Målmedveten

SkrivPuff Utmaning 194. Om att gå i mål

Abi hade sprungit i hela sitt liv. Han sprang innan han kunde gå om man fick tro hans mamma. Han hade sprungit som herde till familjens boskap från fyra års ålder. Vid sex sprang han 2 mil om dagen för att få gå några timmar i skolan.
Barfota på snabba fötter så att dammet yrde om den solspruckna vägen.
Han sprang för att finna vatten som gick att dricka så att inte fler i familjen skulle dö.
Han sprang när soldaterna kom för att inte behöva bli en av dem och han sprang desperat sökande efter hjälp när andra skadades i hans närhet.
Han sprang med sårade och döende i sina armar. Han sprang och kände hur livet rann ur dem medan han försökte tala lugnande ord.


Abi sitter idag på Arbetsförmedlingen och tittar på bunten med papper han fått i sin hand. Tolken översätter orden från kvinnan som berömmer hans ambitioner men säger att det kommer ta tid, lång tid.
Abi säger ingenting men nickar och tänker att ingen tid i världen kan sudda ut hans liv och upplevelser. Det känns som om han sprungit hela vägen till Sverige för att kunna nå sitt mål.
Han har bara en enda strävan och det här är landet som kan infria den. Abi vill bli läkare. Han vill rädda liv.
Abi tänker inte springa mer utan istället lugnt och metodiskt gå i mål.