SkrivPuff 362
Magdalena hette hon den fallna ängeln. Hon som föddes in i världen med den svåraste av livsuppgifter. Den släkt hon anlände till hade ett långvarigt, söndertrasat och sårat nätverk. I generationer hade de vandrat i missbrukets hårda banor. Kärlek och självkänsla fattades dem.
Vid födseln medförde Magdalena nyckeln till lösningar att bryta det sociala arvet. Hon hade möjligheten att lyckas eller att gå under.
Magdalena kom med ljus. Hon var glädje och skratt. Överallt letade hon efter kärleken. Det fanns inte någon som förblev oberörd i hennes närvaro
men för dem som länge levt i mörker kan kärleken bli alltför besvärande och krävande.
Magdalena älskade och sökte främst sin mamma. Hon såg som sin allra största uppgift att förvärva sin mammas kärlek och förlösa henne ur mörkrets famntag.
Det blev en ojämn dragkamp dem emellan.
Den lilla Magdalena förlorade oftast då hon inte var bevandrad i de knep som används i långvarig missbruks tjänst. Hon samlade på varje tecken av bejakande från sin mamma och av dessa tecken byggde hon sakta och målmedvetet sin egen person. I hennes hjärta fanns övertygelsen att om hon blev precis så som mamma önskade skulle allt bli bra.
Vid 9 års ålder var Magdalena färdigutbildad i att ljuga, stjäla, manipulera och förföra.
måndag 28 december 2009
måndag 7 december 2009
På flykt
SkrivPuff 341. Det bästa med måndagar.
Vagt uppfattade hon någonting om …. "på väg" innan telefonen gled ur hennes hand. Hariette sjönk ner på sängen till pulsens hamrande. Det kändes som om hjärtat rusade ut ur hennes kropp, som om ingenting gick att stoppa. Tankarna åkte karusell. Hon såg bilder ur sitt liv dansa runt.
Det som fick henne tillbaka till verkligheten var en sammandragning i underlivet. Hon drog efter andan och lade händerna på den lilla nästan omärkliga rundningen över magen.
Herre Gud hon måste ta sig samman, här fanns ett spirande liv som hon måste beskydda.
Hon slet av sig den svartlockiga peruken, skakade ut det långa rågblonda håret och torkade svetten ur pannan med baksidan av handen.
Benen bar henne faktiskt och hon tog sig ut i badrummet. Hon kupade händerna runt vattenstrålen och sköljde gång på gång sitt ansikte som om det skulle kunna hjälpa henne att tvätta bort alla smärtsamma inre bilder.
När huden började svida tittade hon försiktigt upp på sitt flammiga ansikte.
Hon såg sig själv djupt i ögonen som i ett försök att nå det lilla livet som växte inom henne.
Med hög röst försökte hon övertyga dem båda: ”Allt kommer att bli bra”
Hariette visste att hon snabbt måste samla sina få tillhörigheter innan Carl Bark och hans mannar var på plats. Hon skulle flyttas omedelbart till en annan evakueringslägenhet i något område där vardagslivets grå slöja kunde omsluta henne till oigenkännlighet för ytterligare en tid.
I morgon någon annanstans skulle hon ha en kort respit att planera sin vidare flykt.
Måndagar var han alltid inkallad till sina överordnade för att avlägga rapport, så mycket hade hon förstått. Måndagar hade plötsligt blivit de bästa dagarna i hennes liv, de dagar då hon kunde andas fritt utan en känsla av att andetagen skulle leda honom till henne.
Han täcknamn var Falken det visste hon nu och aldrig att han missade sitt byte.
Mannen som blickat in i hennes själ genom deras älskogsmöten över och förbi alla gränser var nu ute efter hennes liv och fick hon leva var hans liv över.
Hennes tankar avbröts av de överenskomna knackningarna på dörren. En nyckel sattes i låset från utsidan. Hariette tog ett djupt andetag och försökte samla sig inför nästa steg.
Vagt uppfattade hon någonting om …. "på väg" innan telefonen gled ur hennes hand. Hariette sjönk ner på sängen till pulsens hamrande. Det kändes som om hjärtat rusade ut ur hennes kropp, som om ingenting gick att stoppa. Tankarna åkte karusell. Hon såg bilder ur sitt liv dansa runt.
Det som fick henne tillbaka till verkligheten var en sammandragning i underlivet. Hon drog efter andan och lade händerna på den lilla nästan omärkliga rundningen över magen.
Herre Gud hon måste ta sig samman, här fanns ett spirande liv som hon måste beskydda.
Hon slet av sig den svartlockiga peruken, skakade ut det långa rågblonda håret och torkade svetten ur pannan med baksidan av handen.
Benen bar henne faktiskt och hon tog sig ut i badrummet. Hon kupade händerna runt vattenstrålen och sköljde gång på gång sitt ansikte som om det skulle kunna hjälpa henne att tvätta bort alla smärtsamma inre bilder.
När huden började svida tittade hon försiktigt upp på sitt flammiga ansikte.
Hon såg sig själv djupt i ögonen som i ett försök att nå det lilla livet som växte inom henne.
Med hög röst försökte hon övertyga dem båda: ”Allt kommer att bli bra”
Hariette visste att hon snabbt måste samla sina få tillhörigheter innan Carl Bark och hans mannar var på plats. Hon skulle flyttas omedelbart till en annan evakueringslägenhet i något område där vardagslivets grå slöja kunde omsluta henne till oigenkännlighet för ytterligare en tid.
I morgon någon annanstans skulle hon ha en kort respit att planera sin vidare flykt.
Måndagar var han alltid inkallad till sina överordnade för att avlägga rapport, så mycket hade hon förstått. Måndagar hade plötsligt blivit de bästa dagarna i hennes liv, de dagar då hon kunde andas fritt utan en känsla av att andetagen skulle leda honom till henne.
Han täcknamn var Falken det visste hon nu och aldrig att han missade sitt byte.
Mannen som blickat in i hennes själ genom deras älskogsmöten över och förbi alla gränser var nu ute efter hennes liv och fick hon leva var hans liv över.
Hennes tankar avbröts av de överenskomna knackningarna på dörren. En nyckel sattes i låset från utsidan. Hariette tog ett djupt andetag och försökte samla sig inför nästa steg.
söndag 6 december 2009
Övervakad?
SkrivPuff 340
Hariette ansträngde sig för att inte öka på stegen. Försökte att djupandas för att inte låta skräcken gallopera iväg och bli okontrollerbar. Hon koncentrerade sig på att räkna sina steg och lät samtidigt fingrarna sluta sig runt larmet som hon bar i fickan. Alla sinnen jobbade för högtryck och skannade av omgivningen bit för bit.
Svetten sipprade fram under peruken och rann ner i ögonen bakom de mörka glasögonen.
Svedan lockade fram tårarna som tog med sig sminket och bildade flodfåror längs kinderna.
Tvåhundrasextioåtta, tvåhundrasextionio……ungefär 200 steg kvar till räddningen.
Vågade hon titta bakåt, nej tvåhundrasjuttiotvå…..Hon kämpade mot skriket som växte i halsen, svalde och svalde och räknade vidare.
Nästintill förblindad av tårar nådde hon porten. Hariette fick uppbåda all sin styrka för att komma ihåg och med skälvande hand trycka in portkoden. I skydd av den port som slöts bakom henne kröp hon kvidande ihop. Hon visste inte hur länge hon suttit så när hon hörde hissen som var på väg ner.
Reptilhjärnan gav henne blixtsnabba signaler att ta sig en halvtrappa upp och att hålla andan.
Hon frös när hon hörde de välkända svordomarna över sin existens.
Han hade vittring men visste inte bakom vilken dörr hon gömde sig. Porten rycktes upp och gled igen och allt blev tyst men Hariette rörde sig först när hennes egen andhämtning ekade i öronen. Hon samlade sig och gled snarare än gick uppför ytterligare en trappa.
På dörren som hon till slut lyckades öppna stod det Torsten Brink. När hon låst båda dörrlåsen och satt i säkerhetskedjan slog hon direktnumret hon alltid bar med sig.
När Carl Bark svarade vandrade redan chocken i vågor genom kroppen och Hariette stammade fram sin ångest.
- Haaaan va va här, ni ni ni missade honom.
Hariette ansträngde sig för att inte öka på stegen. Försökte att djupandas för att inte låta skräcken gallopera iväg och bli okontrollerbar. Hon koncentrerade sig på att räkna sina steg och lät samtidigt fingrarna sluta sig runt larmet som hon bar i fickan. Alla sinnen jobbade för högtryck och skannade av omgivningen bit för bit.
Svetten sipprade fram under peruken och rann ner i ögonen bakom de mörka glasögonen.
Svedan lockade fram tårarna som tog med sig sminket och bildade flodfåror längs kinderna.
Tvåhundrasextioåtta, tvåhundrasextionio……ungefär 200 steg kvar till räddningen.
Vågade hon titta bakåt, nej tvåhundrasjuttiotvå…..Hon kämpade mot skriket som växte i halsen, svalde och svalde och räknade vidare.
Nästintill förblindad av tårar nådde hon porten. Hariette fick uppbåda all sin styrka för att komma ihåg och med skälvande hand trycka in portkoden. I skydd av den port som slöts bakom henne kröp hon kvidande ihop. Hon visste inte hur länge hon suttit så när hon hörde hissen som var på väg ner.
Reptilhjärnan gav henne blixtsnabba signaler att ta sig en halvtrappa upp och att hålla andan.
Hon frös när hon hörde de välkända svordomarna över sin existens.
Han hade vittring men visste inte bakom vilken dörr hon gömde sig. Porten rycktes upp och gled igen och allt blev tyst men Hariette rörde sig först när hennes egen andhämtning ekade i öronen. Hon samlade sig och gled snarare än gick uppför ytterligare en trappa.
På dörren som hon till slut lyckades öppna stod det Torsten Brink. När hon låst båda dörrlåsen och satt i säkerhetskedjan slog hon direktnumret hon alltid bar med sig.
När Carl Bark svarade vandrade redan chocken i vågor genom kroppen och Hariette stammade fram sin ångest.
- Haaaan va va här, ni ni ni missade honom.
torsdag 19 november 2009
Välgörande klibb.
SkrivPuff om något klibbigt
Vi tittar skrattande på varandra dottern och jag. Med grönakladdklibbiga ansikten sitter vi i skinnfåtöljer inlindade i handdukar från topp till tå. Helt utmattade. Platsen är ett sagolikt Hamam i staden Sousse i Tunisien. Det är så kitschigt, på gränsen att slå över men ändå inte. Mosaik, glittrande lampor, färgglada tyger, pelare och udda möbler vart man än ser. Mjuk musik kittlar våra öron.
Vi har suttit 40 minuter i tre olika ångrum för att mjukas upp. Därefter tog två bastanta baderskor vid. Nedlagda huvud mot huvud på en mosaikbädd blev vi skrubbade över kroppen och ända in i själen. En stålullsliknande tvättlapp rev med sig smuts och förbrukad hud som rann av och bildade grådaskiga pölar under oss.
-Det är första gången i livet jag känner mig som bara kött väste dottern fram.
Jag höll mig för skratt, kvinnan som skrubbade var trots hälften av min längd ingen man kaxar mot. Svedan i skinnet och särskilt bröstvårtorna var mycket påtaglig.
Upp igen och in i en dusch med iskallt vatten där det även blev hårtvätt. Vi fick stå på knä så att baderskorna kunde fullfölja sina jobb.
När vi stapplade därifrån på plasttofflor med klack inlindade i handdukar log de båda mot oss med sina glänsande guldtandsgarnityr.
Vi inväntade massöserna som förde oss till det gyllene rummet med speglar och amoriner. Varsin massagebädd stod klar och vår sveda lindrades med mjukgörande olja och flinka fingrar under en drömliknande timme.
Avslutningsvis så sitter vi nu här med en ansiktsmask av grönalg och honung. Sött och klibbigt är det i mungipan men det lenar och renar vår hud.
Vi tittar skrattande på varandra dottern och jag. Med grönakladdklibbiga ansikten sitter vi i skinnfåtöljer inlindade i handdukar från topp till tå. Helt utmattade. Platsen är ett sagolikt Hamam i staden Sousse i Tunisien. Det är så kitschigt, på gränsen att slå över men ändå inte. Mosaik, glittrande lampor, färgglada tyger, pelare och udda möbler vart man än ser. Mjuk musik kittlar våra öron.
Vi har suttit 40 minuter i tre olika ångrum för att mjukas upp. Därefter tog två bastanta baderskor vid. Nedlagda huvud mot huvud på en mosaikbädd blev vi skrubbade över kroppen och ända in i själen. En stålullsliknande tvättlapp rev med sig smuts och förbrukad hud som rann av och bildade grådaskiga pölar under oss.
-Det är första gången i livet jag känner mig som bara kött väste dottern fram.
Jag höll mig för skratt, kvinnan som skrubbade var trots hälften av min längd ingen man kaxar mot. Svedan i skinnet och särskilt bröstvårtorna var mycket påtaglig.
Upp igen och in i en dusch med iskallt vatten där det även blev hårtvätt. Vi fick stå på knä så att baderskorna kunde fullfölja sina jobb.
När vi stapplade därifrån på plasttofflor med klack inlindade i handdukar log de båda mot oss med sina glänsande guldtandsgarnityr.
Vi inväntade massöserna som förde oss till det gyllene rummet med speglar och amoriner. Varsin massagebädd stod klar och vår sveda lindrades med mjukgörande olja och flinka fingrar under en drömliknande timme.
Avslutningsvis så sitter vi nu här med en ansiktsmask av grönalg och honung. Sött och klibbigt är det i mungipan men det lenar och renar vår hud.
måndag 16 november 2009
Banan
SkrivPuff Utmaning 320
De klev in i kabinen och gjorde sig redo för nedfärden. Huvudet var kristallklart och rensat på pladder efter den långa mödosamma uppstigningen. Kroppen var syresatt och benens molande värk var ett bevis på en fysisk prestation och god hälsa.
De hade gått i 8 timmar uppåt och uppåt med undantag av några närande raster då de delat matsäck eller en näve nötter och torkad banan. Molnen hade till en början svept in dem i dimma och utmanat deras sinnen att hålla sig på rätt väg mot toppen. Spänningen hade kittlat i ryggraden då de visste att på sina håll var stupen ett felsteg nära. Men fötterna hade stadigt fört dem över skravlet och de hade lyckats hålla sig på banan.
Halvvägs upp hade dimman dragits undan som en teaterkuliss och öppnat ett panorama över snöklädda toppar och glaciäris. Andlösa inför skapelsen stod de bara där, ingen kameralins fanns som kunde famna detta så de tog sig tid att lägga in upplevelsen i de egna inre arkiven. Plötsligt var det så lätt att gå igen och tröttheten var som borttrollad. Lätta till kropp och sinne nådde de målet utan överansträngning eller en endaste titt på klockan. Däruppe på världens tak kände de sig oövervinneliga.
Nu satt de lätt tillbaka lutade med uppsnörda kängor och njöt av att låta sig gungas nedför fjället av kabinbanan.
De klev in i kabinen och gjorde sig redo för nedfärden. Huvudet var kristallklart och rensat på pladder efter den långa mödosamma uppstigningen. Kroppen var syresatt och benens molande värk var ett bevis på en fysisk prestation och god hälsa.
De hade gått i 8 timmar uppåt och uppåt med undantag av några närande raster då de delat matsäck eller en näve nötter och torkad banan. Molnen hade till en början svept in dem i dimma och utmanat deras sinnen att hålla sig på rätt väg mot toppen. Spänningen hade kittlat i ryggraden då de visste att på sina håll var stupen ett felsteg nära. Men fötterna hade stadigt fört dem över skravlet och de hade lyckats hålla sig på banan.
Halvvägs upp hade dimman dragits undan som en teaterkuliss och öppnat ett panorama över snöklädda toppar och glaciäris. Andlösa inför skapelsen stod de bara där, ingen kameralins fanns som kunde famna detta så de tog sig tid att lägga in upplevelsen i de egna inre arkiven. Plötsligt var det så lätt att gå igen och tröttheten var som borttrollad. Lätta till kropp och sinne nådde de målet utan överansträngning eller en endaste titt på klockan. Däruppe på världens tak kände de sig oövervinneliga.
Nu satt de lätt tillbaka lutade med uppsnörda kängor och njöt av att låta sig gungas nedför fjället av kabinbanan.
lördag 14 november 2009
Om något helt.
SkrivPuff Utmaning 318.
Jag sitter i ett möte med en medmänniska som har fått lämna hela sitt liv bakom sig. Kriget som trasat sönder hans liv har fört honom långt bort från rutiner och invanda mönster. Ändå sitter han här framför mig och presenterar en plan över sin framtid för att skapa sig en ny helhet. Han har modet att plocka fram resurser från sitt inre okända och att lära känna sig själv på nytt. Ödmjukheten han utstrålar breder ut sig som en vänlig doft i rummet. Hans vilja att leva och att anpassa sig även till det han ännu inte förstår är så påtaglig. Jag beundrar livets kraft och storhet i denne unge man och känner mig berikad av mötet.
Jag sitter i ett möte med en medmänniska som har fått lämna hela sitt liv bakom sig. Kriget som trasat sönder hans liv har fört honom långt bort från rutiner och invanda mönster. Ändå sitter han här framför mig och presenterar en plan över sin framtid för att skapa sig en ny helhet. Han har modet att plocka fram resurser från sitt inre okända och att lära känna sig själv på nytt. Ödmjukheten han utstrålar breder ut sig som en vänlig doft i rummet. Hans vilja att leva och att anpassa sig även till det han ännu inte förstår är så påtaglig. Jag beundrar livets kraft och storhet i denne unge man och känner mig berikad av mötet.
söndag 8 november 2009
Förtrollning
SkrivPuff Utmaning 312 Förtrollning
De två kvinnorna gick på skogsstigen upptagna av ett förtroligt samtal.
Sensommarsolens strålar lekte tittut mellan granarnas grenar och följde nyfiket de två vandrerskorna. Skogen djupnade, den mörkgröna heltäckande mossmattan dämpade stegen och tystnaden blev så påtaglig att kvinnorna vaknade inför Nuet. Något var i luften som ville fånga deras uppmärksamhet.
Plötsligt dök en gyllene trollslända upp och ställde sig vibrerande i luften framför dem. Efter en intensiv kommunikation svängde den lilla varelsen graciöst tillbaka in mellan träden. Stundens magi behöll sitt grepp över de två som stillat sig på stigen. Medan de stod där fångades de av en ny ännu starkare vibration och plötsligt omfamnades de av en hel svärm av gyllene små varelser som utförde en böljande dans runt deras kroppar. Dansen varade i ett ögonblick och en evighet och öppnade dörren till ett av dessa livets mysterium som väcker ödmjukhet.
De två kvinnorna gick på skogsstigen upptagna av ett förtroligt samtal.
Sensommarsolens strålar lekte tittut mellan granarnas grenar och följde nyfiket de två vandrerskorna. Skogen djupnade, den mörkgröna heltäckande mossmattan dämpade stegen och tystnaden blev så påtaglig att kvinnorna vaknade inför Nuet. Något var i luften som ville fånga deras uppmärksamhet.
Plötsligt dök en gyllene trollslända upp och ställde sig vibrerande i luften framför dem. Efter en intensiv kommunikation svängde den lilla varelsen graciöst tillbaka in mellan träden. Stundens magi behöll sitt grepp över de två som stillat sig på stigen. Medan de stod där fångades de av en ny ännu starkare vibration och plötsligt omfamnades de av en hel svärm av gyllene små varelser som utförde en böljande dans runt deras kroppar. Dansen varade i ett ögonblick och en evighet och öppnade dörren till ett av dessa livets mysterium som väcker ödmjukhet.
söndag 13 september 2009
Utmanad av livet.
SkrivPuff 256
Det är en utmaning att hålla allt inom sig tänker Vidja när hon på kvällen känner rastlösheten krama henne. Hon har ingen ork kvar att fly sina tankar och känslor.
Den grå väggen, den djävla grå väggen som hon stirrar in i utan att komma på hur hon ska komma förbi den livssituation som tornar upp sig och drar allt gammalt obearbetat med sig.
Hon har levt som en amason, odödlig, stark och upprorisk. Hon har stött männen och närheten ifrån sig för att aldrig, aldrig bli beroende av någon.
Vidjas första upplevelser att som barn vara beroende av gränslösa människor utan respekt har lett till oupplösliga knutar med löften till sig själv om total självständighet.
Offerrollen fanns inte ens som en tanke då den spelades så väl av pappan.
Amasonen var vad som fanns kvar att axla och hon gick utan tvekan rakt in i rollen. Upprorisk, förändringsbenägen och banbrytande svängde hon sitt själsliga svärd så fort minsta tendens att fastna för något eller någon uppstod.
Alla utmaningar var till för att besegras trodde hon fram till nu.
Var hade livet tagit vägen och människorna som hon trodde var hennes vänner?
De som delat alla idealen som så sakteliga skulle förändra världen. Vad gjorde telefonen så tyst att det ekade?
Var hade drivkraften som alltid funnits i hennes inre tagit vägen och vem var hon nu?
Vidja älskade sin inre krigare och det mod som utgick därifrån. Men det var som om kämpen övergivit henne och försvunnit till okänd ort. Hur hon än sökte så fick hon ingen kontakt.
Utan den inre sinnebilden kände hon sig förlorad och svag. Vad hade hon att ge förutom entusiasmen inför ett slag, kraftsamlingen och upproret mot både inre och yttre auktoriteter? Nu var hon uttömd, tomheten och tystnaden skrämde henne. Hon hade aldrig lyssnat till vad som kunde finnas i det okända.
Hon skådade rakt in i ensamhetens ansikte och hade inget vapen att dräpa detta otyg med.
Vem skulle förstå att det här också var hon när hon inte ens själv förstod.
Prata med någon fanns inte i hennes värld då den outtalade tystnadsplikt som hon som barn blivit pålagd genom familjehemligheter satt som tejpad över hennes mun.
Hon som alltid varit den första att bryta mot alla gamla mönster satt nu på allvar fast i familjevävens nät. Hon måste erkänna sig avväpnad och fast.
Vidja insåg att hon stod inför sitt livs största utmaning.
Det är en utmaning att hålla allt inom sig tänker Vidja när hon på kvällen känner rastlösheten krama henne. Hon har ingen ork kvar att fly sina tankar och känslor.
