SkrivPuff Utmaning 63. 4 Mars.
John sitter på soffkanten med en mobil i vardera hand och känner orosormen som ringlar i magtrakten. Tankeverksamhetens hastighetsmätare ligger över fortkörningsområdet. Han vet att situation zero är nådd.
Action, action men vad göra?! Faktiskt ingen koll på läget.
Han känner det absurda i situationen. John McCarty säger han till sig själv du är ju dubbellivets mästare, varit agent i 35 år. Som i en inre film ser han snabba klipp från olika identiteter han levt ut i världens alla hörn. Inte avslöjad en enda gång, aldrig ens i närheten.
Och nu är de två kvinnorna honom på spåren på grund av de mest subtila misstag. Kontakt genom två olika mobiler skulle borga för att hålla dem långt ifrån varandra, inga förväxlingar. Istället har han två gånger försagt sig och sedan varit alltför snabb med korkade förklaringar.
Han har varit så dubbel i hela sitt liv att han behöver sina två kvinnor för att kunna fungera och känna sig hel. Nu står allt på spel, nu gäller det verkligen livet!
Oj en kriminalgåta?
SvaraRaderaskulle vara kul att se detta i din berättelse beskrivd i en händelse. Utryckt menar jag...
han ochde två kvinnorna? två mobilerorosormen? genialt, jag får massor av fantasier..?
jättekul ide du har!!
"Skratt"
SvaraRaderaJag såg tydligt en gammal västern rulle framför mig. Cowboyen med en revolver i var hand. Faran i skuggan bakom hörnan på salonen. Två damer med djupuringning och strumpeband bakom honom, som han kämpar att hålla isär samtidigt som han inte vågar satsa alla korten på en av dem. Inget av detta sktev du men vilken tydlig bild jag fick. En mobil i var hand - en revolver i var hand ...
Kul!
Urk! Jag får en känsla av ångest i magen. Fy va lätt det är att bli lurad eller spela dubbelspel med dagens teknik. Men uppenbarlien är det inte vattentätt;-)
SvaraRaderaNä, ärlighet varar längst;-)
"Orosormen som ringlar i magtrakten"; den beskrivningen gillar jag! Bra "story" -vill gärna veta mer hur det går för mannen. Kanske ett embryo för en längre berättelse?
SvaraRaderaTack för de informativa inläggen. Roligt att höra om era vandringar både här och i England! Förra våren gick jag med några väninnor mellan Guildford till Canterbury. Det tog tre dagar, och det var en underbar vandring. Men, inte slår det fjällen inte! Kär hälsning, Sofie
Hoppas att du också för en fin helg -trots att jag gläds över konferensen så kommer jag verkligen att sakna att bara få "såsa" såsom man kan göra på helgerna...
SvaraRadera