SkrivPuff Utmaning 87. 28 Mars. Om att göra en resa framåt eller bakåt i tiden.
Jag sitter med min mentor i stora glassalen. Vi förbereder min resa in i tiden.
Vi har bestämt land och språk. Jag vet en hel del om de utmaningar som väntar mig men förstår nog inte tillfullo mitt uppdrag. Jag känner mig karsk och hoppfull för jag vet att jag kommer att möta några av dem jag älskar och beundrar om än i annan form. Min mentor visar mig hur jag ska göra om jag behöver hjälp eller bara vill komma i kontakt. Vi sitter tysta och blundar och lyssnar inåt där alla svaren finns och där jag också kan höra hans tankar alldeles tydligt. Jag älskar och beundrar honom och vet att han aldrig kommer att svika mig. Jag vet också att jag är tvungen att glömma allt vi förberett här och även honom men känner att det säkert ska gå bra. Vi vandrar en stund ute i det obeskrivligt vackra landskap där jag har min hemvist. Strax ska jag sövas ner för att överföras till tillväxtkapseln. Jag nickar mitt okej och känner att bedövningsmedlet färgar mitt medvetande till regnbågsdimmor.
Nio månader senare krystar Novali fram en liten pojke på ett BB i södra Sverige.
Hon får honom i sin famn och viskar ömt i hans öra: Välkommen hem lilla Alve!
Åhhhh! Så vackert! Och så drömskt! Lilla Alve blev jag kär i bara för namnet! Och för det vackra i att föda barn. Ha en riktigt fin lördagkväll. Cissi
SvaraRaderaOch tack för en så underbar kommentar. Den gjorde mig faktiskt överlycklig! Cissi
SvaraRaderaJag var på kibbutz i norra Israel, nära Kiryatshmone (åttonde staden). Och det var 1981. Jag älskar Israel, lider med dem. Även om jag det att det är ett stort politiskt dilemma tycker jag att media framställer det hela mycket mycket ensidigt. Jag är lycklig över att jag har varit där, ett av mitt livs största upplevelser näst efter att föda barn! Och att träffa min nuvarande make! Ja, livet är ju ganska förunderligt i alla fall! Tänk vad mycket det finns att hämta från ens eget liv! Cissi
SvaraRadera