Den grå väggen, den djävla grå väggen som hon stirrar in i utan att komma på hur hon ska komma förbi den livssituation som tornar upp sig och drar allt gammalt obearbetat med sig.
Hon har levt som en amason, odödlig, stark och upprorisk. Hon har stött männen och närheten ifrån sig för att aldrig, aldrig bli beroende av någon.
Vidjas första upplevelser att som barn vara beroende av gränslösa människor utan respekt har lett till oupplösliga knutar med löften till sig själv om total självständighet.
Offerrollen fanns inte ens som en tanke då den spelades så väl av pappan.
Amasonen var vad som fanns kvar att axla och hon gick utan tvekan rakt in i rollen. Upprorisk, förändringsbenägen och banbrytande svängde hon sitt själsliga svärd så fort minsta tendens att fastna för något eller någon uppstod.
Alla utmaningar var till för att besegras trodde hon fram till nu.
Var hade livet tagit vägen och människorna som hon trodde var hennes vänner?
De som delat alla idealen som så sakteliga skulle förändra världen. Vad gjorde telefonen så tyst att det ekade?
Var hade drivkraften som alltid funnits i hennes inre tagit vägen och vem var hon nu?
Vidja älskade sin inre krigare och det mod som utgick därifrån. Men det var som om kämpen övergivit henne och försvunnit till okänd ort. Hur hon än sökte så fick hon ingen kontakt.
Utan den inre sinnebilden kände hon sig förlorad och svag. Vad hade hon att ge förutom entusiasmen inför ett slag, kraftsamlingen och upproret mot både inre och yttre auktoriteter? Nu var hon uttömd, tomheten och tystnaden skrämde henne. Hon hade aldrig lyssnat till vad som kunde finnas i det okända.
Hon skådade rakt in i ensamhetens ansikte och hade inget vapen att dräpa detta otyg med.
Vem skulle förstå att det här också var hon när hon inte ens själv förstod.
Prata med någon fanns inte i hennes värld då den outtalade tystnadsplikt som hon som barn blivit pålagd genom familjehemligheter satt som tejpad över hennes mun.
Hon som alltid varit den första att bryta mot alla gamla mönster satt nu på allvar fast i familjevävens nät. Hon måste erkänna sig avväpnad och fast.
Vidja insåg att hon stod inför sitt livs största utmaning.
måndag 31 augusti 2009
Skrattretande förbud
SkrivPuff Utmaning 243. Förbud
Utan att någon riktigt vet hur det har gått till kommer det påbud att det är förbjudet att skratta på arbetstid. Det låter ju som ett riktigt skämt så Britta, det fackliga ombudet, skrattar högt och ljudligt när hon berättar det för sina kollegor i lunchrummet.
En timme senare lämnar hon arbetsplatsen med sina snabbt ihop rafsade saker i en plastpåse som hon funnit i köket. Hon har inte ens fått säga hej då till sina arbetskamrater som hon sett dag ut och dag in under de senaste 15 åren. De som har skrattat så gott tillsammans för att göra stämningen lätt och trivsam.
Hjärnan känns tom och övergiven och ögonen svider av tårar som ohämmat strömmar utför kinderna. Hon förstår verkligen ingenting.
När Thorulf tar henne i armen och säger att nu är hennes tid på kontoret förbi för alltid och hon kan ta sina saker och omedelbart avlägsna sig har hon tittat över axeln på sina kamrater. Den tystnad som strömmar ut ur deras öppna munnar med andetagen skriker i hennes öron. Det gör ont i öronen och ända ner i bröstet att inga ord formas till hennes försvar. Hon tycker det är luften de ger ifrån sig som knuffar henne ut genom dörren som den största blåsning hon någonsin åkt på.
Medan Britta vacklar iväg hemåt väntar hon hela tiden på att någon ska ropa henne tillbaka och säga att det bara var ett skämt och sedan kommer de skratta tillsammans som de alltid har gjort. Fast den här gången skulle nog hennes skratt ha svårt att ta sig genom den hopsnörpta strupen.
Hon uppfattar som på avstånd en ringsignal och trevar efter mobilen i fickan, osäker på om hon fått den med sig. När hon upptäcker att fickan är tom vänder hon ut och in på plastpåsen mitt på gatan, ivrigt letande efter telefonen där kanske hjälp väntar.
Hon kände sig yr och är tvungen att räta på sig. Britta törnar emot någon som tycks stå böjd över henne. Hon hör en bekant stämma upprepa hennes namn.
-Britta, Britta älskade vän jag trodde aldrig att du skulle vakna!
Utan att någon riktigt vet hur det har gått till kommer det påbud att det är förbjudet att skratta på arbetstid. Det låter ju som ett riktigt skämt så Britta, det fackliga ombudet, skrattar högt och ljudligt när hon berättar det för sina kollegor i lunchrummet.
En timme senare lämnar hon arbetsplatsen med sina snabbt ihop rafsade saker i en plastpåse som hon funnit i köket. Hon har inte ens fått säga hej då till sina arbetskamrater som hon sett dag ut och dag in under de senaste 15 åren. De som har skrattat så gott tillsammans för att göra stämningen lätt och trivsam.
Hjärnan känns tom och övergiven och ögonen svider av tårar som ohämmat strömmar utför kinderna. Hon förstår verkligen ingenting.
När Thorulf tar henne i armen och säger att nu är hennes tid på kontoret förbi för alltid och hon kan ta sina saker och omedelbart avlägsna sig har hon tittat över axeln på sina kamrater. Den tystnad som strömmar ut ur deras öppna munnar med andetagen skriker i hennes öron. Det gör ont i öronen och ända ner i bröstet att inga ord formas till hennes försvar. Hon tycker det är luften de ger ifrån sig som knuffar henne ut genom dörren som den största blåsning hon någonsin åkt på.
Medan Britta vacklar iväg hemåt väntar hon hela tiden på att någon ska ropa henne tillbaka och säga att det bara var ett skämt och sedan kommer de skratta tillsammans som de alltid har gjort. Fast den här gången skulle nog hennes skratt ha svårt att ta sig genom den hopsnörpta strupen.
Hon uppfattar som på avstånd en ringsignal och trevar efter mobilen i fickan, osäker på om hon fått den med sig. När hon upptäcker att fickan är tom vänder hon ut och in på plastpåsen mitt på gatan, ivrigt letande efter telefonen där kanske hjälp väntar.
Hon kände sig yr och är tvungen att räta på sig. Britta törnar emot någon som tycks stå böjd över henne. Hon hör en bekant stämma upprepa hennes namn.
-Britta, Britta älskade vän jag trodde aldrig att du skulle vakna!
måndag 24 augusti 2009
I helgen har det varit en stor konferens på Uppsala universitet angående 100-årsjubileét av den svenska utgåvan av Anne på Grönkulla. I ämnet talade svenska, kanadensiska, amerikanska och tyska forskare. Åsa Warnqvist som forskar i Sverige har samlat in läsupplevelser av boken och sammanställt en antologi som utgavs i samband med konferensen. Den heter "Besläktade själar" och där delger 65 personer sina personliga upplevelser av Anne, en av dem är jag.
Det var en givande och kreativ dag kring kvinnligt författande.
lördag 22 augusti 2009
Laga rätt
SkrivPuff Utmaning 234 Om att LAGA.
Vi gick alla under tystnad till ett vällagat bord. Fast vi inte hade setts på länge var det ingen som vågade bryta den tystnad vilken knastrade som solbelysta istappar på tungorna.
Konstgjorda leenden i avsikt att dölja den fiendskap som vuxit i kapp med möjligheterna till det laga arvet.
Revor som efter taggtråd i relationen mellan syskon som aldrig skulle kunna repareras, de hade redan satt alltför djupa sår i familjesjälen.
Tankar vilka flugit vilse och förlorat all känsla inför lag och rätt.
Orättvisor i form av avundsjukans giftpilar hade serverats i artighetsfraser under hela middagen och gjort den smaklös.
Ingenting verkade lättlagat den dagen.
Vi gick alla under tystnad till ett vällagat bord. Fast vi inte hade setts på länge var det ingen som vågade bryta den tystnad vilken knastrade som solbelysta istappar på tungorna.
Konstgjorda leenden i avsikt att dölja den fiendskap som vuxit i kapp med möjligheterna till det laga arvet.
Revor som efter taggtråd i relationen mellan syskon som aldrig skulle kunna repareras, de hade redan satt alltför djupa sår i familjesjälen.
Tankar vilka flugit vilse och förlorat all känsla inför lag och rätt.
Orättvisor i form av avundsjukans giftpilar hade serverats i artighetsfraser under hela middagen och gjort den smaklös.
Ingenting verkade lättlagat den dagen.
söndag 9 augusti 2009
Mersmak.
SkrivPuff Utmaning 221. Skriv om en smak.
När jag tänker på hur du smakar stiger smältvattnet inom mig. Jag blundar alltid när du smeker min tungas känsliga lökar. Du smälter, breder ut dig och fortplantar din sötma ut genom mina ådror och jag simmar en stund i min egen lycksalighet. Du ekar genom mig och ökar mitt begär efter mer. Din arom är mitt fall och min karaktärs svaghet.
Jag betalar villigt priset för den stund jag får vara med dig. Redan när jag viker undan ditt silverfärgade fodral för att njuta en liten bit i taget känner jag att jag är för glupsk. På mindre än 5 minuter har jag slukat dig hel och hållen och känner hur energin ebbar ut lika hastigt som den steg inom mig. Då du försvunnit suckar jag och synar plånboken. Där finns tillräckligt så jag beger mig ut på jakt efter mer av dig.
När jag räcker fram pengarna kommer frågan:
– Var det någonting mer?
– Tack, men nu har jag allt jag behöver.
Jag håller hårt om dig och lämnar snabbt ICA. Knappt hemkommen och med darrande händer blottlägger jag dig min älskade Lindts, mint inteense, 70%. Med munnen full kan jag återigen bara konstatera att du är helt i min smak!
När jag tänker på hur du smakar stiger smältvattnet inom mig. Jag blundar alltid när du smeker min tungas känsliga lökar. Du smälter, breder ut dig och fortplantar din sötma ut genom mina ådror och jag simmar en stund i min egen lycksalighet. Du ekar genom mig och ökar mitt begär efter mer. Din arom är mitt fall och min karaktärs svaghet.
Jag betalar villigt priset för den stund jag får vara med dig. Redan när jag viker undan ditt silverfärgade fodral för att njuta en liten bit i taget känner jag att jag är för glupsk. På mindre än 5 minuter har jag slukat dig hel och hållen och känner hur energin ebbar ut lika hastigt som den steg inom mig. Då du försvunnit suckar jag och synar plånboken. Där finns tillräckligt så jag beger mig ut på jakt efter mer av dig.
När jag räcker fram pengarna kommer frågan:
– Var det någonting mer?
– Tack, men nu har jag allt jag behöver.
Jag håller hårt om dig och lämnar snabbt ICA. Knappt hemkommen och med darrande händer blottlägger jag dig min älskade Lindts, mint inteense, 70%. Med munnen full kan jag återigen bara konstatera att du är helt i min smak!
söndag 2 augusti 2009
Loves val.
SkrivPuff Utmaning 214. Om att välja sida.
Love tog sin tillflykt till sängen. Magen krampade så att han inte kunde stå upp.
Han kröp ihop till ett knytt och barndomen sköljde över honom som ett stormigt fostervatten. Nu hade det hänt igen det som alla hans fasor alltid kretsat kring, han var tvungen att välja.
Det var som ett hånskratt rakt i ansiktet och han kände hur pulsen rusade och bröstet krympte som en skrumpen ballong. Han forslades genom minnesbanken tillbaka till sin 5 årsdag, den dagen pappa hade lämnat dem, honom och mamma för en annan kvinna.
Pappa hade lyft upp honom på armen, tittat honom djupt i ögonen och lovat att de skulle ses ofta. Love mindes pappa blick, den bodde i hans ryggmärg, inetsad.
Den blicken var märkt av sorg som djupnade när Love några veckor senare sa till pappa att han inte ville träffa honom mer.
Smärtan och skulden som minnet skapat hade legat som en förlamning runt Loves hjärta fram till nu när den svepte som en orkan inom honom. Genom tårarna såg han som i en spegel hur mamma bara legat där på sin säng. Det enda hon sagt honom var att hennes liv var slut och träffade han sin pappa igen så skulle hon gå i sjön.
Love hade inte fram till nu förstått vad detta val hade kostat honom. I den inre orkanens öga kom han till insikt om att det var ett pris han aldrig mer tänkte betala. Han tänkte gifta sig med Aaron och han tänkte bjuda sin pappa till bröllopet. Nu var det mammas tur att betala vad det än kostade!
Love tog sin tillflykt till sängen. Magen krampade så att han inte kunde stå upp.
Han kröp ihop till ett knytt och barndomen sköljde över honom som ett stormigt fostervatten. Nu hade det hänt igen det som alla hans fasor alltid kretsat kring, han var tvungen att välja.
Det var som ett hånskratt rakt i ansiktet och han kände hur pulsen rusade och bröstet krympte som en skrumpen ballong. Han forslades genom minnesbanken tillbaka till sin 5 årsdag, den dagen pappa hade lämnat dem, honom och mamma för en annan kvinna.
Pappa hade lyft upp honom på armen, tittat honom djupt i ögonen och lovat att de skulle ses ofta. Love mindes pappa blick, den bodde i hans ryggmärg, inetsad.
Den blicken var märkt av sorg som djupnade när Love några veckor senare sa till pappa att han inte ville träffa honom mer.
Smärtan och skulden som minnet skapat hade legat som en förlamning runt Loves hjärta fram till nu när den svepte som en orkan inom honom. Genom tårarna såg han som i en spegel hur mamma bara legat där på sin säng. Det enda hon sagt honom var att hennes liv var slut och träffade han sin pappa igen så skulle hon gå i sjön.
Love hade inte fram till nu förstått vad detta val hade kostat honom. I den inre orkanens öga kom han till insikt om att det var ett pris han aldrig mer tänkte betala. Han tänkte gifta sig med Aaron och han tänkte bjuda sin pappa till bröllopet. Nu var det mammas tur att betala vad det än kostade!
lördag 1 augusti 2009
Barmhärtig samarit?
SkrivPuff Utmaning 213. Om att ge stöd.
Selma är på väg hem från Konsum. Kassarna tynger och värken molar i axlarna, hon skulle ha tagit rullatorn. Det bär emot för hon vill inte erkänna att hon kommit dithän att hon inte orkar bättre.
Hon suckar för sig själv och försöker räta upp ryggen när hon korsar Sibyllegatan på vägen hem.
-Ursäkta kan jag vara till någon hjälp säger en kvinnoröst strax bakom Selma.
Misstänksamheten skär i mellangärdet. Människor som lurar gamla viskar överjaget i vänster öra.
-Nej tack jag tror det reder sig jag är strax hemma säger Selma.
-Det är bra att du är försiktig säger kvinnan som nu är jämsides. Jag jobbar i hemtjänsten och förstår hur du tänker. Det är rätt att vara försiktig i dessa tider. Ja jag heter Runhild och kommer egentligen från Norge.
Selma som inte har haft sällskap på länge då barn och barnbarn är på semester
känner hur motståndet sakta smälter. Hon vill inte vara ovänlig.
-Selma säger hon. Ja, jag är ju inte ung längre och visst är det tungt.
-Ja tar gärna dina kassar om det inte är allt för långt.
-Nej då jag bor på Nybrogatan. Ja jag får väl vara tacksam att någon vänlig människa kommer i min väg.
- Ja vänlig och vänlig jag älskar äldre människor och det har alltid känts viktigt för mig att hjälpa andra. Du förstår jag har inte alltid haft det så lätt själv. Jag är uppvuxen med fem syskon och min pappa förgrep sig på oss allihop. När jag till slut fick hjälp så förstod jag också vikten av att hjälpa andra.
-Åh menar du det? Selma vet inte riktigt vad hon ska säga tagen av kvinnans berättelse. Du måste vara en alldeles särskild människa?
-Nej då jag är bara tacksam att allt redde ut sig till slut tack vare snälla människor. Ja så jag vill vara likadan förstår du, hjälpa till när jag kan.
Selma är så rörd att hon glömmer all försiktighet.
-Ja här bor jag, vill du möjligen följa med upp på en kopp kaffe för besväret.
-Inte behöver du väl bjuda på något men en pratstund kan väl vara trevligt, jag har rast en halvtimme till.
-Om du vill hjälpa mig in med kassarna i köket så ska jag sätta på hurran.
På vägen genom hallen känner Selma plötsligt hur det bränner till i tinningen och sen blir allt svart.
När hon öppnar ögonen igen så står grannen böjd över henne och ropar hennes namn.
Selma är på väg hem från Konsum. Kassarna tynger och värken molar i axlarna, hon skulle ha tagit rullatorn. Det bär emot för hon vill inte erkänna att hon kommit dithän att hon inte orkar bättre.
Hon suckar för sig själv och försöker räta upp ryggen när hon korsar Sibyllegatan på vägen hem.
-Ursäkta kan jag vara till någon hjälp säger en kvinnoröst strax bakom Selma.
Misstänksamheten skär i mellangärdet. Människor som lurar gamla viskar överjaget i vänster öra.
-Nej tack jag tror det reder sig jag är strax hemma säger Selma.
-Det är bra att du är försiktig säger kvinnan som nu är jämsides. Jag jobbar i hemtjänsten och förstår hur du tänker. Det är rätt att vara försiktig i dessa tider. Ja jag heter Runhild och kommer egentligen från Norge.
Selma som inte har haft sällskap på länge då barn och barnbarn är på semester
känner hur motståndet sakta smälter. Hon vill inte vara ovänlig.
-Selma säger hon. Ja, jag är ju inte ung längre och visst är det tungt.
-Ja tar gärna dina kassar om det inte är allt för långt.
-Nej då jag bor på Nybrogatan. Ja jag får väl vara tacksam att någon vänlig människa kommer i min väg.
- Ja vänlig och vänlig jag älskar äldre människor och det har alltid känts viktigt för mig att hjälpa andra. Du förstår jag har inte alltid haft det så lätt själv. Jag är uppvuxen med fem syskon och min pappa förgrep sig på oss allihop. När jag till slut fick hjälp så förstod jag också vikten av att hjälpa andra.
-Åh menar du det? Selma vet inte riktigt vad hon ska säga tagen av kvinnans berättelse. Du måste vara en alldeles särskild människa?
-Nej då jag är bara tacksam att allt redde ut sig till slut tack vare snälla människor. Ja så jag vill vara likadan förstår du, hjälpa till när jag kan.
Selma är så rörd att hon glömmer all försiktighet.
-Ja här bor jag, vill du möjligen följa med upp på en kopp kaffe för besväret.
-Inte behöver du väl bjuda på något men en pratstund kan väl vara trevligt, jag har rast en halvtimme till.
-Om du vill hjälpa mig in med kassarna i köket så ska jag sätta på hurran.
På vägen genom hallen känner Selma plötsligt hur det bränner till i tinningen och sen blir allt svart.
När hon öppnar ögonen igen så står grannen böjd över henne och ropar hennes namn.
söndag 26 juli 2009
Ur led är tiden!
SkrivPuff Utmaning 207. Om att göra något långsamt.
Lille Virus var en riktigt slemmig figur. Han tog sig in på de mest välbevakade ställen och ställde till med sattyg. Han var mästare i förklädnad så det hade ännu inte hänt att någon hade fått korn på honom. Man letade på brottsplatserna med mikroskopisk noggrannhet men han låg hela tiden steget före och det började göra honom uttråkad. Det var då han kom på idén!
Han skulle stanna tiden och därmed öka människans tröghet. Lugnade de bara ner sig så kanske de skulle hitta honom så att han fick sin rättmätiga uppmärksamhet till slut. Han skulle låta dem finna honom när de förstod hans storhet. Virus såg för sin inre syn hur han tilldelades ”No Bells” priset för att han uppfunnit långsamhetens lov.
Med ett belåtet väsande återgick han till dekokterna som bubblade över brännarens sparlåga.
Lille Virus var en riktigt slemmig figur. Han tog sig in på de mest välbevakade ställen och ställde till med sattyg. Han var mästare i förklädnad så det hade ännu inte hänt att någon hade fått korn på honom. Man letade på brottsplatserna med mikroskopisk noggrannhet men han låg hela tiden steget före och det började göra honom uttråkad. Det var då han kom på idén!
Han skulle stanna tiden och därmed öka människans tröghet. Lugnade de bara ner sig så kanske de skulle hitta honom så att han fick sin rättmätiga uppmärksamhet till slut. Han skulle låta dem finna honom när de förstod hans storhet. Virus såg för sin inre syn hur han tilldelades ”No Bells” priset för att han uppfunnit långsamhetens lov.
Med ett belåtet väsande återgick han till dekokterna som bubblade över brännarens sparlåga.
lördag 25 juli 2009
Tvistens gudinna
SkrivPuff Utmaning 206. Om en tvist.
Familjen Twist var kända för sin gästfrihet och sina överdådiga fester.
Varje år inför jaktsäsongen fick sonen Oliver ta hästen och rida in till stadens
postkontor med inbjudningar till gästerna. Medan han galloperade fram över ägorna satt hans lillasyster Fejda i salongen med sitt handarbete i knäet.
Hon kämpade på med kråkspark och tvistsöm medan hennes tankar ägnade sig åt orättvisorna. Hon kunde inte förstå varför hon måste sitta här i obekväma kjortlar medan brodern alltid hittade vägen ut till friheten. Naturligtvis skulle hon vara den som blev tvungen att ta hand om de osnutna småkusinerna medan Oliver skulle få gå på jakt med männen. Hon skulle få sitta i salongen och skvallra med kvinnorna medan han skulle få provskjuta med sitt alldeles egna nya gevär.
Fejdas röda hår skimrade ikapp med de upphetsade tankarna. Hon hade försökt få föräldrarna att förstå hur viktigt det var för henne att få vara med i jaktlaget.
Vad hade hänt? Jo föräldrarna hade tittat på varandra, skakat på sina huvuden och mamma hade sedan med ett leende avfärdat det hela och kallat henne deras lilla tvistefrö. Hon var inte intresserad av att vara något tvistefrö, hon ville bara vara pojke så att hon också fick vara med om det roliga.
Det inre upproret flammade hennes hals och gjorde henne het ja nästan febrig.
I detta tillstånd födde hon en ypperlig lösning på hur hon skulle kunna delta utan att behöva föra en ojämn kamp med föräldrarna.
