SkrivPuff Utmaning 214. Om att välja sida.
Love tog sin tillflykt till sängen. Magen krampade så att han inte kunde stå upp.
Han kröp ihop till ett knytt och barndomen sköljde över honom som ett stormigt fostervatten. Nu hade det hänt igen det som alla hans fasor alltid kretsat kring, han var tvungen att välja.
Det var som ett hånskratt rakt i ansiktet och han kände hur pulsen rusade och bröstet krympte som en skrumpen ballong. Han forslades genom minnesbanken tillbaka till sin 5 årsdag, den dagen pappa hade lämnat dem, honom och mamma för en annan kvinna.
Pappa hade lyft upp honom på armen, tittat honom djupt i ögonen och lovat att de skulle ses ofta. Love mindes pappa blick, den bodde i hans ryggmärg, inetsad.
Den blicken var märkt av sorg som djupnade när Love några veckor senare sa till pappa att han inte ville träffa honom mer.
Smärtan och skulden som minnet skapat hade legat som en förlamning runt Loves hjärta fram till nu när den svepte som en orkan inom honom. Genom tårarna såg han som i en spegel hur mamma bara legat där på sin säng. Det enda hon sagt honom var att hennes liv var slut och träffade han sin pappa igen så skulle hon gå i sjön.
Love hade inte fram till nu förstått vad detta val hade kostat honom. I den inre orkanens öga kom han till insikt om att det var ett pris han aldrig mer tänkte betala. Han tänkte gifta sig med Aaron och han tänkte bjuda sin pappa till bröllopet. Nu var det mammas tur att betala vad det än kostade!
Hoppsan, vilket uppvaknande. Modigt och väldigt insiktsfullt av Love. Har kanske en förutfattad mening när det gäller homosexuella, men jag har föreställningen att de varit tvungna att skärskåda sig själva på ett sätt som heterosexuella inte nödvändigtvis behöver göra och därigenom når större självinsikt.
SvaraRaderaTack så mycket för din kommentar på min blogg =)
SvaraRaderaGillade din text, som vanligt.. Kommenterar mer i din blogg sen när jag kommer tillbaka till skrivpuff nu i höst.
Kram!
Jag vet inte vad jag tycker om alla metaforer och liknelser men jag vet att jag gillar "barndomen sköljde över honom som ett stormigt fostervatten". Obetalbart!
SvaraRaderaUsch, vad jag kan bli arg på vuxna när de kör sådan här känslomässig utpressning och mot sin son dessutom. Jag gillar att Love kom till insikt om det i slutet.
SvaraRaderagillar ditt sätt att hantera bokstäver men jag har ont av utpressningen som är i känslor, alla skuldkänslor
SvaraRadera