Resan

SkrivPuff Utmaning 87. 28 Mars. Om att göra en resa framåt eller bakåt i tiden.

Jag sitter med min mentor i stora glassalen. Vi förbereder min resa in i tiden.
Vi har bestämt land och språk. Jag vet en hel del om de utmaningar som väntar mig men förstår nog inte tillfullo mitt uppdrag. Jag känner mig karsk och hoppfull för jag vet att jag kommer att möta några av dem jag älskar och beundrar om än i annan form. Min mentor visar mig hur jag ska göra om jag behöver hjälp eller bara vill komma i kontakt. Vi sitter tysta och blundar och lyssnar inåt där alla svaren finns och där jag också kan höra hans tankar alldeles tydligt. Jag älskar och beundrar honom och vet att han aldrig kommer att svika mig. Jag vet också att jag är tvungen att glömma allt vi förberett här och även honom men känner att det säkert ska gå bra. Vi vandrar en stund ute i det obeskrivligt vackra landskap där jag har min hemvist. Strax ska jag sövas ner för att överföras till tillväxtkapseln. Jag nickar mitt okej och känner att bedövningsmedlet färgar mitt medvetande till regnbågsdimmor.

Nio månader senare krystar Novali fram en liten pojke på ett BB i södra Sverige.
Hon får honom i sin famn och viskar ömt i hans öra: Välkommen hem lilla Alve!

Vad var det som hände?

SkrivPuff nr 86. 27 Mars. Vad var det som hände....?

Vad var det som hände?

Ingen visste med säkerhet. En dag stod han bara där igen på trappan med en väska i handen. Han frågade om det gick bra att han flyttade in i pojkrummet ett tag. Iris hade naturligtvis ingenting att invända och trodde förstås att hon redan nästa dag skulle få veta vad som hänt.

Men han undvek henne. Han sov när hon gick till jobbet och var borta när hon kom hem. Ibland hörde hon honom sätta nyckeln i låset strax innan hon somnade in. Hans oro vandrade som en vålnad genom huset och sögs in i tapeterna. När Iris vaknade en morgon visste hon inte om det var en dröm eller om det var hans gråt som kramat hennes hjärta under natten.

Hon bestämde sig för att vänta ut honom för att få veta om det var någonting hon kunde göra. På kvällen tog hon sin stickning och satte sig framför Tv: n och beredde sig på en lång väntan. Hon vaknade i gryningen och insåg att hon fortfarande var ensam i huset. Full av onda aningar skyndade hon uppför trappan och in på hans rum. Sängen tom och obäddad, flera tömda burkar antidepressivmedicin på bordet annars inte ett spår av honom eller hans tillhörigheter.

Hon ringde omedelbart polisen och anmälde honom försvunnen. Tiden som följde minns hon inte mycket av mer än resorna mellan hopp och förtvivlan. Det blev hennes tur att medicinera för att orka möta dagen.

Det är 8 år sedan nu och hon sitter här med hans 7,5 åriga son och tittar på bilderna av hans spårlöst försvunne pappa.
Iris kämpar varje dag med fantasierna om hur livet kunde ha sett ut om hon inte varit så förbaskat försynt.

Undrens tid

SkrivPuff Utmaning 85. 26 Mars. Någonting grönt.

Grönt. Då tänker jag på den tid som nu kommer oss till mötes. De knoppar som ska svälla och brista ut i allsköns grönska, gräsmattans babyhår och granens mjuka pistagefärgade skott.

Jag blir varje år lika förundrad över att grönt finns i så otroligt många olika nyanser. Från det första späda neongröna till alla dessa fantastiska skiftningar. Det nya finns där i en blinkning innan färgen liksom mognar.

Jag brukar ge mig tid att ta in detta under med alla sinnen och låta mig förvånas och förundras varje vår. Det är naturens egen magi och ett skådespel som får det att klia i fingrarna på varje hängiven akvarellmålare men ack nej det går inte att fånga.

Grönt är det nyvakna, det skira, det pockande som övergår till själens ro och vila. När solstrålarna väcker upp den vackra vårfärgen är det dags för oss att krypa ur vinterkokongen och våga blomma ikapp med naturens alla under.

In Spirito

SkrivPuff Utmaning 84. 25 Mars. Du putsar din datorskärm och upptäcker att det bor en ande därinne. Vilka tre önskningar får du uppfyllda?

Jag putsar min datorskärm med huvudet fullt av tankar när jag får en stark känsla av att jag är iakttagen. Jag tittar mig omkring i rummet men lägger inte märke till något särskilt. Ägnar mig åt skärmrengöringen igen och ser plötsligt att jag torkar någons näsa. Tittar igen och fastnar i en bråddjup blick. Woow! Innan jag hinner reflektera börjar det ryka om hela datorn. Jag hostar i handen medan något eller någon tar form. Rummet tycks krympa i takt med att figuren växer.

– Hej min vän! Jag heter Spirit och har kommit för att ge dig nya möjligheter. Du har vunnit andevärldens gillande för att du är en så flitig Skrivpuffsskrivare och därför vill vi belöna dig. Tre önskningar kan du få uppfyllda här och nu.

– Jahaja säger jag med tappad fattning och tomt huvud. Hur lång tid har jag på mig?

– Exakt 3 minuter sen går jag upp i rök.

– Ojojoj vad stressad jag blir, vart tar du vägen sen? Kan jag ringa dig?