Hon tittade ner på tvistgarnet som trasslat sig i hennes svettiga hand och nickade för sig själv medan hon slipade sin plan.
Hon var för ung och upptagen för att märka att tvistens gudinna, Eris, just lagt stridens äpple i hennes knä. Detta äpple skulle komma bli ett riktmärke för Fejdas hela liv, en riktig kvinnokämpe blev hon.
Familjen Twist var kända för sin gästfrihet och sina överdådiga fester.
Varje år inför jaktsäsongen fick sonen Oliver ta hästen och rida in till stadens
postkontor med inbjudningar till gästerna. Medan han galloperade fram över ägorna satt hans lillasyster Fejda i salongen med sitt handarbete i knäet.
Hon kämpade på med kråkspark och tvistsöm medan hennes tankar ägnade sig åt orättvisorna. Hon kunde inte förstå varför hon måste sitta här i obekväma kjortlar medan brodern alltid hittade vägen ut till friheten. Naturligtvis skulle hon vara den som blev tvungen att ta hand om de osnutna småkusinerna medan Oliver skulle få gå på jakt med männen. Hon skulle få sitta i salongen och skvallra med kvinnorna medan han skulle få provskjuta med sitt alldeles egna nya gevär.
Fejdas röda hår skimrade ikapp med de upphetsade tankarna. Hon hade försökt få föräldrarna att förstå hur viktigt det var för henne att få vara med i jaktlaget.
Vad hade hänt? Jo föräldrarna hade tittat på varandra, skakat på sina huvuden och mamma hade sedan med ett leende avfärdat det hela och kallat henne deras lilla tvistefrö. Hon var inte intresserad av att vara något tvistefrö, hon ville bara vara pojke så att hon också fick vara med om det roliga.
Det inre upproret flammade hennes hals och gjorde henne het ja nästan febrig.
I detta tillstånd födde hon en ypperlig lösning på hur hon skulle kunna delta utan att behöva föra en ojämn kamp med föräldrarna.
Hon tittade ner på tvistgarnet som trasslat sig i hennes svettiga hand och nickade för sig själv medan hon slipade sin plan.
Hon var för ung och upptagen för att märka att tvistens gudinna, Eris, just lagt stridens äpple i hennes knä. Detta äpple skulle komma bli ett riktmärke för Fejdas hela liv, en riktig kvinnokämpe blev hon.
fredag 24 juli 2009
En liten storhet
SkrivPuff Utmaning 205. Om något litet.
Den lilla inom mig är min storhet. Detta kärleksbarn kan skratta från hjärtat och gråta när jag känner sorg. Hon äger förmågan att älska gränslöst och utan villkor. Hennes blick är blåklintblå och hjärtat som blommande vallmo. Hennes sinne bor i landet HärochNu där hon leker tafatt med livets möjligheter. Hennes uppdrag är lek, livets viktigaste redskap. Genom leken växer den skaparkraft som sätter färg på allt hon rör vid. Denna lilla är min födelsegåva och ansvaret är mitt att se till att hon får utrymme att behålla sin magi och livslust.
Den lilla inom mig är min storhet. Detta kärleksbarn kan skratta från hjärtat och gråta när jag känner sorg. Hon äger förmågan att älska gränslöst och utan villkor. Hennes blick är blåklintblå och hjärtat som blommande vallmo. Hennes sinne bor i landet HärochNu där hon leker tafatt med livets möjligheter. Hennes uppdrag är lek, livets viktigaste redskap. Genom leken växer den skaparkraft som sätter färg på allt hon rör vid. Denna lilla är min födelsegåva och ansvaret är mitt att se till att hon får utrymme att behålla sin magi och livslust.
torsdag 23 juli 2009
Värsta festen
SkrivPuff Utmaning 204 Om en fest.
Festen hade på något vis spårat ur redan från början. Bussen som hämtat dem vid hotellet såg ut som en barnteckning målad med hela färglådans innehåll.
Musiken dånade genom fönstren som saknade glas. Chauffören skrattade och kallade det för aircondition. Han verkade för övrigt inte nykter. José hette han och körde den gamla skorven mer än motorn tålde. Han lättade inte på gasen i rondellerna utan drog i handtaget till ett signalhorn som brölade och kastade sig med dödsförakt in i den pågående trafiken.
Under tiden gick plastdunkarna med sprit runt i bussen och deltagarna släppte sakta men säkert de krampartade greppen om sätet och började istället skräna till musiken som gick på högsta volym.
På båten ut till ön klev några underhållare fram som spelade latinamerikanskt bedövande falskt och försökte få kvinnorna att dricka tillräckligt mycket för att kunna vicka sexigt på höfterna. Båten buffade sig fram på stekhet vattenyta som ett gungande inferno. Inga stela leenden bara hysteriska skratt.
Han själv som representant för arrangörssidan och nykter alkoholist tryckte längst bak i båten i ett försök att hålla sig utanför.
Han kände det redan när de simmade i land från den ankrade båten, varningssignalerna i magen.
Herregud han var på väg att få diarré. Det fanns inte något skyddande buskage så långt ögat kunde nå på den fördömda ön bara lågväxande kaktus. I panik rusade han mot ett plåtskjul som var den enda byggnad som fanns. När han i ren desperation ryckte upp dörren tittade han in i ögonparet på en lokal fiskare som stod och lagade nät. Då kände han det komma, varmt och kladdigt längs benen.
Han vände och sprang rakt ut i havet med en brun ström efter sig.
En av de berusade deltagarna försökte ta tag i honom medan hon sluddrande bjöd upp honom till en vatten tango. Han knuffade henne åt sidan så att hon föll under vattenytan.
Han orkade inte bry sig utan han fortsatte att simma utåt medan magen gång på gång tömde sig.
I flera timmar höll han sig ute i vattnet tills det var dags att åka hem.
Han satt hela återresan utan att våga röra sig med den mest berusade kvinnan hängande över sig dreglande och snarkande.
Nu var de framme och alla hade lämnat båten utan att tänka på att få med sig denna redlösa kvinna till bussen.
Han insåg med stor ångest att han hade blivit lämnad ensam med det uppdraget.
Magen svarade direkt på den signalen. Medan han slet och drog och kämpade för att få den livlösa kvinnan iland kände han hur den krampande ringmuskeln
släppte efter och värmen spred sig längs benen.
När sällskapet äntligen insåg att några fattades var det för sent. De fann honom på marken i hamnen med kvinnan i sin famn storgråtande, omringad av traktens alla flugor.
Det var den fest han alltid skulle minnas.
Festen hade på något vis spårat ur redan från början. Bussen som hämtat dem vid hotellet såg ut som en barnteckning målad med hela färglådans innehåll.
Musiken dånade genom fönstren som saknade glas. Chauffören skrattade och kallade det för aircondition. Han verkade för övrigt inte nykter. José hette han och körde den gamla skorven mer än motorn tålde. Han lättade inte på gasen i rondellerna utan drog i handtaget till ett signalhorn som brölade och kastade sig med dödsförakt in i den pågående trafiken.
Under tiden gick plastdunkarna med sprit runt i bussen och deltagarna släppte sakta men säkert de krampartade greppen om sätet och började istället skräna till musiken som gick på högsta volym.
På båten ut till ön klev några underhållare fram som spelade latinamerikanskt bedövande falskt och försökte få kvinnorna att dricka tillräckligt mycket för att kunna vicka sexigt på höfterna. Båten buffade sig fram på stekhet vattenyta som ett gungande inferno. Inga stela leenden bara hysteriska skratt.
Han själv som representant för arrangörssidan och nykter alkoholist tryckte längst bak i båten i ett försök att hålla sig utanför.
Han kände det redan när de simmade i land från den ankrade båten, varningssignalerna i magen.
Herregud han var på väg att få diarré. Det fanns inte något skyddande buskage så långt ögat kunde nå på den fördömda ön bara lågväxande kaktus. I panik rusade han mot ett plåtskjul som var den enda byggnad som fanns. När han i ren desperation ryckte upp dörren tittade han in i ögonparet på en lokal fiskare som stod och lagade nät. Då kände han det komma, varmt och kladdigt längs benen.
Han vände och sprang rakt ut i havet med en brun ström efter sig.
En av de berusade deltagarna försökte ta tag i honom medan hon sluddrande bjöd upp honom till en vatten tango. Han knuffade henne åt sidan så att hon föll under vattenytan.
Han orkade inte bry sig utan han fortsatte att simma utåt medan magen gång på gång tömde sig.
I flera timmar höll han sig ute i vattnet tills det var dags att åka hem.
Han satt hela återresan utan att våga röra sig med den mest berusade kvinnan hängande över sig dreglande och snarkande.
Nu var de framme och alla hade lämnat båten utan att tänka på att få med sig denna redlösa kvinna till bussen.
Han insåg med stor ångest att han hade blivit lämnad ensam med det uppdraget.
Magen svarade direkt på den signalen. Medan han slet och drog och kämpade för att få den livlösa kvinnan iland kände han hur den krampande ringmuskeln
släppte efter och värmen spred sig längs benen.
När sällskapet äntligen insåg att några fattades var det för sent. De fann honom på marken i hamnen med kvinnan i sin famn storgråtande, omringad av traktens alla flugor.
Det var den fest han alltid skulle minnas.
onsdag 22 juli 2009
Spegel, spegel
SkrivPuff Utmaning 203. Om en spegel.
Mimosa tillhör den nya generationen. Hon är 20 år och har lärt sig att det är en dygd att vara kritisk och särskilt mot sig själv. I spegeln rynkar hon pannan och granskar millimeter för millimeter sin egen yta från ansikte till fötterna. Ögonen för tätt, näsan för stor, munnen för smal, brösten för små, magen för stor……….som mantras rullande på en våg sköljer den fällande domen över henne. Hon duger inte. Hon är en trogen Top Model tittare och vet vad som gäller.
Varje dag som hon går hemifrån har hon en stor klump i magen som gnager och skaver. Hon är inte så ofta talbar då hennes tankar är ockuperade av att försöka hitta lösningarna som ska leda till en fullständig förvandling.
När hon korsar torget och passerar loppmarknaden bryter en pockande röst rakt igenom tankarna:
– Flicka flicka på torget här du vet väl att du snart vackrast i staden är?
– Va säger Mimosa och snor runt och tittar rakt in i en stor spegel med guldram.
Hon tycker sig se ett leende försvinna i den blanka ytan sedan vågar hon inte titta mer, rädd att få syn på sig själv.
Hon håller om guldramen och känner att hon inte vill släppa taget om spegeln.
– Vad ska du ha för spegeln frågar Mimosa en äldre dam som står i ståndet.
– Ja du kan få den för 500 kronor, mycket bra pris säger damen och ler.
Mimosa undrar om hon blivit tokig när hon sätter ner den stora spegeln på sitt rum. Ska hon nu behöva se sig själv i helfigur också. Hon känner sig gråtfärdig.
– Ta en titt hjärtat mitt, önska dig vad du vill och jag hjälper ödmjukt till säger rösten igen.
Mimosa blundar och närmar sig spegeln. Hon skickar sin allra högsta önskan ut som en bön i rummet.
Hon tittar försiktigt med ena ögat och sedan det andra. I förvirring över vad hon ser slår hon händerna för ögonen och kikar igen genom fingrarna. Mimosa kan inte tro det men där står faktiskt en Tyra Banks kopia i hennes kläder och kikar på henne mellan fingrarna.
Mimosa tillhör den nya generationen. Hon är 20 år och har lärt sig att det är en dygd att vara kritisk och särskilt mot sig själv. I spegeln rynkar hon pannan och granskar millimeter för millimeter sin egen yta från ansikte till fötterna. Ögonen för tätt, näsan för stor, munnen för smal, brösten för små, magen för stor……….som mantras rullande på en våg sköljer den fällande domen över henne. Hon duger inte. Hon är en trogen Top Model tittare och vet vad som gäller.
Varje dag som hon går hemifrån har hon en stor klump i magen som gnager och skaver. Hon är inte så ofta talbar då hennes tankar är ockuperade av att försöka hitta lösningarna som ska leda till en fullständig förvandling.
När hon korsar torget och passerar loppmarknaden bryter en pockande röst rakt igenom tankarna:
– Flicka flicka på torget här du vet väl att du snart vackrast i staden är?
– Va säger Mimosa och snor runt och tittar rakt in i en stor spegel med guldram.
Hon tycker sig se ett leende försvinna i den blanka ytan sedan vågar hon inte titta mer, rädd att få syn på sig själv.
Hon håller om guldramen och känner att hon inte vill släppa taget om spegeln.
– Vad ska du ha för spegeln frågar Mimosa en äldre dam som står i ståndet.
– Ja du kan få den för 500 kronor, mycket bra pris säger damen och ler.
Mimosa undrar om hon blivit tokig när hon sätter ner den stora spegeln på sitt rum. Ska hon nu behöva se sig själv i helfigur också. Hon känner sig gråtfärdig.
– Ta en titt hjärtat mitt, önska dig vad du vill och jag hjälper ödmjukt till säger rösten igen.
Mimosa blundar och närmar sig spegeln. Hon skickar sin allra högsta önskan ut som en bön i rummet.
Hon tittar försiktigt med ena ögat och sedan det andra. I förvirring över vad hon ser slår hon händerna för ögonen och kikar igen genom fingrarna. Mimosa kan inte tro det men där står faktiskt en Tyra Banks kopia i hennes kläder och kikar på henne mellan fingrarna.
måndag 20 juli 2009
Om Rädsla.
SkrivPuff Utmaning 201. Om Rädsla.
Bakom förmaket i den vänstra kammaren har hon sitt hemliga rum lilla Rädsla. Det är här hon gömmer sig när världen känns hotfull. Härinne i tystnaden går det att ta händerna ifrån öronen utan att behöva höra föräldrarnas angrepp på varandra.
Rädsla talar med de varmrosa väggarna och berättar för dem allt som ingen annan får veta. Hon sköljer golvet med sina tårar.
Här avslöjar hon sin största hemlighet, rädslan för att bli övergiven.
De dagar när solljuset inte når henne och ensamhetens känslor viskar oroligt, då kommer hon hit och låter sig vaggas av hjärtpumpens rytm.
Hon kryper ihop, omfamnar sig själv och försöker återknyta till livets puls och värme.
Under vilan söker hon Kraften som hon vet bor någonstans inom henne själv och som ännu är villig att reparera och läka.
Bakom förmaket i den vänstra kammaren har hon sitt hemliga rum lilla Rädsla. Det är här hon gömmer sig när världen känns hotfull. Härinne i tystnaden går det att ta händerna ifrån öronen utan att behöva höra föräldrarnas angrepp på varandra.
Rädsla talar med de varmrosa väggarna och berättar för dem allt som ingen annan får veta. Hon sköljer golvet med sina tårar.
Här avslöjar hon sin största hemlighet, rädslan för att bli övergiven.
De dagar när solljuset inte når henne och ensamhetens känslor viskar oroligt, då kommer hon hit och låter sig vaggas av hjärtpumpens rytm.
Hon kryper ihop, omfamnar sig själv och försöker återknyta till livets puls och värme.
Under vilan söker hon Kraften som hon vet bor någonstans inom henne själv och som ännu är villig att reparera och läka.
måndag 13 juli 2009
Målmedveten
SkrivPuff Utmaning 194. Om att gå i mål
Abi hade sprungit i hela sitt liv. Han sprang innan han kunde gå om man fick tro hans mamma. Han hade sprungit som herde till familjens boskap från fyra års ålder. Vid sex sprang han 2 mil om dagen för att få gå några timmar i skolan.
Barfota på snabba fötter så att dammet yrde om den solspruckna vägen.
Han sprang för att finna vatten som gick att dricka så att inte fler i familjen skulle dö.
Han sprang när soldaterna kom för att inte behöva bli en av dem och han sprang desperat sökande efter hjälp när andra skadades i hans närhet.
Han sprang med sårade och döende i sina armar. Han sprang och kände hur livet rann ur dem medan han försökte tala lugnande ord.
Abi sitter idag på Arbetsförmedlingen och tittar på bunten med papper han fått i sin hand. Tolken översätter orden från kvinnan som berömmer hans ambitioner men säger att det kommer ta tid, lång tid.
Abi säger ingenting men nickar och tänker att ingen tid i världen kan sudda ut hans liv och upplevelser. Det känns som om han sprungit hela vägen till Sverige för att kunna nå sitt mål.
Han har bara en enda strävan och det här är landet som kan infria den. Abi vill bli läkare. Han vill rädda liv.
Abi tänker inte springa mer utan istället lugnt och metodiskt gå i mål.
Abi hade sprungit i hela sitt liv. Han sprang innan han kunde gå om man fick tro hans mamma. Han hade sprungit som herde till familjens boskap från fyra års ålder. Vid sex sprang han 2 mil om dagen för att få gå några timmar i skolan.
Barfota på snabba fötter så att dammet yrde om den solspruckna vägen.
Han sprang för att finna vatten som gick att dricka så att inte fler i familjen skulle dö.
Han sprang när soldaterna kom för att inte behöva bli en av dem och han sprang desperat sökande efter hjälp när andra skadades i hans närhet.
Han sprang med sårade och döende i sina armar. Han sprang och kände hur livet rann ur dem medan han försökte tala lugnande ord.
Abi sitter idag på Arbetsförmedlingen och tittar på bunten med papper han fått i sin hand. Tolken översätter orden från kvinnan som berömmer hans ambitioner men säger att det kommer ta tid, lång tid.
Abi säger ingenting men nickar och tänker att ingen tid i världen kan sudda ut hans liv och upplevelser. Det känns som om han sprungit hela vägen till Sverige för att kunna nå sitt mål.
Han har bara en enda strävan och det här är landet som kan infria den. Abi vill bli läkare. Han vill rädda liv.
Abi tänker inte springa mer utan istället lugnt och metodiskt gå i mål.
söndag 12 juli 2009
Dagen vaknar
SkrivPuff Utmaning 193. Att vakna.
Dagen gäspar och sträcker ut sig över stilla morgonstund
Solen viker undan täcket och sänder ut valpigt nyfikna strålar
I daggkåpan vilar droppar som hungrigt lapar solens ljus
Medan ängens dimma gömmer drömska älvors lek och dans
Vinden spelar ömsint viskande spröda björkblads melodier
För Jorden som lenar sin spruckna hud med nattens svala fukt
Det vilar en storslagen tystnad över naturens vidöppna sköte
För människobarnen reser än på fribiljett i annan tidszon
Dagen gäspar och sträcker ut sig över stilla morgonstund
Solen viker undan täcket och sänder ut valpigt nyfikna strålar
I daggkåpan vilar droppar som hungrigt lapar solens ljus
Medan ängens dimma gömmer drömska älvors lek och dans
Vinden spelar ömsint viskande spröda björkblads melodier
För Jorden som lenar sin spruckna hud med nattens svala fukt
Det vilar en storslagen tystnad över naturens vidöppna sköte
För människobarnen reser än på fribiljett i annan tidszon
lördag 11 juli 2009
Balanskonst
SkrivPuff Utmaning 192. Balans
Pärla var tre år men redan en mästarinna på att hålla balansen. Hon balanserade på de osynliga trådar som vävdes mellan föräldrarna och det var många fnurror på dem. Hon trippade sakta ut på tårna på de slakande linorna, rättade till, särade på och knöt ihop. Hon hörde och såg allt även det som fanns där men inte sades rakt ut.
Hon växte rätt in i en roll som hon var för liten att ifrågasätta och som en askunge var hon sysselsatt från morgonen tills hon föll i sömn på kvällen.
Hon visste inte att hon var född i en krigszon mellan två som glömt bort hur man älskade och respekterade varandra.
Ingen såg hennes mödor eller hur föräldrarnas skuggor sakta tuggade i sig hennes barndom.
Pärla var en tapper liten soldat utan rustning eller annat vapen än sitt leende och sin barnsliga iver att rädda sin familj från undergång.
Pärla bar sitt uppdrag utan tvekan på sina fågeltunna axlar. Pärla, balansens mästarinna, alltid på lina utan skyddsnät.
Pärla var tre år men redan en mästarinna på att hålla balansen. Hon balanserade på de osynliga trådar som vävdes mellan föräldrarna och det var många fnurror på dem. Hon trippade sakta ut på tårna på de slakande linorna, rättade till, särade på och knöt ihop. Hon hörde och såg allt även det som fanns där men inte sades rakt ut.
Hon växte rätt in i en roll som hon var för liten att ifrågasätta och som en askunge var hon sysselsatt från morgonen tills hon föll i sömn på kvällen.
Hon visste inte att hon var född i en krigszon mellan två som glömt bort hur man älskade och respekterade varandra.
Ingen såg hennes mödor eller hur föräldrarnas skuggor sakta tuggade i sig hennes barndom.
Pärla var en tapper liten soldat utan rustning eller annat vapen än sitt leende och sin barnsliga iver att rädda sin familj från undergång.
Pärla bar sitt uppdrag utan tvekan på sina fågeltunna axlar. Pärla, balansens mästarinna, alltid på lina utan skyddsnät.
onsdag 8 juli 2009
Ögonblick av nåd.
SkrivPuff Utmaning 188. En känsla du trivs med.
I Kebnekaise och på Sydgrönland hände det de första gångerna.
Jag kallar det för ögonblick av Nåd. Mitt i det vackra storslagna stannade plötsligt tiden och allt utom Varandet upphörde. En känsla av att allt är precis som det ska i tidlöshetsbubblan mellan himmel och jord. Inga tankar, inget framåt eller bakåt bara Nu och för Evigt.
Sinnenas utvidgade skärpa omfamnade av en obeskrivbar Närvaro.
Jag vet inte vad den känslan kallas men det är som om att bli rörd av Livet självt. Ögonblicket lämnar avtryck och blir som en lysande stjärna i både själ och hjärta. Tacksamheten är plötsligt stor över att få vara en liten människa.
I Kebnekaise och på Sydgrönland hände det de första gångerna.
Jag kallar det för ögonblick av Nåd. Mitt i det vackra storslagna stannade plötsligt tiden och allt utom Varandet upphörde. En känsla av att allt är precis som det ska i tidlöshetsbubblan mellan himmel och jord. Inga tankar, inget framåt eller bakåt bara Nu och för Evigt.
Sinnenas utvidgade skärpa omfamnade av en obeskrivbar Närvaro.
