SkrivPuff Utmaning 67. 8 Mars. Tiden stod still när......
Han halvligger på sängen utan blick och pratar om att han ska söka döden för egen hand. Skoningslöst drar han upp den rutiga skjortärmen och visar sina påbörjade experiment. Hud, kött, blod och vätska. Kryssen över handleden skriker sin cellsmärta. Jag vet bättre nu säger han man skär inte tvärs över utan längs med. Den här gången ska jag lyckas.
Imorgon blir det och du får inte kontakta någon, höru de inte någon, inte mamma eller pappa…..sluddrandet övergår i väsande andetag. Alkoholen och tabletterna har för tillfället oskadliggjort honom.
Hon är där men som fastfrusen i grymhetens bubbla utanför tiden. Minuterna som just passerade har för evigt tatuerat mönster i hennes ryggmärg. Tårarna ombildade till kristaller bakom ögonlocken kommer aldrig att kunna gråtas eller blinkas bort. Ingen enda känsla når fram till det unga hjärta som chockats till stillhet i tidlös rymd.
Sakta, sakta sipprar själens nöd ut som en bön och väcker tiden. Gode Gud hjälp mig!
Wow...så otroligt vackert! Och ångestfyllt! Att inte kunna ändra en annan människas livsgång och livsval. Att bara stå och se på utan att kunna göra någonting. Svårt för ett ungt hjärta. "Gode Gud hjälp mig", skar i mig! Cissi
SvaraRaderaåh vilken ångest. tänker det är hans lilla dotter som ser på, Jättebra grymt bra text!!
SvaraRadera