Plikten framför allt

Anmäld till värnplikt för beskydd av land och rike. Nu axlas arketypisk hjälteroll.

Blödande hjärta vill liv. Kärlek som byggt bo och ockuperat ungdomars totala universum. Sav står hög i dessa kroppars vilja till gemensam fullbordan.

Sältas smak på sönderkyssta läppar i försök att hålla avskeds ögonblick för alltid kvar.

Älskogsdoft likt änglaväsen lösgör sig från vadmalstyg i takt med tågets dunk.

Stockholms vinter

Drivan på taket täcker och värmer som en ullig fleecefilt. Häng som rullar sig runt stuprörskant. Husvärmen pressar fram vattendroppar som i mötet med iskall vind bildar istappsskulpturer. Vinterns iskonst i rörelse skapar sitt eget liv om och om igen.

Huset mittemot, en julkalender.Fönsterluckor som kan öppnas och stängas. Ljuset i några bjuder in betraktaren att delta i det inre livet. Trollar fram en bild för ögat och leker med fantasin. Balkonger som små korgar att förvara saker i. Snön blir heltäcksmatta åt det lilla rummet och skyddar kvarglömt gods.Skymningen smeker fasaden till vila i vintrig lördagskväll.

Tack Sissan för utmärkelsen! Nu väntar jag på vidare instruktioner för att kunna fullfölja uppgiften!

Dyrbart liv

Om något dyrt.

Det skulle stå henne dyrt om hon sa ett endaste ord om vad hon visste och hade upplevt. Hotet låg över henne som en drypande regnvädersdag. Tankarna var som tunga moln fyllda av hennes sparade tårar över den maktlöshet hon kände.
Hon försökte låta bli att tänka och bara låta dagen gå. Men det moraliska samvetet gnagde och gnisslade i tinningarna. Huvudvärken räddade henne.

– Migrän sa hon och skyndade förbi receptionen på väg mot taxin hon lyckats beställa. Rotade med ena handen runt i väskan efter D&G solglasögonen som skulle ge henne det efterlängtade skyddet mot världens blickar. Fick glasögonen på sig i samma ögonblick som hon gled in i den svartgula väntande caben.
– Broadway sa hon till föraren och lutade sig tillbaka och blundade.

Audrey förbannade sin skönhet som drog de rika männen till henne och involverade henne i saker som varken hennes samvete eller samhället ville kännas vid. Hon förbannade också sin oförmåga att säga nej och sätta gränser.
Nu var hon fast som Giovannis privata ikon och smycke. Allt handlade om att leva upp till hans maffiosa värld. I hans liv var hon bara en docka som han lekte sina lekar med. Hennes integritet och tankar var något hon fått lägga ifrån sig för ett liv i lyx och flärd långt bortom vett och sans.

Men herregud, vem håller jag på att bli tänkte hon medan blixtar av värk skar genom hennes huvud.
Kanske var huvudvärken en påminnelse från hennes sanna jag, en signal om att hon måste avslöja vad hon visste för att orka gå vidare med sig själv. Men vem kunde hon lita på inom polisen och hur skulle de kunna skydda hennes liv mot de starka krafter hon skulle komma att utmana.

Till minne av Ido

Om att träffa rätt.


Ett hopp från en klippa i Negevöknen. En fot som viker sig när den når marken. En hand som sträcks ut för att fånga upp. Två händer möts och en vibration fortplantar sig mellan två människor båda oförberedda på mötets intensitet. Något vaknar och de ser bara varandra. Kärleken har fångat dem utan att fråga. Passionens eld är tänd och lever utanför tid och rum. Minnet etsar de vackraste av langettstygn runt dessa hjärtan.

Att halka efter

SkrivPuff 2010:18

Snön gnistrar i månljuset. Det gäller att hålla takten och hålla sig i mörkret. Inte tappa bort spåren efter dem som är framför.

Kylan bits och tränger djupare in i kroppen. Tankarna leder ingenstans längre, tomheten breder ut sig.

Måste – vill inte, vill bara ge upp, lägga sig ner i snön och låta det ske. Vet inte ens vart stegen bär, finns det någon frihet? Är hela flykten lönlös?

Väntar på knallen och den efterföljande smärtan när kulan når sitt mål. Gå vidare säger den inre rösten som kommer som från ingenstans, bara gå.

Kan inte ge upp nu gränsen måste vara nära, gränsen till landet som tar emot,de andra som väntar.

Plötsligt hörs hundskall. Ner i snön ålar framåt, ljus som hastigt glimtar till, räddningen inom räckhåll? Bara några meter till……

Nya friska tag

SkrivPuff 2010:10

Det blåste snålt nu på fjället. Termometern hade visat på -20 grader när de lämnat övernattningsstugan bakom sig i riktning mot Sälka. Efter ungefär en timmes färd hade vinden vaknat och börjat piska upp de mängder av lössnö som fallit under natten och gjort deras färdväg utsiktslös.

Allt var vitt så vitt att det smärtade i ögonen och orienteringsförmågan gick förlorad i ett oförnimbart landskap. Skidorna löpte på men i mer och mer tveksamma glid då det var omöjligt att känna om färden gick uppför eller utför.

Kerstin kände tröttheten komma och blanda sig med den kroppsliga anspänning som försökte upprätthålla fokus i ett ingenmansland.
De hade stannat ganska tidigt och av säkerhetsskäl bundit ihop sig med rep för att inte själva spridas för vinden. Staffan var en klok och förutseende ledare som de åtta alla litade på så ingen av dem ifrågasatte beslutet.

Trots att de bara hade någon meter mellan sig såg Kerstin ingen framför sig utan bara änden på ett par skidor som rörde sig. Så länge som det rörde sig visste hon att Staffan nådde de markerade kryssen längs färdvägen.

Må vi slippa gräva ner oss tänkte Kerstin som kände krafterna sina bara av att tänka på bivackgrävning. Det stack i ansiktet trots den skyddande pälskanten kring huvan och händerna kändes fastfrusna i stavarna.

Hon hann inte tänka vidare för det blev tvärstopp i ledet och hon körde upp på Davids skidor samtidigt som hon hörde "Stopp" ropas ut.
Från person till person gick budskapet att Staffan funnit något därframme. Då fyndet visade sig vara ett utedass så fanns det goda chanser att det även kunde finnas ett vindskydd där i snöyran.
Kerstin kände hur kraft och nya friska tag genomströmmade hennes kropp.

Ur töcknet samlades gruppen till en tät klunga. De frigjorde sig från repet, Staffan och David tog varsin ände och gav sig av i olika riktning för att söka av området medan övriga stannade kvar för att säkra dem.

Efter tysta spänningsfyllda minuter hördes Davids röst:
– Vindskydd med kamin och ved häråt!!