Jag vet inte vad den känslan kallas men det är som om att bli rörd av Livet självt. Ögonblicket lämnar avtryck och blir som en lysande stjärna i både själ och hjärta. Tacksamheten är plötsligt stor över att få vara en liten människa.
måndag 6 juli 2009
Tystnad??
SkrivPuff Utmaning 187. Om tystnad.
Tystnaden ekar i Carls huvud. När alla ljud upphör är det som om volymen höjs på hans egna tankar. I tystnaden tumlar hans liv runt som när tvättmaskinen centrifugerar. Han hör alla sina måste och borde kastas runt och sno sig om varandra i en allt ystrare dans. Han känner knuten i magen dra till om skriket som vill överrösta dessa prestigens ändlösa mantran. Han trycker händerna mot öronen i ett försök att undkomma sin inre slavdrivare som skrattande bara ökar intensiteten. Han känner de vätskefyllda pärlorna som tränger sig fram längs hårfästet och vet att nu är det bråttom om han ska hinna förhindra en katastrof.
Han trevar i fickan på byxorna och får med darrande hand tag på sin Ipod. När hörlurarna är på plats och musiken som ett tvättmedel renar tystnaden drar Carl djupa andetag. Hans kropp följer lättad rytmen och slavdrivaren viker sig under texten: Are we human or are we dancers………..
Tystnaden ekar i Carls huvud. När alla ljud upphör är det som om volymen höjs på hans egna tankar. I tystnaden tumlar hans liv runt som när tvättmaskinen centrifugerar. Han hör alla sina måste och borde kastas runt och sno sig om varandra i en allt ystrare dans. Han känner knuten i magen dra till om skriket som vill överrösta dessa prestigens ändlösa mantran. Han trycker händerna mot öronen i ett försök att undkomma sin inre slavdrivare som skrattande bara ökar intensiteten. Han känner de vätskefyllda pärlorna som tränger sig fram längs hårfästet och vet att nu är det bråttom om han ska hinna förhindra en katastrof.
Han trevar i fickan på byxorna och får med darrande hand tag på sin Ipod. När hörlurarna är på plats och musiken som ett tvättmedel renar tystnaden drar Carl djupa andetag. Hans kropp följer lättad rytmen och slavdrivaren viker sig under texten: Are we human or are we dancers………..
lördag 4 juli 2009
Min rätta skepnad
SkrivPuff Utmaning 185. ”Min röst är stark och klar”
Min röst är stark och klar de dagar jag är befriad från rädslans tvångsföreställningar och drypande fängelsehåla.
Min röst är stark och klar när jag är i kontakt med och uttrycker min egen sannig.
Då skimrar min aura och breder ut sig med välbehag. Då är jag redo för äkta möten i livet.
Min röst är stark och klar när spänningarna i min kropp ger efter och släpper upp ljudet ända nere från min mage. Då passerar ljudet mitt hjärta som ger rösten den rätta vibrationen att förena sig med universums locktoner.
Min röst är då stark och klar och kan uttrycka kärlekens möjligheter och livets längtan efter fred och harmoni. Då syns jag i min rätta skepnad.
.
Min röst är stark och klar de dagar jag är befriad från rädslans tvångsföreställningar och drypande fängelsehåla.
Min röst är stark och klar när jag är i kontakt med och uttrycker min egen sannig.
Då skimrar min aura och breder ut sig med välbehag. Då är jag redo för äkta möten i livet.
Min röst är stark och klar när spänningarna i min kropp ger efter och släpper upp ljudet ända nere från min mage. Då passerar ljudet mitt hjärta som ger rösten den rätta vibrationen att förena sig med universums locktoner.
Min röst är då stark och klar och kan uttrycka kärlekens möjligheter och livets längtan efter fred och harmoni. Då syns jag i min rätta skepnad.
.
fredag 3 juli 2009
Gift
SkrivPuff Utmaning 184. Skriv om GIFT.
Den gamle mannen sitter där på sin sängkant. Hans ögon är grumlade och skumma. Han lever i skuggornas rike. Skuggor från flydda tider. Kroppen är i multnande och kläderna som han en gång burit upp hänger som slokande segel runt honom.
Hans ande har rest till mer lockande landskap och han känner sig övergiven och bitter. Han har för länge sedan slutat att älska och omedvetet har han nu som mål att förgifta tillvaron för dem som står honom nära. Han fångar dem som spindeln i sitt nät och sprider sitt förlamande gift genom deras varelser. Han ville att de ska få smaka det bittra precis som han.
Omtanke och vänliga ord förvandlar resterna av hans själ till en huggorm och han sprider sitt gift i små och stora portioner. Han känner när det träffar dem rakt i hjärtat. När de lider blir hans sömn och drömmar lättare för då känner han deras delaktighet.
Den gamle mannen sitter där på sin sängkant. Hans ögon är grumlade och skumma. Han lever i skuggornas rike. Skuggor från flydda tider. Kroppen är i multnande och kläderna som han en gång burit upp hänger som slokande segel runt honom.
Hans ande har rest till mer lockande landskap och han känner sig övergiven och bitter. Han har för länge sedan slutat att älska och omedvetet har han nu som mål att förgifta tillvaron för dem som står honom nära. Han fångar dem som spindeln i sitt nät och sprider sitt förlamande gift genom deras varelser. Han ville att de ska få smaka det bittra precis som han.
Omtanke och vänliga ord förvandlar resterna av hans själ till en huggorm och han sprider sitt gift i små och stora portioner. Han känner när det träffar dem rakt i hjärtat. När de lider blir hans sömn och drömmar lättare för då känner han deras delaktighet.
onsdag 24 juni 2009
Skrämmande!
SkrivPuff Utmaning 175. Om det som skrämmer.
Else satt på kanten av dubbelsängen. Hennes liv hade brustit som ett pärlhalsband, det låg i spillror på marken. Hon hade skrumpnat som ett torkat äpple och hennes hår hade tappat all färg över natten. Halsen snörpte gråten och hon kunde inte svälja. Hur hon än blundade så fanns bilderna från gårdagen där som om det var den enda händelsen i hennes liv, det liv som stannat.
Mein Gott, mein gott orden snurrade inom henne i sökandet efter en livboj.
Hon försökte mana fram bilder av barnen för att orka, för att vilja leva vidare.
Vad skulle hon säga till dem när ingen tröst fanns att få.
Åh Hans min käraste tänkte hon nu behöver jag ditt mod. Han hade varit hennes och hela byns ledstjärna fram tills nu. Han var en beundrad man som alla kunnat vända sig till. När den nya tiden drog in stod han upp för dem alla. När soldaterna kom till byn och skulle värva barnen till Hitler Jugend sa han nej och stod på sig trots påtryckningarna.
Nu kom bilderna igen. Hon såg Hans livlösa kropp hängandes i eken på torget mitt i byn. Och hon såg alla dessa slutna ansikten som med sitt tysta medgivande bevittnade och tillät. De människor som delat deras vardag under långa tider.
Else satt på kanten av dubbelsängen. Hennes liv hade brustit som ett pärlhalsband, det låg i spillror på marken. Hon hade skrumpnat som ett torkat äpple och hennes hår hade tappat all färg över natten. Halsen snörpte gråten och hon kunde inte svälja. Hur hon än blundade så fanns bilderna från gårdagen där som om det var den enda händelsen i hennes liv, det liv som stannat.
Mein Gott, mein gott orden snurrade inom henne i sökandet efter en livboj.
Hon försökte mana fram bilder av barnen för att orka, för att vilja leva vidare.
Vad skulle hon säga till dem när ingen tröst fanns att få.
Åh Hans min käraste tänkte hon nu behöver jag ditt mod. Han hade varit hennes och hela byns ledstjärna fram tills nu. Han var en beundrad man som alla kunnat vända sig till. När den nya tiden drog in stod han upp för dem alla. När soldaterna kom till byn och skulle värva barnen till Hitler Jugend sa han nej och stod på sig trots påtryckningarna.
Nu kom bilderna igen. Hon såg Hans livlösa kropp hängandes i eken på torget mitt i byn. Och hon såg alla dessa slutna ansikten som med sitt tysta medgivande bevittnade och tillät. De människor som delat deras vardag under långa tider.
tisdag 23 juni 2009
Vila
SkrivPuff Utmaning 174. Om Vila.
Lilla barn mitt i din ystra lek
När tröttheten överrumplar
Tårars lopp över vallmokind
Din kropp längtar modersfamn
Litet knyte likt en boll i mitt knä
Oskulds doft från solvarm hjässa
Snusar med fjärilslätta andetag
Bortflugen till drömmars sagoland
Lilla barn mitt i din ystra lek
När tröttheten överrumplar
Tårars lopp över vallmokind
Din kropp längtar modersfamn
Litet knyte likt en boll i mitt knä
Oskulds doft från solvarm hjässa
Snusar med fjärilslätta andetag
Bortflugen till drömmars sagoland
lördag 20 juni 2009
Komma försent?
SkrivPuff. Utmaning 171. 20 Juni. Om att komma försent.
Han är arg, ja egentligen är han rasande. Han drar morgonrocken tätare runt kroppen, knyter skärpet och tittar på klockan. Han drar fingrarna genom det allt tunnare håret och konstaterar att klockan är 02.20. Djävla unge tänker han ska hon aldrig lära sig att lyda. Han går in i hennes rum, förbi sängen och fram till fönstret. Han öppnar det, lutar sig ut och konstaterar att det är tomt, lugnt och tyst nere på gatan. Det är tredje gången han stiger upp för att kontrollera om hon kommit hem sedan klockan 12.00. Det var den tid de hade kommit överens om. Nu ska han banne mig lära henne en läxa! Han letar fram nyckeln till dörrens övre lås, går ut i hallen och vrider om nyckeln.
Han blir plötsligt lugn och känner sig nöjd med sig själv, så nöjd att han kan gå tillbaka till sängen och lägga sig. Han somnar gott i förvissning om att han låst henne, sin 15-åring ute.
Hon vaknar till av ljud som rör sig mot hennes rum. Kikar yrvaket på klockan som visar 02.20. Hon ser sin pappa iklädd sin rutiga morgonrock gå rakt förbi hennes säng, fram till fönstret och luta sig ut. Hon hör honom småsvära och muttra något om att komma försent. Förvånat ser hon honom passera henne igen och hör någon minut senare hur han låser ytterdörrens överlås och går till sängs.
Förvissad om att hon drömt suckar hon djupt, gäspar och somnar om.
Han är arg, ja egentligen är han rasande. Han drar morgonrocken tätare runt kroppen, knyter skärpet och tittar på klockan. Han drar fingrarna genom det allt tunnare håret och konstaterar att klockan är 02.20. Djävla unge tänker han ska hon aldrig lära sig att lyda. Han går in i hennes rum, förbi sängen och fram till fönstret. Han öppnar det, lutar sig ut och konstaterar att det är tomt, lugnt och tyst nere på gatan. Det är tredje gången han stiger upp för att kontrollera om hon kommit hem sedan klockan 12.00. Det var den tid de hade kommit överens om. Nu ska han banne mig lära henne en läxa! Han letar fram nyckeln till dörrens övre lås, går ut i hallen och vrider om nyckeln.
Han blir plötsligt lugn och känner sig nöjd med sig själv, så nöjd att han kan gå tillbaka till sängen och lägga sig. Han somnar gott i förvissning om att han låst henne, sin 15-åring ute.
Hon vaknar till av ljud som rör sig mot hennes rum. Kikar yrvaket på klockan som visar 02.20. Hon ser sin pappa iklädd sin rutiga morgonrock gå rakt förbi hennes säng, fram till fönstret och luta sig ut. Hon hör honom småsvära och muttra något om att komma försent. Förvånat ser hon honom passera henne igen och hör någon minut senare hur han låser ytterdörrens överlås och går till sängs.
Förvissad om att hon drömt suckar hon djupt, gäspar och somnar om.
torsdag 18 juni 2009
Bakom hörnet
SkrivPuff Utmaning 169 18 Juni. Det som finns bakom hörnet.
Bakom hörnet bor Nyfiken, Livets bästa vän.
Hon lockar oss alltid att gå längre än vi tänkt.
Det är hon som viskande väcker vår längtan
Runt halsen bär hon hjärtats gyllene nyckel
Med den öppnar hon många stängda dörrar
Hennes förföriska skratt väcker syster Lust
Tillsammans får de oss att våga ge oss ut
Som riddare i det okändas hemliga landskap
Där vi kan besegra den eldsprutande draken
Och befria lilla Rädsla ur vår sagas höga torn
Bakom hörnet bor Nyfiken, Livets bästa vän.
Hon lockar oss alltid att gå längre än vi tänkt.
Det är hon som viskande väcker vår längtan
Runt halsen bär hon hjärtats gyllene nyckel
Med den öppnar hon många stängda dörrar
Hennes förföriska skratt väcker syster Lust
Tillsammans får de oss att våga ge oss ut
Som riddare i det okändas hemliga landskap
Där vi kan besegra den eldsprutande draken
Och befria lilla Rädsla ur vår sagas höga torn
onsdag 17 juni 2009
I det lilla
SkrivPuff Utmaning 168. 17 Juni. Jag älskar mina påhitt.
För att mina steg inte ska bli alltför tunga om mornarna när jag går till jobbet brukar jag försöka göra något lite annorlunda varje dag. Kanske sjunger jag, tar en annan väg, tittar på och fantiserar om dem jag möter. Ibland stannar jag till utanför jobbet och bara ser mig omkring. Jag tittar på träd, blommor och lyssnar på fåglarna eller om det hänt något nytt sedan gårdagen. Kanske gör jag lite uppmjukande rörelser, känner hur mina fötter har det i skorna. Har jag tur får jag dela ett leende med någon förbipasserande.
Regnar det brukar jag använda näsan och lukta på vad regnet sköljt bort eller frigjort(förhoppningsvis något som doftar gott). Om vinden spelar lyssnar jag på hur det låter när den berör och vidrör det som finns i dess väg. För mig är detta att vara delaktig mitt i livets ögonblick, navet i tillvaron.
Det känns viktigt att hålla närvaron i nuet så länge jag kan för när jag väl är på jobbet är det så lätt att slukas upp av den mentala världen.
Mitt barnasinne är det som ständigt fyller mig med nya påhitt och håller mig levande.
För att mina steg inte ska bli alltför tunga om mornarna när jag går till jobbet brukar jag försöka göra något lite annorlunda varje dag. Kanske sjunger jag, tar en annan väg, tittar på och fantiserar om dem jag möter. Ibland stannar jag till utanför jobbet och bara ser mig omkring. Jag tittar på träd, blommor och lyssnar på fåglarna eller om det hänt något nytt sedan gårdagen. Kanske gör jag lite uppmjukande rörelser, känner hur mina fötter har det i skorna. Har jag tur får jag dela ett leende med någon förbipasserande.
Regnar det brukar jag använda näsan och lukta på vad regnet sköljt bort eller frigjort(förhoppningsvis något som doftar gott). Om vinden spelar lyssnar jag på hur det låter när den berör och vidrör det som finns i dess väg. För mig är detta att vara delaktig mitt i livets ögonblick, navet i tillvaron.
Det känns viktigt att hålla närvaron i nuet så länge jag kan för när jag väl är på jobbet är det så lätt att slukas upp av den mentala världen.
Mitt barnasinne är det som ständigt fyller mig med nya påhitt och håller mig levande.
tisdag 16 juni 2009
"I begynnelsen var Ordet"
SkrivPuff Utmaning 167. 16 Juni. De tio främsta anledningarna till att skriva.
1) Ord är magi. Med dem kan jag skapa och omskapa i oändlighet.
2) Ord har stor makt och inflytande och kan laddas med olika slags energi. Det ger möjligheten att påverka och är därför också ett stort förtroende.
3) Ord är lek och glädje och stimulerar min fantasi och lockar fram mina inre bilder.
4) Det är så otroligt spännande att i skrivandets stund se vad som kommer ut och vilken skatt att ösa ur som finns inom mig.
5) Jag kan skriva mitt livs bok och få bättre perspektiv på mina tankar och större förståelse för mig själv.
6) Jag kan nå ut och kommunicera med min omvärld.
7) Jag kan uttrycka mina känslor. Det är ibland lättare att skriva än att tala när det gäller omvälvande känslor.
8) Skrivandet sorterar och lugnar mina ibland galloperande tankar och impulser.
9) Skrivna ord kan sparas och bli ett ankare mellan generationer.
10) De skrivna orden är som en sommaräng fylld av blommor i alla nyanser. Ett ord kan betyda så mycket!
1) Ord är magi. Med dem kan jag skapa och omskapa i oändlighet.
2) Ord har stor makt och inflytande och kan laddas med olika slags energi. Det ger möjligheten att påverka och är därför också ett stort förtroende.
3) Ord är lek och glädje och stimulerar min fantasi och lockar fram mina inre bilder.
4) Det är så otroligt spännande att i skrivandets stund se vad som kommer ut och vilken skatt att ösa ur som finns inom mig.
5) Jag kan skriva mitt livs bok och få bättre perspektiv på mina tankar och större förståelse för mig själv.
6) Jag kan nå ut och kommunicera med min omvärld.
7) Jag kan uttrycka mina känslor. Det är ibland lättare att skriva än att tala när det gäller omvälvande känslor.
8) Skrivandet sorterar och lugnar mina ibland galloperande tankar och impulser.
9) Skrivna ord kan sparas och bli ett ankare mellan generationer.
10) De skrivna orden är som en sommaräng fylld av blommor i alla nyanser. Ett ord kan betyda så mycket!
måndag 15 juni 2009
Hederskodex
SkrivPuff Utmaning 166. 15 Juni. Fånge Hatt Kök Glimt Vana.
Utrymmet var begränsat. Här satt han instängd och som fånge i ett välfyllt skafferi.
Han kunde inte låta bli att skratta åt sig själv. Han tittade ner på sina kritstrecksrandiga byxben där pressvecken var skarpa som rakknivar och de svarta lackskorna blänkte i strimman av månljus som letade sig in genom ventilen ovanför honom. Fracken satt så väl runt kroppen att han kunde förnimma varje andetag. Käppen med silverkrycka kanske skulle bli det redskap med vilket han skulle kunna ta sig därifrån. Han behövde koncentrera sig nu för att finna en plan B.
Hans misstag var att han gjort sin roll som gentlemannatjuv till en vana, han hade helt enkelt öppnat dörren och låtit slentrianen träda in i sitt liv.
Bröllopsfesten hade fångat allas intresse så till den grad att det hade varit alldeles för lätt att komma över de smycken han var ute efter. Han behövde spänning för att hålla koncentrationen i det yrke han valt. Alltihop hade gått alldeles för lätt och han blev oförsiktig. Han hade helt enkelt lagt sin grå cylinderhatt som ett visitkort på bordet i rummet för det begångna brottet.
Han hade lyckats befria hatten men själv gått i fällan. När han på sin väg ut genom köket hörde de bestämda stegen från husföreståndarinnan fanns bara en väg fri och det var in i skafferiet. Han hann nätt och jämt dra igen dörren efter sig när nyckeln vreds om två varv medsols i låset.
Han visste att motsvarande procedur fast motsols skulle ske klockan 7 nästa morgon och då var hans tid ute. I en inre glimt av fantasi såg han för sig hur han slog ner den bastanta husföreståndarinnan med sitt försilvrade redskap. Han rös inför sin inre syn. Slå en kvinna, nej det gick långt utanför hans yrkesheder.
Utrymmet var begränsat. Här satt han instängd och som fånge i ett välfyllt skafferi.
Han kunde inte låta bli att skratta åt sig själv. Han tittade ner på sina kritstrecksrandiga byxben där pressvecken var skarpa som rakknivar och de svarta lackskorna blänkte i strimman av månljus som letade sig in genom ventilen ovanför honom. Fracken satt så väl runt kroppen att han kunde förnimma varje andetag. Käppen med silverkrycka kanske skulle bli det redskap med vilket han skulle kunna ta sig därifrån. Han behövde koncentrera sig nu för att finna en plan B.
Hans misstag var att han gjort sin roll som gentlemannatjuv till en vana, han hade helt enkelt öppnat dörren och låtit slentrianen träda in i sitt liv.
Bröllopsfesten hade fångat allas intresse så till den grad att det hade varit alldeles för lätt att komma över de smycken han var ute efter. Han behövde spänning för att hålla koncentrationen i det yrke han valt. Alltihop hade gått alldeles för lätt och han blev oförsiktig. Han hade helt enkelt lagt sin grå cylinderhatt som ett visitkort på bordet i rummet för det begångna brottet.
Han hade lyckats befria hatten men själv gått i fällan. När han på sin väg ut genom köket hörde de bestämda stegen från husföreståndarinnan fanns bara en väg fri och det var in i skafferiet. Han hann nätt och jämt dra igen dörren efter sig när nyckeln vreds om två varv medsols i låset.
Han visste att motsvarande procedur fast motsols skulle ske klockan 7 nästa morgon och då var hans tid ute. I en inre glimt av fantasi såg han för sig hur han slog ner den bastanta husföreståndarinnan med sitt försilvrade redskap. Han rös inför sin inre syn. Slå en kvinna, nej det gick långt utanför hans yrkesheder.
Väl hemkommen / Välkommen
Hemma igen efter tre veckors resa och vandring på vackra Korsika. Temperaturen har hela tiden legat mellan 25-30 grader. Utevistelse hela dagarna och många bad i det turkos-och blåskimrande havet. Huden luktar fortfarande av sol,salt,sand och värme.
Själen sjunger av alla vackra intryck. Korsikansk polyfonisk sång ljuder i öronen efter konserten i katedralen i Calvi med gruppen Alba. Så vackert och så välgörande.
måndag 25 maj 2009
Semesterstängt
Nu far jag på långvandring till Korsikas berg. Glad sommar till alla! Varma hälsningar Margareta
Vågen
SkrivPuff Utmaning 144. 25 Maj. En våg.
Vågen var över oss innan vi hann blinka. Det dånade och skrek i öronen, kropparna trycktes mot varandra i ett kaotiskt tumult. Människorna grät och ropade den gudomliges namn. Plötsligt uppenbarade han sig, den tillbedda, han talade till oss och förde oss sedan rakt in i himmelriket med sin sång och sina gungande höfter.
Vi överlevde och blev frälsta.
Vi formade noggrant vågen i håret, kämpade oss ner i de tajtaste byxorna och satte myggjagarna på fötterna innan vi träffades i den rökiga källarlokalen där vårt nybildade band drömde om att nå höjderna.
