Skrattretande förbud

SkrivPuff Utmaning 243. Förbud

Utan att någon riktigt vet hur det har gått till kommer det påbud att det är förbjudet att skratta på arbetstid. Det låter ju som ett riktigt skämt så Britta, det fackliga ombudet, skrattar högt och ljudligt när hon berättar det för sina kollegor i lunchrummet.

En timme senare lämnar hon arbetsplatsen med sina snabbt ihop rafsade saker i en plastpåse som hon funnit i köket. Hon har inte ens fått säga hej då till sina arbetskamrater som hon sett dag ut och dag in under de senaste 15 åren. De som har skrattat så gott tillsammans för att göra stämningen lätt och trivsam.
Hjärnan känns tom och övergiven och ögonen svider av tårar som ohämmat strömmar utför kinderna. Hon förstår verkligen ingenting.

När Thorulf tar henne i armen och säger att nu är hennes tid på kontoret förbi för alltid och hon kan ta sina saker och omedelbart avlägsna sig har hon tittat över axeln på sina kamrater. Den tystnad som strömmar ut ur deras öppna munnar med andetagen skriker i hennes öron. Det gör ont i öronen och ända ner i bröstet att inga ord formas till hennes försvar. Hon tycker det är luften de ger ifrån sig som knuffar henne ut genom dörren som den största blåsning hon någonsin åkt på.

Medan Britta vacklar iväg hemåt väntar hon hela tiden på att någon ska ropa henne tillbaka och säga att det bara var ett skämt och sedan kommer de skratta tillsammans som de alltid har gjort. Fast den här gången skulle nog hennes skratt ha svårt att ta sig genom den hopsnörpta strupen.

Hon uppfattar som på avstånd en ringsignal och trevar efter mobilen i fickan, osäker på om hon fått den med sig. När hon upptäcker att fickan är tom vänder hon ut och in på plastpåsen mitt på gatan, ivrigt letande efter telefonen där kanske hjälp väntar.
Hon kände sig yr och är tvungen att räta på sig. Britta törnar emot någon som tycks stå böjd över henne. Hon hör en bekant stämma upprepa hennes namn.

-Britta, Britta älskade vän jag trodde aldrig att du skulle vakna!