Om att tappa räkningen

SkrivPuff Utmaning 94. 4 April. Om att tappa räkningen.

Sven. Han står här framför oss i nya köpekläder, mörk kostym och rock. Det strålar från honom som om han hade en ny glad energikropp omkring sig utanpå allt det nya.
Han är stilig som aldrig förr. Det tjocka mörkbruna håret med silverinslag kammat bakåt, blicken som nyputsade fönster bak glasögonen med de påbyggda hörapparaterna och en hållning likt en dansare.

Min farbror Sven från Skåneland, den eviga ungkarlen. Prat har aldrig varit hans starka sida men det har alltid varit gott att vistas i hans sällskap. Största delen av vuxenlivet har han bott i huset hos sin syster Mary. Rummet han bor i kallar vi Verkstan och dit har bara schäfern Sickan och taxen Bello tillträde.
De enda kläder jag sett Sven bära är blåställ, ett mönstrat av hönsskit från dagsverket i hönsfarmen och ett omönstrat på fritiden.

Dagarna lika år ut och år in sedan han tappade räkningen.
Det förlorade sin betydelse att hålla ordning på dem efter att han vid trettiofem års ålder blev förbjuden att gifta sig med Inga. Hennes far lät förstå att en femton år äldre man och dessutom hörselskadad var ett olämpligt val för den unga dottern. För Sven var det Inga eller ingen och efter det har han inrättat sitt liv.

Men här är han i sin nya elegans med en önskan om att få låna ett par passande handskar. Han skrattar förläget inför vår nyfikenhet och har vänligheten att stilla den. Sven 70 år ska åstad och fria. Till samma Inga som vid 55 är änka och nu åter till äktenskap ledig.


PS Bröllopet blev som en saga och de fick 19 oförskämt lyckliga år tillsammans! Slutet gott allting gott. DS