HAN, ELVIS, KUNGEN var livet och den som drog oss ut på de djupaste vatten och vi följde honom utan minsta eftertanke.
Vågen var över oss innan vi hann blinka. Det dånade och skrek i öronen, kropparna trycktes mot varandra i ett kaotiskt tumult. Människorna grät och ropade den gudomliges namn. Plötsligt uppenbarade han sig, den tillbedda, han talade till oss och förde oss sedan rakt in i himmelriket med sin sång och sina gungande höfter.
Vi överlevde och blev frälsta.
Vi formade noggrant vågen i håret, kämpade oss ner i de tajtaste byxorna och satte myggjagarna på fötterna innan vi träffades i den rökiga källarlokalen där vårt nybildade band drömde om att nå höjderna.
HAN, ELVIS, KUNGEN var livet och den som drog oss ut på de djupaste vatten och vi följde honom utan minsta eftertanke.
söndag 24 maj 2009
En skröna.
SkrivPuff 144. 24 Maj. En tokig tant, en galen gubbe och en författare klok som en pudel!
Tanten som bor på Rådmansgatan 78 är snäll men lite tokig. Får hon syn på en man eller bara en liten pojke så vill hon pussas. De flesta som bor i kvarteret låter henne hållas då hon är liten och spröd och luktar som vårregnssköljda konvaljer. Hon ler och trutar med munnen och viskar pusspusspuss när hon närmar sig sitt offer. Gatans små pojkar fnissar, ropar ”Tok-Linnea” och springer snabbt utom räckhåll. De mera mogna männen tar emot en puss på kinden och klappar henne på handen och går vidare.
När Linnea får dela ut några pussar blir hon oftast nöjd och går hem till sitt.
Den här dagen kommer faktiskt inte att bli som andra. Just som Linnea vänder om för att gå hem rycks porten på andra sidan gatan upp och ut stormar en äldre spritt språngande naken man, ja nästan i alla fall han har faktiskt en sko på sig.
– Linnea, Linnea ropar han vänta känner du inte igen mig?
Linneas stannar framför mannen och den lilla pussmunnen omformas till ett frågetecken. Hon synar honom från topp till tå och skiftar färg som ett stoppljus. Plötsligt klarnar blicken.
– Linnea jag har sett dig länge men inte fått gå ut för den förbannade vårdpersonalen. Herredjävlar nu kommer de.
Medan två bastanta kvinnor närmar sig med en morgonrock i högsta hugg lägger sig den nakne mannen på knä mittframför Linnea på gatan och fattar hennes hand.
Innan vårdarna hinner ingripa skyndar en man fram och ställer sig beskyddande framför de två gamla.
– Låt dem vara säger han. Jag är författare och det här kan bli årets historia så förstör nu inte det här säger han myndigt.
Då författaren är klok som en pudel ser han till att det förutom en bra historia blir ett bröllop och samma servicehem för TokLinnea och GalnePer.
Tanten som bor på Rådmansgatan 78 är snäll men lite tokig. Får hon syn på en man eller bara en liten pojke så vill hon pussas. De flesta som bor i kvarteret låter henne hållas då hon är liten och spröd och luktar som vårregnssköljda konvaljer. Hon ler och trutar med munnen och viskar pusspusspuss när hon närmar sig sitt offer. Gatans små pojkar fnissar, ropar ”Tok-Linnea” och springer snabbt utom räckhåll. De mera mogna männen tar emot en puss på kinden och klappar henne på handen och går vidare.
När Linnea får dela ut några pussar blir hon oftast nöjd och går hem till sitt.
Den här dagen kommer faktiskt inte att bli som andra. Just som Linnea vänder om för att gå hem rycks porten på andra sidan gatan upp och ut stormar en äldre spritt språngande naken man, ja nästan i alla fall han har faktiskt en sko på sig.
– Linnea, Linnea ropar han vänta känner du inte igen mig?
Linneas stannar framför mannen och den lilla pussmunnen omformas till ett frågetecken. Hon synar honom från topp till tå och skiftar färg som ett stoppljus. Plötsligt klarnar blicken.
– Linnea jag har sett dig länge men inte fått gå ut för den förbannade vårdpersonalen. Herredjävlar nu kommer de.
Medan två bastanta kvinnor närmar sig med en morgonrock i högsta hugg lägger sig den nakne mannen på knä mittframför Linnea på gatan och fattar hennes hand.
Innan vårdarna hinner ingripa skyndar en man fram och ställer sig beskyddande framför de två gamla.
– Låt dem vara säger han. Jag är författare och det här kan bli årets historia så förstör nu inte det här säger han myndigt.
Då författaren är klok som en pudel ser han till att det förutom en bra historia blir ett bröllop och samma servicehem för TokLinnea och GalnePer.
torsdag 21 maj 2009
Obeslutsam
SkrivPuff Utmaning 141. 21 Maj. Bilden ovan.
Här sitter jag i allskönsro som det ser ut på två stolar. Egentligen handlar det om att jag inte kan bestämma mig. Dessutom är jag rädd att ramla mellan stolarna och bli en total looser för att jag inte har tagit ställning. Fy fan tänk om polarna såg mig nu vilken träskalle de skulle tycka att jag är och de har faktiskt rätt.
Det borde ju vara gott virke i mig med tanke på mina fantastiska föräldrar. De är som två raka furor som har nått upp till höga höjder Jag får nog erkänna att jag själv är alltför böjlig och formbar inför andras initiativ och skaparlust.
Jag har verkligen fastnat på mina två stolar och vet i det här läget inte vilken position som är lämpligast att inta. Det var ett stort misstag av mig att bli politiker.
Suck!
måndag 18 maj 2009
Luftburen
SkrivPuff Utmaning 138. 18 Maj. Luft
Jag svävar i ett hav av luft
Med fötterna på jorden
Luften mättar mina lungor
Kroppens vackra festballonger
Luften fyller på med näring
Som får blodet att rusa
Och hjärtat att skratta
Vid lugna djupa andetag
Luften leker med mitt liv
Som tittut - både in och ut
Ger mig kraft färg och form
Ljud, gråt, skratt och sång
I vinden känns luften
När den rufsar om i håret
Skakar husets alla väggar
Gör seglatsen till en njutning
Luften är stark och obeveklig
När den piskar upp havet
Eller går fram som en tornado
Och skövlar vår vackra Jord
Vinden bär varsamt nya frön
Till bördig jord och planterar
Trädgårdar där Skaparen så önskar
Som gör mig andlös av beundran
Luften guidar mina vingar
På återfärden till den plats
Varifrån jag en gång kom
I oändlighetens vackra landskap
Jag svävar i ett hav av luft
Med fötterna på jorden
Luften mättar mina lungor
Kroppens vackra festballonger
Luften fyller på med näring
Som får blodet att rusa
Och hjärtat att skratta
Vid lugna djupa andetag
Luften leker med mitt liv
Som tittut - både in och ut
Ger mig kraft färg och form
Ljud, gråt, skratt och sång
I vinden känns luften
När den rufsar om i håret
Skakar husets alla väggar
Gör seglatsen till en njutning
Luften är stark och obeveklig
När den piskar upp havet
Eller går fram som en tornado
Och skövlar vår vackra Jord
Vinden bär varsamt nya frön
Till bördig jord och planterar
Trädgårdar där Skaparen så önskar
Som gör mig andlös av beundran
Luften guidar mina vingar
På återfärden till den plats
Varifrån jag en gång kom
I oändlighetens vackra landskap
söndag 17 maj 2009
Berörd av livet.
SkrivPuff Utmaning 137. 17 Maj. Fem favorit ord på B, skriv en berättelse där minst två ord är med.
Berörd, brokig, blad, bitsk, broderi.
Susanne spatserar på gatorna i Rom. Hon lever sin dröm. Här ska hon njuta av livet varje ögonblick i ett halvt år. Hon ska måla människor, gator, torg, fånga stadens stämningar och brokiga liv i penslande drag. Den bitska grundton hon lagt sig till med under de sista åren smälter ikapp med asfalten under den heta solens strålar.
Hon andas djupt och känner frihetskänslan stiga upp från magtrakten och sprida sig som bubblande champagne ut i armarna och vidare upp i huvudet. Hjärtats lite gistna dörr får sig en puff och glider knarrande upp på vid gavel. Susanne känner i en sorts berusning att hon vill röra vid och beröra människorna omkring sig. Hon vill förmedla den kärlek till livet som just här och nu dansar likt en vildsint tango inom henne.
Ja varför inte tänker hon och skrattar högt medan hon bjuder upp sig själv till den dans som redan pågår inom henne. Hennes klackar smattrar mot gatstenen i takt med den musik som bara hennes öron uppfattar. Intresserat tittar folk upp från sina kaffekoppar och samtalen avstannar på caféerna runt det lilla torget.
Susanne är så inne i sin dans att hon inte märker den vackre mörkhårige mannen som med målinriktade steg närmar sig henne med en röd ros i handen.
Han fångar henne skickligt i sina armar och för henne med säkra steg till nya nivåer i dansen. Rosen sätter han med varsam hand bakom hennes öra och bladen smeker hennes nu så röda kind.
Det var 10 år sedan de tog sina första impulsiva danssteg tillsammans hon och Roberto. De bor mitt i Rom och tangon håller deras romans eldig och vid liv.
Berörd, brokig, blad, bitsk, broderi.
Susanne spatserar på gatorna i Rom. Hon lever sin dröm. Här ska hon njuta av livet varje ögonblick i ett halvt år. Hon ska måla människor, gator, torg, fånga stadens stämningar och brokiga liv i penslande drag. Den bitska grundton hon lagt sig till med under de sista åren smälter ikapp med asfalten under den heta solens strålar.
Hon andas djupt och känner frihetskänslan stiga upp från magtrakten och sprida sig som bubblande champagne ut i armarna och vidare upp i huvudet. Hjärtats lite gistna dörr får sig en puff och glider knarrande upp på vid gavel. Susanne känner i en sorts berusning att hon vill röra vid och beröra människorna omkring sig. Hon vill förmedla den kärlek till livet som just här och nu dansar likt en vildsint tango inom henne.
Ja varför inte tänker hon och skrattar högt medan hon bjuder upp sig själv till den dans som redan pågår inom henne. Hennes klackar smattrar mot gatstenen i takt med den musik som bara hennes öron uppfattar. Intresserat tittar folk upp från sina kaffekoppar och samtalen avstannar på caféerna runt det lilla torget.
Susanne är så inne i sin dans att hon inte märker den vackre mörkhårige mannen som med målinriktade steg närmar sig henne med en röd ros i handen.
Han fångar henne skickligt i sina armar och för henne med säkra steg till nya nivåer i dansen. Rosen sätter han med varsam hand bakom hennes öra och bladen smeker hennes nu så röda kind.
Det var 10 år sedan de tog sina första impulsiva danssteg tillsammans hon och Roberto. De bor mitt i Rom och tangon håller deras romans eldig och vid liv.
lördag 16 maj 2009
På livets scen.
SkrivPuff Utmaning 136. 16 Maj. Om att stå i strålkastarljuset.
Hon står i en cirkel av ljus. Ljuset strömmar över henne som om en av Guds spotlights var riktad över just hennes utspel. Hon står alltid på scen fast hon inte ens är medveten om det.
Livet är en teater och hon har övat in sina repliker i evigheten för att kunna utöva kontroll. Egentligen är hon skräckslagen inför livet men håller den mask som hon satte på sig vid sin pappas död endast 15 år gammal. Mest arg är hon på män, de är alla svikare. Kan ge sig av när som helst.
Hon ryar, lägger ut skuld, beordrar och belönar på sitt eget vis.
Hon reflekterar aldrig över det som händer utan tar för givet att hon alltid har rätt. Hennes hjärta gråter ensamt om nätterna för att hon övergett sig själv och den hon skulle ha kunnat bli.
Hon står i en cirkel av ljus. Ljuset strömmar över henne som om en av Guds spotlights var riktad över just hennes utspel. Hon står alltid på scen fast hon inte ens är medveten om det.
Livet är en teater och hon har övat in sina repliker i evigheten för att kunna utöva kontroll. Egentligen är hon skräckslagen inför livet men håller den mask som hon satte på sig vid sin pappas död endast 15 år gammal. Mest arg är hon på män, de är alla svikare. Kan ge sig av när som helst.
Hon ryar, lägger ut skuld, beordrar och belönar på sitt eget vis.
Hon reflekterar aldrig över det som händer utan tar för givet att hon alltid har rätt. Hennes hjärta gråter ensamt om nätterna för att hon övergett sig själv och den hon skulle ha kunnat bli.
fredag 15 maj 2009
Fostermamma
SkrivPuff Utmaning 135. 15 Maj. Om att påverka.
Fostermamma har jag varit under 18 år av mitt liv. Det är en av de mest utmanande uppgifter jag någonsin tagit mig an. Mötet med barn och ungdomar som tidigt tappat tilliten till vuxna människor och till samhället gör att jag varit tvungen att plocka fram det allra djupaste och bästa inom mig för att kunna vara trovärdig både inför dem och mig själv.
Jag brukar säga att jag är väluppfostrad då barnen har testat mig till yttersta gränsen för att ta reda på om jag är någon att lita på. Jag har fått rannsaka mig själv, mitt sätt att vara och leva för att hålla måttet och vinna mina fosterbarns förtroende.
Då jag fått leva som en ”råmodell” av modersgestalten har det varit viktigt för mig att medvetandegöra för mig själv hur jag vill påverka. Min påverkan har varit ett medel för att ge verktyg till barnen som levt med mig, verktyg för hur man lever ett vanligt familje-och vardagsliv. Vanligt vardagsliv är en total bristvara för dessa barn och ungdomar.
Det är inte vad jag sagt utan vem jag är och vad jag gör som spelat roll och hjälpt dem vidare.
När och om jag lyckats med den svåra konsten att vara någon som de skulle kunna tänka sig att bli är mitt uppdrag slutfört.
Det har varit tuffa, omtumlande, utvecklande, lärorika, glädjerika, sorgsna, känslosamma, utmanande, roliga och svåra år.
Stort tack till er mina 7 fosterbarn för att jag fått ha er till låns och för att ni hjälpt mig att ta fram så många sidor av mig själv så att jag idag vet vem jag är och vill vara.
Fostermamma har jag varit under 18 år av mitt liv. Det är en av de mest utmanande uppgifter jag någonsin tagit mig an. Mötet med barn och ungdomar som tidigt tappat tilliten till vuxna människor och till samhället gör att jag varit tvungen att plocka fram det allra djupaste och bästa inom mig för att kunna vara trovärdig både inför dem och mig själv.
Jag brukar säga att jag är väluppfostrad då barnen har testat mig till yttersta gränsen för att ta reda på om jag är någon att lita på. Jag har fått rannsaka mig själv, mitt sätt att vara och leva för att hålla måttet och vinna mina fosterbarns förtroende.
Då jag fått leva som en ”råmodell” av modersgestalten har det varit viktigt för mig att medvetandegöra för mig själv hur jag vill påverka. Min påverkan har varit ett medel för att ge verktyg till barnen som levt med mig, verktyg för hur man lever ett vanligt familje-och vardagsliv. Vanligt vardagsliv är en total bristvara för dessa barn och ungdomar.
Det är inte vad jag sagt utan vem jag är och vad jag gör som spelat roll och hjälpt dem vidare.
När och om jag lyckats med den svåra konsten att vara någon som de skulle kunna tänka sig att bli är mitt uppdrag slutfört.
Det har varit tuffa, omtumlande, utvecklande, lärorika, glädjerika, sorgsna, känslosamma, utmanande, roliga och svåra år.
Stort tack till er mina 7 fosterbarn för att jag fått ha er till låns och för att ni hjälpt mig att ta fram så många sidor av mig själv så att jag idag vet vem jag är och vill vara.
torsdag 14 maj 2009
SkrivPuff Utmaning 114. 14 Maj. En bild.
Jag sitter här och vill säga så mycket till dig. Du som inspirerar, du som är solen i mitt liv. Men orden förmår så lite mot de känslor som tumlar runt i min kropp när jag ser på dig. Kärleken har gjort mig ordlös, det finns inget som räcker till.
Jag vill känna doften av din solvarma hud, se ditt leende som gör mina knän mjuka. I dina ögons hav drunknar jag, dör och återföds. I ditt sällskap vill jag var den bästa av människor och jag vill sjunga din lov. Spegla dig i mina ögon och få en glimt av ditt innersta väsen som den gudomliga nymf du är.
Din för evigt förtrogne
onsdag 13 maj 2009
En sann historia
SkrivPuff Utmaning 113. 13 Maj. Om att krossa ett hjärta
Hon älskar sin mamma, eller snarare drömbilden av henne.
Hon orkar inte se sanningen som den är.
När hon bara var en vecka gammal hittades hon i en sjukhuskulvert.
I barnvagnen fanns en handskriven lapp med texten: Ta hand om Marit, hon är det finaste jag har.
Rikslarm gick ut och lilla Marit var en förstasidesnyhet i dagspressen. Det tog ett par veckor innan man fann hennes mamma Anabelle.
De två fördes till mödrahem för att få hjälp att finna varandra.
Personalen insåg att återföreningen inte gav Marit vad hon behövde då mamma Anabelle inte hade full förmåga att ta till sig sitt lilla knyte.
Efter två veckor släpptes de båda ändå hem utan uppföljning.
När Marit är 9 år är hon en stadig klient hos socialförvaltningen och har varit utplacerad 9 gånger i jourhem, på barnhem och i olika fosterhem. Hon har också under denna tid haft ett antal styvfäder och fått flera halvsyskon.
Marit anses nu vara ett mycket besvärligt och svårplacerat barn.
Ingen ser hennes krossade hjärta som försöker hålla livet intakt. Ingen förstår hennes mödosamma jakt efter kärlek. Ingen förstår hur illa hon far när hon tar på sig skulden för andras oförmåga. Tillit och tilltro saknas henne.
Hon bär en inre hunger som aldrig kan stillas. Hennes öde är att lära sig leva med ett krossat hjärta. Tyst bär hon sin törnekrona som människor i brist på kunskap och civilkurage har satt på hennes huvud.
Vid 15 års ålder har Marit hunnit bli missbrukare. Det är en resa med enkel biljett. Tiden har hunnit ikapp henne för hon var narkoman redan som foster genom sin mammas försorg och drogmissbruk. Inte långt senare har missbruket gått så långt att hon också prostituerat sig.
Marit är idag en ung människa som fallit rakt genom alla samhällets skyddsnät.
Många vuxna människor däribland myndighetspersoner har genom olyckliga beslut skrivit hennes historia. De sover gott om natten i sina ombonade hem.
Marit själv kämpar varje dag och natt för att överleva. Självmordsförsöken är många.
Ännu har ingen lyckats avlasta henne den oerhörda börda av skuld som hon bär för att hon är den hon är. Hon bär korset för sin familj och för den oförmåga samhället har visat när de gäller att ta hand om våra minsta.
Marit existerar och lever mitt ibland oss och behöver vårt mod och vår kärlek.
Hon älskar sin mamma, eller snarare drömbilden av henne.
Hon orkar inte se sanningen som den är.
När hon bara var en vecka gammal hittades hon i en sjukhuskulvert.
I barnvagnen fanns en handskriven lapp med texten: Ta hand om Marit, hon är det finaste jag har.
Rikslarm gick ut och lilla Marit var en förstasidesnyhet i dagspressen. Det tog ett par veckor innan man fann hennes mamma Anabelle.
De två fördes till mödrahem för att få hjälp att finna varandra.
Personalen insåg att återföreningen inte gav Marit vad hon behövde då mamma Anabelle inte hade full förmåga att ta till sig sitt lilla knyte.
Efter två veckor släpptes de båda ändå hem utan uppföljning.
När Marit är 9 år är hon en stadig klient hos socialförvaltningen och har varit utplacerad 9 gånger i jourhem, på barnhem och i olika fosterhem. Hon har också under denna tid haft ett antal styvfäder och fått flera halvsyskon.
Marit anses nu vara ett mycket besvärligt och svårplacerat barn.
Ingen ser hennes krossade hjärta som försöker hålla livet intakt. Ingen förstår hennes mödosamma jakt efter kärlek. Ingen förstår hur illa hon far när hon tar på sig skulden för andras oförmåga. Tillit och tilltro saknas henne.
Hon bär en inre hunger som aldrig kan stillas. Hennes öde är att lära sig leva med ett krossat hjärta. Tyst bär hon sin törnekrona som människor i brist på kunskap och civilkurage har satt på hennes huvud.
Vid 15 års ålder har Marit hunnit bli missbrukare. Det är en resa med enkel biljett. Tiden har hunnit ikapp henne för hon var narkoman redan som foster genom sin mammas försorg och drogmissbruk. Inte långt senare har missbruket gått så långt att hon också prostituerat sig.
Marit är idag en ung människa som fallit rakt genom alla samhällets skyddsnät.
Många vuxna människor däribland myndighetspersoner har genom olyckliga beslut skrivit hennes historia. De sover gott om natten i sina ombonade hem.
Marit själv kämpar varje dag och natt för att överleva. Självmordsförsöken är många.
Ännu har ingen lyckats avlasta henne den oerhörda börda av skuld som hon bär för att hon är den hon är. Hon bär korset för sin familj och för den oförmåga samhället har visat när de gäller att ta hand om våra minsta.
Marit existerar och lever mitt ibland oss och behöver vårt mod och vår kärlek.
söndag 3 maj 2009
Alviva
SkrivPuff Utmaning 123. 3Maj. Skriv 5 favoritord på A och en berättelse där minst två av dem är med.
Alviva, Ametist, Annorlunda, Alm, Aprikos
Alviva hette hon och var 8 år. Hon var annorlunda, hade aldrig yttrat ett enda ord sedan födelsen men sjöng det gjorde hon. Sången flödade fram ur hennes bröst ikapp med näktergalen om vårarna. Hon tog toner som ingen annan, de gick nästan att ta på medan de vibrerade i luften.
I den lilla byn där hon bodde stannade allting upp när de första tonerna kom med vinden från heden. Inte ens barnen förmådde att leka och stoja när Alviva sjöng. Det var som om livet grep om dem på ett alldeles särskilt sätt som en slags förtrollning. Där stod de med öppna munnar, inåtvänd blick och med all koncentration kopplad till öronen.
Det var som om något lade sig tillrätta och luften blev liksom lättare att andas.
Hon sjöng på sin födelsedag därutifrån heden från ryggen på sin älskade islandshäst.
