SkrivPuff 2011:9
Den svala brisen lyfte gardinen till en vinkande välkomnande gest ut genom det öppna fönstret. Huset skakade på sig som om det vaknade upp efter den långa torkan. Molnen i havande rörde sig förvånansvärt snabbt över himlen för att få lätta sin börda.
Gårdsfolket stod samlade utanför mangården med ansiktena vända mot skyn somliga med munnarna öppna och väntade på de första dropparna. Ett efterlängtat oväder hade väckt upp bönen inom dem alla. Gud hade varit mer än vanligt närvarande i deras tankar. Ytterligare ett oår skulle vara vanskligt för gårdens bestånd.
Andlöst väntade de på det regn som skulle förlösa skörden och skänka dem vinterns förråd. När en mättad droppe klövs i en kaskad mitt över husmors näsa utbröt jublet.
söndag 9 januari 2011
fredag 7 januari 2011
Mitt Nederlag
SkrivPuff 2011:7
Får jag presentera mitt nederlag, vi som brukar träffas varje torsdag kväll i källaren hemma hos Egon.
Där vi ostörda i skumrasket bakom rökridåer omintetgör uppkomlingars eventuella framgångar. Vi opererar genom voodoo och sticker hål på deras drömmar så att ingen går för långt. Vi utför ceremonier, dricker bål, röjvin och framför allt bloody Mary tills vi når extas och väljer veckans offer.
Jante är vår ordförande för han har ju varit med länge och är välbekant med människors svagheter.
Medioker är sekreterare, det är en bra roll när man inte är säker på någonting. Det är ju för fan bara att skriva och göra vad vi andra säger.
Judas är den som ställer in sig hos offren och tar reda på allt vi behöver veta för att tillintetgöra dem.
Sadissimo har ansvaret för nålarna, hur och var de ska sättas in i dockorna. Han har ett så läckert garv den mannen och är alltid skadeglad. Man blir äkta nerstämd i hans sällskap och det gör att man håller sig seriös. Ingen ska tro annat än att vi tar vårt kall på allvar.
Alko står för spriten och ser till att hålla extasen levande. Han tål vad som helst den gossen.
Fåfäng gör dockorna, han är bra på att framhäva svagheterna och ser till att offren blir lättstuckna. Han är en driven operationsassistent.
Javisst ja jag har ju glömt att presentera mig själv: Dee Press till eder tjänst.
Det är jag som håller ihop allt och håller oss nere. Jag sköter ekonomin och marknadsföringen. Har ni någon som behöver sättas på plats så tveka inte att höra av er. Allt sköts snyggt och under sekretess.
Får jag presentera mitt nederlag, vi som brukar träffas varje torsdag kväll i källaren hemma hos Egon.
Där vi ostörda i skumrasket bakom rökridåer omintetgör uppkomlingars eventuella framgångar. Vi opererar genom voodoo och sticker hål på deras drömmar så att ingen går för långt. Vi utför ceremonier, dricker bål, röjvin och framför allt bloody Mary tills vi når extas och väljer veckans offer.
Jante är vår ordförande för han har ju varit med länge och är välbekant med människors svagheter.
Medioker är sekreterare, det är en bra roll när man inte är säker på någonting. Det är ju för fan bara att skriva och göra vad vi andra säger.
Judas är den som ställer in sig hos offren och tar reda på allt vi behöver veta för att tillintetgöra dem.
Sadissimo har ansvaret för nålarna, hur och var de ska sättas in i dockorna. Han har ett så läckert garv den mannen och är alltid skadeglad. Man blir äkta nerstämd i hans sällskap och det gör att man håller sig seriös. Ingen ska tro annat än att vi tar vårt kall på allvar.
Alko står för spriten och ser till att hålla extasen levande. Han tål vad som helst den gossen.
Fåfäng gör dockorna, han är bra på att framhäva svagheterna och ser till att offren blir lättstuckna. Han är en driven operationsassistent.
