Nya friska tag

SkrivPuff 2010:10

Det blåste snålt nu på fjället. Termometern hade visat på -20 grader när de lämnat övernattningsstugan bakom sig i riktning mot Sälka. Efter ungefär en timmes färd hade vinden vaknat och börjat piska upp de mängder av lössnö som fallit under natten och gjort deras färdväg utsiktslös.

Allt var vitt så vitt att det smärtade i ögonen och orienteringsförmågan gick förlorad i ett oförnimbart landskap. Skidorna löpte på men i mer och mer tveksamma glid då det var omöjligt att känna om färden gick uppför eller utför.

Kerstin kände tröttheten komma och blanda sig med den kroppsliga anspänning som försökte upprätthålla fokus i ett ingenmansland.
De hade stannat ganska tidigt och av säkerhetsskäl bundit ihop sig med rep för att inte själva spridas för vinden. Staffan var en klok och förutseende ledare som de åtta alla litade på så ingen av dem ifrågasatte beslutet.

Trots att de bara hade någon meter mellan sig såg Kerstin ingen framför sig utan bara änden på ett par skidor som rörde sig. Så länge som det rörde sig visste hon att Staffan nådde de markerade kryssen längs färdvägen.

Må vi slippa gräva ner oss tänkte Kerstin som kände krafterna sina bara av att tänka på bivackgrävning. Det stack i ansiktet trots den skyddande pälskanten kring huvan och händerna kändes fastfrusna i stavarna.

Hon hann inte tänka vidare för det blev tvärstopp i ledet och hon körde upp på Davids skidor samtidigt som hon hörde "Stopp" ropas ut.
Från person till person gick budskapet att Staffan funnit något därframme. Då fyndet visade sig vara ett utedass så fanns det goda chanser att det även kunde finnas ett vindskydd där i snöyran.
Kerstin kände hur kraft och nya friska tag genomströmmade hennes kropp.

Ur töcknet samlades gruppen till en tät klunga. De frigjorde sig från repet, Staffan och David tog varsin ände och gav sig av i olika riktning för att söka av området medan övriga stannade kvar för att säkra dem.

Efter tysta spänningsfyllda minuter hördes Davids röst:
– Vindskydd med kamin och ved häråt!!