Hur hon hade lärt sig dessa gamla keltiska sånger var mer än någon förstod.
Hennes unga mamma hade varit den som förde sångtraditionen vidare i byn innan hon så tragiskt gick bort när Alviva föddes.
Pappan som älskade sin dotter högt blev alltid sorgsen när han fastnade med blicken i de ametistfärgade ögonen, de ögon som också minde honom om hans förlorade kära.
Han var på många sätt fången i sin sorg och förstod inte att hans oförmåga att vara närvarande och öppen för barnet låste hennes tal och språk till inre världar.
Alviva, Ametist, Annorlunda, Alm, Aprikos
Alviva hette hon och var 8 år. Hon var annorlunda, hade aldrig yttrat ett enda ord sedan födelsen men sjöng det gjorde hon. Sången flödade fram ur hennes bröst ikapp med näktergalen om vårarna. Hon tog toner som ingen annan, de gick nästan att ta på medan de vibrerade i luften.
I den lilla byn där hon bodde stannade allting upp när de första tonerna kom med vinden från heden. Inte ens barnen förmådde att leka och stoja när Alviva sjöng. Det var som om livet grep om dem på ett alldeles särskilt sätt som en slags förtrollning. Där stod de med öppna munnar, inåtvänd blick och med all koncentration kopplad till öronen.
Det var som om något lade sig tillrätta och luften blev liksom lättare att andas.
Hon sjöng på sin födelsedag därutifrån heden från ryggen på sin älskade islandshäst.
Hur hon hade lärt sig dessa gamla keltiska sånger var mer än någon förstod.
Hennes unga mamma hade varit den som förde sångtraditionen vidare i byn innan hon så tragiskt gick bort när Alviva föddes.
Pappan som älskade sin dotter högt blev alltid sorgsen när han fastnade med blicken i de ametistfärgade ögonen, de ögon som också minde honom om hans förlorade kära.
Han var på många sätt fången i sin sorg och förstod inte att hans oförmåga att vara närvarande och öppen för barnet låste hennes tal och språk till inre världar.
torsdag 30 april 2009
Hyllning till Vintern
SkrivPuff Utmaning 120. 30 April. Tacktal till Vintern.
Vinterbarnet reste i den mörka gryningen, av stjärnljuset guidades hon till jordelivet. Hon bar frostens glittrande krona på sitt huvud. Hon öppnade sin blick för världen kl.05.10 och tog ett djupt andetag. Smärtan överväldigade henne och hon gav upp sitt första skrik innan hon fångades i vana armar.
Vintern blev hennes bomärke. När de första flingorna föll satt hon alltid drömmande i fönstret och följde deras färd. Hon iakttog varje singlande mönster och såg dess upplösning mot den ännu varma gatan eller när det tillsammans med miljontals andra flingor bäddade det täcke som skyddade livet mot kylan.
Hon var en drömmare vars syn räckte så långt in i varje mörker att hon till slut fann den strimma av ljus hon sökte i allt. Inget mörker var så kompakt att där inte fanns ljus det visste hon. Genom denna förvissning ägde hon hoppets gåva som hon generöst delade med sig av till alla som så behövde.
Hon lekte med och i ljuset de vinterdagar då den pastellfärgade solen färgsatte snön med sina strålar. Det var som om också hon påverkades och fick en alldeles särskild utstrålning, hon skimrade likt pärlemor.
På kvällarna satt hon tyst i sin egen sagovärld och tittade djupt in i stearinljusens lågor och ingen omkring förstod riktigt vad hon såg.
Hon älskade ljuset och värmen som omfamnade livet och gjorde det möjligt att existera i mörker och kyla.
Hon älskade också mörkret som lyfte fram ljusets skönhet genom sin kontrast
och kylan som förvandlade vattnet till de mest fantasifulla skulpturer.
Hon var ett vintergatans barn och varje kväll tackade hon sina änglavänner för allt arbete de utför så att människor på jorden ska få uppleva snö och vinter.
Räddad
SkrivPuff 119. 29 April. Bild
Hållen av dig
Som en kärna i din cirkel
Kan jag hålla huvudet över vattenytan
Trots det bråddjupa havets sug
Jag tar djupa andetag
Slutar att kämpa för livet
När livlinan likt en navelsträng
Drar mig tillbaka mot stadig mark
En god gärning?
SkrivPuff Utmaning 118. 28 April. God gärning?
Lilla Sol föddes en vanlig dag i augusti utanför familjens hägn. Eleonora fick nätt och jämt hålla den lilla i sina armar innan hon tvingades att klä sig för återresan till fästmannen släkt. Hon tittade på den lilla rödlätta varelsen och hennes hjärta skrek högt av smärtan vid avskedet. Stora salta tårar strömmade nedför kinderna hela vägen tillbaka. Aldrig hade hon trott att något kunde göra så ont, själen värkte, brösten värkte och hjärtat hade gått itu.
Hennes bror satt tyst vid hennes sida men han fanns som alltid där för henne.
Hon kände att hon inte hade ork att möta mannen som hon älskade just nu.
Märkt av Tbc hade han inte haft kraft nog att se till att de kom i brudsäng och förlovning räckte inte i släktens ögon för att de själva skulle få ta hand om sitt barn.
Åh den vackra käraste lilla som hon burit närmast sitt hjärta, vad skulle det bli av henne som lämnats där hos barnmorskan. Eleonora kved och skakade av frossa och oro. Brodern lade sin arm beskyddande om henne och de delade tystnaden.
Anmodern Anna stod på tröskeln när de anlände. Hon frågade inget höll bara upp dörren under tystnad.
Sven såg till att Eleonora kom i säng i rummet bredvid fästmannen. Hon somnade omedelbart helt utmattad, hörde inte ens de välbekanta hostningarna från andra sidan väggen.
Medan hon sov höll släkten rådslag utan hennes medverkan. Efter en del upprördhet enades fästmannens mor och syskon om att en av de äldre systrarna skulle ta med sig barnet till sitt hem i Norge för att undvika skandal.
Harriet hette hon som inte ens tyckte särskilt mycket om barn men som såg det som sin plikt och en god gärning för familjen.
Lilla Sol föddes en vanlig dag i augusti utanför familjens hägn. Eleonora fick nätt och jämt hålla den lilla i sina armar innan hon tvingades att klä sig för återresan till fästmannen släkt. Hon tittade på den lilla rödlätta varelsen och hennes hjärta skrek högt av smärtan vid avskedet. Stora salta tårar strömmade nedför kinderna hela vägen tillbaka. Aldrig hade hon trott att något kunde göra så ont, själen värkte, brösten värkte och hjärtat hade gått itu.
Hennes bror satt tyst vid hennes sida men han fanns som alltid där för henne.
Hon kände att hon inte hade ork att möta mannen som hon älskade just nu.
Märkt av Tbc hade han inte haft kraft nog att se till att de kom i brudsäng och förlovning räckte inte i släktens ögon för att de själva skulle få ta hand om sitt barn.
Åh den vackra käraste lilla som hon burit närmast sitt hjärta, vad skulle det bli av henne som lämnats där hos barnmorskan. Eleonora kved och skakade av frossa och oro. Brodern lade sin arm beskyddande om henne och de delade tystnaden.
Anmodern Anna stod på tröskeln när de anlände. Hon frågade inget höll bara upp dörren under tystnad.
Sven såg till att Eleonora kom i säng i rummet bredvid fästmannen. Hon somnade omedelbart helt utmattad, hörde inte ens de välbekanta hostningarna från andra sidan väggen.
Medan hon sov höll släkten rådslag utan hennes medverkan. Efter en del upprördhet enades fästmannens mor och syskon om att en av de äldre systrarna skulle ta med sig barnet till sitt hem i Norge för att undvika skandal.
Harriet hette hon som inte ens tyckte särskilt mycket om barn men som såg det som sin plikt och en god gärning för familjen.
tisdag 28 april 2009
ELD
SkrivPuff Utmaning 117. 27 April. Eld.
Nr.:1
Eldens dans och gnistor
Knäpper och knastrar i decembernatt
Ljusvarelser tumlar runt under stjärnhimmel
Sträcker ut sig i onåbar rymd
Ljuset ropar ut sin styrka
I mötet med mörkrets makt
Värmen möter kalla strömmar
Och virvlar runt i ömmande famntag
Nr.2:
Eld inom oss
dess sken genom ögon
het passionerad glöd
värmande sprakande brasa
girigt slukande eldsvåda
glittrande fyrverkeri
osande pyrande kol
en slocknad aska
människor utför eldens
mångfacetterade dans
genom växlande
gåtfullt känsloliv
Nr.:1
Eldens dans och gnistor
Knäpper och knastrar i decembernatt
Ljusvarelser tumlar runt under stjärnhimmel
Sträcker ut sig i onåbar rymd
Ljuset ropar ut sin styrka
I mötet med mörkrets makt
Värmen möter kalla strömmar
Och virvlar runt i ömmande famntag
Nr.2:
Eld inom oss
dess sken genom ögon
het passionerad glöd
värmande sprakande brasa
girigt slukande eldsvåda
glittrande fyrverkeri
osande pyrande kol
en slocknad aska
människor utför eldens
mångfacetterade dans
genom växlande
gåtfullt känsloliv
Storm i vattenglas
Skrivpuff Utmaning 116. 26 April. Storm i vattenglas.
Han tittade på glaset och retade sig på vattnets stilla ytlinje. Det var precis som hon, så stilla medan han stormade. Hade hon inga känslor alls människan, var det bara han som drabbades av livet med alla dessa oförutsägbara reaktioner.
Han kunde bara inte låta bli, det kliade i fingrarna på honom så han tog glaset i sin darrande hand, skakade innehållet och hällde det rätt över henne där i sängen.
Han började storgråta när hon skrattande bara ruskade på sig som en blöt hund så att vattnet stänkte ner honom också.
Han tittade på glaset och retade sig på vattnets stilla ytlinje. Det var precis som hon, så stilla medan han stormade. Hade hon inga känslor alls människan, var det bara han som drabbades av livet med alla dessa oförutsägbara reaktioner.
Han kunde bara inte låta bli, det kliade i fingrarna på honom så han tog glaset i sin darrande hand, skakade innehållet och hällde det rätt över henne där i sängen.
Han började storgråta när hon skrattande bara ruskade på sig som en blöt hund så att vattnet stänkte ner honom också.
fredag 24 april 2009
Sjömannen ber inte om medvind han lär sig segla.
SkrivPuff Utmaning 114 24 April.
Äntligen på väg! För motor styr vi nu mot horisonten. Oändligheten, hav,hav,hav och blå himmel så långt ögat når. Vi lämnar våra invanda roller bakom oss för att möta det nya, det okända. Vi är utelämnade till naturens lagar.
Nu ska vi äntligen ha tid att lära känna varandra för dem vi verkligen är, i nöd, lust, storm och stiltje. Vår enda last är proviant och kläder efter väder. Vår väg är dit vindarna vill och dagarna är våra egna. På resa utanför tid och rum i både inre och yttre värld.
torsdag 23 april 2009
Alfabetsdikt
SkrivPuff Utmaning 113 23 April. Alfabetsdikt
Allvarligt talat
Bara oss emellan
Cellerna vibrerar
Dramatiken accelererar
Elektriskt laddade
Förföriskt underbart
Galet kära
Hungrigt älskande
Ivrigt undersökande
Jag och du
Kanske för alltid
Lyckliga hand i hand
Månskensnattens ljuslykta
Nuddar våra kroppar
Omslingrade i natten
Perfekta paret
Qvinna och man
Rosiga kinder
Skrattet som lockar
Tonen från hjärtat
Underbart är nuet
Varandets tid
Xtra kryddat genom
Ytterst välljudande
Zigenarmusik från violin
Åtkomlig för
Älskandes öron från
Öppet fönster i universum
Allvarligt talat
Bara oss emellan
Cellerna vibrerar
Dramatiken accelererar
Elektriskt laddade
Förföriskt underbart
Galet kära
Hungrigt älskande
Ivrigt undersökande
Jag och du
Kanske för alltid
Lyckliga hand i hand
Månskensnattens ljuslykta
Nuddar våra kroppar
Omslingrade i natten
Perfekta paret
Qvinna och man
Rosiga kinder
Skrattet som lockar
Tonen från hjärtat
Underbart är nuet
Varandets tid
Xtra kryddat genom
Ytterst välljudande
Zigenarmusik från violin
Åtkomlig för
Älskandes öron från
Öppet fönster i universum
tisdag 14 april 2009
I fäders spår
SkrivPuff Utmaning 104. 14 April. Om en plats jag aldrig varit på.
Just nu vandrar jag i fäders fotspår på vägar jag aldrig beträtt. Jag vandrar med hjälp av modern teknik tillbaka till 1500-talet för att möta dem som gett mig biljetten till livet.
Vallonerna, äntligen har jag funnit dem som jag hört nämnas sedan jag var liten. De som har gett upphov till mitt platta bakhuvud och mina markerade ögonbryn. De som kom från Nederländerna till Bergslagen för att hantera järn och smida. De bar namn som Herou, Cosswa och Cochoy och skapade förvirring i kyrkböckerna då ingen riktig visste hur det stavades.
Men nu har vi funnit varandra och det är tid att besöka bruksbygderna jag nu vet namnen på. Tänk så hisnande att vandra i fotspår genom tid och rum där de arbetat hårt och strävsamt generation efter generation inom samma yrke sedan 1575 och fram till min mormors far på tidigt 1900-tal.
Plötsligt befinner jag mig i en lång kedja av släkten. Jag blir invigd i deras namn och familjeliv, hur de flyttade, hur de levde och dog. Jag ska göra resan och bara sitta på dessa platser för att känna och lyssna på trädens, stenarnas och vindens berättelser om forna dagar.
Just nu vandrar jag i fäders fotspår på vägar jag aldrig beträtt. Jag vandrar med hjälp av modern teknik tillbaka till 1500-talet för att möta dem som gett mig biljetten till livet.
Vallonerna, äntligen har jag funnit dem som jag hört nämnas sedan jag var liten. De som har gett upphov till mitt platta bakhuvud och mina markerade ögonbryn. De som kom från Nederländerna till Bergslagen för att hantera järn och smida. De bar namn som Herou, Cosswa och Cochoy och skapade förvirring i kyrkböckerna då ingen riktig visste hur det stavades.
Men nu har vi funnit varandra och det är tid att besöka bruksbygderna jag nu vet namnen på. Tänk så hisnande att vandra i fotspår genom tid och rum där de arbetat hårt och strävsamt generation efter generation inom samma yrke sedan 1575 och fram till min mormors far på tidigt 1900-tal.
Plötsligt befinner jag mig i en lång kedja av släkten. Jag blir invigd i deras namn och familjeliv, hur de flyttade, hur de levde och dog. Jag ska göra resan och bara sitta på dessa platser för att känna och lyssna på trädens, stenarnas och vindens berättelser om forna dagar.
måndag 13 april 2009
Spegel, spegel på väggen där......
SkrivPuff Utmaning 103. 13 April. Spegelbild.
Jag ser mig i spegeln. Och hör plötsligt som genom en kosmisk telefon min sedan länge bortgånga släkting tant Noras röst: ”Åh du lilla kära”!
Jag studerar bilden av mig och tänker att ja precis så måste det vara.
Det är ju jag där i spegeln som är den enda som alltid vad som än hänt stått vid min egen sida. I alla de där bilderna som jag kan se i album och nu när jag stannar upp och verkligen tittar så vet jag att jag är en trogen vän. Jag har blivit snällare mot mig själv med åren, har mer tålamod och är rolig att vara med.
Så hur ter jag mig i spegeln. Mitt guldblonda hår har mörknat men guldtrådar finns ännu kvar. Håret är nästan alltid uppsatt av praktiska skäl. Jag har aldrig ägt några lockar i det silkeslena håret, vilket jag hett önskade mig som liten.
Tänk vad roligt jag tyckte det var när det blev mode att med plattång få fram den frisyr jag aldrig varit nöjd med.
Jag har markerade ögonbryn om än lite blekta med åren. Ögonen så blå. Som liten kunde jag tala med dem och då hände det de mest märkliga saker. Näsan är mittemellan rak och uppnäsa och äger ett enormt luktsinne. Jag kunde rent av fungerat som spårhund hos polisen. En gåva som ibland är bra och ibland otroligt besvärande.
Munnen skrattar ofta då jag är av en barnslig sort som roas av lite.
Tänderna växer lite som de vill. När jag var liten var tandreglering ingen självklarhet så någon jämn tandrad kan jag inte skryta med men jag brukar trösta mig med att det ger ett personligt intryck.
Öronen är inte helt lika, det vänstra är mest nyfiket så det står ut lite extra.
Jag blinkar uppmuntrande mot bilden av mig själv i spegeln och går ut i våren.
Jag ser mig i spegeln. Och hör plötsligt som genom en kosmisk telefon min sedan länge bortgånga släkting tant Noras röst: ”Åh du lilla kära”!
Jag studerar bilden av mig och tänker att ja precis så måste det vara.
Det är ju jag där i spegeln som är den enda som alltid vad som än hänt stått vid min egen sida. I alla de där bilderna som jag kan se i album och nu när jag stannar upp och verkligen tittar så vet jag att jag är en trogen vän. Jag har blivit snällare mot mig själv med åren, har mer tålamod och är rolig att vara med.
Så hur ter jag mig i spegeln. Mitt guldblonda hår har mörknat men guldtrådar finns ännu kvar. Håret är nästan alltid uppsatt av praktiska skäl. Jag har aldrig ägt några lockar i det silkeslena håret, vilket jag hett önskade mig som liten.
Tänk vad roligt jag tyckte det var när det blev mode att med plattång få fram den frisyr jag aldrig varit nöjd med.
Jag har markerade ögonbryn om än lite blekta med åren. Ögonen så blå. Som liten kunde jag tala med dem och då hände det de mest märkliga saker. Näsan är mittemellan rak och uppnäsa och äger ett enormt luktsinne. Jag kunde rent av fungerat som spårhund hos polisen. En gåva som ibland är bra och ibland otroligt besvärande.
Munnen skrattar ofta då jag är av en barnslig sort som roas av lite.
Tänderna växer lite som de vill. När jag var liten var tandreglering ingen självklarhet så någon jämn tandrad kan jag inte skryta med men jag brukar trösta mig med att det ger ett personligt intryck.
Öronen är inte helt lika, det vänstra är mest nyfiket så det står ut lite extra.
Jag blinkar uppmuntrande mot bilden av mig själv i spegeln och går ut i våren.
lördag 11 april 2009
Äggande
SkrivPuff Utmaning 101. 11 April. Om Ägg.
Pigan Kajsa-Lena var snabb ur sänghalmen idag. Hon flätade kvickt och vant sitt hår, drog den enkla rutiga bomullsklänningen över huvudet och knöt kluten runt håret. Hon gick barfota på tå genom köket. Det brann i spiseln så Martha, köksan var också redan ur bädden. Kajsa-Lena gled i träskorna och tog hinken med sig.
Hon välsignade ljuset medan hon med raska steg gick över gården mot ladan för att mjölka Rosa, Maja, Bettan, Stjärna och Fylgia. Hon hade svårt att hålla tankarna i styr då hela hon var fylld av förväntningar inför dagen. Men hennes händer skötte vant och skickligt alla handgreppen som behövdes för att få mjölken att strila ner i hinken.
Idag var det påskafton. Hönsen hade börjat värpa igen så ägg skulle det bli. Martha hade lovat henne att hon skulle få vara med och färga dem. De skulle kokas med lökskal och med vackra blad bundna kring dem för att få fram riktigt fina mönster. Herrskapet skulle äta i salen men tjänstefolket fick alltid rikligt låta sig smaka på läckerheterna om än i köksregionen.
De skulle ha äggpickning det såg nog allt Petter till. Ännu hade ingen vunnit över honom denne tjusige dräng som hon bar ett hopp om att få äkta. Ikväll skulle hon ta på sig den enda finklänning hon ägde och krusa håret med locktången som värmdes het på spisen. Hon skulle nypa sina kinder rosa så att hon såg söt ut och sedan utmana honom i denna äggalek.
Hon hoppades på att kunna spräcka skalet både på hans ägg och kring hans hjärta. Sittande där på mjölkpallen log Kajsa-Lena lyckligt medan hon föreställde sig den bästa dagen i sitt liv.
Pigan Kajsa-Lena var snabb ur sänghalmen idag. Hon flätade kvickt och vant sitt hår, drog den enkla rutiga bomullsklänningen över huvudet och knöt kluten runt håret. Hon gick barfota på tå genom köket. Det brann i spiseln så Martha, köksan var också redan ur bädden. Kajsa-Lena gled i träskorna och tog hinken med sig.
Hon välsignade ljuset medan hon med raska steg gick över gården mot ladan för att mjölka Rosa, Maja, Bettan, Stjärna och Fylgia. Hon hade svårt att hålla tankarna i styr då hela hon var fylld av förväntningar inför dagen. Men hennes händer skötte vant och skickligt alla handgreppen som behövdes för att få mjölken att strila ner i hinken.
Idag var det påskafton. Hönsen hade börjat värpa igen så ägg skulle det bli. Martha hade lovat henne att hon skulle få vara med och färga dem. De skulle kokas med lökskal och med vackra blad bundna kring dem för att få fram riktigt fina mönster. Herrskapet skulle äta i salen men tjänstefolket fick alltid rikligt låta sig smaka på läckerheterna om än i köksregionen.
De skulle ha äggpickning det såg nog allt Petter till. Ännu hade ingen vunnit över honom denne tjusige dräng som hon bar ett hopp om att få äkta. Ikväll skulle hon ta på sig den enda finklänning hon ägde och krusa håret med locktången som värmdes het på spisen. Hon skulle nypa sina kinder rosa så att hon såg söt ut och sedan utmana honom i denna äggalek.
Hon hoppades på att kunna spräcka skalet både på hans ägg och kring hans hjärta. Sittande där på mjölkpallen log Kajsa-Lena lyckligt medan hon föreställde sig den bästa dagen i sitt liv.
SkrivPuff Utmaning 99. 9 April.Bild, Do not disturb.
Han tyckte inte om sin lillasyster. Han hade satt upp en skylt med texten Do not disturb för att förbjuda henne att beträda hans rum. Han ville förnedra henne för att hon tog plats, den plats som han ansåg som sin, bara sin. Alltid pratade hon och fick uppmärksamhet, alla brydde sig mest om henne utom mamma. Mamma kunde han lita på, hon tyckte inte heller alltid om systern. Han njöt när mamma skällde på henne speciellt för saker som han hade gjort. Det var skönt att ge henne skulden. De hade haft det mycket bättre innan hon föddes.