Javisst ja jag har ju glömt att presentera mig själv: Dee Press till eder tjänst.
Det är jag som håller ihop allt och håller oss nere. Jag sköter ekonomin och marknadsföringen. Har ni någon som behöver sättas på plats så tveka inte att höra av er. Allt sköts snyggt och under sekretess.
onsdag 5 januari 2011
Om att boka
SkrivPuff 2011:5 Om att boka.
Nu har jag gjort det! Bokat tid! Vi ska äntligen träffas och börja samarbeta.
Mina bara fötter formar sin egen segerdans över golvet och pirret i magen styr mig runt, runt.
Ett slags spinnande ljud banar sig fram som en kittelrysning genom kroppen. Med öppen mun rapar jag fram ett: YES!
Som jag har längtat och väntat. Du och jag! Vad kan inte vi åstadkomma!
Du har varit så upptagen på annat håll och med andra i ditt liv. Jag har känt mig obetydlig och aldrig trott att jag ens skulle kunna närma mig den första plats som nu finns inom räckhåll.
Vännerna har puffat på och fått mig att lita på den inre känslans stilla viskning.
Vågar jag vara dig lika trogen nu som jag varit i min väntan och i mina dagdrömmar? Vågar jag gå från stillhet till manifestation? Är jag redo att bli synlig med allt vad jag är? Vågar det osynliga barnet träda fram?
Jag slutar att snurra, känner värmen i kroppen, sätter den ena foten framför den andra och tänker att jag just nu skulle kunna promenera stadigt på lina.
Jag slår armarna runt min livfulla kropp och hälsar mig välkommen hem. Nu är jag ett med mig själv och har tider bokade för att följa min största längtan.
Nu har jag gjort det! Bokat tid! Vi ska äntligen träffas och börja samarbeta.
Mina bara fötter formar sin egen segerdans över golvet och pirret i magen styr mig runt, runt.
Ett slags spinnande ljud banar sig fram som en kittelrysning genom kroppen. Med öppen mun rapar jag fram ett: YES!
Som jag har längtat och väntat. Du och jag! Vad kan inte vi åstadkomma!
Du har varit så upptagen på annat håll och med andra i ditt liv. Jag har känt mig obetydlig och aldrig trott att jag ens skulle kunna närma mig den första plats som nu finns inom räckhåll.
Vännerna har puffat på och fått mig att lita på den inre känslans stilla viskning.
Vågar jag vara dig lika trogen nu som jag varit i min väntan och i mina dagdrömmar? Vågar jag gå från stillhet till manifestation? Är jag redo att bli synlig med allt vad jag är? Vågar det osynliga barnet träda fram?
Jag slutar att snurra, känner värmen i kroppen, sätter den ena foten framför den andra och tänker att jag just nu skulle kunna promenera stadigt på lina.
Jag slår armarna runt min livfulla kropp och hälsar mig välkommen hem. Nu är jag ett med mig själv och har tider bokade för att följa min största längtan.
måndag 22 november 2010
NOVEMBER
November, min kära
du som får mig att gå nära ljuset,
att uppskatta mörkret
för kontrasten och det doldas skull.
Mörkret som låter alltet vila i sig själv
före blomningens gryning och
eftertankens skörd.
Du famnar växandet och
håller om det i väntan på
ett nytt uppvaknande.
Du är drottningen av det okändas rike
som får mig att söka liv och sanning.
du som får mig att gå nära ljuset,
att uppskatta mörkret
för kontrasten och det doldas skull.
Mörkret som låter alltet vila i sig själv
före blomningens gryning och
eftertankens skörd.
Du famnar växandet och
håller om det i väntan på
ett nytt uppvaknande.
Du är drottningen av det okändas rike
som får mig att söka liv och sanning.
lördag 20 november 2010
Till min pappa.
