att se att ingen följde efter henne. Hariette, han smakade på namnet på den kvinna han nu skulle möta.
Han genade över den mjuka gräsmattan och närmade sig henne bakifrån.
Amir såg att hon slappnat av i den sol som uttryckte höstens sista värme.
Han la en hand på hennes axel för att tillkännage sin ankomst och för att få en känsla av hennes väsen.
Amir var inte alls förberedd på vad denna beröring kom att utlösa. Det var som om ett fyrverkeri exploderade inom honom och luften omkring dem blev elektrisk.
Hon reste sig så hastigt att stolen föll till golvet och han böjde sig tacksamt ner för att ta upp den. Han lyckades under tiden dämpa effekten av sinnesrörelse.
-Ursäkta det var inte min mening att skrämma dig. Du är väl Hariette? Jag är Amir Falcon. Hans röst var stadig när han tittade på henne.
Hon tycktes slappna av igen, tog av sig glasögonen, log och nickade jakande.
Amir fick kämpa för att inte öppet visa hur denna okända kvinna påverkade honom. Han bad inom sig att hon inte var någon utsedd till att gräva hans fallgrop.
fredag 26 augusti 2011
torsdag 25 augusti 2011
Omtumlande
110825 SkrivPuff
Hariette gick med säkra steg ut på gruset till caféets uteservering. Inte ens de höga klackarna fick hennes gång att bli det minsta osäker. Bakom de mörka glasögonen registrerade hon det mesta. Hon var tränad att förhålla sig oberörd även i spända situationer. Det här var ett viktigt möte och hon visste att ingenting fick gå fel. Uppenbart var han inte här än för de enda gästerna hon såg var ett ungt par som pratade högljutt och bakom dem två äldre damer i hatt.
Hariette slog sig ner på den plats som var mest avskild. Hon tog upp sin fickspegel för att till synes kontrollera sin make-up men scannade samtidigt av omgivningen. Ännu inga tecken på att han var där.
Hon beställde svart kaffe medan hon väntade. Hon släppte vaksamheten en stund och tog några djupa andetag. Dagen var perfekt, solen lyste och den varma vinden lekte med hennes långa blonda hår. Hagaparkens grönska målade livet till en oas.
Hariette kom snabbt åter till verkligheten genom att någon vidrörde hennes bara axel. Hon fullständigt tappade andan av den elektriska laddning som fortplantade sig genom hennes kropp. Hariette var tacksam över solglasögonen när hon snabbt reste sig och vände sig mot mannen som åstadkommit denna oväntade reaktion hos henne.
Hariette gick med säkra steg ut på gruset till caféets uteservering. Inte ens de höga klackarna fick hennes gång att bli det minsta osäker. Bakom de mörka glasögonen registrerade hon det mesta. Hon var tränad att förhålla sig oberörd även i spända situationer. Det här var ett viktigt möte och hon visste att ingenting fick gå fel. Uppenbart var han inte här än för de enda gästerna hon såg var ett ungt par som pratade högljutt och bakom dem två äldre damer i hatt.
Hariette slog sig ner på den plats som var mest avskild. Hon tog upp sin fickspegel för att till synes kontrollera sin make-up men scannade samtidigt av omgivningen. Ännu inga tecken på att han var där.
Hon beställde svart kaffe medan hon väntade. Hon släppte vaksamheten en stund och tog några djupa andetag. Dagen var perfekt, solen lyste och den varma vinden lekte med hennes långa blonda hår. Hagaparkens grönska målade livet till en oas.
Hariette kom snabbt åter till verkligheten genom att någon vidrörde hennes bara axel. Hon fullständigt tappade andan av den elektriska laddning som fortplantade sig genom hennes kropp. Hariette var tacksam över solglasögonen när hon snabbt reste sig och vände sig mot mannen som åstadkommit denna oväntade reaktion hos henne.
onsdag 24 augusti 2011
Välstånd
SkrivPuff
Shukri hade hört så mycket om landet där allting fanns. I flyktinglägret med obarmhärtig sol, sprucken jord, avsaknad av hygien och massvis med flugor hade det varit så lätt att drömma och allting hade känts möjligt.
Hon hade spunnit sig en man och ett vackert hem. Hennes framtida barn hade lekt lyckliga i fred och frihet ute i naturen i hennes fantasi.
Hon log när hon tänkte tillbaka på sitt drömparadis, Hon tittade runt i det lilla kantiga hyresrummet där hon nu bodde och som hon med färgglada tyger försökt skapa liv i.
Oj inte kunde hon stå här och drömma, de väntade henne på Arbetsförmedlingen. Shukri hade lärt sig att tid var något mycket viktigt för det folk vars land hon nu delade. Hon visste också att svenskar gärna gjorde narr av somalier för deras oförmåga att anpassa sig till detta.
-Jaja suckade hon, mig ska de då inte behöva vänta på. Shukri tittade ut genom fönstret och rös. Mörkret höll morgonen i ett stadigt grepp trots att klockan var nästan 8 och snön låg i smutsiga drivor längs den isiga trottoaren.
Paradiset kändes i ögonblicket långt borta men som den drömmare hon var lyckades hon alltid med att frammana solen i sitt hjärta. Med hjälp av sitt inre ljus mötte Shukri det nya utan att förtvivla.
Shukri hade hört så mycket om landet där allting fanns. I flyktinglägret med obarmhärtig sol, sprucken jord, avsaknad av hygien och massvis med flugor hade det varit så lätt att drömma och allting hade känts möjligt.
Hon hade spunnit sig en man och ett vackert hem. Hennes framtida barn hade lekt lyckliga i fred och frihet ute i naturen i hennes fantasi.
Hon log när hon tänkte tillbaka på sitt drömparadis, Hon tittade runt i det lilla kantiga hyresrummet där hon nu bodde och som hon med färgglada tyger försökt skapa liv i.
Oj inte kunde hon stå här och drömma, de väntade henne på Arbetsförmedlingen. Shukri hade lärt sig att tid var något mycket viktigt för det folk vars land hon nu delade. Hon visste också att svenskar gärna gjorde narr av somalier för deras oförmåga att anpassa sig till detta.
-Jaja suckade hon, mig ska de då inte behöva vänta på. Shukri tittade ut genom fönstret och rös. Mörkret höll morgonen i ett stadigt grepp trots att klockan var nästan 8 och snön låg i smutsiga drivor längs den isiga trottoaren.
Paradiset kändes i ögonblicket långt borta men som den drömmare hon var lyckades hon alltid med att frammana solen i sitt hjärta. Med hjälp av sitt inre ljus mötte Shukri det nya utan att förtvivla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)