– Hahahaha du va mig en lustig en skrattar Spirit och rör sig närmare mig.

– Ska jag vara ädel eller kan jag önska för egen del?

– Hohohoho vad som helst min vän men tiden går….

– Äh nummer ett får bli obegränsad tillgång till mina inre världar så att jag kan plocka fram oanade skatter att förmedla till människor som uppskattar och hämtar inspiration från mina berättelser.

– Gott min flicka, ska bli! Och mera ….

– Ja jag skulle gärna vilja ha hjälp med att förlåta och lägga bakom mig gamla oförrätter som ibland gnager i mitt sinne så att jag inte slösar bort mitt liv.

– Jaja det blir bra nu känner jag att jag suddas ut så snabba på lite vetja, jag har ju inget telefonnummer hihihoho.

– Jag önskar att vi människor lär oss kommunicera bättre så att vi förstår varandra och kan hjälpas åt skriker jag i hopp om att få fram min sista önskan innan Spirit är borta.

Jag hör hans godmodiga skratt lösas upp i en ljudlig prutt som skakar om både mig och rummet.

Omtumlad känner jag hur mina fingrar plötsligt av sig själva spelar över datorns tangentbord likt en avancerad pianist. Jag undrar just vad som är på gång??

Tågtoafobi

SkrivPuff Utmaning 83. 24 Mars. Skapa en karaktär med en ovanlig fobi och skriv en scen där det som utlöser fobin händer.

Tågluffens premiärda. Vi e på väg, Henke, Krille å ja.
Ja kan knappt tro att dom släppte iväg oss, föräldrarna.
Vi har dragi nåra bärs å spela poker å e halvvägs te Göteborg.
Känner av bärsen å behöver lätta på trycke. Ledit på toan, bra.
Faan vare skakar lätt å pissa ner sig här.

-Vem i helvete ere som bultar på dörren?
Men Henke va fan ere me rej? Du e ju gul i nylle.

-Berra säger han och tar tag i mej. Va ska ja göra?

-Asså vaddå göra?

-ja men vafan!

-Du e ju helt skakis, va ere om? Faan du lukta ju piss!

-Jaaaa.

-asså haru pissa nerej!?

-aaaa.

-Men byt da för faan.

-Men vart då säjer Heneke.

-Härinne på skithuse såklart.

-Allri i livet säjer Henke och nu rinner tårarna. Asså ja kolar om ja går in där.
Kan inte andas, hjälp, hjälp! Hjälp hjälp!

-Lugna nerej Henke släpp min skjorta för helvete.

Ja här e vi nu i Falköping avslängda från tåge. Bäst å ringa morsan.

Änglavakt

SkrivPuff Utmaning 82. 23 Mars.
Du – eller din huvudperson – får chansen att starta en helt ny karriär. Skriv om första dagen på jobbet.


Angela vaknar upp i tron att hon drömt en drömmarnas topp etta. Hon sträcker på sig, gnuggar sömnen ur ögonen och blir klarvaken. Det är ju sant!! Igår kom samtalet från kommundirektören Pär Sanktesson. Projektet hade fått bifall från samtliga partier. Jobbet på heltid kunde tillträdas omgående och lönen var satt till 45.000 kr per månad och med extra bonus vid mirakler.Hon hade till och med fått tjänsterum på sjunde våningen och fria arbetskläder.

Aldrig har hon kommit så fort ur sängen.
Angela svävar över torget till den nya arbetsplatsen i kommunhuset. Hon är ett enda stort leende när hon hälsar god morgon på alla de människor som strömmar till. Hon tar hissen upp till rummet för att inviga sina arbetskläder före den allmänna presentationen vid gatuplanet.

Angela Helig står det redan skyltat vid dörren. Hjärtat bankar förväntansfullt när hon skrider in. Andlös står hon där med tårar i ögonen och ser på klädseln som hänger framme.
Angela tar på sig den vita fotsida dressen, tänder den självsvävande lilla ringen ovanför huvudet och rättar till de silvriga vingarna.
Hon tar ett djupt andetag och gör sig redo för att presenteras och välkomnas som Sveriges första kommunalanställda ängel.

Kronometern

SkrivPuff Utmaning 81. 22 Mars. Se dig omkring i rummet och välj ut en sak.Beskriv hur den ser ut och berätta hur den har hamnat där.

I mitt vardagsrum har jag min farfars fars kronometer. Den kommer från hans bark, ett segelfartyg som i början på 1900-talet gick mellan Ystad och Dover, England. Min farfars far som hette Nils Svensson var sjökapten och det här var hans skeppsur med vilket han kunde få en noggrann bestämning av longituden för sitt fartygs position under sina långa sjöresor. Det var mycket viktigt med ett ur som inte var känsligt för variationerna i temperatur eller vid sjögång.

Kronometern är inbyggd i en låda av mahogny och har intarsiainslag av mässing. Den har också ett handtag på vardera sidan och går att låsa, även dessa detaljer är av mässing. Klockan i lådan är handgjord av klockmästare John Carter (den yngre) från London. Dit fick Nils Svensson fara ibland för att justera urverket. När Nils Svensson låg på sin dödsbädd frågade han sina barn om de kunde tänka sig att ta segelfartygets namn som efternamn vilket man gjorde 1917. Det är också mitt efternam.
Jag har fått kronometern av min pappa som fick den av min farfar.
Den ger mig en varm känsla av förankring i tid och rum.