Han bar en hemlighet som hon aldrig skulle få veta. Pappa var inte hans bara hennes och hon kunde gott ha honom för han var en riktig mes. Det tyckte mamma också vissa dagar. Han tänkte ofta på sin egen pappa som han inte visste mycket om. Han gjorde honom till sin hjälte. I hans dröm var pappan en militär som vunnit stora segrar. När han tänkte så kände han sig ointaglig och stark. Han gick ut ur sitt rum och skulle just stänga dörren när han såg en annan liten lapp bredvid sin skylt. Han ryckte loss den från dörren och läste: Vad är donotdisturb?
Vafan tänkte han den jävla skitungen kan ju inte ens engelska.
onsdag 8 april 2009
Avhopp eller Påhopp?
SkrivPuff Utmaning 98.8 April. Om att hoppa av.
Kerstin sitter mittemot chefen Jan. Hon har varit sjukskriven en tid p.g.a. utmattning. Under tiden har en omorganisation gjorts på arbetsplatsen som gör att Kerstin valt att hoppa av sina gamla arbetsuppgifter. Hon har väntat tre veckor nu på att få en rehabiliteringsplan som gör att hon på heltid kan återgå i arbete med nya uppgifter. Nu sitter hon här på lönesamtal.
Jan har stökat över artighetsfraserna omkring hälsan. Han studerar henne över glasögonkanten och säger:
-Jag har tänkt på en sak. Kerstin tror du på dig själv?
-Vad menar du nu undrar Kerstin som inte förstår vart Jan vill komma.
– Ja det verkar som om du inte tror att du ska kunna lära dig de nya arbetsuppgifterna.
– Då har du nog inte lyssnat ordentligt på mig svarar Kerstin lugnt. Det enda jag önskar är att få en ordentlig introduktion i det nya arbetet.
– Det känns också som om du lätt fastnar i problem fortsätter Jan
– Hur då?
– Ja du kunde ju inte acceptera förändringen av din gamla tjänst.
-Det är inte så jag ser det. Jag har accepterat förändringen och i den gjort ett val som passar mig bättre. Och ja jag tror på mig själv. Jag vet att jag trots dåliga förutsättningar gjorde ett kanonjobb förra året.
-Men du har ju varit sjuk ett halvår.
-Det har jag inte och dessutom handlar detta om förra årets resultat och då var jag bara borta två veckor.
-Umhum och nu ska vi titta på din utvecklingsplan. Jag vill att du tar mer ansvar för bemötandet på arbetsplatsen.
-Du vet att jag brinner för bemötandefrågor men jag är ju inte chefen här så huvudansvaret för det vilar nog ytterst på dig. Men jag kan gärna hjälpa till om du ber mig om det.
-Har du någon idé som jag kan använda på nästa teammöte?
-Jag har en del nedskrivet.
-Lägg det på mitt skrivbord omgående är du snäll. Om vi nu sammanfattar dina insatser under året så ligger de på tillfredställande.
-Det kan jag inte gå med på säger Kerstin. Jag tror inte du kan bedöma mina insatser då vi bara haft två resultatdialoger under året istället för var fjortonde dag som är ditt ansvar. Jag accepterar inte en sådan bedömning.
-Jag jag respekterar naturligtvis din syn men det här är min bedömning och det är den som gäller.
-Jaså säger Kerstin och fäster stadigt Jans blick. Då vill jag bolla din ingångsfråga tillbaka. Jan tror DU på dig själv!
Kerstin sitter mittemot chefen Jan. Hon har varit sjukskriven en tid p.g.a. utmattning. Under tiden har en omorganisation gjorts på arbetsplatsen som gör att Kerstin valt att hoppa av sina gamla arbetsuppgifter. Hon har väntat tre veckor nu på att få en rehabiliteringsplan som gör att hon på heltid kan återgå i arbete med nya uppgifter. Nu sitter hon här på lönesamtal.
Jan har stökat över artighetsfraserna omkring hälsan. Han studerar henne över glasögonkanten och säger:
-Jag har tänkt på en sak. Kerstin tror du på dig själv?
-Vad menar du nu undrar Kerstin som inte förstår vart Jan vill komma.
– Ja det verkar som om du inte tror att du ska kunna lära dig de nya arbetsuppgifterna.
– Då har du nog inte lyssnat ordentligt på mig svarar Kerstin lugnt. Det enda jag önskar är att få en ordentlig introduktion i det nya arbetet.
– Det känns också som om du lätt fastnar i problem fortsätter Jan
– Hur då?
– Ja du kunde ju inte acceptera förändringen av din gamla tjänst.
-Det är inte så jag ser det. Jag har accepterat förändringen och i den gjort ett val som passar mig bättre. Och ja jag tror på mig själv. Jag vet att jag trots dåliga förutsättningar gjorde ett kanonjobb förra året.
-Men du har ju varit sjuk ett halvår.
-Det har jag inte och dessutom handlar detta om förra årets resultat och då var jag bara borta två veckor.
-Umhum och nu ska vi titta på din utvecklingsplan. Jag vill att du tar mer ansvar för bemötandet på arbetsplatsen.
-Du vet att jag brinner för bemötandefrågor men jag är ju inte chefen här så huvudansvaret för det vilar nog ytterst på dig. Men jag kan gärna hjälpa till om du ber mig om det.
-Har du någon idé som jag kan använda på nästa teammöte?
-Jag har en del nedskrivet.
-Lägg det på mitt skrivbord omgående är du snäll. Om vi nu sammanfattar dina insatser under året så ligger de på tillfredställande.
-Det kan jag inte gå med på säger Kerstin. Jag tror inte du kan bedöma mina insatser då vi bara haft två resultatdialoger under året istället för var fjortonde dag som är ditt ansvar. Jag accepterar inte en sådan bedömning.
-Jag jag respekterar naturligtvis din syn men det här är min bedömning och det är den som gäller.
-Jaså säger Kerstin och fäster stadigt Jans blick. Då vill jag bolla din ingångsfråga tillbaka. Jan tror DU på dig själv!
tisdag 7 april 2009
Möte i Ystad
SkrivPuff Utmaning 97. 7 April Klicka slumpmässigt på en av webkamerorna. Föreställ dig att en man och en kvinna möts på platsen du ser framför dig, som webkameran visar. Hon är glad och han är arg. Känner de varandra? Har de stämt möte? Känner de inte varandra och möts slumpmässigt? Vad händer mellan dem? Du får högst en halv minut på dig att bestämma dig för detta. Skriv sedan ner en scen, gärna med dialog!
Skriv i exakt sju minuter.
Jan går med raska steg. Fan tänker han jag har inte tid med det här. Vilket påhitt av Jeanette att jag ska köpa en skinnväska till Malin i födelsedagspresent.
Nu är han strax runt hörnet där torghandeln ska vara igång.
-Vad i helvete utbrister han när han kolliderar med en äldre dam.
Se upp för fan säger Jan vresigt
-Det är lättare sagt än gjort det svarar damen. Jag är nämligen synskadad.
Det är därför jag går med den här vita käppen.
-Oj jag ber så mycket om ursäkt stammar Jan och känner att han rodnar som en skolpojke. Tur att hon inte kan se det tänker han och skäms vid tanken.
-Ja du unge man säger damen. Du kanske ska ta och slå av på takten istället för att ränna omkring här som en annan skottspole. Tids nog får du också dina krämpor. Så ta det lugnt och njut av livet.
-Ja det ska jag tänka på säger Jan. Ursäkta än en gång.
När Jan fortsätter mot torghandeln är han som förvandlad. Härligt väder idag säger han till sig själv och visst har jag tid att fika också.
Skriv i exakt sju minuter.
Jan går med raska steg. Fan tänker han jag har inte tid med det här. Vilket påhitt av Jeanette att jag ska köpa en skinnväska till Malin i födelsedagspresent.
Nu är han strax runt hörnet där torghandeln ska vara igång.
-Vad i helvete utbrister han när han kolliderar med en äldre dam.
Se upp för fan säger Jan vresigt
-Det är lättare sagt än gjort det svarar damen. Jag är nämligen synskadad.
Det är därför jag går med den här vita käppen.
-Oj jag ber så mycket om ursäkt stammar Jan och känner att han rodnar som en skolpojke. Tur att hon inte kan se det tänker han och skäms vid tanken.
-Ja du unge man säger damen. Du kanske ska ta och slå av på takten istället för att ränna omkring här som en annan skottspole. Tids nog får du också dina krämpor. Så ta det lugnt och njut av livet.
-Ja det ska jag tänka på säger Jan. Ursäkta än en gång.
När Jan fortsätter mot torghandeln är han som förvandlad. Härligt väder idag säger han till sig själv och visst har jag tid att fika också.
måndag 6 april 2009
Naturlig lyx
SkrivPuff Utmaning 96. 6 April. Den lyxigaste dag jag kan tänka mig.
Den lyxigaste dagen för mig är när jag är på vandring i vackra landskap.
Jag bär mina älskade vandringsskor som sitter som gjutna på just mina fötter och promenerar framåt nästan som av sig själva. I övrigt klädd för natur och även beredd på en och annan skur. Ryggsäcken är en lättviktare som gör att den känns som ett med kroppen och däri finns också den mat som ska hålla mig på gott humör.
Mitt sinne är tomt och vidöppet för allt vad naturen vill visa mig.
Själen är överlycklig som en busig hundvalp när det vankas äventyr och min mun bara formar sig efter de glada visslingar som vill ut.
Den friska luften följer med varje andetag in i och syresätter min kropp och hjärtat hittar sin bästa rytm. Välbehaget infinner sig och gör vandringen lätt trots en hel del stigningar.
Allt jag ser är så vackert vilket berör mig djupt och jag känner en tacksamhet över att få vara i detta livsrum utan någon som helst kostnad.
Jag hör fåglar, vindens lek över ängar och i träd, havets brus och tänker på vilken rikedom vi fått att förvalta.
Jag ser, jag hör, jag luktar och jag känner. Jag går mig till vila och äter när kroppen vill. Dagar som denna är nådegåvor då jag är tillfreds med mig själv och ett med naturen.
Den lyxigaste dagen för mig är när jag är på vandring i vackra landskap.
Jag bär mina älskade vandringsskor som sitter som gjutna på just mina fötter och promenerar framåt nästan som av sig själva. I övrigt klädd för natur och även beredd på en och annan skur. Ryggsäcken är en lättviktare som gör att den känns som ett med kroppen och däri finns också den mat som ska hålla mig på gott humör.
Mitt sinne är tomt och vidöppet för allt vad naturen vill visa mig.
Själen är överlycklig som en busig hundvalp när det vankas äventyr och min mun bara formar sig efter de glada visslingar som vill ut.
Den friska luften följer med varje andetag in i och syresätter min kropp och hjärtat hittar sin bästa rytm. Välbehaget infinner sig och gör vandringen lätt trots en hel del stigningar.
Allt jag ser är så vackert vilket berör mig djupt och jag känner en tacksamhet över att få vara i detta livsrum utan någon som helst kostnad.
Jag hör fåglar, vindens lek över ängar och i träd, havets brus och tänker på vilken rikedom vi fått att förvalta.
Jag ser, jag hör, jag luktar och jag känner. Jag går mig till vila och äter när kroppen vill. Dagar som denna är nådegåvor då jag är tillfreds med mig själv och ett med naturen.
Förbryllande visdom
SkrivPuff Utmaning 95. 5 April. Något förbryllande.
Familjens morfar har just haft en allvarlig hjärtattack i viloläge.
På kvällen vid sagostunden säger den 3,5 år gamla flickan:
”Jag kommer att bli mycket ledsen om morfar dör men det är inte så farligt för jag vet att vi kommer att träffas i nästa liv.”
Familjens morfar har just haft en allvarlig hjärtattack i viloläge.
På kvällen vid sagostunden säger den 3,5 år gamla flickan:
”Jag kommer att bli mycket ledsen om morfar dör men det är inte så farligt för jag vet att vi kommer att träffas i nästa liv.”
lördag 4 april 2009
Om att tappa räkningen
SkrivPuff Utmaning 94. 4 April. Om att tappa räkningen.
Sven. Han står här framför oss i nya köpekläder, mörk kostym och rock. Det strålar från honom som om han hade en ny glad energikropp omkring sig utanpå allt det nya.
Han är stilig som aldrig förr. Det tjocka mörkbruna håret med silverinslag kammat bakåt, blicken som nyputsade fönster bak glasögonen med de påbyggda hörapparaterna och en hållning likt en dansare.
Min farbror Sven från Skåneland, den eviga ungkarlen. Prat har aldrig varit hans starka sida men det har alltid varit gott att vistas i hans sällskap. Största delen av vuxenlivet har han bott i huset hos sin syster Mary. Rummet han bor i kallar vi Verkstan och dit har bara schäfern Sickan och taxen Bello tillträde.
De enda kläder jag sett Sven bära är blåställ, ett mönstrat av hönsskit från dagsverket i hönsfarmen och ett omönstrat på fritiden.
Dagarna lika år ut och år in sedan han tappade räkningen.
Det förlorade sin betydelse att hålla ordning på dem efter att han vid trettiofem års ålder blev förbjuden att gifta sig med Inga. Hennes far lät förstå att en femton år äldre man och dessutom hörselskadad var ett olämpligt val för den unga dottern. För Sven var det Inga eller ingen och efter det har han inrättat sitt liv.
Men här är han i sin nya elegans med en önskan om att få låna ett par passande handskar. Han skrattar förläget inför vår nyfikenhet och har vänligheten att stilla den. Sven 70 år ska åstad och fria. Till samma Inga som vid 55 är änka och nu åter till äktenskap ledig.
PS Bröllopet blev som en saga och de fick 19 oförskämt lyckliga år tillsammans! Slutet gott allting gott. DS
Sven. Han står här framför oss i nya köpekläder, mörk kostym och rock. Det strålar från honom som om han hade en ny glad energikropp omkring sig utanpå allt det nya.
Han är stilig som aldrig förr. Det tjocka mörkbruna håret med silverinslag kammat bakåt, blicken som nyputsade fönster bak glasögonen med de påbyggda hörapparaterna och en hållning likt en dansare.
Min farbror Sven från Skåneland, den eviga ungkarlen. Prat har aldrig varit hans starka sida men det har alltid varit gott att vistas i hans sällskap. Största delen av vuxenlivet har han bott i huset hos sin syster Mary. Rummet han bor i kallar vi Verkstan och dit har bara schäfern Sickan och taxen Bello tillträde.
De enda kläder jag sett Sven bära är blåställ, ett mönstrat av hönsskit från dagsverket i hönsfarmen och ett omönstrat på fritiden.
Dagarna lika år ut och år in sedan han tappade räkningen.
Det förlorade sin betydelse att hålla ordning på dem efter att han vid trettiofem års ålder blev förbjuden att gifta sig med Inga. Hennes far lät förstå att en femton år äldre man och dessutom hörselskadad var ett olämpligt val för den unga dottern. För Sven var det Inga eller ingen och efter det har han inrättat sitt liv.
Men här är han i sin nya elegans med en önskan om att få låna ett par passande handskar. Han skrattar förläget inför vår nyfikenhet och har vänligheten att stilla den. Sven 70 år ska åstad och fria. Till samma Inga som vid 55 är änka och nu åter till äktenskap ledig.
PS Bröllopet blev som en saga och de fick 19 oförskämt lyckliga år tillsammans! Slutet gott allting gott. DS
fredag 3 april 2009
Reflektion
SkrivPuff Utmaning 89. 30 Mars. Något nytt jag lärde mig igår.
I backspegeln över igår kan jag känna att det nog ska bli en vana att varje dag tänka efter vad jag lärt mig under dagen. Det är så lätt att betrakta livet ur självklarhetens vinkel eller suga på gamla surdegar. Det finns så mycket att vara tacksam över som sällan får sin rätta plats i minnet. Glädjen i det lilla ögonblicket, leendet som värmer, ohejdad fågelsång i morgontimmen, ljuset som växer och mycket mera.
Vi har fått en vana att fokusera på det negativa i tillvaron. Media ger oss dagliga doser av katastrofer och annat elände. Självklart ska vi inte förneka att vi människor står inför stora utmaningar som behöver nya typer av lösningar och gemensamma krafttag. Men det händer också varje dag stora och små under och jag är säker på att den vanliga människan till största delen vill gott.
Jag tror att vi skulle behöva en alternativ journalistik som ger oss mod och tillförsikt i att det sker många små bra gärningar varje dag som gör skillnad. Dessa små skillnader kan hjälpa oss att förstå att var och en av oss har makt att göra förändringar i våra liv så att det blir en stor skillnad. Tillsammans har vi en enorm potential för att åter gå mot ljusare tider.
I backspegeln över igår kan jag känna att det nog ska bli en vana att varje dag tänka efter vad jag lärt mig under dagen. Det är så lätt att betrakta livet ur självklarhetens vinkel eller suga på gamla surdegar. Det finns så mycket att vara tacksam över som sällan får sin rätta plats i minnet. Glädjen i det lilla ögonblicket, leendet som värmer, ohejdad fågelsång i morgontimmen, ljuset som växer och mycket mera.
Vi har fått en vana att fokusera på det negativa i tillvaron. Media ger oss dagliga doser av katastrofer och annat elände. Självklart ska vi inte förneka att vi människor står inför stora utmaningar som behöver nya typer av lösningar och gemensamma krafttag. Men det händer också varje dag stora och små under och jag är säker på att den vanliga människan till största delen vill gott.
Jag tror att vi skulle behöva en alternativ journalistik som ger oss mod och tillförsikt i att det sker många små bra gärningar varje dag som gör skillnad. Dessa små skillnader kan hjälpa oss att förstå att var och en av oss har makt att göra förändringar i våra liv så att det blir en stor skillnad. Tillsammans har vi en enorm potential för att åter gå mot ljusare tider.
lördag 28 mars 2009
Resan
SkrivPuff Utmaning 87. 28 Mars. Om att göra en resa framåt eller bakåt i tiden.
Jag sitter med min mentor i stora glassalen. Vi förbereder min resa in i tiden.
Vi har bestämt land och språk. Jag vet en hel del om de utmaningar som väntar mig men förstår nog inte tillfullo mitt uppdrag. Jag känner mig karsk och hoppfull för jag vet att jag kommer att möta några av dem jag älskar och beundrar om än i annan form. Min mentor visar mig hur jag ska göra om jag behöver hjälp eller bara vill komma i kontakt. Vi sitter tysta och blundar och lyssnar inåt där alla svaren finns och där jag också kan höra hans tankar alldeles tydligt. Jag älskar och beundrar honom och vet att han aldrig kommer att svika mig. Jag vet också att jag är tvungen att glömma allt vi förberett här och även honom men känner att det säkert ska gå bra. Vi vandrar en stund ute i det obeskrivligt vackra landskap där jag har min hemvist. Strax ska jag sövas ner för att överföras till tillväxtkapseln. Jag nickar mitt okej och känner att bedövningsmedlet färgar mitt medvetande till regnbågsdimmor.
Nio månader senare krystar Novali fram en liten pojke på ett BB i södra Sverige.
Hon får honom i sin famn och viskar ömt i hans öra: Välkommen hem lilla Alve!
Jag sitter med min mentor i stora glassalen. Vi förbereder min resa in i tiden.
Vi har bestämt land och språk. Jag vet en hel del om de utmaningar som väntar mig men förstår nog inte tillfullo mitt uppdrag. Jag känner mig karsk och hoppfull för jag vet att jag kommer att möta några av dem jag älskar och beundrar om än i annan form. Min mentor visar mig hur jag ska göra om jag behöver hjälp eller bara vill komma i kontakt. Vi sitter tysta och blundar och lyssnar inåt där alla svaren finns och där jag också kan höra hans tankar alldeles tydligt. Jag älskar och beundrar honom och vet att han aldrig kommer att svika mig. Jag vet också att jag är tvungen att glömma allt vi förberett här och även honom men känner att det säkert ska gå bra. Vi vandrar en stund ute i det obeskrivligt vackra landskap där jag har min hemvist. Strax ska jag sövas ner för att överföras till tillväxtkapseln. Jag nickar mitt okej och känner att bedövningsmedlet färgar mitt medvetande till regnbågsdimmor.
Nio månader senare krystar Novali fram en liten pojke på ett BB i södra Sverige.
Hon får honom i sin famn och viskar ömt i hans öra: Välkommen hem lilla Alve!
Vad var det som hände?
SkrivPuff nr 86. 27 Mars. Vad var det som hände....?
Vad var det som hände?
Ingen visste med säkerhet. En dag stod han bara där igen på trappan med en väska i handen. Han frågade om det gick bra att han flyttade in i pojkrummet ett tag. Iris hade naturligtvis ingenting att invända och trodde förstås att hon redan nästa dag skulle få veta vad som hänt.
Men han undvek henne. Han sov när hon gick till jobbet och var borta när hon kom hem. Ibland hörde hon honom sätta nyckeln i låset strax innan hon somnade in. Hans oro vandrade som en vålnad genom huset och sögs in i tapeterna. När Iris vaknade en morgon visste hon inte om det var en dröm eller om det var hans gråt som kramat hennes hjärta under natten.
Hon bestämde sig för att vänta ut honom för att få veta om det var någonting hon kunde göra. På kvällen tog hon sin stickning och satte sig framför Tv: n och beredde sig på en lång väntan. Hon vaknade i gryningen och insåg att hon fortfarande var ensam i huset. Full av onda aningar skyndade hon uppför trappan och in på hans rum. Sängen tom och obäddad, flera tömda burkar antidepressivmedicin på bordet annars inte ett spår av honom eller hans tillhörigheter.
Hon ringde omedelbart polisen och anmälde honom försvunnen. Tiden som följde minns hon inte mycket av mer än resorna mellan hopp och förtvivlan. Det blev hennes tur att medicinera för att orka möta dagen.
Det är 8 år sedan nu och hon sitter här med hans 7,5 åriga son och tittar på bilderna av hans spårlöst försvunne pappa.
Iris kämpar varje dag med fantasierna om hur livet kunde ha sett ut om hon inte varit så förbaskat försynt.
Vad var det som hände?