Rummet i skymning. Han syns knappast där på sängen hopkrupen i fosterställning. Mager, rufsig och med en andning som raspar rummets stillhet. Vaknar sakta under min blick. Minns att han vätt ner sig igen. Vill inte. Orkar inte livet når inte döden, behöver en famn att vila i. Kära det är dags att vandra vidare ut på evighetens blomsteräng. Jag håller dig i handen.
fredag 29 oktober 2010
Om smak
Jag sluter ögonen, blundar, koncentrerar mig och försöker känna smaken. Ingenting, ingenting känner jag. Paniken sprider sig genom min kropp, magen drar ihop sig och hjärtat bankar. Mina smaklökar är de enda som inte reagerar. Tungan är som en flodhäst, stor och kompakt. Ingen smak alls känner jag, vem är jag då?
Hur är detta möjligt? Blev jag förgiftad igår när vi besprutade nötterna? Tårarna stiger i ögonen och jag ser som genom en dimma när mina kamrater fortsätter att äta som om ingenting har hänt. Men någonting har hänt, min värld har förändrats. Det är som om jag befinner mig i ett annat rike och jag kan inte längre orientera mig här och nu.
Jag provar ännu en tugga, blundar och försöker känna vad det smakar. Det som annars låter sig så väl smaka växer i munnen på mig. Jag kan inte identifiera vad det är och vill bara spotta och fräsa.
Stolen ramlar med ett brak bakom mig när jag lämnar matsalen. Jag springer ut i den friska luften och låter tårarna strömma längs kinderna. Jag springer uppför kullen och vädrar efter den välbekanta doften av pinjeträden. Samma tomhet möter mig när jag förtvivlat söker efter dofterna som ger livet mening.
Jag når äntligen upp till toppen av kullen till det träd som har pratat till mig sen jag kom hit. Jag kramar och smeker den välbekanta stammens yta. Mina tårar blandas med snor och jag sjunker sakta ihop tills kroppen landar på marken mellan de knotiga rötterna. Efter en stund stillnar min gråt och det känns som om jag vaggas av jorden medan trädet sjunger sin stilla sång. I drömlandet är jag åter trygg.
Hur är detta möjligt? Blev jag förgiftad igår när vi besprutade nötterna? Tårarna stiger i ögonen och jag ser som genom en dimma när mina kamrater fortsätter att äta som om ingenting har hänt. Men någonting har hänt, min värld har förändrats. Det är som om jag befinner mig i ett annat rike och jag kan inte längre orientera mig här och nu.
Jag provar ännu en tugga, blundar och försöker känna vad det smakar. Det som annars låter sig så väl smaka växer i munnen på mig. Jag kan inte identifiera vad det är och vill bara spotta och fräsa.
Stolen ramlar med ett brak bakom mig när jag lämnar matsalen. Jag springer ut i den friska luften och låter tårarna strömma längs kinderna. Jag springer uppför kullen och vädrar efter den välbekanta doften av pinjeträden. Samma tomhet möter mig när jag förtvivlat söker efter dofterna som ger livet mening.
Jag når äntligen upp till toppen av kullen till det träd som har pratat till mig sen jag kom hit. Jag kramar och smeker den välbekanta stammens yta. Mina tårar blandas med snor och jag sjunker sakta ihop tills kroppen landar på marken mellan de knotiga rötterna. Efter en stund stillnar min gråt och det känns som om jag vaggas av jorden medan trädet sjunger sin stilla sång. I drömlandet är jag åter trygg.
söndag 19 september 2010
Om att rösta
Det finns en röst som har svårt att höras
Men som inom oss alla bor
Den viskar om sorg och smärta
När vi inte främst på Kärleken tror
Må den få vår gemensamma styrka
Låt den ljuda runt vår planet
Omfamnande allt som lever
Nu och i all evighet
Men som inom oss alla bor
Den viskar om sorg och smärta
När vi inte främst på Kärleken tror
Må den få vår gemensamma styrka
Låt den ljuda runt vår planet
Omfamnande allt som lever
Nu och i all evighet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)