måndag 18 januari 2010

Att halka efter

SkrivPuff 2010:18

Snön gnistrar i månljuset. Det gäller att hålla takten och hålla sig i mörkret. Inte tappa bort spåren efter dem som är framför.

Kylan bits och tränger djupare in i kroppen. Tankarna leder ingenstans längre, tomheten breder ut sig.

Måste – vill inte, vill bara ge upp, lägga sig ner i snön och låta det ske. Vet inte ens vart stegen bär, finns det någon frihet? Är hela flykten lönlös?

Väntar på knallen och den efterföljande smärtan när kulan når sitt mål. Gå vidare säger den inre rösten som kommer som från ingenstans, bara gå.

Kan inte ge upp nu gränsen måste vara nära, gränsen till landet som tar emot,de andra som väntar.

Plötsligt hörs hundskall. Ner i snön ålar framåt, ljus som hastigt glimtar till, räddningen inom räckhåll? Bara några meter till……

3 kommentarer:

  1. Bra. Oförskämt att lämna oss i ovisshet men bra!

    SvaraRadera
  2. Tyckte också om texten. Både spännande och lite ångestframkallande.

    Cykeln ovan på bilden, har aldrig sett något liknande! Fantastiskt!

    SvaraRadera
  3. Måtte gruppen lyckas....
    Visst får vi veta fortsättningen?!

    SvaraRadera