Ingen visste med säkerhet. En dag stod han bara där igen på trappan med en väska i handen. Han frågade om det gick bra att han flyttade in i pojkrummet ett tag. Iris hade naturligtvis ingenting att invända och trodde förstås att hon redan nästa dag skulle få veta vad som hänt.
Men han undvek henne. Han sov när hon gick till jobbet och var borta när hon kom hem. Ibland hörde hon honom sätta nyckeln i låset strax innan hon somnade in. Hans oro vandrade som en vålnad genom huset och sögs in i tapeterna. När Iris vaknade en morgon visste hon inte om det var en dröm eller om det var hans gråt som kramat hennes hjärta under natten.
Hon bestämde sig för att vänta ut honom för att få veta om det var någonting hon kunde göra. På kvällen tog hon sin stickning och satte sig framför Tv: n och beredde sig på en lång väntan. Hon vaknade i gryningen och insåg att hon fortfarande var ensam i huset. Full av onda aningar skyndade hon uppför trappan och in på hans rum. Sängen tom och obäddad, flera tömda burkar antidepressivmedicin på bordet annars inte ett spår av honom eller hans tillhörigheter.
Hon ringde omedelbart polisen och anmälde honom försvunnen. Tiden som följde minns hon inte mycket av mer än resorna mellan hopp och förtvivlan. Det blev hennes tur att medicinera för att orka möta dagen.
Det är 8 år sedan nu och hon sitter här med hans 7,5 åriga son och tittar på bilderna av hans spårlöst försvunne pappa.
Iris kämpar varje dag med fantasierna om hur livet kunde ha sett ut om hon inte varit så förbaskat försynt.
torsdag 26 mars 2009
Undrens tid
SkrivPuff Utmaning 85. 26 Mars. Någonting grönt.
Grönt. Då tänker jag på den tid som nu kommer oss till mötes. De knoppar som ska svälla och brista ut i allsköns grönska, gräsmattans babyhår och granens mjuka pistagefärgade skott.
Jag blir varje år lika förundrad över att grönt finns i så otroligt många olika nyanser. Från det första späda neongröna till alla dessa fantastiska skiftningar. Det nya finns där i en blinkning innan färgen liksom mognar.
Jag brukar ge mig tid att ta in detta under med alla sinnen och låta mig förvånas och förundras varje vår. Det är naturens egen magi och ett skådespel som får det att klia i fingrarna på varje hängiven akvarellmålare men ack nej det går inte att fånga.
Grönt är det nyvakna, det skira, det pockande som övergår till själens ro och vila. När solstrålarna väcker upp den vackra vårfärgen är det dags för oss att krypa ur vinterkokongen och våga blomma ikapp med naturens alla under.
Grönt. Då tänker jag på den tid som nu kommer oss till mötes. De knoppar som ska svälla och brista ut i allsköns grönska, gräsmattans babyhår och granens mjuka pistagefärgade skott.
Jag blir varje år lika förundrad över att grönt finns i så otroligt många olika nyanser. Från det första späda neongröna till alla dessa fantastiska skiftningar. Det nya finns där i en blinkning innan färgen liksom mognar.
Jag brukar ge mig tid att ta in detta under med alla sinnen och låta mig förvånas och förundras varje vår. Det är naturens egen magi och ett skådespel som får det att klia i fingrarna på varje hängiven akvarellmålare men ack nej det går inte att fånga.
Grönt är det nyvakna, det skira, det pockande som övergår till själens ro och vila. När solstrålarna väcker upp den vackra vårfärgen är det dags för oss att krypa ur vinterkokongen och våga blomma ikapp med naturens alla under.
onsdag 25 mars 2009
In Spirito
SkrivPuff Utmaning 84. 25 Mars. Du putsar din datorskärm och upptäcker att det bor en ande därinne. Vilka tre önskningar får du uppfyllda?
Jag putsar min datorskärm med huvudet fullt av tankar när jag får en stark känsla av att jag är iakttagen. Jag tittar mig omkring i rummet men lägger inte märke till något särskilt. Ägnar mig åt skärmrengöringen igen och ser plötsligt att jag torkar någons näsa. Tittar igen och fastnar i en bråddjup blick. Woow! Innan jag hinner reflektera börjar det ryka om hela datorn. Jag hostar i handen medan något eller någon tar form. Rummet tycks krympa i takt med att figuren växer.
– Hej min vän! Jag heter Spirit och har kommit för att ge dig nya möjligheter. Du har vunnit andevärldens gillande för att du är en så flitig Skrivpuffsskrivare och därför vill vi belöna dig. Tre önskningar kan du få uppfyllda här och nu.
– Jahaja säger jag med tappad fattning och tomt huvud. Hur lång tid har jag på mig?
– Exakt 3 minuter sen går jag upp i rök.
– Ojojoj vad stressad jag blir, vart tar du vägen sen? Kan jag ringa dig?
– Hahahaha du va mig en lustig en skrattar Spirit och rör sig närmare mig.
– Ska jag vara ädel eller kan jag önska för egen del?
– Hohohoho vad som helst min vän men tiden går….
– Äh nummer ett får bli obegränsad tillgång till mina inre världar så att jag kan plocka fram oanade skatter att förmedla till människor som uppskattar och hämtar inspiration från mina berättelser.
– Gott min flicka, ska bli! Och mera ….
– Ja jag skulle gärna vilja ha hjälp med att förlåta och lägga bakom mig gamla oförrätter som ibland gnager i mitt sinne så att jag inte slösar bort mitt liv.
– Jaja det blir bra nu känner jag att jag suddas ut så snabba på lite vetja, jag har ju inget telefonnummer hihihoho.
– Jag önskar att vi människor lär oss kommunicera bättre så att vi förstår varandra och kan hjälpas åt skriker jag i hopp om att få fram min sista önskan innan Spirit är borta.
Jag hör hans godmodiga skratt lösas upp i en ljudlig prutt som skakar om både mig och rummet.
Omtumlad känner jag hur mina fingrar plötsligt av sig själva spelar över datorns tangentbord likt en avancerad pianist. Jag undrar just vad som är på gång??
Jag putsar min datorskärm med huvudet fullt av tankar när jag får en stark känsla av att jag är iakttagen. Jag tittar mig omkring i rummet men lägger inte märke till något särskilt. Ägnar mig åt skärmrengöringen igen och ser plötsligt att jag torkar någons näsa. Tittar igen och fastnar i en bråddjup blick. Woow! Innan jag hinner reflektera börjar det ryka om hela datorn. Jag hostar i handen medan något eller någon tar form. Rummet tycks krympa i takt med att figuren växer.
– Hej min vän! Jag heter Spirit och har kommit för att ge dig nya möjligheter. Du har vunnit andevärldens gillande för att du är en så flitig Skrivpuffsskrivare och därför vill vi belöna dig. Tre önskningar kan du få uppfyllda här och nu.
– Jahaja säger jag med tappad fattning och tomt huvud. Hur lång tid har jag på mig?
– Exakt 3 minuter sen går jag upp i rök.
– Ojojoj vad stressad jag blir, vart tar du vägen sen? Kan jag ringa dig?
– Hahahaha du va mig en lustig en skrattar Spirit och rör sig närmare mig.
– Ska jag vara ädel eller kan jag önska för egen del?
– Hohohoho vad som helst min vän men tiden går….
– Äh nummer ett får bli obegränsad tillgång till mina inre världar så att jag kan plocka fram oanade skatter att förmedla till människor som uppskattar och hämtar inspiration från mina berättelser.
– Gott min flicka, ska bli! Och mera ….
– Ja jag skulle gärna vilja ha hjälp med att förlåta och lägga bakom mig gamla oförrätter som ibland gnager i mitt sinne så att jag inte slösar bort mitt liv.
– Jaja det blir bra nu känner jag att jag suddas ut så snabba på lite vetja, jag har ju inget telefonnummer hihihoho.
– Jag önskar att vi människor lär oss kommunicera bättre så att vi förstår varandra och kan hjälpas åt skriker jag i hopp om att få fram min sista önskan innan Spirit är borta.
Jag hör hans godmodiga skratt lösas upp i en ljudlig prutt som skakar om både mig och rummet.
Omtumlad känner jag hur mina fingrar plötsligt av sig själva spelar över datorns tangentbord likt en avancerad pianist. Jag undrar just vad som är på gång??
tisdag 24 mars 2009
Tågtoafobi
SkrivPuff Utmaning 83. 24 Mars. Skapa en karaktär med en ovanlig fobi och skriv en scen där det som utlöser fobin händer.
Tågluffens premiärda. Vi e på väg, Henke, Krille å ja.
Ja kan knappt tro att dom släppte iväg oss, föräldrarna.
Vi har dragi nåra bärs å spela poker å e halvvägs te Göteborg.
Känner av bärsen å behöver lätta på trycke. Ledit på toan, bra.
Faan vare skakar lätt å pissa ner sig här.
-Vem i helvete ere som bultar på dörren?
Men Henke va fan ere me rej? Du e ju gul i nylle.
-Berra säger han och tar tag i mej. Va ska ja göra?
-Asså vaddå göra?
-ja men vafan!
-Du e ju helt skakis, va ere om? Faan du lukta ju piss!
-Jaaaa.
-asså haru pissa nerej!?
-aaaa.
-Men byt da för faan.
-Men vart då säjer Heneke.
-Härinne på skithuse såklart.
-Allri i livet säjer Henke och nu rinner tårarna. Asså ja kolar om ja går in där.
Kan inte andas, hjälp, hjälp! Hjälp hjälp!
-Lugna nerej Henke släpp min skjorta för helvete.
Ja här e vi nu i Falköping avslängda från tåge. Bäst å ringa morsan.
Tågluffens premiärda. Vi e på väg, Henke, Krille å ja.
Ja kan knappt tro att dom släppte iväg oss, föräldrarna.
Vi har dragi nåra bärs å spela poker å e halvvägs te Göteborg.
Känner av bärsen å behöver lätta på trycke. Ledit på toan, bra.
Faan vare skakar lätt å pissa ner sig här.
-Vem i helvete ere som bultar på dörren?
Men Henke va fan ere me rej? Du e ju gul i nylle.
-Berra säger han och tar tag i mej. Va ska ja göra?
-Asså vaddå göra?
-ja men vafan!
-Du e ju helt skakis, va ere om? Faan du lukta ju piss!
-Jaaaa.
-asså haru pissa nerej!?
-aaaa.
-Men byt da för faan.
-Men vart då säjer Heneke.
-Härinne på skithuse såklart.
-Allri i livet säjer Henke och nu rinner tårarna. Asså ja kolar om ja går in där.
Kan inte andas, hjälp, hjälp! Hjälp hjälp!
-Lugna nerej Henke släpp min skjorta för helvete.
Ja här e vi nu i Falköping avslängda från tåge. Bäst å ringa morsan.
Änglavakt
SkrivPuff Utmaning 82. 23 Mars.
Du – eller din huvudperson – får chansen att starta en helt ny karriär. Skriv om första dagen på jobbet.
Angela vaknar upp i tron att hon drömt en drömmarnas topp etta. Hon sträcker på sig, gnuggar sömnen ur ögonen och blir klarvaken. Det är ju sant!! Igår kom samtalet från kommundirektören Pär Sanktesson. Projektet hade fått bifall från samtliga partier. Jobbet på heltid kunde tillträdas omgående och lönen var satt till 45.000 kr per månad och med extra bonus vid mirakler.Hon hade till och med fått tjänsterum på sjunde våningen och fria arbetskläder.
Aldrig har hon kommit så fort ur sängen.
Angela svävar över torget till den nya arbetsplatsen i kommunhuset. Hon är ett enda stort leende när hon hälsar god morgon på alla de människor som strömmar till. Hon tar hissen upp till rummet för att inviga sina arbetskläder före den allmänna presentationen vid gatuplanet.
Angela Helig står det redan skyltat vid dörren. Hjärtat bankar förväntansfullt när hon skrider in. Andlös står hon där med tårar i ögonen och ser på klädseln som hänger framme.
Angela tar på sig den vita fotsida dressen, tänder den självsvävande lilla ringen ovanför huvudet och rättar till de silvriga vingarna.
Hon tar ett djupt andetag och gör sig redo för att presenteras och välkomnas som Sveriges första kommunalanställda ängel.
Du – eller din huvudperson – får chansen att starta en helt ny karriär. Skriv om första dagen på jobbet.
Angela vaknar upp i tron att hon drömt en drömmarnas topp etta. Hon sträcker på sig, gnuggar sömnen ur ögonen och blir klarvaken. Det är ju sant!! Igår kom samtalet från kommundirektören Pär Sanktesson. Projektet hade fått bifall från samtliga partier. Jobbet på heltid kunde tillträdas omgående och lönen var satt till 45.000 kr per månad och med extra bonus vid mirakler.Hon hade till och med fått tjänsterum på sjunde våningen och fria arbetskläder.
Aldrig har hon kommit så fort ur sängen.
Angela svävar över torget till den nya arbetsplatsen i kommunhuset. Hon är ett enda stort leende när hon hälsar god morgon på alla de människor som strömmar till. Hon tar hissen upp till rummet för att inviga sina arbetskläder före den allmänna presentationen vid gatuplanet.
Angela Helig står det redan skyltat vid dörren. Hjärtat bankar förväntansfullt när hon skrider in. Andlös står hon där med tårar i ögonen och ser på klädseln som hänger framme.
Angela tar på sig den vita fotsida dressen, tänder den självsvävande lilla ringen ovanför huvudet och rättar till de silvriga vingarna.
Hon tar ett djupt andetag och gör sig redo för att presenteras och välkomnas som Sveriges första kommunalanställda ängel.
söndag 22 mars 2009
Kronometern
SkrivPuff Utmaning 81. 22 Mars. Se dig omkring i rummet och välj ut en sak.Beskriv hur den ser ut och berätta hur den har hamnat där.
I mitt vardagsrum har jag min farfars fars kronometer. Den kommer från hans bark, ett segelfartyg som i början på 1900-talet gick mellan Ystad och Dover, England. Min farfars far som hette Nils Svensson var sjökapten och det här var hans skeppsur med vilket han kunde få en noggrann bestämning av longituden för sitt fartygs position under sina långa sjöresor. Det var mycket viktigt med ett ur som inte var känsligt för variationerna i temperatur eller vid sjögång.
Kronometern är inbyggd i en låda av mahogny och har intarsiainslag av mässing. Den har också ett handtag på vardera sidan och går att låsa, även dessa detaljer är av mässing. Klockan i lådan är handgjord av klockmästare John Carter (den yngre) från London. Dit fick Nils Svensson fara ibland för att justera urverket. När Nils Svensson låg på sin dödsbädd frågade han sina barn om de kunde tänka sig att ta segelfartygets namn som efternamn vilket man gjorde 1917. Det är också mitt efternam.
Jag har fått kronometern av min pappa som fick den av min farfar.
Den ger mig en varm känsla av förankring i tid och rum.
I mitt vardagsrum har jag min farfars fars kronometer. Den kommer från hans bark, ett segelfartyg som i början på 1900-talet gick mellan Ystad och Dover, England. Min farfars far som hette Nils Svensson var sjökapten och det här var hans skeppsur med vilket han kunde få en noggrann bestämning av longituden för sitt fartygs position under sina långa sjöresor. Det var mycket viktigt med ett ur som inte var känsligt för variationerna i temperatur eller vid sjögång.
Kronometern är inbyggd i en låda av mahogny och har intarsiainslag av mässing. Den har också ett handtag på vardera sidan och går att låsa, även dessa detaljer är av mässing. Klockan i lådan är handgjord av klockmästare John Carter (den yngre) från London. Dit fick Nils Svensson fara ibland för att justera urverket. När Nils Svensson låg på sin dödsbädd frågade han sina barn om de kunde tänka sig att ta segelfartygets namn som efternamn vilket man gjorde 1917. Det är också mitt efternam.
Jag har fått kronometern av min pappa som fick den av min farfar.
Den ger mig en varm känsla av förankring i tid och rum.
lördag 21 mars 2009
Alla idéer är bra utom de dåliga.
SkrivPuff Utmaning 80. 21 mars. En bra idé.
Jag samlar på goda idéer i min vackra handmålade låda. Så fort en idé svävar runt mitt huvud tar jag fram håven och fångar in den. Jag håller min hand försiktigt kupad över håvens öppning så att jag inte skadar vingarna på denna flyktiga varelse.
Jag får glänta på locket och försiktigt fösa ner nykomlingen till dem som redan bor i mitt idérike. Jag lägger örat intill ett av de små hålen som gör det luftigt för innevånarna i riket. Jag hör hur det tisslas och tasslas när de byter ord med varandra och sorterar in sig i olika fack. Jag ställer lådan så att den inte utsätts för starkt solljus då en del idéer är tämligen ljusskygga. De lever på luft men framför allt på min uppmärksamhet.
Jag tar ut dem en i taget och prövar mig fram hur jag kan använda dem. Vid osäkerhet om kvalitén tar jag dem i handen och släpper ner dem i grannens brevlåda när ingen ser. Nu är han tyvärr tvungen att flytta om en månad då han fått klagomål för konstiga idéer. Tråkigt sånt där.
Jag får se mig om efter en annan försöksperson.
Jag samlar på goda idéer i min vackra handmålade låda. Så fort en idé svävar runt mitt huvud tar jag fram håven och fångar in den. Jag håller min hand försiktigt kupad över håvens öppning så att jag inte skadar vingarna på denna flyktiga varelse.
Jag får glänta på locket och försiktigt fösa ner nykomlingen till dem som redan bor i mitt idérike. Jag lägger örat intill ett av de små hålen som gör det luftigt för innevånarna i riket. Jag hör hur det tisslas och tasslas när de byter ord med varandra och sorterar in sig i olika fack. Jag ställer lådan så att den inte utsätts för starkt solljus då en del idéer är tämligen ljusskygga. De lever på luft men framför allt på min uppmärksamhet.
Jag tar ut dem en i taget och prövar mig fram hur jag kan använda dem. Vid osäkerhet om kvalitén tar jag dem i handen och släpper ner dem i grannens brevlåda när ingen ser. Nu är han tyvärr tvungen att flytta om en månad då han fått klagomål för konstiga idéer. Tråkigt sånt där.
Jag får se mig om efter en annan försöksperson.
En resa
SkrivPuff Utmaning 79.20 Mars. Om en resa.
Patricia dagdrömmer om att packa ryggsäcken och bara dra. Ge sig iväg utan tidspress eller resmål med bara det nödvändigaste. Varje dag kan bli en resa på alla plan. Möta människor som inte vet vem hon är. Hon kan spela roller eller låta bli, vara sig själv eller någon helt annan. Tanken på frihet från väckarklockor, förväntningar, tjat, måsten och skola känns som en hetta över hela kroppen. Häftigt att bara åka någonstans och kanske bli bjuden på övernattning och käk. Funkar inte det så finns ju både vandrarhem och mataffärer.
Trippen går nog vidare söderut mot en varmare vår, kanske möter hon den i Paris. Följer där med någon läcker konstnär till kvarteren runt Moulin Rouge. Dricker vin, älskar och röker cigariller. Varför inte sitta modell och tjäna fräscha pengar?
När det franska ordförrådet och passionen tar slut så går tåget vidare mot La Spania. Där blir det slöa dagar på solmättade sandstränder och heta nätter på hetsigt dunkande discon. Hon kan se sig själv dansa tills utmattning är total, som en reningsprocess från sin dåliga självkänsla. Rasa ut all oro över att inte vara tillräckligt snygg och smal eller att ha bröst och läppar som är för små.
När Spanien är gjort tänker hon fram en flygbiljett till New York där hon skaffar sig en ny look, kanske en och annan operation och en lagom nonschig stil. Gud vad alla ska tycka att hon är cool när hon kommer hem igen. För då vet hon ju äntligen vem hon är!
Patricia dagdrömmer om att packa ryggsäcken och bara dra. Ge sig iväg utan tidspress eller resmål med bara det nödvändigaste. Varje dag kan bli en resa på alla plan. Möta människor som inte vet vem hon är. Hon kan spela roller eller låta bli, vara sig själv eller någon helt annan. Tanken på frihet från väckarklockor, förväntningar, tjat, måsten och skola känns som en hetta över hela kroppen. Häftigt att bara åka någonstans och kanske bli bjuden på övernattning och käk. Funkar inte det så finns ju både vandrarhem och mataffärer.
Trippen går nog vidare söderut mot en varmare vår, kanske möter hon den i Paris. Följer där med någon läcker konstnär till kvarteren runt Moulin Rouge. Dricker vin, älskar och röker cigariller. Varför inte sitta modell och tjäna fräscha pengar?
När det franska ordförrådet och passionen tar slut så går tåget vidare mot La Spania. Där blir det slöa dagar på solmättade sandstränder och heta nätter på hetsigt dunkande discon. Hon kan se sig själv dansa tills utmattning är total, som en reningsprocess från sin dåliga självkänsla. Rasa ut all oro över att inte vara tillräckligt snygg och smal eller att ha bröst och läppar som är för små.
När Spanien är gjort tänker hon fram en flygbiljett till New York där hon skaffar sig en ny look, kanske en och annan operation och en lagom nonschig stil. Gud vad alla ska tycka att hon är cool när hon kommer hem igen. För då vet hon ju äntligen vem hon är!
torsdag 19 mars 2009
Minnesplatsen
SkrivPuff Utmaning 78. 19 Mars. Bilden ovan.
Här hade de suttit på sin bänk när hennes energi börjat gå på sparlåga.
Platsen som hon älskat och där hon funnit utlopp för all sin medfött vilda livsglädje.
Konvaljeparken hade de kallat den för aldrig hade de sett eller känt doften så starkt från denna ljuvliga försommarväxt som här.
Hon hade sprungit där med utslaget hår och klänningen flaxande runt benen, barfota och luktat. Ivrig som en arbetande humla, från blomma till blomma. Hennes skratt hade snurrat ikapp med vindilarna och ekat över parken.
Här hade de suttit igen på hösten med löven fallande över sig som ett skydd mot det ofrånkomliga. Hon så självlysande, genomskinlig och trött men på något vis trygg. Som om hon hade kontakt med något de inte kunde nå.
De drog henne hit i vagn och turades om att sitta med henne i knäet inlindad i filtar.När hon inte längre orkade prata sjöng de hennes älsklingsvisor.
Här från bänken lyfte hennes själ på de vitaste av vingar en solig vindfri höstdag.
Hon blev fem år.
Varje år när liljekonvaljen blommar kommer de tillbaka för att få höra hennes skratt som ännu finns bevarat i vinden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)