lördag 24 mars 2012

Om att räkna

Carl-Alfred räknade med allt numera. Han hade blivit besatt av tanken på landet Amerika som kunde erbjuda det nya livet. Han såg i sitt inre gården som han byggt med egna händer och allt överflöd som fanns på den. Kor, får, arbetshästar, höns och gris. I drömmarna var allt möjligt och han lät tankarna löpa fritt. Han såg Thilda vid sin sida och de egna barnen som hängde henne i kjolarna. De odlade och skördade sida vid sida, de älskade och sov sida vid sida.
Plötsligt kändes allt så lätt som om de redan var där.

Han rätade på ryggen och mindes att Thilda inte ens visste om hans drömmar eller hans känslor för henne. Han log för sig själv och visslade en stump medan han planerade inför skördefesten till helgen.
De båda familjerna Carlsson och Petterson skulle fira att skörden tryggt bärgats i år. Mat, dryck, sång och dans skulle det bli och Carl-Alfred hade bestämt sig att han skulle närma sig och prata med Thilda. Lägga sitt hjärta i hennes händer och ge henne rätten att avgöra om de hörde samman.

Hon var inte som de andra töserna och han var inte som de andra männen. Han ville inte vänslas och fara runt i buskarna efter festerna. Han ville ha en kvinna att lita på vid sin sida som kunde hjälpa honom att förverkliga drömmarna.
Thilda hade det där extra. Hon var tålmodig och stark sin spröda varelse till trots. Han hade aldrig hört henne klaga eller prata illa om andra för att själv komma i bättre dager. Blyg var hon på ett klädsamt sätt och blev rosig om kinden när han pratade med henne.

Det hade tagit en tid för Carl-Alfred att upptäcka henne och framför allt det speciella hos henne. Hon var ju bara granngårdens lillflicka, hela fyra år yngre än han själv.
Han skrattade för sig själv när han tänkte på hur han retsamt dragit henne i flätorna och kallat henne lillpigan från Offamåla.
Han hoppades att han inte hade tillintetgjort hennes känslor för honom då.
För som det nu var ville han hålla henne tätt intill sig, viska kärlekens ord i hennes öra och locka henne in i hans egna drömmar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar