Dåraktigt

SkrivPuff

Dåraktigt

Carl-Alfred stod på backen med bar överkropp och sköljde dagens vedermödor av kroppen. Spannen med det iskalla bäckvattnet friskade upp och fick blodet att strömma snabbare i ådrorna när han skopa efter skopa lät det strila över sin framåtböjda kropp. Han hade gjort ett gott dagsverke och var nöjd med sig själv. Han kände sig stark till kropp och själ.

Drängsysslorna kändes begränsande, samma arbete dag efter annan. Tankarna var på annat håll. Han hade lagt på minnet varje ord som mannen som talade om landet Amerika sagt. Nu ville hans själ flyga, han var redan där i det nya landet och skapade sig ett annat liv. Kanske var han dåraktig och en drömmare men han visste sina styrkor och att han var en god arbetskarl, uthållig, stark och noggrann.
Han hade bestämt sig, riksdaler hade han undangömda på säkert ställe och de växte sakta men säkert till biljetten.

Mor Sissa och far Nils skulle inte bli glada det visste han för han var ämnad uppgiften att som äldste son ta över gården. Det gjorde ont att tänka på att göra dem besvikna men han visste inom sig att ingen återvändo fanns.

Tankarna gick osökt vidare och landade i en hjärtefråga. Det pirrade till inom honom av denna nya känsla som sakta men säkert hade tagit honom i besittning varje gång han träffade granngårdens Thilda.
Hon var inte som de andra flickorna som kastade inbjudande blickar på honom.
Han kunde inte heller säga att hon var vacker eller ens särskilt söt men hon hade ett alldeles speciellt skimmer runt sig som fångat hans uppmärksamhet. Det var som om hon ägde livets hemlighet och bar den inom sig.
Thilda var rar, vänlig och uppmärksam mot alla. Hon jobbade bra och metodiskt och han hade aldrig hört henne klaga vare sig under sådd eller skörd.

Det märkligaste av allt var ändå den känsla som väcktes inom honom själv. Han kände sig osårbar i hennes närhet och en beskyddarinstinkt som stärkte hans idéer att lyckas med ett nytt liv i landet långt bort. På något vis gav hon näring till hans vilja och styrka. Han blev inte klok på vad det var som hände men sökte sig till hennes sällskap så snart tillfälle gavs.